Hur är det att bära kippa sedan sjunde oktober? Isak Gerson tar tempen både på reaktionerna från högerspöken i församlingen och från den propalestinska rörelsen.
Vi är inte så himla många som rör oss dagligen i det offentliga Stockholm med synbart judisk klädsel, utöver en diskret davidsstjärna runt halsen. Efter att ha gjort det konsekvent i flera år kan jag säga att det för min del, även religion åsido, är mycket trevligt på det stora. Det ger mig trevliga kontakter med både judiska och icke-judiska främlingar. Obekvämligheterna brukar på sin höjd handla om skumma men vänliga och trevliga kristna sionister.
Men sedan den sjunde oktober har otrevligheterna blivit mer frekventa. Det kommer delvis från andra judar. Andra judar tar sig rätten att komma fram till en och skälla ut en och säga åt en att skämmas för att man gått i en propalestinsk demonstration. Man riskerar att hängas ut med bild i de internjudiska nätgrupperna (varav en är på flera tusen medlemmar, trots det ringa antalet judar i Sverige) och få en våg av hat mot en, inklusive förlöjliganden och hån för att man bär religiös klädsel. Det är ett fullkomligt ovärdigt beteende, men efter år av erfarenhet av församlingens högerspöken är det inget som kommer som en överraskning.
Folk tar sig rätten att trakassera
Vad som däremot kommer som en besvikelse är främlingar som tar sig rätten att ropa saker om att befria Palestina till en enbart för att de ser att man är klädd som en jude. Till att börja med kan vi konstatera att det är trakasserier. Man ska kunna besöka gudstjänster och begravningsplatser och röra sig i offentligheten med (eller utan) religiösa attribut utan att behöva svara inför andra i politiska frågor.
Dessutom kan vi konstatera att det är tydligt rasistiskt. Det bygger på idén om att alla judar tycker samma sak, vilket vi kan konstatera är ett snabbt bevis på att man inte träffat mer än en jude i sitt liv.
Men vidare måste vi också fråga oss vad det gör för gott. Även om det är en judisk sionist man trakasserar, tror man att en sådan som blir attackerad som jude och inte kritiserad som sionist kommer att rubbas i sin sionism? Det den kommer att lära sig från händelsen är att den är otrygg som jude i Sverige.
Otryggt för judar i Sverige
Och den otryggheten är lätt att mobilisera till starkare stöd för Israel. Som Per-Anders Svärd skildrar i sin text ”Missnöjets väg till israelisk högerpopulism” (Arbetaren #52/2024) är en av kärnorna i den israeliska högerns politik rädsla för antisemitism och förföljelser. Svaret på det måste vara motsatsen till antisemitism.
Om man är cynisk kan man konstatera att hitflyttade israeler inte är de som driver ockupationen, inte deltar i militären, inte lever på bosättningar. De är här. Det är inte de som är fienden, utan ockupationen och den stat och militär som är ansvarig för den.
Rysslands senaste invasion i Ukraina 2022 motiverades bland annat med att etniska ryssar och det ryska språket förföljdes och diskriminerades i Ukraina. Oavsett i vilken utsträckning det stämmer var det inte bara rasistiskt utan också kontraproduktivt att vissa attackerade oberoende rysk kultur i Sverige.
Mot Netanyahus och Putins imperialistiska idéer måste vi visa styrkan i mångkulturella samhällen, som inte skiljer på etnicitet. Det måste inkludera ryssar, och det måste inkludera judar och israeler.
