Ikea har återigen ertappats med att motarbeta facklig organisering i USA, denna gång på varuhuset i Stoughton. Deras agerande har nu fått skarp kritik i Sverige från LO och Unionen Här svarar företaget på kritiken.
De anställda vid Ikea-varuhuset i Stoughton, USA, har sedan förra året kämpat för att få företaget att erkänna deras fackförening. Men företagsledningen har kämpat emot med personliga trakasserier, timmeslånga möten med antifacklig propaganda och avvisar de anställdas krav. Men enligt Josefin Thorell, talesperson för Ikea-gruppen, är företaget inte alls negativ till facklig organisering.
– Utgångspunkten för Ikea USA och överallt är att vi respekterar medarbetarnas rätt att organisera sig fackligt. I USA vill vi göra detta. De ska få lov att rösta så att det blir så rättvist så möjligt. Det är det sättet man använder i USA.
Varför säger då facket att ni har hållit timmeslånga obligatoriska möten där personalen uppmanats välja mellan Ikea och facket och där facket inte varit inbjudna att ge sin bild?
– Det råder delade meningar om innehållet på de här mötena. Syftet med mötena har inte varit antifackligt utan att besvara medarbetares frågor och funderingar. Det är inte vår policy att bjuda in organisationer som inte representerar arbetarna, det gäller religiösa, fackliga eller politiska.
Men är det inte uppenbart att de vill bli representerade när 75 procent två gånger har lämnat in formella auktoriseringskort?
– Vi har tyckt att alla på logistikavdelningen ska få lov och säga sin mening. Det är en tydlig ståndpunkt att alla berörda ska få lov att rösta.
Enligt Ikeas etiska riktlinjer både Iway och lokala versioner så står det att alla medarbetare har rätt till att själva välja att organisera sig fackligt. Det står också att de ska vara fredade från trakasserier eller inblandning från företagsledningen.
Trots det har den amerikanska tillsynsmyndigheten NLRB prickat Ikea för att just ha trakasserat medarbetare som velat organisera sig.
Det är dock inget Josefin Thorell säger sig veta något om. Hon säger att hon därför inte heller kan kommentera det, men hon välkomnar samtidigt att fel uppmärksammas så att de ”kan rätta till och bli bättre”.
Nu har ju även LO och Unionen fördömt Ikeas agerande i Stoughton, hur ser du på det?
– Vi tycker att det är tråkigt att det blivit på det viset och att dialogen på många nivåer har kollapsat. Vi delar inte deras bild.
Det svenska är en stor del av ert varumärkesbygge. Varför kan ni inte tillämpa svenska fackliga rättigheter såväl som möbler och köttbullar?
– Vi har tagit stora steg att sprida svenska värderingar ut i världen. Men det tar tid. Vi måste förhålla oss till situationen hur det ser ut i andra länder. Vi har gjort stora insatser i USA för att närma oss ett arbetssätt med öppen dialog med facken. Vi har satsat kraftigt på att utbilda ledare kring hur vi ser på facklig representation och vår ståndpunkt.
Samtidigt återupprättas det antifackliga mönstret på arbetsplats efter arbetsplats. Hur tycker ni att ni lyckats med era insatser?
– Nu har jag inte tagit del av någon utvärdering kring det, men jag vet att man har hållit föreläsningar och satsat mycket på heldagsutbildningar med ledningsgrupperna.
Varför är det då så svårt att få facklig representation?
– Jag håller inte med om att det är så. Tittar du på de fall där medarbetarna valt att rösta har det inte varit några problem.