Det är på många sätt en ond tid vi lever i – men det är också en tid för civilkurage, skriver Emil Boss.
Civilkurage innebär att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Jag vågar påstå att vi numera ser ovanligt mycket av just sådant mod i Sverige. I den inhemska politiken står många människor upp mot högerextremism och rasism, trots att de ofta bemöts av ett koordinerat näthat och ibland även av allvarliga hot.
Många människor står också upp för den internationella rättsordningen, trots att de ofta svartmålas offentligt av högerpolitiker och ibland misshandlas av poliser (jag tänker på skandalerna i Lund).
Civilkuraget hos journalister, influencers, aktivister, politiker, författare, forskare och konstnärer uppmärksammas ofta (med rätta), men det görs minst lika osjälviska och viktiga val i det fördolda.
”Jag böjer mig inte för gangsters. Jag vill att de här skojarna ska stoppas”. Byggnadsarbetare i Stockholm mottar ofta hot om våld. När lurade snickare kräver att bolaget betalar lön i enlighet med kollektivavtalet, är det inte ovanligt att cheferna svarar med grova hot. ”Vi ska leja någon som skär halsen av dig”.
Jag har träffat en handfull arbetare, inte bara byggare, även städare och restauranganställda, som har tagit mycket stora personliga risker i sin övertygelse om att vi måste få stopp på de arbetslivskriminella bolagen. Vissa har tvingats leva med personskydd i sin kamp mot fusket. Alla vi som tjänar på en anständig arbetsmarknad har anledning att vara tacksamma för deras civilkurage.
Arbetare uppmärksammas sällan. När arbetare syns på teve är det mest som komiska figurer i realitysåpor, som offer i snyftreportage eller avskräckande exempel i program som ”lyxfällan”. Det finns förstås massor av skyddsombud därute som stoppar livsfarligt arbete (med risk för att själva få sparken), massor av anställda som backar upp kollegor som behandlas illa, arbetare som går ihop och protesterar mot despotiska företagskulturer.
Till minne av Björn Söderberg
Ett undantag från osynligheten kring arbetares civilkurage är det pris som SAC Syndikalisterna delar ut i oktober varje år. Det går till just en person som på ett modigt sätt har stått upp för sin mening på jobbet.
Civilkuragepriset delas ut till minne av Björn Söderberg. Han var en fackligt aktiv syndikalist som år slog larm om att en organiserad nazist satt i Handels klubbstyrelse på en stor arbetsplats i Stockholm. Beväpnade nazister svarade 1999 med att skjuta Björn i hans hem i Sätra.
Tjugofem år har gått sedan det politiska mordet, men våldet från extremhögern har aldrig mattats av. Under åren som gått har det politiska landskapet förändrats. Numera är vi vana vid att politiker efter politiker i Sveriges riksdag (i Sverigedemokraterna) visar sig ha kopplingar till samma rörelse som mördade Björn.
Det är på många sätt en ond tid vi lever i, men det är åtminstone en god tid för civilkurage.
