Jaqueline ”Jackie” Kennedy var 34 år gammal när hon blev änka med två små barn.
Regi: Pablo Larrain
Intresset för just denna kvinna består i att hon var gift med John ”Jack” Kennedy som mördades efter drygt två och ett halvt år som USA:s president. Hans korta ämbetsperiod präglas och har fått sitt eftermäle av några dramatiska världsangelägenheter som Kubakrisen och en kraftig ökning av amerikanska soldater till kriget i Vietnam.
Både Jack och Jackie tillhörde USA:s överklasskikt med såpad bana redan från de exklusiva privatskolorna; smak och stil (utåt) var livsviktigt och för Jackie präglades perioden som landets första dam av att dekorera Vita huset och sig själv med största möjliga glamour. Hon charmade hela världen så pass att Jack drog ned varma skratt när han på statsbesöken gärna presenterade sig som hennes bihang.
Hon visste allt om yta – efter mordet behöll hon sin blodbestänkta dräkt på under flera timmar, bland annat när vicepresident Johnson svor presidenteden. Den treårige sonen regisserades att göra honnör vid sin fars kista och hennes ansikte lätt skönjbart bakom den svarta slöjan är en ikonisk bild.
Pablo Larrains film berättar om dagarna efter mordet den 22 november 1963 och om änkans hårda tyglar kring begravningen som skedde den 25 november. Nathalie Portman spelar Jackie som besatt av att genom en jättemanifestation skapa ett äreminne som ska leva in framtiden och placera hennes man bredvid legenden Abraham Lincoln – hon lutar sig mot det trygga formskapandet för att själv överleva.
Portman gör en vaxdockelik karaktär som knappast gör rollen rättvisa.
Portman gör en vaxdockelik karaktär som knappast gör rollen rättvisa – vem uppträder inte som en robot i hennes situation? Att den backas upp av en återskapad journalfilm kring en rundtur i Vita huset gör inte porträttet mer trovärdigt – Jackie var inte någon vidare skådespelerska. Det som är mest rörande är att se hennes ensamhet där inte ens barnen verkar stå henne särskilt nära.
Nu vet vi ju att hon hade intim kontakt med bland andra makens bror, Robert Kennedy, under längre tid, bland annat dessa dagar, men detta ingår förstås inte i den iskalla ytan som Larrain vill presentera oss för.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


