Fler än hälften av landets socialsekreterare och biståndshandläggare har svårt att öppet diskutera brister i verksamheten och många upplever arbetsmiljön som dålig. Något som inte bara riskerar att medföra stressrelaterade sjukdomar hos de anställda, utan som också går ut över de som söker hjälp hos socialtjänsten.
Dålig arbetsmiljö och minimalt inflytande över arbetsplatsen. Det är resultatet i en ny studie från forskaren Wanja Astvik, docent vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och akademin för hälsa, vård och välfärd, som visar hur en stor del av personalen på Sveriges socialtjänster upplever sitt yrke.
Arbetsmiljön är så pass undermålig att hälften av socialsekreterarna och biståndshandläggarna runt om i landet i dag uppger att de sällan eller aldrig ges tillräckligt med tid för att utföra sina arbetsuppgifter.
Vi har sett de här signalerna med stressrelaterad ohälsa länge och det är ett verksamhetsproblem.
Wanja Astvik, docent vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet
I studien, som innehåller svar från drygt 4 800 socialsekreterare, biståndshandläggare och chefer inom Socialtjänsten i 40 kommuner runt om i landet, framgår det också tydligt att styrningen av landets socialtjänster resulterat i tysta arbetsplatser där personalen saknar både inflytande och tid att påverka sin egen situation.
Verksamheterna styrs oftare utifrån ekonomi än förutsättningar för god kvalitet. Något som gjort att allt fler söker sig bort från sitt yrke. Enligt en enkätundersökning uppger nämligen var fjärde socialsekreterare att de söker, eller inom kort kommer att söka, nytt jobb.
– Socialsekreterare och biståndshandläggare har en väldig hög arbetsbelastning. Och eftersom vi ser en ökad individualisering i samhället så bemöts deras oro och stressrelaterade problem ofta med ett samtal hos företagshälsovården snarare än att arbetsgivarna försöker komma åt de strukturella problem som finns, säger Wanja Astvik, som studerat arbetsmiljön på landets socialtjänster sedan 2007, till Arbetaren.
– Vi har sett de här signalerna med stressrelaterad ohälsa länge och det är ett verksamhetsproblem.
Socialtjänsterna har i dag en hög personalomsättning som till stor del beror på att många väljer att söka sig till andra jobb. Något som enligt Wanja Astvik skulle kunna förändras om de anställda fick större möjlighet att engagera sig i styrningen av deras arbetsplatser.
Situationen drabbar inte heller bara de anställda.
– Vi ser att det finns en direkt koppling mellan dåliga arbetsmiljöer och kvaliteten ute i verksamheterna. Och när det gäller arbeten med människor så är kontinuitet bland det absolut viktigaste, att personalen trivs och stannar kvar, säger Wanja Astvik och fortsätter:
– Men i dag bränner många ut sig. De sitter kvar på kvällar, hoppar över sina luncher eller jobbar extra på helgerna för att hinna med sina arbetsuppgifter. Till slut kommer de till en punkt där de måste välja. Sluta eller sänka sina ambitionsnivåer och det senare leder till vad vi kallar en professionell meningsförlust.
Trots det dystra resultatet i studien säger Wanja Astvik att hon tror att saker håller på att förändras.
– När jag började studera de här frågorna 2007 var arbetsmiljön en ickefråga på socialtjänsten. Men det senaste året har något hänt. Det är till exempel många kommuner som hört av sig och visat intresse för att förbättra arbetssituationen och de förnekar inte längre de problem som finns.