Det omskrivna Stockholm, invånares kollektiva motstånd mot kommersialiseringen av deras städer och staden sådan den gestaltas i fiktionen – Josephine Askegård har läst tre böcker som tar oss med på resor i både historien och samtiden, in- och utrikes, på jakt efter stadens kropp.
[BOK] Stockholms historia
Lars Ericson Wolke
Historiska media, 2016
[BOK] Staden
Anders Wahlgren
Carlssons, 2016
[BOK] Staden som vilja och föreställning
Andreas Åberg
Kulofri förlag, 2016
Stockholms historia skrivs om och om igen. Trots att skälet till att just huvudstaden dominerar i böcker om svenska städer torde vara myndighetsutövningen, beskriver många böcker i ämnet (om man undantar ren arkitekturhistoria) till stor del den vardag och fest bland medel- och arbetarklass som är grunden för stadens utveckling.
Det är ju inte alls så att Stockholm utgör en större del i grundandet av ”Sverige” eller är representativ för tidigt ”svenskt” liv genom historien. Dock är den ändå platsen för Gustav Vasas byråkratiska startskott och ambitioner som i hög grad innefattar stadsplaneringen, och där brukar också de mer ingående och belagda beskrivningarna börja.
Lars Ericson Wolkes i flera bemärkelser ganska tunga Stockholms historia (utkom första gången 2001 under titeln Stockholms historia under 750 år) har kommit i redigerat nytryck.
I dag ser vi inte mycket av industri i Stockholm, men fram till mindre än 100 år sedan dominerades malmarna av fabriker, och city av småindustrier. Den verksamheten var mycket av stadens själ; klädtillverkning i stor skala, stearintillverkning, teleindustri, stora fabriksbagerier, tryckerier, mekaniska metallverkstäder av det större slaget, porslinsfabriker med kakelugnstillverkning, toaletter och badkar, samt förstås transporter, sjukvård, postväsende, utbildning och nöjesindustri – allt blev i stor skala i jättemaskineriet som en så stor mängd människor utgjorde kuggar i.
Mycket av detta har utlokaliserats och nu sålts ut från statens och landstingets domäner och förändrat infrastrukturen ordentligt. Wolke berättar levande om arbetslivet och inte minst konflikterna och fackföreningsverksamheten kring de stora arbetsplatserna. Det är intressant och lättas än mer upp av anekdoter kring de enskilda människorna.
Här finns kapitel om kampen om makten, upproren, tankar kring planering av grönområden, utställningar och stora evenemang, fattigdom, brottslighet och nöjesliv. Samt i denna nya upplaga tips på stadsvandringar för att lära känna det historiska Stockholm. För både in- och utsocknes är det en spännande och viktig berättelse.
Den som förväntar sig det vanliga frossandet i svidande vackra svartvita motljusbilder av halvt rivna stadspalats blir kanske besviken
Anders Wahlgren har gjort sig känd med sina hjärtskärande filmer och böcker av förstörelse av det historiska Stockholm, främst av 1600–1800-talsstadens klassiska kvarter i Klarakvarteren och Norrmalm. Efter utflykter i Göteborg, Norrköping och andra städer kommer nu Staden vi har till låns, en rikt bildsatt bok där stadens invånare träder fram.
Den som förväntar sig det vanliga frossandet i svidande vackra svartvita motljusbilder av halvt rivna stadspalats blir kanske besviken – bitterheten över hur klassiskt stadsliv runt om i Sverige kommersialiserats och därmed förflackats och förfulats finns kvar, men vi får också glimtar av hur det faktiskt går att göra på annat sätt.
För detta är också en berättelse om det kollektiva engagemang och motstånd som faktiskt funnits, vilket, som bokens titel säger, inte bara ger historia utan också en blick in i framtiden. Wahlgren kryddar också sin bok med många exempel på hur författare och filmskapare skildrat sina städer och kopplat dess utveckling till karaktärer i böcker och film – så vi behöver inte sakna nostalgin.
Hur stadens skildras i fiktionen är också det som utgör fokus i Andreas Åbergs Stadens vilja och föreställning. Här reser vi med film och litteratur, till så vitt skilda stadsmiljöer som Nairobi, Berlin, Kairo, San Francisco och Borlänge.
Den fiktiva gestaltningen hjälper oss att se den verkliga staden som omger oss, menar författaren (med filosofen Schopenhauer). Essäformen gör boken till en perfekt reskamrat även om resan går någon helt annanstans, kanske bara i fantasin.
De tre böckerna utgör ett spretigt bibliotek på jakt efter stadens kropp. Men även en fackbok bör vara underhållande – det är där dess själ kommer in.