Våren 2023 stupade den ryska anarkisten Dmitrij Petrov i striderna om den ukrainska staden Bachmut. I en grafisk kortroman skildrar den dansk-franska serietecknaren Mikkel Ørsted Sauzet nu sin korrespondens med honom månaderna innan aktivistens död. Arbetaren har talat med författaren.
”Skulle du kunna ta några bilder av din omgivning, som jag kan använda för projektet”, undrar Mikkel Ørsted Sauzet i sitt sista meddelande till Dmitrij Petrov, den 19 april 2023. Men det kommer aldrig något svar. Senare får han veta att den 33-årige ryska anarkisten han haft ett utbyte med i flera månader stupade samma dag, i strider mot Vladimir Putins styrkor nära den ukrainska staden Bachmut.
Samtalet ingår nu i en kort serieroman som den dansk-franska författaren och serietecknaren publicerat under titeln ”Samtal om Ukraina”. I verket väver han ihop illustrationer från sitt fridfulla familjeliv hemma i Bryssel med skildringar, i form av text och ljudmeddelanden, som han har fått från frivilligsoldaten vid den ukrainska fronten.
Verk till minne av Dmitrij Petrov
Serienovellen är del av en växande samling verk och projekt till minne för Dmitrij Petrov, och speglar en mångfacetterad politisk karriär som tog Petrov från gatustrider med ryska poliser och nazister, via studieresor i Rojava, till kriget i Ukraina.
Under sina närmare 20 år som aktivist hade Dmitrij Petrov, ofta under olika pseudonymer, engagerat sig i bland annat fackliga och miljöfrågor, deltagit i proteströrelsen mot Putin och hans repressionsapparat, och var en nyckelfigur i den ryskspråkiga solidaritetsrörelsen för Rojava.
Det aktuella verket kom till när Mikkel Ørsted Sauzet, med hjälp av en vän som själv hade anslutit sig till det ukrainska väpnade motståndet, fick kontakt med den för honom okände Petrov. ”Han pratar utmärkt engelska”, skrev den gemensamma vännen om sin vapenbroder, ”och han är förbandets intellektuella”.
Internationella vänsterns förhållande till kriget i Ukraina
I utbytet som följer diskuterar Ørsted Sauzet och Petrov potentialen för ryskt motstånd mot Putin-regimen, krigets grymma verklighet, och den internationella vänsterns förhållande till konflikten. Speciellt det sistnämnda har varit ett hett debatterat ämne, och verket kan betraktas som en del i den pågående debatten.
– Många jag känner inom den franska och belgiska vänstern, från nostalgiska kommunister till frihetliga post-punkare, framför en diskurs som speglar Putins propaganda, när de talar om att det kryllar av nazister i Ukraina eller om Natos konspirationer, säger författaren Mikkel Ørsted Sauzet när han beskriver ambitionen med projektet för Arbetaren.
– Jag är övertygad om att den förvirrade europeiska vänstern kan lära sig mycket av mitt samtal med Dmitrij.
Valde fronten istället för exilen
När ämnet kommer på tal i deras utbyte, och Mikkel Ørsted Sauzet frågar Petrov, om han inte skulle få större genomslag om han bedrev opinionsbildning i europeisk exil i stället för att riskera livet vid fronten, höll Petrov inte med.
”Vi behöver revolutionära här, som ett fundament. Om alla vi åker till väst, så finns det ingen berättelse att dela med sig av”, skrev han.
Argument om att det vore rimligare att ansluta sig till kurderna i Rojava, eftersom det där, till skillnad från Ukraina, pågår ett revolutionärt projekt, tillbakavisade han också. ”Hade de kurdiska studenterna på 70-talet anslutit sig till den vietnamesiska eller latinamerikanska gerillan, hade det aldrig funnits något PKK eller Kurdistan som revolutionärt projekt. Men de stred i sin region. Likaså försöker vi agera för att formera oss som en politisk rörelse, med ett eget tongivande projekt, inom den pågående kampen mot tyranni och imperialism”.
Vid sidan av de politiska diskussionerna i chatt-utbytet förmedlar Mikkel Ørsted Sauzet även de emotionella dimensionerna av det digitala mötet mellan två likasinnade, på motsatta ändar av den mänskliga tillvaron. När han, med flera dagars fördröjning, får information om att hans samtalspartner inte längre är vid liv, skildras det som om en stridsvagn hotfullt rullar in i det fredliga familjelivet i Bryssel.
Hur påverkade det här projektet dig?
– Det har varit ett av de mest spännande jag har behövt göra, jag har aldrig pratat med någon i en så hemsk situation. Men jag antar att det är något vi alla måste anpassa oss till. Få krig har skett så nära inpå oss, med intryck direkt från skyttegravarna i våra flöden och medier. Men det har också varit det sorgligaste projektet. Ljudmeddelanden från Dmitrij fick mig att känna mig närmare honom, när han försvann var det nästan som om jag hade förlorat en vän, säger Mikkel Ørsted Sauzet.
En återkommande debatt i vänsterkretsar är de problematiska aspekterna av våldsromantik och martyrskap. Hur ser du på det och hur hanterar man det som konstnär och författare?
– Jag hatar verkligen våld, och om jag var ukrainare eller ryss skulle jag förmodligen försökt undvika militärtjänsten. Jag skulle aldrig vilja hänge mig åt våldsam machokultur. Samtidigt kunde jag inte dölja våldet som pågår i Ukraina, ett våld som gjordes kusligt påtagligt genom vårt samtal, och kanske bara förstärks av teckningarna som visar mitt “normala” liv i Bryssel, svarar Mikkel Ørsted Sauzet.
– Är Dmitrij en martyr? Jag vet det inte, jag tror inte att han planerade att bli martyr, det var hans fiender som tog det beslutet i hans ställe. Jag skulle citera den berömda dramatikern Bertolt Brecht som en gång sa: Olyckligt det land som behöver hjältar.
Verket Samtal om Ukraina finns i dagsläget tillgängligt på bland annat engelska, ryska och danska, på författarens hemsida. Utdrag kan komma att bli publicerade i tryck i ett annat, kommande verk.
Hur har mottagandet varit hittills?
– Jag har haft tusentals visningar på min blogg från hela världen, vilket är mycket mer än min vanliga trafik. Bland annat den ukrainska vänsterrörelsen Sotsialnij ruch och solidaritetsrörelsen Solidarity Collectives, som Dmitrij själv var en del av, har spridit verket. Jag kan också se att en del av läsarna kommer från Ryssland. En av mina förhoppningar var att ryssar skulle läsa vårt samtal. Dmitrij gick mycket längre än jag tror att jag själv skulle ha gjort, och jag antar att en dissidents tillvaro i dagens Ryssland är väldigt otäckt, varför någon som Dmitrij förmodligen är ganska unik. Men folk bör känna till hans mod, säger författaren.
Hur Dmitrij Petrovs anhöriga känner kring verket vet författaren inte.
– Jag känner ingen av hans nära och kära, eftersom jag bara fick veta hans riktiga namn efter att han dog. Men om de tar del av detta, vill jag gärna uttrycka mina djupaste kondoleanser, och om någon av dem skulle vilja bjuder jag in dem att höra av sig till mig via min hemsida, säger Mikkel Ørsted Sauzet.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.