Regi: Kaouther Ben Hania
Mariam lämnar en fest med den snygge Youssef som hon just träffat, de går ned till stranden tillsammans. En polisbil kommer förbi och poliserna drar in Mariam i bilen och genomför en gruppvåldtäkt. När hon senare, blåslagen och traumatiserad, blir utkastad tar hon sig tillsammans med Youssef till sjukhus för undersökning inför polisanmälan av övergreppet.
Så börjar en lång natt då Mariam (spelad av debutanten Mariam Al Ferjani) kämpar för rättvisa. Tunisiska Kaouther Ben Hanias film Skönheten och odjuret utspelar sig 2012, poliserna i filmen befinner sig inte längre – i efterdyningarna av Jasminrevolutionen då presidenten Zine El Abidine Ben Ali tvingats avgå – i den självklara situationen att kunna avfärda den envisa tonåringen. De är överens om att hon bör stoppas i sina avsikter och de tar till alla medel för att förnedra och skrämma Mariam och försöka få henne att dra tillbaka anmälan. Men hon framhärdar.
Mariam kräver trots sin rädsla att bli tagen på allvar, att också räknas in i det skydd som lagen borde ge alla medborgare.
Filmen baserar sig på en verklig och uppmärksammad händelse och regissören sade när den visades i tävlan i Cannes i år att hon ville spegla också polisens förvirring över sin förändrade roll. Som hon påpekade var det samma polismän som tidigare haft en annan lojalitet, och kunnat utöva oinskränkt makt bakom lyckta dörrar. ”Filmen hade inte kunnat göras före 2011”, sade Kaouther Ben Hania.
Skönheten och odjuret är indelad i nio kapitel, obrutna scener filmade med handkamera som speglar den klaustrofobiska mardrömmen som Mariam genomlider. Youssef försöker stötta henne men blir oavbrutet bortmanövrerad, han är också en dissident från demonstrationerna i Tunis året före.
Regissören har också vägrat att arbeta med klichéerna kring hur en arabisk kvinna ”är” eller ska uppföra sig, även om poliserna försöker skuldbelägga henne – i de scenerna kan vi känna igen en utsatt kvinna från vilket västerland som helst. Mariam kräver trots sin rädsla att bli tagen på allvar, att också räknas in i det skydd som lagen borde ge alla medborgare.
Att följa hennes utsatta vandring mellan sjukhus och polisstationer är två jobbiga timmar, men de inger också styrka och hopp – hopp om Mariams personliga historia men också om hur kvinnor tar plats på kulturens och andra områden där kvinnors berättelser också räknas.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


