Den här artikeln färdigställdes under tisdagen, innan attacken mot sittstrejken ägde rum på tisdagskvällen.
————-
När Arbetaren kommer till Mynttorget syns ett hundratal ungdomar som sitter på liggunderlag och tyg. Flera av dem ensamkommande till Sverige men många också solidariserande.
Sittstrejken mot utvisningarna till Afghanistan i inleddes i söndags morse. I regn och emellanåt solsken har deltagarna nu suttit på torget i tre dagar och tre nätter. Det är fullt med folk, volontärer, tillfälliga besökare och personer som lämnar filtar och mat. Sittstrejken gästats för tillfället även av omkring 70 tyska scouter som sitter ned i solidaritet och sjunger sånger. Tillsammans kräver de att få svar på det brev som gick ut i medier och andra kanaler till Mikael Ribbenvik, generaldirektör på Migrationsverket, i söndags.
– Vi har krävt att Mikael Ribbenvik ska komma hit och prata med oss, säger Fatemeh Khavari som Arbetaren träffar vid matinsamlingen på torget.
Flera deltagare framhåller samma sak: att återvända till Afghanistan – ett land många av dem aldrig varit i – är inte ett liv, det är lika med en säker död.
Morteza Khavari, en av volontärerna på platsen, berättar att de planerat att stanna tills de får ett tillfredsställande svar.
– Vi började i söndags och vi ska vara här tills vi får ett bra besked. Det vi vill är att stoppa alla utvisningar till Afghanistan, inte bara för unga, utan alla. Det är för osäkert i Afghanistan, säger han.
Det är viktigt för oss i Ung i Sverige att vi organiserar oss själva, att det inte är någon annan organisation som gör jobbet. För det gör oss modiga. Hade några vuxna haft det stora ansvaret hade de nog stoppat oss från att göra till exempel en sådan här sak.
Morteza Khavari, volontärer på platsen
Likt många andra på platsen är han med i nätverket Ung i Sverige, som organiserat aktionen. Att organisationen är självstyrd och oberoende är en sak som är väldigt viktigt att understryka, enligt honom.
– Det är viktigt för oss i Ung i Sverige att vi organiserar oss själva, att det inte är någon annan organisation som gör jobbet. För det gör oss modiga. Hade några vuxna haft det stora ansvaret hade de nog stoppat oss från att göra till exempel en sådan här sak, och i stället velat att vi skulle vänta snällt på att vi får diskutera med politiker eller med Migrationsverket, säger Morteza Khavari, och fortsätter:
– Det är vi ungdomar som ska bygga framtiden. Och vi kan berätta bättre om våra erfarenheter än de vuxna kan. Vi kan säga hur det känns att lämna sin familj när man är så här ung och hur det känns att lämna hemlandet.
För Fatemeh Khavari är organisationens namn också en viktig del i strategin. Det visar på att de här ungdomarna och barnen vill ha en likvärdig behandling jämfört med de som är födda här.
– Vi vill visa att vi tillhör ett land och har ett liv här, som alla andra. Vi har valt att kalla oss Ung i Sverige för att vi är unga i Sverige och har rätt till ett liv som alla andra ungdomar i Sverige. Det är inga vuxna med och organiserar men vi klarar oss ganska bra ändå, det har alla de som är pappers- och hemlösa gjort länge. Inklusive vi, säger Fatemeh Khavari.
I likhet med många andra som sitter på torget kommer Fatemeh Khavari inleda gymnasiestudierna inom kort. Något som gör det extra viktigt att Mikael Ribbenvik personligen kommer ned till platsen, möter ungdomarna och svarar på deras öppna brev så snabbt som möjligt.
– Vi har skickat ut brevet med media och direkt till Migrationsverket. Och även om vi har tillstånd att sitta här i en månad så måste han tänka på att vi börjar gymnasiet snart. Det vore inte bra om vi inte kommer till skolan då. Så det är bäst han skyndar sig och kommer hit innan skolan börjar, säger hon.
”Vi har all förståelse för att frågan om säkerhetsläget i Afghanistan berör. Dels är det många som påverkas, dels är det stor skillnad på säkerhetsläget i Afghanistan och det vi ser i vårt närområde.”
Migrationsverket i standardsvar till pressen
Arbetaren har försökt nå Mikael Ribbenvik och Migrationsverkets ledning utan framgång. Likt andra medier fick vi mejlat ett standardsvar. I det säger myndigheten att de har ”all förståelse för att frågan om säkerhetsläget i Afghanistan berör. Dels är det många som påverkas, dels är det stor skillnad på säkerhetsläget i Afghanistan och det vi ser i vårt närområde”.
I övrigt hänvisar de till att de följer utvecklingen i Afghanistan. Men även om de medger att det enligt myndighetens enhet för landanalys, Lifos, kan konstateras att läget i landet försämrats avsevärt och blivit allvarligt det senaste året, samt förväntas förvärras närmaste tiden, menar de att de går efter att det finns platser i Afghanistan som inte är lika farliga. I dagsläget är det fortfarande så kallat ”individuella skyddsbehov” som gäller, det vill säga att varje person prövas individuellt om de enligt Migrationsverket har behov av att stanna i Sverige.
Samtidigt är det många som inte har någon relation till Afghanistan som nu riskerar utvisning. Många är födda i till exempel Iran, ett land de inte längre kan återvända till. Dessutom har många sedan flera år haft ett liv i Sverige.
– Ingen ska deporteras, om vi så ska sitta här tills Migrationsverket svarar, säger Fatemeh Khavari.
Innan vi skiljs åt pratar vi kort om säkerhetsläget på Mynttorget, en plats där manifestationer, just för ensamkommande flyktingar, attackeras flera gånger den senaste tiden av högerradikala och nazistiska grupper. Fatemeh Khavari medger att det varit läskigt ibland att sova på platsen. Speciellt de första nätterna. Då tog de beslut om att skicka hem minderåriga över natten, speciellt tjejer.
– Det var läskigt för att vi var ensamma första kvällen. Andra kvällen kom några volontärer och sa ”okej, vi kan vaka så ni kan sova”. Det var fint, säger hon.
Nätverket har gått ut på sin Facebooksida med saker som behövs till manifestationen. Framför allt gäller det människor som vill hjälpa till att vaka nattetid, men även människor som vill solidarisera sig och sitta tillsammans med dem tills de får ett svar.
