Den 16 september 1982 gick en kristen milis, under den israeliska arméns beskydd, in i Beirutstadsdelen Sabra och det närliggande flyktinglägret Shatila. Operationen var ett led i Ariel Sharons invasion av Libanon för att en gång för alla utrota den palestinska motståndsorganisationen, PLO.
Väl i området löpte milisen amok under tre dagar och dödade mellan 765 och 3 500 civila – ingen vet säkert. På plats var Louise Norman, som i egenskap av narkossjuksköterska, sänts dit av Svenska kyrkans Lutherhjälpen.
– Redan när vi åkte in till sjukhuset i en Röda Korset-ambulans blev vi beskjutna av milisen och vi fick ducka för att undkomma skottsalvorna, berättar hon.

Väl inne i Gazasjukhuset mitt emellan Sabra och Shatila fann Louise Norman det överfullt av tusentals människor som försökt rädda sig undan massakern. Nästa morgon beordrade milisen ut all personal på sjukhusets trappa och hon stod öga mot öga med soldaterna.
– Jag kommer väldigt tydligt ihåg känslan när man såg de här soldaterna. Man såg att de var riktiga psykopater, ett mördargäng. När man såg deras blick förstod man vad som höll på att hända.
På gatan hade milisen beordrat ut alla boende, flera hundra som stod på rad. När två ur personalen fick återvända in i sjukhusbyggnaden hörde de kulsprutesalvor oavbrutet i tio minuter och hur bulldozrar skyfflade bort liken.
– Under natten gick jag upp på taket och kunde se hur israeliska armén sköt ut ljusraketer för att underlätta för milisen, säger Louise Norman.
Det är som att ha en hönsbur och släppa in en räv där och efteråt säga att man inte kan tro att räven skulle bita ihjäl alla.
Louise Norman
Under den efterföljande israeliska Kahan-kommissionens utredning av massakern hävdade befälhavarna att man inte vetat om, eller kunnat förutse milisens massmord.
– Det var en undanflykt. Det är som att ha en hönsbur och släppa in en räv där och efteråt säga att man inte kan tro att räven skulle bita ihjäl alla. De visste mycket väl vilka människor de utsett, säger Louise Norman.
Även om Kahan-kommissionens slutsats var att den israeliska armén indirekt bidragit till massakern hölls Ariel Sharon, i egenskap av försvarsminister, personligen ansvarig och tvingades avgå. Han satt dock kvar i regeringen som minister utan portfölj.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


