När LKAB nu jämnar Kiruna med marken blir konsekvenserna en fråga om klass. Medan fastighetsägare kan göra en vinst på LKAB:s rivningar så står hyresgästerna inför höjda hyror och tvångsförflyttningar. Uppgörelsen skapar tydliga vinnare och många förlorare. Linjen dem emellan dras av ekonomisk ställning och inte av behov.
För en dryg månad sedan kom nådastöten. På en presskonferens meddelade LKAB att ytterligare 3 000 människor kommer tvingas flytta. Enligt LKAB har det nu blivit nödvändigt att riva staden – för att rädda den. De kommande tio åren ska resterna av gamla Kiruna jämnas med marken. Vi måste säkra det som gruvbolaget kallar för ”vår gemensamma framtid”.
För många i de nya rivningszonerna blev beskedet snabbt en affärsfråga. LKAB har meddelat att de kommer följa minimikraven: de köper fastigheter till marknadsvärde (uppskattat av bolagets egna mäklare) plus 25 procent. Alternativt så kan de efter förhandling bygga ett nytt hus till den som äger sin egen fastighet.
Hur många som hittills tagit pengarna och sedan valt att lämna staden är inget gruvbolaget vill uppge. Men det är tydligt att i den här uppgörelsen så kommer det att finnas både vinnare och förlorare. De som hyr sitt boende sitter mera trångt. För dessa finns det inga pengar att tjäna på att deras hem rivs.
Hyresgäster tvingas flytta till dyr nyproduktion
Hyresgästföreningen i Kiruna har larmat om oro och ilska bland medlemmarna. Ekvationen är enkel: de gamla hyresrätterna rivs och ersätts med dyrare nyproduktion. Resultatet? Medelhyran i Kiruna kommer att stiga.
För 150 år sedan påpekade Friedrich Engels att ”lösningen” på bostadsfrågan för arbetarklassen helt enkelt är att förskjuta den från ett stadskvarter till ett annat. I Kiruna ser vi denna teori i praktiken. De som drabbas är nämligen ofta de som en gång byggde staden – många av de boende i stadsdelarna som nu ska rivas är seniorer och gamla gruvarbetare. Människor som haft råd att leva på sin pension just för att boendekostnaderna i det gamla beståndet varit låga.
Exakt hur många hyresgäster som påverkas är ännu inte klarlagt, men Hyresgästföreningen räknar med att det är drygt 1 500 hyresgäster som står inför en tvångsförflyttning i rivningarnas första skede.
Kremlologi för att förstå gruvbolag och kommun
Kirunabor som Arbetaren har talat med bekräftar oron. Vad händer med mitt boende? När måste jag flytta? Vad kommer det att kosta? Frågorna är många, svaren få. Att tolka presskonferenserna från LKAB och kommunen efter nådastöten har jämförts med kremlologi, den gamla sovjetiska konsten att tyda det som inte sägs. Den nya folksporten går ut på att läsa vad som egentligen sägs mellan raderna. För direkta svar om framtiden är numera en bristvara i Malmfälten.
Visst skapar gruvan och rivningarna jobb. Vi har Sveriges lägsta arbetslöshet och det finns pengar att tjäna när ett samhälle ska rivas. Men för den som arbetar i vården, som städare, som butiksbiträde eller är fattigpensionär, så är det en klen tröst när hemmet försvinner och hyran blir högre.
Rivningarna av Kiruna måste ses ur ett klassperspektiv. Det här är resultatet när politikerna låter ett företags kvartalsrapporter styra ett samhälles utveckling – eller rättare sagt: dess avveckling.
