I en värld av militär upptrappning finns ett land som i årtionden stått utan militär: Costa Rica. Samtidigt har landet länge haft en nära relation till USA och den sittande presidenten liknas vid Donald Trump. Christin Sandberg om ett land som löst konflikter på fredlig väg men som inför valet i februari befinner sig i en politisk kris där misstron mot politikerna växer.
Det centralamerikanska landet Costa Rica avskaffade, som första land i världen, sin armé 1948. Sedan dess har landet levt i fred i den i övrigt mycket konfliktfyllda regionen där inbördeskrig och diktaturer avlöst varandra under årtionden. Men inför det kommande presidentvalet i februari 2026 skakas Costa Rica av en aldrig tidigare skådad säkerhets- och politisk kris.
Våld, narkotikakarteller och bristande säkerhet är de ämnen som just nu dominerar den politiska dagordningen inför det kommande presidentvalet i februari i det historiskt mycket fredliga landet. För allt sedan det unika beslutet, att Costa Rica inte skulle ha någon armé, skrevs in i landets konstitution 1949, har en stark demokrati och fredskultur byggts upp, som särskiljt landet från de konfliktdrabbade grannländerna. Beslutet, som fattades efter ett 44 dagar långt inbördeskrig, innebar att militären avvecklades och att de finansiella resurserna gick till en reformering av utbildningsväsendet samt senare även till investeringar i hälso- och sjukvård och infrastruktur.
– Beslutet av avskaffa militären var inte taget ur luften, utan det hade föregåtts av en lång politisk process under den första halvan av 1900-talet.

Det säger Florencia Quesada Avendaño, professor i Latinamerikastudier vid Helsingfors universitet.
Hon beskriver hur det redan under 1920-talet pågick diskussioner bland intellektuella och politiker om att armén borde avskaffas. Det bottnade i kritik mot och fallande prestige för militären som stöttade landets sista diktator, Federico Tinoco Granados (1917–1919).
– Efter att diktatorn Tinoco avsatts, rådde politiskt samförstånd kring att stärka den civila kontrollen på bekostnad av den militära. Och resurser började gradvis föras över till utbildningssektorn, säger Quesada och tillägger:
– Allt det här gjorde att när beslutet att avskaffa militären väl togs, var det redan en försvagad institution, vilket gjorde avvecklandet enklare.
Satsningar på polis i stället för militär
Under åren som följde var José Figueres Ferrer, socialdemokrat och anti-kommunist, president i tre omgångar. Han hade stöd av USA, men beskrivs också ha varit en USA-kritiker när det kom till USA:s uppbackande av diverse diktatorer i Latinamerika. Utrikespolitiskt var Figueres Ferrer en pragmatiker, vilket gjorde att han lyckades bevara landets oberoende under flera decennier, inte minst under kalla kriget. På hemmaplan var det han som drev igenom reformer som gav landet ett nationellt hälso- och sjukvårdssystem, ett socialförsäkringssystem och en arbetslagstiftning.
Enligt Quesada var dessa, för 1940-talet, mycket progressiva politiska reformer och de möjliggjordes av en allians mellan presidenten Calderón Guardia, kommunisterna och kyrkan och stod sig sedan med Figueres vid makten.
Sedan militärens avskaffande har Costa Rica ett, som Quesada beskriver, välstrukturerat polissystem som inkluderar Fuerza Pública, motsvarande Nationella polisen, specialstyrkan UEI, den nationella kustbevakningen och en luftövervakningsenhet vilka tillsammans ska säkerställa kontrollen över territorium och gränser.

Men för att kunna upprätthålla neutraliteten i den annars mycket våldsamma och krigshärjade Centralamerikanska regionen har Costa Rica också vänt sig till och varit del av flera regionala och internationella samarbetsorganisationer.
Florencia Quesada Avendaño beskriver hur landets yttre säkerhet i mångt och mycket har kunnat upprätthållas tack vare ett par betydelsefulla multilaterala rättsliga instrument, såsom det Interamerikanska försvarsfördraget (TIAR 1947) och Organisationen för amerikanska stater (OES).
TIAR startades bland annat för att upprätthålla regional kollektiv säkerhet. Det innebär att om en stat attackeras eller dess territoriella integritet hotas ses det som en attack på alla de amerikanska stater som ingår i samarbetet. Samtidigt är huvudfokus att staterna som ingår ska lösa konflikter den diplomatiska vägen.
Andra metoder för att lösa konflikter
Åren 2010–2011 stöttades Costa Rica av OAS, som gick in och medlade efter att Nicaragua gick in på Calero Island med planer på att bygga en strategiskt viktig kanal, liknande den i Panama. Något som ledde till att stora ekologiskt viktiga naturområden förstördes. Costa Rica anmälde Nicaragua till den internationella domstolen i Haag, fick rätt och Nicaragua tvingades dra sig tillbaka från området vid San Juan-floden.
Florencia Quesada Avendaño menar att i den här och liknande konfliktsituationer genom historien har Costa Rica i första hand vänt sig till just de multilaterala organisationer landet tillhör, vilket utgör goda exempel på att det finns möjlighet att lösa konflikter på fredlig väg genom medling.
– Medan inbördeskrig och diktaturer har avlöst varandra i flera av de andra centralamerikanska länderna, såsom Guatemala, El Salvador och Nicaragua under årtionden, har Costa Rica visat att det är möjligt att bygga fred och ett demokratiskt system utan att tillgripa väpnad makt, säger hon och tillägger:
– Men för att det ska lyckas krävs vissa förutsättningar, såsom en demokrati- och fredskultur, och den tar lång tid att bygga upp.

Presidentvalet i februari
Quesada säger att själv har hon en intuitiv negativ känsla inför militären från hennes egen uppväxt i landet.
Enligt henne har det faktum att Costa Ricas styre tidigt satsade på utbildning och hälso- och sjukvård för alla bidragit till att göra det demokratiska systemet i landet starkare, vilket inte minst har visat sig under politiska kriser genom åren.
Men framtiden är oviss. I februari stundar presidentval och den politiska retoriken inför det är både hård och uppskruvad. Flertalet analytiker menar att säkerhetsläget är historiskt dåligt. Och våld och otrygghet har blivit toppämnen på den politiska agendan. Den sittande presidenten, Rodrigo Chaves Robles, har anklagats för att piska på hat och våld i sin retorik och hans ledarstil liknas vid president Donald Trumps auktoritära och hårda politiska ledarskap.
– Rodrigo Chaves Robles avlegitimiserar alla demokratiska institutioner som på något sätt kritiserar honom eller inte ställer sig bakom hans politiska projekt, säger Florencia Quesada Avendaño och fortsätter:
– Dessutom har Costa Rica, som länge har varit förskonat från stora narkotikakarteller, blivit ett nytt transitland för droger till USA. Det har inneburit ett närmare samarbete mellan Costa Rica och USA när det kommer till brottslighet, narkotikasmuggling och då framför allt gränsbevakning. Quesada menar dock att USA:s inflytande i landet har varit konstant under årtionden.
– USA:s stöd till Costa Ricas försvarspolitik har varit avgörande för säkerheten under åren. Det amerikanska utrikesdepartementet har anslagit miljontals dollar i bilateralt och regionalt säkerhetsbistånd för att stärka och modernisera Costa Ricas säkerhetsstyrkor, säger Quesada fortsätter:
– Med sitt strategiska läge mellan Nord- och Sydamerika har Costa Rica i Centralamerika en geopolitiskt strategiskt position. Och landet har alltid varit en strategiskt viktig partner som USA känt behov av att ha kontroll över.

Våld, knarksmuggling och korruption
Förutom våldet som omgärdar knarksmugglingen och det dagliga våldet, så råder det som tidigare nämnts, politisk kris. Florencia Quesada Avendaño beskriver en utveckling det senaste decenniet där väljarnas misstro mot politikerna växer, inte minst efter upprepade korruptionsskandaler hos de tidigare dominerande politiska partierna, vilket bland annat har lett till att allt fler costaricaner väljer att inte gå och rösta i valen. Förra valet år 2022 var det 40 procent som valde att inte ta sig till valurnorna, den högsta siffran sedan 1953. Parallellt har fragmentiseringen av det politiska landskapet varit dramatisk, menar Avendaño. Från 7 partier i valet 1994 till 25 partier registrerade inför presidentvalet 2022 och strax över 20 partier ställer upp med presidentkandidater i valet 2026.
– Men trots allt som nu händer och framför allt trots den nya säkerhetssituationen i landet, har det inte kommit upp några förslag överhuvudtaget på att återinföra militären, säger Florencia Quesada Avendaño, som följer debatten i sitt forna hemland.
Enligt henne finns det dock en risk att den politiska utvecklingen med presidentens försök att försvaga de demokratiska institutionerna och principerna i Costa Rica kan komma att undergräva den starka demokratin som varit garant för freden.


