Hågkomster av Egyptens skrattande revolution

Egypten har en tradition av subversiv politisk humor där satir och ironi länge använts för att uttrycka det som inte varit möjligt att säga rakt ut. Karikatyrer är en vanlig form av politisk kritik i Egypten, inte så konstigt i ett land där så många inte kan läsa och skriva.

Ända sedan Gamal Abdel Nassers maktövertagande för runt 60 år sedan har den politiska kritiken tagit sig uttryck i form av karikatyrer och folkliga skämt, förmedlade av den muntliga traditionen. Det går till och med ett rykte om att Nasser gav den hemliga polisen i uppdrag att samla in alla skämt som drogs om honom.

Möjligen kan det ryktet vara just ett typiskt egyptiskt skämt. Hur som helst var Nassers efterföljare, Anwar Sadat, så medveten om skämtkulturen att han försökte sig på ett skämt om Nasser i ett tal, i en ansats att göra sig själv populär bland folk. Naturligtvis ledde det bara till att ännu fler roliga historier berättades om Sadat själv. De senaste 30 åren har skämtarna haft en enda huvudperson, den nyss avgångne presidenten Hosni Mubarak, så förmodligen finns det fler skämt om honom än det finns Bellmanhistorier i Sverige.

Via den arabiska filmindustrin, med alla sina komedier, har egyptierna blivit kända i resten av arabvärlden för sin humor. I andra länder använder man ibland tillnamnet ibn nukta (skämtets son) om egyptier – apropå deras förmåga att hela tiden dra roliga vitsar.

I Egypten är skämtet det gemensamma samtalsämnet och var så även under Mubarak.

Att driva med diktatorn är självklart inget unikt för Egypten. I Syrien har jag fått höra flera skämt om familjen Assad. Skillnaden är att de förmedlas i halvviskande ton, i förtroende. I Egypten däremot är skämtet det gemensamma samtalsämnet och var så även under Mubarak. I ett stort gäng på en gatuservering kunde någon högljutt berätta en rolig historia, som fick mer än bara de närmsta vännerna att skratta. Jag minns hur förvånad jag blev över det jag uppfattade som politisk öppenhet – men att en vän tog mig ur den villfarelsen:

– Han låter oss skämta, eftersom han omöjligen skulle kunna stoppa 80 miljoner egyptier från att skratta. Men om du på allvar kommer med kritik – då blir det farligt.

Och hon hade säkert rätt. Mubaraks regim var inget stasi-samhälle (likt Syrien) där någon som skämtade blev angiven och fängslad, men alla visste att bortom skämtet fanns en skarp gräns som var livsfarlig att överträda.

Den muntliga humorn har regimen haft svårt att komma åt, medan den tecknade politiska satiren legat värre till. Ett exempel på det är rättegången mot tecknaren och författaren Magdy al-Shafee och hans förläggare, för serieboken Metro. Den tecknade berättelsen handlar om den fattiga ungdomens sista utväg för överlevnad – att råna en bank. Men den kritiska satiren visar att den politiska makten är de största rånarna. Att en tydlig karikatyr av en känd makthavare är med gjorde budskapet omöjligt att missförstå. Och i ett land där väldigt få läser har politisk satir i tecknad form stor sprängkraft.

Regimens förlängda arm i rättsväsendet insåg dock att direkt censur av politisk kritik varken ser bra ut utomlands eller bland den inhemska oppositionen. Därför fälldes Metro inte för sin politiska satir, utan för en tecknad bröstvårta som syns i en ruta i albumet. På så sätt kunde domaren hävda att han värnade den allmänna moralen – när han egentligen såg till att förbjuda regimkritiken.

Skrattet och humorn kan fungera som överlevnadsstrategier. Egyptierna överlevde 30 år under Mubarak med ett leende på läpparna, eftersom de åtminstone hade roligt på diktatorns bekostnad. Det politiska skrattet är en ventil som lättar lite på trycket och samtidigt bär på en sekundkort befrielsekänsla.

Hajarna i Sharm El Sheikh – kända efter en serie attacker på simmande 2010 – demonstrerar efter att den avsatte president Mubarak tagit sin tillflykt till semesterorten.
De ropar samma slagord som blev kända på Tahrirtorget: ”Vi kommer inte att ge oss av! Han ska ge sig av!”
Hajarna i Sharm El Sheikh – kända efter en serie attacker på simmande 2010 – demonstrerar efter att den avsatte president Mubarak tagit sin tillflykt till semesterorten. De ropar samma slagord som blev kända på Tahrirtorget: ”Vi kommer inte att ge oss av! Han ska ge sig av!” Bild: Cheb Makhlouf

Men skämten lyckas med en annan sak också, att underminera makten, att urholka människors övertro på regimen. Kan du skratta åt något så är det kanske inte så farligt. Ju fler gånger du tänker på diktatorn som korkad desto mer absurt ter det sig att han ska sitta och styra. Och ju fler gånger du hör politiska skämt desto mer inser du hur utbredd ilskan är. När skämtet blir något som binder samman människor, skapar gemenskap mellan främlingar, då vet du också att alla egentligen skulle vilja gå ut och protestera öppet mot regimen – om de bara vågade. Skämten bär ofta också på en kollektiv kunskap om diktatorns övergrepp eller korruption. Som den här roliga historien:

”Turisten kommer in på en restaurang och ser tre porträtt på väggen. De föreställer presidenterna Nasser, Sadat och Mubarak, men det vet inte turisten, så han frågar ägaren:

– Vem är det du har på väggen?

– Den förste är mannen som såg till att Egypten blev av med monarkin, den andre slöt fred med Israel och mördades.

– Och vem är den tredje?

– Han är far till min affärspartner.”

Genom att sådana skämt spreds vitt och brett fick folk en uppfattning om korruption eller tortyr och maktmissbruk – trots att det inte finns något egyptiskt Uppdrag granskning och medierna varit vingklippta.

När folk gapskrattar åt diktatorn ute på gatan, då är hans dagar säkert räknade.

Enbart ett skratt fäller aldrig någon regim. Men dess styrka kan användas som ett lackmuspapper för att avgöra om regimen är på väg att falla. Om folk bara drar på munnen och fnissar lätt, eller bara tillåter sig skratta hemma i sin egen vrå, då är rädslan starkare än humorn. Men när folk gapskrattar åt diktatorn ute på gatan, då är hans dagar säkert räknade. Att skämta om det vi är rädda för blir också ett sätt att använda galghumor för att våga göra motstånd.

Skämten har hela tiden varit en del av den egyptiska revolutionen, de flödade fritt på Tahrirtorget och hittade snabbt vägar ut på nätet där de delades vidare. Det här, och en lång rad liknande skämt, spreds efter den andra demonstrationsfredagen:

”Mubarak frågar sin nyutnämnde premiärminister Ahmed

Shafiq:

– Är folket kvar på gatorna?

– Ja.

– Men… var det inte ’avfärdens fredag’ igår?

– Jo.

– Vadå? Fick folk inte visum?”

När dagarna gick med demonstrationer över hela Egypten och Mubarak fortfarande vägrade lämna ifrån sig makten dök en ny typ av skämt upp. Bland annat sades att ett nytt verb borde läggas till i uppslagsverken: att mubaraka, i betydelsen att sitta fast, klistrad vid något.

På temat ”därför är Mubarak sen med att avgå” kom folk med den ena lustiga förklaringen efter den andra:

”Varje gång han ska ge sig iväg är det utegångsförbud.”

”Han har svårt att få ner alla guldtackorna i sina Louis Vuitton-väskor.”

”Han försöker kolla in Saudiarabien på Google maps, men glömmer bort att han stängt ned internet.”

Efter Mubaraks fall exploderade satiren och humorn.

Efter Mubaraks fall exploderade satiren och humorn. Det korta pressmeddelandet som vicepresidenten Omar Suleiman läste upp för att förkunna att Mubarak avgått rullade om och om igen i tv. Folk såg det så många gånger att de lade märke till säkerhetsvakten med bister min som stod snett bakom Suleiman. Inom några timmar hade en grupp vid namn ”Al ragel al wara Omar Suleiman”/”Mannen bakom Omar Suleiman” startats på Facebook.

Alla undrade vem mannen var och plötsligt hade en massa människor klippt in honom i de mest absurda sammanhang. Han dök upp i bakgrunden på bilder från filmen Gladiator, och som en duplicerad Mr Andersson i en Matrix-pastisch. Andra spann vidare på skämtet och när mannens barn tyckte att uthängningen var jobbig lades gruppen ner och en ny startades, nu en hyllning med kravet att mannen bakom Omar Suleiman skulle bli ny president.

När de libyska demonstrationerna startade mindre än en vecka senare fick naturligtvis ”Kvinnan bakom Gaddafi” en egen grupp på Facebook.

Men förmågan att skämta om precis allting kanske bäst illustreras med en ögonblicksbild från kvällen den 11 februari. Det sköts fyrverkerier på Tahrirtorget och människor strömmade till för att fira att de blivit av med en diktator. Runtom i världen talade politiker högtravande om ”historiens vingslag som svepte genom det egyptiska samhället” och reportrar fick något högtidligt över sig när de skulle återge denna segerglädje.

Då tog en man fram sitt plakat och klottrade dit något nytt. Men i stället för ett slagord skrev han: ”Kom tillbaka, presidenten, vi skämtade med dig”.

 

Egyptiernas skämt i urval:

 

DÖDSÄNGELN KOMMER NER till Hosni Mubarak och säger till honom att ta farväl till det egyptiska folket. ”Varför det? Vart ska de ta vägen?”

 

***

 

HOSNI MUBARAK, Barack Obama och Vladimir Putin sitter i möte när Gud plötsligt talar till dem och säger att jorden kommer att gå under om två dagar.

Alla tre skyndar hem till sina länder och håller tal inför folket. Barak Obama säger: ”Jag har en god och en dålig nyhet. Den goda nyheten är att Gud existerar, den dåliga nyheten att jorden går under om två dagar.”

Vladimir Putin säger: ”Mitt folk, jag har två dåliga nyheter. Den första är att det vi trott på i generationer inte är sant, Gud finns visst. Det andra är att jorden går under om två dagar.”

Hosni Mubarak säger: ”Mitt folk, jag två fantastiska nyheter! För det första har jag precis haft ett toppmöte med Gud, för det andra har han berättat att jag kommer att vara er president för alltid!”

 

***

 

NÄR NASSER BLEV PRESIDENT ville han ha en vicepresident som var mer korkad än han själv, så han valde Sadat. När Sadat blev president tänkte han likadant – och valde därför Mubarak. När Mubarak blev president utsåg han inte någon vicepresident, eftersom han inte kunde hitta någon som var mer korkad än han själv.

***

FÖR ATT BÄTTRA PÅ sitt rykte gör Hosni Mubarak besök i skolor. Efter att ha hållit ett långt tal om sin egen förträfflighet får barnen ställa frågor. Tioårige Ahmed räcker upp handen och säger:

”Jag har tre frågor till dig. Den första: Varför har du styrt i 30 år? Den andra: Varför har du ingen vicepresident? Den tredje: Varför har dina söner en andel i alla företag?”

Precis då ringer klockan ut för rast och Mubarak säger att de ska fortsätta efter rasten.

När de kommit tillbaka säger Mubarak: ”Var var vi? Jo just det, ni får lov att ställa frågor. Är det någon som har en fråga?” Lille Ibrahim räcker nu upp handen.

”Varsågod och ställ din fråga!”

”Jag har fem frågor. Den första: Varför har du styrt i 30 år? Den andra: Varför har du ingen vicepresident? Den tredje: Varför har dina söner en andel i alla företag? Den fjärde: Varför ringde det ut för rast tjugo minuter för tidigt? Den femte: Var har du gjort av Ahmed?”

 

***

 

EN MAN ÄR PÅ VÄG HEM genom öknen när hans bil går sönder. Först väntar han en dag, men ingen annan bil kommer förbi. När så ett flygplan flyger över honom sätter han fyr på sitt bagage för att de ska se honom. Men ingen lägger märke till honom. När nästa flyplan kommer sätter han fyr på sin bil. Fortfarande ingen hjälp. När ett tredje flygplan kommer flera dagar senare river han av sig kläderna och eldar upp dem. När fortfarande ingen hjälp kommer skriker han i desperation: ”Fan ta regimen!” Inom tio minuter har polisen kommit och fängslat honom.

 

***

 

EN RÄV LYCKAS ta sig över gränsen till Sudan. I Sudan frågar de honom varför han flydde från Egypten.

”De fängslar alla kameler i Egypten!”

”Men du är ju inte kamel…”

”Försök säga det till polisen!”

 

***

 

VAD ÄR DEN PERFEKTA DAGEN för Mubarak?

En dag när inget händer.

 

***

 

MUBARAK SITTER ENSAM i sitt kontor och grubblar i flera timmar. En av hans rådgivare kommer bekymrad in och frågar:

– Mubarak, kan jag hjälpa er?

– Ah, tack! DET är mitt namn.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Amalthea Frantz Stoppa utvisningarna
Anställda på Södersjukhuset i Stockholm protesterade mot utvisningen av två av sina arbetskamrater i december 2025. Foto: Johan Apel Röstlund och Henrik Montgomery/TT

En växande folkrörelse mot utvisningar

Utvisningarna kan påverka valet på ett sätt som partierna inte anade. 

Plötsligt är alla överens: de pågående utvisningarna är vansinniga. Vi hör det från såväl borgerliga ledarsidor som från Sveriges än så länge största parti. Socialdemokraterna svängde nyss i frågan om utvisningarna av tonåringar. Samtidigt uppstår tydliga sprickor kring en annan del av den så kallade migrationspolitiken: planen på att omvandla alla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.

Men framför allt hörs ilskan från helt vanliga människor. De vars arbetskamrater eller klasskompisar enligt regeringen nu ska ut ur landet. Och det är därför makthavare har börjat lyssna. 

Riktigt alla är dock inte överens. Tidöregeringen håller fast vid sin linje, än så länge. Delvis säkert av ren prestige. Men de verkar också verkligen ha trott att de hade allmänheten med sig. De senaste åren har ju de politiska partierna allihop gjort ungefär samma analys: väljarna vill ha hårda tag. Fler i fängelse, fler ska utvisas, eller lockas med pengar för att lämna landet. Hårdare straff, mer övervakning, starkare militär. Allt till tonerna av mer eller mindre dold rasism. 

Drabbar fler och fler

Precis som många har varnat för börjar den här människosynen slå mot fler och fler. Det var länge sedan det räckte att ”göra rätt för sig”. Bakom det uppmärksammade fallet med åttaåriga Gabriella ligger ett annat av regeringens och SD:s märkliga påfund: försörjningskravet, eller lönegolvet, från 2023 som Arbetaren var bland de första att bevaka. 

Nu ser vi ett växande motstånd. På gatorna, i klassrum, från kommuner som är rädda att förlora sina arbetande invånare. Många måste hålla ihop, helt oavsett var de en gång föddes, och oavsett om de till exempel är lågavlönade, arbetslösa eller inget hellre vill än att få gå i pension innan livet tar slut.

Frågor om migration kan påverka valet – men inte på det sätt partierna trott. 

Publicerad
1 day sedan
Protester mot Johan Forsell och Tidöregeringens migrationspolitik
Runt om i hela Sverige växer nu kritiken mot migrationsminister Johan Forsell och Tidöregeringens politik för att fler ska utvisas. Foto: Christine Olsson/TT och Ali Lorestani/TT

Folkligt uppror mot Tidöregeringens utvisningar

Från Ystad till Haparanda. Det kokar av ilska mot Tidöregeringens allt hårdare migrationspolitik. Runt om i Sverige hörs upprörda röster mot utvisningarna av såväl studerande tonåringar som hårt arbetande barnfamiljer.

– Vad sjutton håller de egentligen på med? Regeringen drar undan mattan för all integration som är lyckad. De nya reglerna stjälper människors liv och gör att förtroendet för samhället minskar.

Det säger Emma Eldevåg från Forsbacka i Gästrikland.

Där, i den lilla bruksorten mellan Gävle och Sandviken, samlades i helgen hundratals personer i ett gemensamt fackeltåg till stöd för familjen Perez. De kom till Sverige från El Salvador 2017 och kort senare föddes dottern Gabriella. Bägge föräldrarna har jobb men enligt Tidöregeringens nya, hårdare regler tjänar pappa Jonathan Perez 4 000 kronor för lite i månaden för att få stanna i landet. Mamma Silvia tjänar dock, med sitt fasta arbete som huvudplanerare inom hemtjänsten, över kravet för den nya lönereglerna för arbetstillstånd. Trots det ska familjen alltså utvisas till ett land som åttaåriga Gabriella aldrig satt sin fot i. Något som rört upp starka känslor i hela bygden.

Bygden sluter upp

– De har varit våra grannar i flera år och min dotter är bästa kompis med Gabriella. När beskedet att de skulle utvisas kom strax innan jul blev det som en chock för oss alla, säger Emma Eldevåg som snabbt engagerat sig i fallet.

Emma Eldevåg hoppas att regeringen ändrar sig om den allt hårdare migrationspolitiken. Foto: Privat

Migrationsminister Johan Forsell har pratat om ett historiskt skifte i den svenska migrationspolitiken med hårdare krav och förslag om att återkalla permanenta uppehållstillstånd.

– Hela Forsbacka har slutit upp för familjen. De har alltid haft jobb och byggt upp ett tryggt liv här och nu ska de utvisas. Det är så absurt, säger Emma Eldevåg.

Borgerlig kritik

Men även bland borgerliga opinionsbildare och lokalpolitiker ute i landet hörs nu upprörda röster som menar att Tidöregeringens politik gått för långt.

I veckan skrev bland annat Svenska Dagbladets profilerade ledarskribent Mattias Svensson en ilsken krönika om den förda politiken.

”Det håller i åtskilliga fall på att ta en ände med förskräckelse, med utvisningar av skötsamma och arbetande familjer och tonåriga vuxna som skiljs från sin familj. Vem utanför Sverigedemokraternas ideologiska kärna vill ha en sådan utvisningspolitik? Långt in i det borgerliga lägret är människor upprörda. Ändå fortsätter regeringen tondövt att producera förslag som kommer att förvärra situationen”, skriver Mattias Svensson i texten som han avslutar med orden att den svenska migrationspolitiken blivit en ”sverigedemokratisk lekstuga”.

Professorn lämnar Migrationsverkets etiska råd i protest

Under onsdagen meddelade också professor Ludvig Beckan att han lämnar sin plats i Migrationsverkets etiska råd som protest mot den utvisningspolitik han anser är så omänsklig att den strider mot grundlagen.

På flera håll i landet planeras nu protester mot de eskalerande utvisningarna. I bland annat Gävle hålls en demonstration på lördag och på onsdagskvällen samlas människor i centrala Stockholm under parollen ”Stoppa de orättvisa utvisningarna”.

– Det finns hundratals liknande fall som det med familjen Perez. Så på lördag demonstrerar vi för alla som drabbas. Jag hoppas att regeringen sväljer sin stolthet och erkänner att det blivit fel, för det här måste få ett slut, säger Emma Eldevåg.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan

Podd: Sveriges längsta lockout

Podd: Sveriges längsta lockout

I det här avsnittet av Arbetarens podd pratar Amalthea Frantz och Håkan Gustafsson om den dramatiska Lossmen-Ekträsk-konflikten – Sveriges längsta lockout som varade mellan åren 1924 och 1931 i Västerbotten.

Vad är det som är så speciellt med den här konflikten? Hur överlevde folk under en nästan sju år lång lockout? Vad var det som gjorde att man till sist vann, och vad kan dagens fackliga organisationer lära sig av striden?

Avsnittet bygger på en artikel som Håkan Gustafsson och kulturgeografen Johan Pries skrev för Arbetaren 2025.

35 år av arbetarhistoria

Mycket av materialet i både podden och artikeln kommer från Arbetarens digitala arkiv från 1920- och 1930-talen. Som prenumerant kan du själv bläddra i arkivet här: 35 år av arbetarhistoria

Gillar du Arbetaren Radio och vill höra fler avsnitt? Stöd oss genom att teckna en prenumeration

Om du inte har råd, skriv gärna upp dig Arbetarens nyhetsbrev där du varje vecka får uppdateringar helt gratis.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 weeks sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad