Då: besegrad militär och skapandet av ett nytt samhälle. Nu: underkastelse – med små glimtar av hopp. Inför 90-årsminnet av det spanska inbördeskrigets utbrott presenterar Arbetaren en specialskriven essä av Manel Aisa Pàmpols, författare, aktivist och ett nav kring vilket många av den anarkistiska rörelsens aktiviteter i Barcelona kretsar.
För att förstå den anarkistiska rörelsens framväxt i Barcelona, Katalonien, och dess omgivningar måste man se den som ett led i den klasskamp som tog sin början vid den industriella revolutionens genombrott under 1800-talet.
Borgarklassen behövde massor av arbetskraft i städerna och längs floderna, vilket resulterade i den moderna världens stora migration. De arbets- och levnadsförhållanden som arbetarna erbjöds var inget annat än fruktansvärda.
I Katalonien använde borgarklassen alla statens paramilitära verktyg mot arbetarna. Man skapade en fackförening av revolvermän för att mörda de mest militanta arbetarna. Ofta tillämpades den så kallade lagen om flykt (ley de fugas), som innebar att polis hade rätt att döda personer som ”försökte fly”.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill
