Regeringen har ännu en gång låtit utreda arbetsskadeförsäkringen med uppdraget ”En mer jämställd och rättssäker försäkring vid arbetsskada”, som utredningen kallas. Men regeringen och regeringens utredare duckar åter igen för det största problemet inom arbetsskadeförsäkringen – AFA. Det menar Leif Kåvestad från Arbetsskadades nätverk.
När lagen om arbetsskadeförsäkringen, LAF, trädde i kraft 1977 innebar det att den som skadats i arbetet skulle ersättas för den ekonomiska förlust som arbetsskadan innebar. Men hur många vet i dag att de är helt oförsäkrade om de har en inkomst under 336 000 kr om året?
Arbetsskadeförsäkringen går sedan länge under beteckningen ”den bortglömda försäkringen”. Förhoppningen var därför stor att det betänkande (SOU, Statens offentliga utredningar) som presenterades i våras skulle föreslå åtgärder för en rättssäker försäkring. I dag innebär det en katastrof för den som blir arbetsskadad eftersom ersättningen ofta helt uteblir.
Regeringens utredare, Ingrid Petersson, fick uppdraget att se över försäkringen vid arbetsskada. Uppdraget preciserades i nio särskilda frågor – men ingenting om AFA och deras skandalösa hantering av arbetsskadeförsäkringen. Däremot fanns det ett tillägg i direktiven under rubriken Andra frågor:
”Under utredningens gång kan utredaren komma att finna att det finns ytterligare behov av reglering för att tillgodose behovet av en mer jämställd och rättssäker försäkring vid arbetsskada.”
Enligt utredarens bedömning har hennes uppdrag inte varit att göra en totalöversyn av arbetsskadeförsäkringens utformning – något som verkar i det närmaste meningslöst så länge man bortser från det största problemet med försäkringen är försäkringsbolaget AFA, som ska utbetala ersättning för skadan och inkomstförlust.
För att uppnå en jämställd och rättssäker försäkring ur den skadades perspektiv saknas flera viktiga frågor.
För att uppnå en jämställd och rättssäker försäkring ur den skadades perspektiv saknas flera viktiga frågor med tillhörande förslag på åtgärder i den så kallade utredningen. Hur kan det komma sig att inte en enda rad i SOU 2017:25 har skrivits om:
- Att Riksrevisionen i sin rapport 2007 konstaterat att upp till 40 procent av de arbetsskadade inte fått någon ersättning från AFA Försäkring?
- Att myndigheten Försäkringskassan tar beslut om arbetsskada som i många fall rivs upp av Försäkringsbolaget AFA:s köpta läkare, vilket innebär att den skadade går miste om all ersättning för sin skada och inkomstförlust?
- Att AFA anlitar läkare som förnekar Försäkringskassans beslut om arbetsskadan, vilka samtidigt får forskningsbidrag i miljonklassen?
- Att AFA inte rättar sig efter myndigheten Skatteverkets uppgifter om den skadades inkomstuppgifter utan fabricerar/”hittar på” egna uppgifter som alltid kraftigt begränsar ersättningen till den arbetsskadade?
- Att AFA ”stjäl” 10 procent av den första ersättningen till den skadade för inkomstförlusten?
- Att AFA inte följer den praxis som följer av Högsta domstolens domar?
- Att ingen myndighet har fått tillsyn över AFA:s välkända och ljusskygga verksamhet, där inte ens tredje statsmakten har möjlighet till insyn?
- Att AFA konsekvent bryter mot förvaltningslagen då de aldrig svarar på frågor som rör tillämpningen av försäkringen?
- Att AFA:s långa utredningstider i arbetsskadeärenden kan pågå i 5–15 år?
Det kan konstateras att SOU 2017:25 inte är en utredning. Det är en sammanfattning på 435 sidor av gammal skåpmat som redan möglat. Ett hopkok där regeringen och regeringens utredare helt bortser från rättssäkerheten ur den arbetsskadades perspektiv. Ett makalöst, magert, makabert, mediokert maschverk.
Om det ska gå att komma tillrätta med de allvarliga problem som finns med arbetsskadeförsäkringen behövs en ny utredning värd namnet.