Svenska hamnarbetare riskerar att bli måltavlor i de pågående gängkonflikterna. Nu kräver de därför att både arbetsköpare och myndigheter tar ett större ansvar för att trygga arbetsmiljön på kajer och vid containerterminaler runt om i landet.
Narkotikasmuggling, skjutningar och dödligt våld oroar och drabbar många. Inte minst inom transportbranschen där allt fler känner en krypande rädsla för att hamna mitt i skottlinjen under de blodiga gängkonflikterna.
– I en värld där man skjuter varandra på gatan för några hekto hasch så känns tanken på att vi får in containrar med hundratals kilo kokain ganska obehaglig.
Det säger Erik Helgeson från Svenska Hamnarbetarförbundet till Arbetaren samtidigt som han suckar.

De senaste åren har flera uppmärksammade narkotikabeslag gjorts i svenska hamnar. Fartyg lastade med stora mängder droger skeppas över Atlanten till Europa för att sedan bli en del av den till synes aldrig sinande marknaden av kokain som sedan säljs ute på gatorna för omkring 1000 kronor grammet.
1,5 ton kokain
Värdet på de illegala transporterna uppgår till närmast astronomiska summor och pengarna fungerar som bas för de kriminella gängens verksamhet, både i Sverige och utomlands.
Exempelvis gjordes ett rekordbeslag av nästan 1,5 ton kokain vid Norviks hamn utanför Nynäshamn i april tidigare i år. En last värd ett par miljarder kronor på gatan, enligt Tullverket.
En av de hamnar som beskrivs som mest utsatt för den tunga narkoktikasmugglingen i Sverige är Helsingborgs hamn i Skåne. Där dömdes nyligen en anställd mot sitt nekande till två års fängelse i en uppmärksammad rättegång. Han ska enligt tingsrätten ha erbjudit sig att ta emot kokain till ett värde av 175 miljoner kronor ur en container fraktad från Ecuador.

Domen fick även stora konsekvenser för en annan anställd i hamnen vars namn figurerat i polisens förundersökningsrapport. Han ska dock inte ha varit misstänkt för något brott. Trots det fick han sparken av arbetsköparen vilket nu lett till att facket stämt Helsingborgs hamn för ogiltig uppsägning.
Det här, visar enligt Erik Helgeson, på att hamnarbetarnas jobb blivit allt mer utsatt.
– Ja det känns onekligen så. Men ärligt talat så är det slående hur otroligt lite insyn vi har i det här. Vi får knappt någon information alls, säger Erik Helgeson och förklarar att han tycker att arbetsköparna borde ta ett betydligt större ansvar för utvecklingen och de anställdas säkerhet.
Le Havre sommaren 2020. Gatorna har fyllts av tusentals personer som tar ett sista farväl till hamnarbetaren och den facklige företrädaren Allan Affagard som bara några veckor tidigare mördats av en lokal drogkartell.
Den gamla anrika franska staden vid floden Seines mynning alldeles intill Engelska kanalen har sedan länge varit en av Europas största och viktigaste hamnar. Här hanteras över 100 miljoner ton gods varje år lastade i containrar från jordens alla hörn.

Enligt polisen ska Allan Affagard vägrat samarbeta med ett av många gäng som via hamnen smugglar in droger från främst Sydamerika till den franska kuststaden. Händelsen satte ljus på det Erik Helgesson nu fyra år senare pratar om. Arbetarnas utsatthet. För som anställda i hamnen har just de en unik tillgång till de annars strikt övervakade områdena dit få andra ges tillträde.
Skrämmande larmrapporter om utpressningsförsök och till och med kidnappningar för att få hamnarbetare att samarbeta i påkostade smugglingsoperationer vid de större europeiska hamnarna har blivit allt vanligare de senaste åren.
Nu märks oron även här i Sverige.
– Drogkartellerna verkar ju ha en väldig tydlig strategi där de riktar in sig på enskilda individer. Om de inte hittar folk som är beredda att ställa upp av ekonomiska skäl så riktar de in sig på personer som de kan utpressa för att tvinga till samarbete. Man blir skraj helt enkelt, för det rör sig ju om nätverk med enorma våldskapital, säger Erik Helgeson.

Han är som sagt kritisk till både arbetsköparna, Tullverket och andra myndigheter och efterlyser därför mer dialog.
– I dagsläget är det ju vi som står vid frontlinjen. Ändå får vi veta väldigt lite. Vad ska vi vara vaksamma på och vad finns det egentligen för resurser att kalla in om man skulle hamna i en obehaglig situation där någon exempelvis upptäcker folk som försöker ta sig in i en container eller om man hittar ett parti droger vid avlastning?
Känner du till något fall där en kollega eller medlem blivit kontaktad av kriminella för att hjälpa dem?
– Mitt ärliga svar är nej. Men å andra sidan. Om man skulle utsättas för ett utpressningsförsök, skulle man då våga kontakta facket eller polisen? Det här är ju som sagt personer med stort våldskapital. Så för oss som hamnarbetarkollektiv är det naturligtvis viktigt att inte få in den här skiten på våra arbetsplatser.
Arbetaren har upprepade gånger sökt arbetsköparorganisationen Transportföretagen för en kommentar om hur de ser på de hamnanställdas oro.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.