Aftonbladets utrikespolitiska kommentator Wolfgang Hansson påstår i en kolumn, efter det senaste terrordådet i London, att det är något nytt att terrorister riktar in sig mot mjuka mål. Det är rent snömos. Terror har oftast riktat sig just mot sådana, titta bara på de senaste 50 årens blodiga attentat i Europa.
Så hände det igen. Den här gången i London – ännu en gång – när den misstänkte gärningsmannen löpte amok med sin suv på Westminster Bridge i de absolut mest centrala delarna av den brittiska huvudstaden.
Tre personer, fyra med den förmodade gärningsmannen, dödades. Men siffran riskerar att stiga då många fortfarande är allvarligt skadade. Terrorns fula ansikte visade åter upp sig och slår lika blint som urskillningslöst mot vanliga människor som du och jag.
När det här publiceras vet vi fortfarande väldigt lite om motiv eller vilka som kan tänkas ligga bakom. En organisation eller en ensam galning inspirerad av snart oräkneliga liknande händelser runt om i världen med syfte att åstadkomma så mycket lidande som möjligt. Död och skräck. Splittring och kaos. Naturligtvis lika fruktansvärt här som där, oavsett bevekelsegrund. Terror mot oskyldiga går aldrig att ursäkta.
Polisen vidtar nu extra säkerhetsåtgärder och punktbevakar särskilt utsatta platser. Ställen där folk vanligtvis samlas: tunnelbanan, marknader, populära mötesplatser som pubar och restauranger. Därför är det med förvåning jag läser Aftonbladets vanligtvis skarpa utrikespolitiska kommentator Wolfgang Hansson och hans snömos till analys av händelsen.
”När det blir svårare att attackera symboliska mål i form av viktiga byggnader eller personer har extremisterna”, skriver Hansson, ”i stället börjat attackera vanliga människor med bomber och militärt våld. Mjuka och obevakade mål som tar en kopp kaffe på en uteservering eller strosar runt på en julmarknad”.
Terror har oftast riktat sig just mot det man brukar beteckna som mjuka mål.
Det är naturligtvis rent nonsens att det här skulle vara någon ny form av taktik. Terror har oftast riktat sig just mot det man brukar beteckna som mjuka mål. Titta bara på de senaste 50 årens blodiga attentat i Europa, utförda av allt från militanta islamister och separatistgerillor, till högerradikala fascistorganisationer.
Spontant tänker jag bland annat på bombdådet vid Piazza Fontana i Milano 1969 (17 döda, fascister dömdes för bombningen), bombdådet i Bologna 1980 (85 döda sedan den en fascistisk organisation detonerat en bomb på tågstationen i staden), Milltownmassakern i Belfast 1988 (tre döda då en paramilitära Ulster Defence Association-medlem kastade en granat in i ett begravningsfölje), bombdåden i Madrid 2004 (191 döda då islamister sprängde flera pendeltåg i staden) samt naturligtvis den långa rad av blodiga attacker under 2010-talet i städer som Moskva, Paris, Nice, Bryssel och Oslo. För att inte glömma Malmö och den högerradikala terroristen Peter Mangs som under flera år spred skräck i staden bland människor med mörk hudfärg.
Listan kan göras betydligt längre. Men att Aftonbladet i en kolumn vill få oss tro att det som hänt de senaste två, tre åren är något nytt är inte bara korkat utan rent av farligt. Det riskerar nämligen att sprida ännu mer rädsla och spä på de redan djupt obehagliga stämningar som piskas upp efter varje fruktansvärd attack.
Vi måste givetvis fördöma all form av terror som slår mot oskyldiga människor. Men att öka oron ytterligare är att göra terroristerna en tjänst.