Om man talar om barn och klass går det inte att undvika den numera mest laddade statussymbolen av alla: Canada goose-jackan. Oavsett samhällsklass, kultur eller var i Sverige man bor är jackan det tydligaste sättet att signalera välstånd och hög status bland unga människor. På grund av sitt höga pris (4 000–9 000 kronor) och anseende är den extremt stöldbegärlig. Många barn vittnar om att de har blivit bestulna fler en än gång och att deras föräldrar har inhandlat uppemot tre jackor på grund av detta. Jackan är nästan lika vanligt förekommande i arbetarklassen som i överklassen.
Inköpet innebär förstås en rejäl uppoffring för familjer med ansträngd ekonomi, men är kanske just därför ännu viktigare som symbol.

Sigtuna söder om Uppsala är en extremt segregerad kommun. Sigtuna stad i söder, Valsta och Märsta i norr. Två skilda världar. Den idylliska trästaden och betonghyreshusområdet. Medelinkomsten i Sigtuna stad för personer över 20 år ligger på 310 000 kronor per år, medan samma grupp i Valsta i snitt tjänar drygt hälften så mycket, 174 000 kronor. Antalet medborgare med invandrarbakgrund skiljer sig också kraftigt mellan områdena. Andelen utomeuropeiska medborgare i Sigtuna stad är 4,6 procent, i Valsta 38 procent.
Kanske var det för att slippa bli förknippad med hög invandring och låga inkomster som Sigtunapartiet för två år sedan lämnade in en motion om en kommundelning så att Sigtuna stad skulle bli sitt egna fristående förvaltningsområde.

– De ville väl inte betala för slummen, säger en ur personalen på Valstaskolan med ett stort leende och glimten i ögat.
Men planerna rann ut i sanden, troligtvis eftersom de större arbetsplatserna, som Arlanda och Eurostop, ligger i omnejden kring Märsta. En sådan delning skulle i praktiken innebära att Sigtuna stad skulle bli en fattig kommun.

”Lever du på makaroner? Ny lottchans till 5 miljoner”, blinkar reklamskylten på busshållplatsen i Valsta Centrum. Torget är i princip en enda stor parkeringsplats.
I det lilla affärscentrat ligger en kombinerad lunchrestaurang och inrökt kvällspub med heltäckningsmatta och träpanel, ett par affärer och den berömda möbelbutiken i bottenplanet. Här säljs vräkiga sovrumsmöbler och hemmabarer i högblanklackat trä, guld och plast. Möblerna skriker, i megafonstyrka, ut rikedom. Kanske på samma sätt som arbetarklassen på 1950- och 60-talen ville markera sin förbättrade ställning med eget hus och bil. Med skillnaden att här är det andra och tredje generationens invandrare som nu har fått snurr på ekonomin. Och vill visa det.

På Valstaskolan går 500 mellan- och högstadieelever. Här talas 40 olika språk. Nästan två tredjedelar av eleverna har invandrarbakgrund. Skolan är belägen i ett hyreslägenhetsområde, men även ett villaområde, Steninge, tillhör Valsta. Trakten har rykte om sig att hysa hög kriminalitet. För ett par veckor sedan utbröt knivslagsmål i centrum.
En invånare i Sigtuna stad säger spontant att ”Valsta, det är därifrån de kommer som stjäl våra bilar”. Man föreställer sig ett gigantiskt miljonprogramområde med skyhöga hus. Och visst finns här betong, men de flesta byggnaderna är trevåningshus. En idyll om man jämför med en del förorter till Stockholm. Skolan ser ut som en typisk högstadieskola: korridorer, uppehållsrum, stor matsal, fik och skåp.

Här går åttondeklassarna Sadaf Golestani och Emil Lindlöf. De är 13 respektive 14 år gamla. Båda är nyfikna men lite osäkra och flackar med blicken. Som alla barn och ungdomar är de noga med att registrera kroppsspråk för att utröna vad jag vill att de ska svara. Men efter ett tag slappnar de av. Sadaf Golestani har bott i Valsta sedan fyraårsåldern. Hon har gått på Valskaskolan sedan i sjuan. Emil Lindlöf har gått på skolan sedan 2001 då hans familj flyttade hit från Småland. Båda trivs bra.
De säger att skolan har dåligt rykte och att det ibland krossas fönster och sparkas in väggar, men menar att skolan är bättre än ryktet. De har bra lärare och inte sämre material än någon annan kommunal högstadieskola. Dessutom har skolan två kockar som lagar all skolmat från grunden. På frågan om de senare skulle kunna tänka sig att gå gymnasiet utanför området blir svaret: ”Varför söka till en gymnasieskola någon annanstans när det finns en bra i Märsta?”

På högstadiet i Valstaskolan jobbar man inte efter den traditionella klasstrukturen, i stället har man kontaktgrupper om tio personer i varje grupp. Alla åttor från sex olika kontaktgrupper blandas under ordinarie lektioner, beroende på vad som står på schemat, till grupper av 15-20 barn. Eleverna får inte lägga upp egen planering.

Är vissa skolor finare och bättre än andra?

– Självklart. Privatskolor som Hum inne i Sigtuna till exempel (Sigtunas Humanistiska läroverk är en privat internatskola). Jag har en kompis som går där, förklarar Sadaf.
Hon säger att de ibland går klädda i uniform, att de har bättre ”utrustning” och fler läxor men samma skolböcker.
– Troligtvis har de större bibliotek, bättre mat och större klassrum, funderar Sadaf.
– Eftersom det kostar mycket att gå där måste det ju vara bättre, säger Emil.
Förutom Sadafs kompis umgås varken Sadaf eller Emil med folk som går på Hum, eller som bor i Sigtuna stad heller för den delen. Det gör man bara inte. Varför det är så vet de inte, men det är inget de funderar över eller tycker är konstigt.

Vad säger ni om betyg och framtiden?

– Jag skulle vilja bli reporter, det verkar så spännande att intervjua och träffa olika sorters människor. Sångerska skulle också var toppen, som Celine Dion eller Christina Aguilera, säger Sadaf.

Emil tänker söka till naturvetenskapligt program men har ännu ingen uppfattning om vad han skulle vilja jobba med. Höga betyg är viktig och båda siktar på VG.
– Självklart är betygen viktiga, för framtiden, för att få ett bra jobb, ett bra liv, fortsätter Sadaf.
Är pengar viktigt?
– Nej, huvudsaken är att man klarar sig. Men man vill inte vara fattig, bo på gatan, säger Emil.
– Egentligen inte, men lite. Det är inte bra att ha för mycket pengar, då kanske man inte längtar till något eftersom man vet att man kan köpa vad man vill. Det är viktigt att man förtjänar de pengar man har, man ska ha jobbat för dem, förklarar Sadaf.

I nästa andetag säger båda att det är viktigt att bo fint och stort, helst skulle de vilja bo i egna hus. Varför vet de inte riktigt med efter lite betänketid säger Sadaf: ”För då kan man göra som man vill”.
Emil tycker också att det är viktigt att ha en fin bil, Mercedes till exempel. Och att börja spela golf är en dröm som snart kanske blir verklighet.
Emil bor redan i hus, nere i Steninge, tillsammans med sina föräldrar. Två syskon är redan utflugna. Pappa säljer möbler och mamma är lärare. Sadaf bor i lägenhet i Valsta tillsammans med föräldrarna och ett syskon. Mamma är undersköterska och pappa jobbar med datorer. Sadafs familj kommer ursprungligen från Iran. Varje sommarlov reser de dit.
– Där lever vi lyxigare än här. De flesta vi känner bor i fina hus och jobbar som arkitekt eller barnmorska. Jag trivs väldigt bra i Iran, det känns som att komma hem. Där kan jag vara mig själv.

Men hon vill inte flytta till Iran. Bland annat på grund av, säger hon, de stränga skolorna och den hårdare undervisningen.
– Nu läser vi vad de läser i sexan i Iran. Jag skulle vara tvungen att jobba mycket hårt för att nå upp till deras skolstandard, säger Sadaf.
På fritiden spelar Sadaf piano och Emil har tidigare spelat fotboll. Efter skolan umgås de med kompisar och Emil spelar helst dataspel.

…och märkeskläder?

– Det är viktigt. Det är som med en bil, man vill ha ett bra märke, säger Emil.
– Inte så viktigt, men om man köper märkeskläder blir det Nike, Diesel, Levis och Reebok, säger Sadaf.

Och Canada goose?

– Ha ha. Ingen av oss har sådana jackor. De som har sådana skryter, de skryter med sina dyra jackor. Kanske vill de visa att de är rika. Sedan tar de inte av dem under skoltid heller, antagligen för att visa upp dem men också för att de är rädda för att de ska bli stulna, säger Sadaf.
Både Sadaf och Emil säger lite förläget att de skulle vilja ha sådana jackor om de fick.

Ungefär fem kilometer från Valsta ligger Sigtuna, Sveriges äldsta bevarade stad. Stora Gatan kantas av små idylliska, olikfärgade trähus från 1700- och 1800-talet. Stadsplanen från 990-talet är i princip intakt. Museet visar utställningen ”Kungars stad, vikingars hemvist”. Det är inte så konstigt, i omgivningen trängs anrika slott och kyrkoruiner. På stora torget ligger Sveriges minsta rådhus, invigt 1744. Varje helg från slutet av november och fram till jul förvandlas Stora Gatan till julmarknad. Vill man uppleva en traditionell, svensk julmarknad ska man göra det här.
Uppe på en höjd ligger den privata internatskolan Sigtuna humanistiska läroverk, där kungen gick när det begav sig. De flesta eleverna kommer inte från Sigtuna utan från ”alla världsdelar”, står det i programförklaringen. Skolan släpper inte in journalister.

Richard Garinge och Christoffer Jönsson-Aspens går båda i S:t Olofs skola som ligger i Sigtuna stad. 400 elever från sexan till nian går på skolan. När jag frågar rektorn om det procentuella antalet elever med invandrarbakgrund svarar hon spontat att ”det har vi knappt här, kanske en procent”, sedan ändrar hon sig efter en stunds överläggning med en kollega och säger cirka 25 procent. Skolan sade sig inte ha tid att ta emot journalister för tillfället.
Så vi träffar Richard och Christoffer på ett av Stora Gatans kaféer i stället. De går i sjuan och är tolv och tretton år gamla. De talar högt och tydligt, är noga med att vara artiga, håller ständig ögonkontakt med mig.

Skolan har ett så kallat gott rykte, men är, som de flesta högstadieskolor, sliten. Här går man i traditionella klasser på cirka 30 elever. Richard och Christoffer har tre klassföreståndare. En av lärarna kallas för mentor och klassen är indelad i tre mentorsgrupper.
Varje torsdag jobbar de i dessa grupper, då lägger de upp sitt eget schema och passar på att ta igen där man ligger efter eller får extrahjälp. I mentorsgrupperna är det också meningen att eleverna ska få stöd och goda råd i undervisningen. De behöver inte byta klassrum annat än där det är naturorientering och bild.

Richard bor med sin mamma som är datatekniker i en lägenhet i ett rött trähus på Stora Gatan, Christoffer bor i radhus med sin mamma som jobbar i kundtjänst för ett flygbolag, ett syskon och plastpappa som är butikschef.

Är vissa skolor finare än andra?

– Ja, Hum är en fin skola men om den skulle vara bättre än andra har jag ingen uppfattning om, säger Richard.
De känner inte närmare till Valstaskolan eller Märsta men de tror inte att det är någon större skillnad mellan det området, skolorna där och Sigtuna stad. De umgås inte med folk från Märsta, men heller inte med någon från Hum.

Båda tycker skolan är kul och att betyg är viktigt.
– Bra betyg måste man ha om man vill få ett bra jobb. Framför allt vill jag ha ett jobb som jag trivs med, säger Richard.
– Sedan är det viktigt att ha de kunskaper som krävs för att få det jobbet man vill ha. Man måste också ha så att man kan köpa mat, säger Christoffer.
Richard säger att hans mamma är mycket noga med att han gör läxorna för att få bra betyg och senare ett bra jobb, att det är viktigt. Bådas föräldrar är engagerade i barnens skolgång och hjälper oftast till med läxläsning.
Både Richard och Christoffer vill jobba som datatekniker eller att konstruera dataspel. De älskar datorer. Christoffer tycker också att tennisproffs skulle vara en bra framtid. Richard spelar tennis varje söndag och Christoffer ska börja efter jul.

Är pengar viktigt?

– Nej, svarar båda i en mun.
Och de säger att det inte spelar någon roll hur de bor. Men efter ett tag säger de att de nog allra helst skulle vilja bo i eget hus.

Märkeskläder?

– Jag avstår helst ifrån att köpa kläder, säger Richard.
Men Christoffer tycker om kläder: jeans, t-shirt. Märken säger de sig inte bry sig om.
– På S:t Olof får man se ut som man vill. Inga märken är bättre än andra, svarar Richard.

Canada goose?

– Vissa på skolan har det men jag tycker inte att det är viktigt att ha en sådan jacka, säger Christoffer.
På loven åker Richard oftast till sin mormor i Spanien och Christoffer till pappa i Jämtland. Snowbordåkning tillhör favoritsysselsättningen för Richard. På fritiden hänger de helst med kompisar och spelar dataspel eller åker in till Stockholm och shoppar på Gallerian eller går på bio.

Tapio Salonen är professor i socialt arbete i Växjö och har kommit ut med flera undersökningar och rapporter som handlar om barn och fattigdom. Nyligen gav Rädda barnen ut rapporten Barnfattigdomen i Sverige, som Tapio Salonen skrivit.
Han tycker absolut man kan tala om klassbegrepp i barnens värld. Han hänvisar bland annat till forskning kring konsumtion, och menar att shopping fyller flera olika funktioner, som att signalera grupptillhörighet och rang.
– Dyra kläder är ofta viktigast för dem som inte har råd. De försöker därför prioritera det för att signalera tillhörighet. De som har råd, å andra sidan, behöver inte markera det, så det verkar inte vara lika viktigt för dem att ha ”rätt” kläder.

De fyra barnen som har intervjuats här svarade alla att pengar inte har någon större betydelse för dem. Men när de får mer konkreta frågor om till exempel boende svarar de annorlunda, att det är viktigt.
Tapio Salonen menar att de svarar så på grund av en sociala attityd som de har fått hemifrån och från samhället i övrigt. De har helt enkelt fått lära sig att det är önskvärt att säga så. Det anses lite fult att bry sig om pengar – men det är förstås inte oviktigt. Fråga vilken barnfamilj som helst om de bekymmer och den stress som avsaknaden av likvida medel orsakar. Den stressen förmedlas också till barnen.

– Likaväl som mellan vuxna existerar klassbegrepp bland barn. Det finns inga samhällen som är jämlika. Men för cirka tjugo år sedan ansågs Sverige som ett av det mest jämlika samhällen i världen. Så är det inte längre. Klassklyftorna djupnar. Och så även för barnen, säger Tapio Salonen

Den svenska skolan som en likvärdig plattform för alla och folkhemsidén om att alla medborgare ska ha samma chans till ett bra jobb och i förlängningen trygg ekonomi är ett minne blott och har troligtvis aldrig existerat. Salonen menar att det sannerligen inte är slumpen som avgör vem som kommer att dra det längsta samhälleliga strået. Klass, kön och etnicitet är det som i högst utsträckning avgör barnen framtid. Han menar också att skillnaderna mellan rik och fattig accentueras och att det svenska samhället radikalt ändras för alla, också för barnen.

I rapporten Barnfattigdomen i Sverige framgår bland annat att skillnaderna mellan barnfamiljer ökar. År 2001 tjänade de tio procent rikaste barnfamiljerna 53 procent mer än medianhushållet, medan de tio procent fattigaste tjänade 61 procent av medianen. Tio år tidigare tjänade de tio rikaste procenten 44 procent mer än medianen och de tio procent fattigaste barnfamiljerna 65 procent av medianen. Klyftan har alltså ökat.

Men barnfattigdomen har ändå minskat de senaste åren. Allra värst i modern tid var det 1997, då 22,3 procent av barnen tillhörde fattiga hushåll. 2001 var siffran nere 13,5 procent.
Skillnaden är stor mellan barn med svensk och utländsk bakgrund. 2001 levde 8,1 procent av barnen med svensk bakgrund i fattigdom, medan hela 34 procent av barnen med utländsk bakgrund gjorde det.
– Barns medvetenhet om klassamhället är väldigt olika. Vissa kommer aldrig att reflektera över klass. Andra, oftast de som är förfördelade, blir tidigt medvetna om skillnader och delar in sig i grupper, redan på dagis och fritids. Medvetenheten kan ta sig i uttryck som att aldrig eller mycket sällan be om materiella saker eller ställa ekonomiska krav, eftersom de vet att det inte lönar sig, menar Salonen.

Skymningen sänker sig över Stora Gatan och julgranen på Stora torget tänds. Det sista jag ser på väg ut ur Sigtuna är två Canada goose-siluetter som guppar iväg i rikting mot Sigtuna Humanistiska läroverk.