Frågan om så kallat sexarbete har länge splittrat både fackföreningar och den politiska vänstern. Rickard Svensson, medlem i Malmö LS av SAC, vill lyfta en diskussion om att arbeta mot all exploatering, och samtidigt stå på de exploaterades sida.
Jag läste en artikel i Syndikalisten, syndikalisternas medlemstidning, med rubriken ”Hur kan syndikalismen växa?”. Och började fundera på det här själv. Syndikalister måste utgå från att om man är arbetarklass så har man tyvärr inget annat val än att sälja sig på den kapitalistiska marknaden och bli exploaterad för att överleva. Det är just där vi anser att potentialen till förändring finns.
En fråga som alltid har splittrat vänstern, och fortfarande gör det, är sexarbete. Det var nyligen ett bråk, kanske en splittring, mellan ett LS av SAC Syndikalisterna och det fristående Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) i Uppsala rörande denna fråga. Under Uppsala LS årsmöte den 11 maj beslutades att ta ”principiell ställning emot (…) alla former av kriminalisering av sexarbete inklusive av kunderna och aktiviteter som utförs av tredje part”. SUF Uppsala hävdade att detta inte var i enlighet med SAC:s feministiska principförklaring. De menade att sexarbete bör förbjudas och inte finnas. Medan Uppsala LS möte hävdade att det var ett nödvändigt ont, att kriminalisering bidrar till ytterligare stigmatisering och bara gör det värre. Att sexarbetares arbetsförhållanden skulle bli bättre om de kunde organisera sig som alla andra arbetare och då få samma rättigheter.
Som en följd av detta gick inte SUF och Uppsala LS i samma 1 maj-tåg och SUF Uppsala kastades ut ur Uppsala LS lokaler. SUF Uppsala uppsökte senare lokalen och tog en bild där de höll SAC:s fana upp och ner.
Olika grader av exploatering
Och det är just kring detta jag funderar och är splittrad, för det är samma fråga på ett större plan. Det borde följa med SAC:s ideologi att sexarbete är ett nödvändigt ont för att folk ska kunna överleva inom kapitalismen. Jag är emot sexarbete för att jag är emot exploatering. Däremot är jag även emot att kassörskan i min mataffär (eller någon annanstans) ska bli exploaterad för att överleva. Okej, jag medger att det är olika grader av exploatering generellt sett. Men det är samma princip: exploatering, ett nödvändigt ont för att överleva inom kapitalismen. Sälja sin arbetskraft på en sjuk marknad (eller sin kropp) vilket du ofta för övrigt gör inom både sexarbete eller till exempel inom industrin eller annat kroppsarbete. Eller säljer dina känslor, ditt utseende och/eller din hjärna som i många andra arbeten.
Tror någon ärligt talat att den som plockar dina bananer i Sydamerika, eller barnarbetaren i tredje världen som producerar dina kläder, blir något mindre exploaterad än en sexarbetare? Men jag bor i en liten lägenhet i Sverige, jag kan inte producera egna bananer – eller någon annan mat så att jag klarar mig och överlever på det. Därför köper jag bananer i affären. Visst, jag försöker köpa fair-trade bananer för att minimera skadan, men det hjälper nog föga.
Sex däremot kan vara gratis, fritt och vackert och bör vara det (precis som samhället), inte en produkt som folk ska behöva betala pengar för, eller som folk ska vara tvungna att sälja för att kunna överleva. Så det är sorgligt om det ska bli och vara det. En del har dock nog lika svårt att få sex som jag har att odla egna bananer.
Vägra arbetslinjen?
Jag tycker mig ofta ha märkt att vänsterpartister är de som är starkast emot sexarbete. Samtidigt ser jag även att de helt hakar på arbetslinjen (precis som övriga politiker), och inte ens har en sådan sak som basinkomst på agendan. Alltså något som skulle kunna ta bort arbetarnas värsta desperation och förhindra att folk behövde sälja sex för att överleva från första början. Eller acceptera dåliga arbetsplatser och dåliga arbetsvillkor.
Så vad jag undrar är: behöver vi sälja oss själva på den kapitalistiska marknaden och bli exploaterade för att överleva? Vad händer om vi, i stället för att arbeta åt statskapitalismen samtidigt som vi arbetar för en generalstrejk, i stället bara slutar arbeta för kapitalismen och vägrar bli exploaterade? Inte spelar med. Kanske blir svårt, men legitimerar vi kapitalismen genom att arbeta för den?
I slutänden är det arbetarklassen som håller kapitalismen vid liv genom sitt lönearbete. En arbetarklass där en tredjedel av LO-medlemmarna numera röstar på ett fascistiskt parti. Bryr sig den vanliga arbetaren överhuvudtaget, är det där potentialen finns? Är det där vi bör lägga vår möda? Jag frågar eftersom jag inte vet. Är det dags att vägra arbetslinjen totalt? Att gå vår egen väg, bygga och hitta alternativen? Vad ska de göra då, en befolkning som inte vill arbeta alls? I alla fall inte för dem och deras system. En befolkning som arbetar för sig själva och för varandra.
Emot all exploatering
Så i stället för att organisera låt oss säga, sexarbetare, borde vi kanske jobba för att belysa och få bort och bannlysa exploatering allt som allt, totalt? Jobba ideologiskt och med att vi har massorna, vi är majoriteten i världen mot en liten minoritet?
Ofta är väl ungdomar lite mer idealistiska medan de äldre är lite mer besegrade och cyniska. Men jag håller med SUF, sexarbete är sjukt och galet allt som oftast, och ofta inte frivilligt alls. Samtidigt förstår jag folks verklighet och hur världen vi lever i ser ut. Ett av mina ex hade tvingats hoppa av skolan och det enda som hon hade som fungerade som stadig punkt i livet var att hon var övertygad, passionerad vegan. Det enda jobbet hon sedan kunde få var i ett slakteri, vilket nog även det kändes väldigt förnedrande och demoraliserande.
Skulle vi organiserat henne, hade hennes liv blivit bättre om hon hade bra arbetsvillkor, samtidigt som hon styckade djuren hon älskade och gick emot allt hon står för och tror på – eller ska vi stänga ner slakterierna och jobba för att fler blir veganer?
Rickard Svensson är författare, poet, bloggare och medlem i Malmö LS. Nyligen aktuell med sin andra bok Så är det.
