→ LÄS MER: Hur har Egor Putilov kunnat verka ostört?
I december 2006 registrerade Migrationsverket en ansökan om anknytningsinvandring för den person som i offentligheten nu kallar sig Egor Putilov, och som på senare tid gjort sig en karriär på skriverier där han gör gällande att den svenska migrationspolitiken är för slapphänt. Till stöd för Putilovs ansökan låg en påhittad kärlekshistoria med en svensk tjej, något som Arbetaren kunde avslöja i förra veckan.
Men det var inte första gången Egor Putilov presenterade en kärleksrelation som skäl för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Nu kan Arbetaren avslöja att han redan tre år tidigare försökte bli beviljad asyl – men då under ett helt annat namn, med en helt annan ålder och med en helt annan historia.
Sent på hösten 2003 möter Lisa Olsson* två unga killar på Södermalm i Stockholm.
– Jag var deras initiala kontakt i Sverige. Jag hämtade upp dem och de sade att de hade blivit insmugglade till Sverige av någon typ de hade betalat. De hade åkt i en lastbils bagageutrymme, säger hon.
Jag hämtade upp dem och de sade att de hade blivit insmugglade till Sverige av någon typ de hade betalat. De hade åkt i en lastbils bagageutrymme.
Lisa Olsson, första kontakten i Sverige
En kort tid innan hade Lisa Olsson fått en förfrågan på en e-postlista för vänsteraktivister om att hjälpa två ryska hbt-flyktingar att hitta någonstans att bo. Flyktingarna behövde också komma i kontakt med organisationer och personer som kunde hjälpa dem på andra sätt. En av de personerna var Emma Andersson*, som senare skulle agera sambo i den bluff som ledde till att Egor Putilov fick permanent uppehållstillstånd och sedermera svenskt medborgarskap.
– Jag plockade upp dem och satte dem i kontakt med Emma Andersson. Jag hjälpte dem att komma i kontakt med RFSL och Stig-Åke Petersson. De fick också en jurist som hette Martin Lundgren. Han skulle vara deras biträde i asylprocessen, berättar Lisa Olsson.
Den 28 november 2003 registrerar Migrationsverket en asylansökan för en 18-årig kille vid namn Yuri Popov. Han och hans pojkvän Ivan Maksimov har, enligt egen utsago, flytt tortyr och homofob förföljelse i Ryssland.
Alla de tiotalet personer som Arbetaren varit i kontakt med och som funnits i Yuri Popovs, senare kallad Egor Putilov, närhet mellan 2003 och 2006 minns hans och pojkvännens dramatiska historia väl.
I ett mejl bekräftar Stig-Åke Petersson, asyljurist på RFSL, att han kommer ihåg de båda killarna. ”Såvitt jag minns skrev jag en inlaga i deras ärende, men jag kommer inte ihåg hur det sedan gick”, skriver Stig-Åke Petersson.
I samband med Stockholm Pride 2005 gör RFSL:s tidning Kom Ut en intervju med Yuri Popov. Där berättar han att homofoba trakasserier i hembyn Rybinsk ledde till att han och pojkvännen flyttade till närliggande centralorten Jaroslavl. Men förföljelserna fortsatte från organiserade högerradikala till polisen, vilket kulminerade i att de höll på att brännas inne av en mobb.
I branden förstördes alla deras ägodelar, uppger han – däribland deras identitetshandlingar – men de lyckades ändå fly landet och kom till Sverige.
Jag minns att det var väldigt jobbigt, för de framstod som väldigt sympatiska personer och man kunde verkligen förstå att de hade haft det för jävligt.
David Langlet, dåvarande ordförande för Amnestys hbt-grupp i Stockholm
David Langlet, dåvarande ordförande för människorättsorganisationen Amnestys hbt-grupp i Stockholm, träffar Yuri Popov och pojkvännen Ivan Maksimov i samband med Pridefestivalen. Under ett seminarium anordnat av Amnesty framträder paret offentligt med sin historia.
– De framstod som lågmälda och mjuka på något sätt. Jag minns att det var väldigt jobbigt, för de framstod som väldigt sympatiska personer och man kunde verkligen förstå att de hade haft det för jävligt. Vår roll var att hjälpa till att få uppmärksamhet om situationen och deras asylfall, säger David Langlet.
Men i Kom Uts artikel, publicerad innan seminariet, hyser Yuri Popov inte mycket hopp till att Migrationsverket ska bifalla hans ansökan.
– Förmodligen kommer de säga att vi kan bosätta oss i en annan stad i Ryssland och på så sätt undvika förföljelsen, säger han till tidningen.
Några månader senare ska han få rätt. Trots allt stöd från gräsrotsaktivister på vänsterkanten och etablerade människorättsorganisationer avslår Migrationsverket Yuri Popovs asylansökan den 2 december 2005 och avvisar honom.
I beslutet, som skickas till Lisa Olssons adress, skriver myndigheten: ”avvisningen ska verkställas genom att du sänds till Ryssland”.
Egor Putilovs olika identiteter i urval
2003, 28 nov: ”Egor Putilov” ansöker om asyl under namnet ”Yuri Popov.” Källor vittnar om att han köpte ett falskt pass i det namnet. Han uppger sig vara född 1985-08-23 i Jaroslavl, Ryssland.
2005: Registrerar ett konto på webbsidan Couchsurfing.com under namnet Alexander Osobaka – presentationsbilden förestället ”Egor Putilov,” och en av hans värdar kallar honom ”Popov” i ett inlägg.
2006, 9 nov: ”Yuri Popov” skriver i ett mail till Emma Andersson att han nu ska kallas ”Alexander Yarovenko”. ”Det är namnet i passet,” skriver han, men undertecknar mailet med Yuri (Yura).
2006, 11 dec: Ansöker om uppehållstillstånd som Alexander Yarovenko, nu född 1981-11-11, vilket beviljas och fyra år senare leder till svenskt medborgarskap. Även detta pass uppges enligt källor vara falskt.
2011, 25 mars: Beviljas namnbyte till Alexander Fridback.
2011: Beviljas förändrad födelseort från Jaroslavl, till Luxemburg, en liten by i delrepubliken Dagestan, Ryssland.
2011, 11 okt: Publiceras i tidningen Arbetaren Zenit under pseudonymen ”Egor Putilov”.
2011: Registrerar ett Facebookkonto under namnet Alexander Stolypin. Presentationen föreställer ”Egor Putilov”.
2016, 19 aug: Aftonbladet publicerar hans falska debattartikel, inskickad under namnet Tobias Lagerfeldt, som utger sig komma från ”Refugees Welcome”. Men sändningshistoriken gör sannolikt att artikeln är skriven av Egor Putilov, då anställd på Sverigedemokraternas riksdagskansli.
2017, 10 juli: Beviljas namnbyte till Martin Dahlin.
Yuri Popov överklagar, men den 20 februari 2006 avslår även Utlänningsnämnden hans ansökan och skriver att ”Yuri Popov skall lämna landet inom två veckor från beslutets dag”.
Men vid tiden för besluten befinner han sig inte längre i landet. I stället reser han och den uppgivne pojkvännen runt i stora delar av Asien och skickar bilder och reseskildringar i mejl till både Lisa Olsson och Emma Andersson.
Men redan en månad senare har de återvänt. I ett mejl till Emma Andersson den 24 mars 2006 skriver de, fortfarande under namnen Yuri och Ivan, ”förresten, vi är tillbaka i Sverige”. De beskriver att den tillfälliga lag, som kom att kallas flyktingamnestin, ”ger oss en möjlighet att stanna i Sverige”.
Några dagar senare skriver han till henne igen att den person som han först angett som kontaktperson till Migrationsverket, Lisa Olsson, fått ett brev om att de kan överklaga ännu en gång. I mejlet uppger han: ”Vi ringde till Lundgren (vår advokat) som sa att vår närvaro var nödvändig för att starta om vårt fall.”
I de beslut från Migrationsverket som Arbetaren tagit del av är Martin Lundgren angiven som Yuri Popovs juridiska ombud. Men nu när Arbetaren kontaktar advokaten, 12 år senare, vill han inte kommentera fallet.
– Jag har tystnadsplikt, jag kan inte säga någonting, säger han.
Den 3 juli 2006 avslås Yuri Popovs ansökan för tredje gången. Och denna gång med tillägget att beslutet ”går inte att överklaga”.
– De skäl han åberopade räckte inte till och det blev avslag. Han befanns inte ha skyddsskäl, eller humanitära skäl, som kunde läggas till grund för ett bifall. Det är kontentan av Migrationsverkets bedömning, sammanfattar Anna Bergström, beslutsfattare på Migrationsverkets rättsavdelning, hans avslagna asylansökan.
Beslutet innebär slutet för Yuri Popovs asylprocess. Men Migrationsverket har vid denna tidpunkt börjat misstänka att han inte har för avsikt att lämna Sverige frivilligt.
– Det här blev ett polisärende. Sådana här ärenden överlämnas till polis på grund av att personen antingen säger att den inte ska medverka och åka hem, eller att personen håller sig undan, säger Anna Bergström.
När Arbetaren först kontaktar Lisa Olsson vet hon ännu inte vad som hänt med de ryska killar hon hämtade upp den där mörka kalla kvällen för 15 år sedan. Hon känner inte till att Yuri Popovs strävan efter svenskt medborgarskap inte tar slut efter Migrationsverkets beslut om utvisning.
– Lever han? Lever de? frågar hon.
Arbetaren visar henne en bild som han skickat till Emma Andersson. Lisa Olsson får även se en gammal bild från Yuri Popovs profil på hemsidan Couchsurfing, där han kallar sig Alex med ett efternamn hämtat från hans mejladress. Hon minns hans utväxta blondering och identifierar honom utan tvekan.
– Det är han på båda bilderna. Han kallade sig Yuri Popov. Men jag är ganska säker på att de namnen var fingerade, att de egentligen hette något annat. Men det var det som stod i deras pass.
Utvisningsärendet överlämnas till polisen den 18 oktober 2006. I Migrationsverkets dossier finns en liten anteckning som polisen gjort först sommaren 2007. Polisen noterar att Yuri Popov, trots att han under asylprocessen inte kunnat uppvisa styrkande identitetshandlingar, besöker polisen och visar upp ett pass utfärdat i detta namn.
Men Lisa Olsson är övertygad om att passen var förfalskade.
– De frågade mig och andra hur man får tag på förfalskade pass med de här namnen. Sedan visade de upp dem. Jag tror att de gjordes utomlands och att de kom på posten, berättar hon.
De frågade mig och andra hur man får tag på förfalskade pass med de här namnen. Sedan visade de upp dem. Jag tror att de gjordes utomlands och att de kom på posten.
Lisa Olsson
Men passen blev aldrig föremål för granskning under asylprocessen Migrationsverket lade heller inte någon större vikt vid att formellt fastställa Yuri Popovs identitet.
– Det passet fick aldrig Migrationsverket se. Polisen skulle inte ha släppt honom om han inte kunde resa med det passet. De lät honom resa utan eskort, säger Anna Bergström.
Vid besöket hos polisen uppger Yuri Popov, enligt Migrationsverket, att han ämnar resa hem den 22 juli. Polisen nöjer sig med det beskedet och antecknar den 2 augusti 2007: ”troligen utrest 22 juli 2007”.
Men vad varken Migrationsverket eller polisen känner till är att Yuri Popov vid det laget redan beviljats uppehållstillstånd, under namnet Alexander Yarovenko.
Med ett födelsedatum som gör honom fyra år äldre har han nu inlett det skensamboskap som tre år senare berättigar honom till svenskt medborgarskap. Knappt två år senare inleder han den journalistkarriär som ska leda till hans nuvarande skribentskap på Samhällssnytt.
Arbetaren har inför publiceringen sökt personen som numera kallar sig Egor Putilov som skribent och Martin Dahlin i folkbokföringen för en kommentar. Men inte heller denna gång har han återkommit med svar på våra frågor. På Twitter skriver han på eftermiddagen den 28 februari, några timmar efter Arbetarens publicering: “Arbetarens ljug blir alltmer desperat och underhållande. Kult ändå att de har publicerat förmodligen den största falska nyheten i sin historia. (…).”
Arbetaren ställer åter frågan över Twitter vad i vår rapportering han anser felaktigt, men har i skrivande stund inte fått något svar.
Ingenting tyder på att någon svensk myndighet i dagsläget nått klarhet i vem Egor Putilov egentligen var i Ryssland, och vad de egentliga skälen var till att han lämnade landet och sökte sig till Sverige.
VILL DU PROVA PÅ MER AV ARBETARENS JOURNALISTIK? (Vi utkommer onsdagar och fredagar.)
→ TESTA EN MÅNAD FÖR BARA 49 KR HÄR.
→ ELLER BESTÄLL ETT GRATIS PROVEX AV SENASTE MÅNADSMAGASINET HÄR.
EGOR PUTILOVS ÖVERLAPPANDE IDENTITETER:
* Emma Andersson och Lisa Olsson heter egentligen något annat. Med hänvisning till oklarheten kring både Egor Putilovs agenda, bakgrund och spekulationerna om koppling till andra länders säkerhetstjänst vågar de inte framträda med sina riktiga namn. Källorna hänvisar också till ett obehag inför det hat på nätet och i vardagen som följer på uttalad kritik mot högerradikala krafter i Sverige.
