“Jag är inte rädd”. På skärmar i kollektivtrafiken, filmer i sociala medier och på affi­scher, har orden synts runt om i Warszawa under våren. De uttalas av Warszawabor som på olika sätt vill demonstrera sin ståndpunkt.

Det är till exempel spårvagnsföraren Rafal som kom till undsättning när invandrare attackerades under ett av hans arbetspass. Det är hantverkarfamiljen som har ut­ländska grannar och det är konsthög­skolestudenten Natan som dagligen sam­arbetar med människor med utländsk bakgrund. Alla uttalar orden högt och tydligt. ”Jag är inte rädd”. Så vad handlar det om?

FAKTA Kampanjen ”Jag är inte rädd”
”Warszawas invånare är inte rädda”, organiseras av Centrum Wielokulturowe som i sin tur får sin finan­siering av staden.
Målet med kampanjen är att stärka positiva attityder och beteenden gentemot flyktingar och utlänningar bland Warszawas invånare.

Jolanta Lange tar emot oss vid Cen­trum Wielokulturowe, Warszawas multi­kulturella center, som ligger i den gamla stadsdelen Praga. Hit kan människor som är nya i landet söka sig om de är i behov av hjälp eller stöd. Samtidigt är det ett ställe där icke­statliga organisationer kan träf­fas och samarbeta. Tillsammans har flera av organisationerna utformat en kampanj som svar på den ökande främlingsfient­ligheten i landet.

– Det viktigaste är att visa på att vi inte behöver vara rädda för varandra. Att Warszawa är en vänskaplig och trygg plats. Ett öppet samhälle där alla är väl­komna. Det finns inga demoner som hänger runt här, säger Jolanta Lange som är chef för centret.

Men att driva en antirasistisk kampanj med ett antidiskrimineringsbudskap i Polen är inte samma sak som i Sverige. I Sverige har till exempel kampanjer foku­serat på alla likas värde så som ”Vi gillar olika” eller ”Alla olika är lika”, men här är det i stället den känslomässiga reaktionen som är i fokus.

Alla vill ju känna sig säkra, och om man börjar spela på känslan av otrygghet så innebär det att rädslan växer mer och mer.

Enligt Jolanta Lange är det tydligt att terrordådet i Paris spelar en viktig roll. Samtidigt är det nationalkon­servativa regeringspartiet Lag och rätt­visa skickliga på att underblåsa och spä på människors rädslor genom skrämsel­propaganda. Ett annat problem är att många saknar kunskap vad gäller att vara källkritiska mot alla falska nyheter och rykten som florerar i olika forum.

Jolanta Lange tycker sig se att männi­skors attityder gentemot flyktingar har genomgått en tydlig förändring under de senaste två åren, vilket bland annat visar sig genom att antalet våldshandlingar som riktas mot invandrare har ökat och att allt fler polacker säger sig vara för en restriktiv invandringspolitik.

– Alla vill ju känna sig säkra, och om man börjar spela på känslan av otrygghet innebär det att rädslan växer mer och mer. För två år sedan tog Polen emot tusentals tjetjener, och många av dem befann sig i Warszawa. Men då var det ingen som pro­testerade. På den tiden hade inte den här rädslan spridits bland människor, säger hon.

Med kampanjen ”Warszawas invå­nare är inte rädda” vill Jolanta Lange och hennes medarbetare visa att människor är i stånd att tänka och tala för sig själva. Man behöver inte dras med i strömmen eller låta politiker tänka åt en. Men för att nå dit, måste människor börja ifrågasätta utbredda stereotyper och fördomar. Ge­nom att analysera undersökningar har hon och hennes kollegor kommit fram till vad de ska fokusera på under kampanjen.

– När man tittar på undersökningar som handlar om Warszawabornas attityder gentemot invandrare, så har man inte en negativ inställning gentemot invandrare generellt. De utmärkande mest negativa attityderna riktas mot muslimer och romer. Framför allt mot muslimska män. Man är rädd för att ett terrordåd ska drabba landet och många tror att muslimer är lika med terrorister.

Och med tanke på att hot och våld mot civilsamhällesorganisationer har förvär­rats sedan valåret 2015, är hon nöjd med utgången av kampanjens första del. Visst har det förekommit hat på sociala medier och kritiska uttalanden, men hittills har ingen angripit centrets lokaler eller hotat folk som jobbar där.

– Med tanke på att Warszawa är en så stor stad så vill jag säga att det är fram­gångsrikt.

De utmärkande mest negativa attityderna riktas mot muslimer och romer. Framför allt mot mus­limska män.

En annan del av arbetet handlar om workshops med olika arbetsgrupper be­stående av personer som kommer i kon­takt med invandrare genom sitt jobb. Det handlar till exempel om poliser, gräns­vakter och migrationshandläggare. Un­der sammanlagt 14 timmar utspridda över två tillfällen vill Jolanta Lange få del­tagarna att gräva i sina fördomar och på så sätt öka medvetenheten och kunskapen om diskriminering. Vissa blir ledsna när de får syn på sina egna fördomar och upp­ levda stereotyper.

– Jag hade en workshop i dag där en kvinna som jobbar på migrationskontoret deltog. Hon sade: ”Fram till nu har jag inte förstått hur de här människorna måste känna sig. De som sitter framför mig varje dag. Den här workshopen kom­ mer att hjälpa mig att förstå dem bättre”.

FAKTA Flyktingpolitik i Polen
Polen tar endast emot ett begränsat antal flyktingar per år och det är relativt få som söker asyl i landet. Antalet asyl­sökanden per år varierar mellan 6 000 och 15 000 personer.
År 2015 beviljades 348 personer flyktingstatus, varav 203 personer från Syrien.
I januari 2016 uppgavs 1 359 personer ha flyktingstatus i Polen, dominerande ursprungs­ landet är Ryssland.
Källa: Utrikesdepartementet

Ett viktigt moment under workshopen är också att få deltagarna att uttala orden ”jag är inte rädd”. Jolanta Lange berättar att många till en början är tysta och blyga, men i slutet av dagen kan de säga det högt och tydligt.

– Vi använder oss av en psykologisk metod som går ut på att om någon säger sig vara rädd frågar jag varför. Och så fortsätter man att gräva i vad rädslan handlar om tills personen inser att det är en ogrundad känsla. De inser att det inte finns något att vara rädd för. Men det är inte lätt för deltagarna att komma dit. Det tar tid.

Snart ska kampanjen gå in i nästa fas. Nu ska den koncentrera sig på lärare och elever i Warszawas skolor, och Jolanta Lange hoppas att de ska kunna fortsätta längre än så. Hittills har kampanjen till stor del finansieras av staden, vilket på många sätt är unikt i Polen.

Enligt Jolanta Lange är den officiella hållningen i landet att det inte förekommer någon diskriminering, och därmed är den här typen av arbete inte nödvändigt. Hon har redan fått flera misstänksamma och kri­tiska frågor, gällande både centret och kampanjen, från högt uppsatta högerpoli­tiker i staden.

– Om det blir ett politiskt skifte här i Warszawa kommer vi att vara de första som stänger ned. Jag är beredd på det. I så fall kommer jag att bedriva arbetet volon­tärt så länge jag orkar. Problemen kom­mer inte att försvinna.