I en tid av hårt tryck mot kulturen är det viktigt att titta på hur den kan organiseras, anser redaktörerna för det nya numret av tidskriften OEI med namnet Organisering!? Rum för kultur: Folkets hus, kulturhus, publiceringspraktiker. I veckan ägde utgivningsfesten för det 608 sidor långa numret rum och Arbetaren var där.
Lamporna lyser i en röd färg som går igen i staplarna av det senaste numret av OEI. En 608 sidor lång tidskrift med titeln Organisering!? Rum för kultur: Folkets hus, kulturhus, publiceringspraktiker. In i den stora salen på Hägerstensåsens medborgarhus kommer fler och fler personer som flockas kring rullvagnen där korv finns till försäljning.
Sedan 25 år tillbaka har Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg drivit det konstnärliga och litterära projektet OEI som är en tidskrift och ett förlag. Jonas J Magnusson berättar att de länge intresserat sig för praktiker och platser för kulturell produktion, som är mer undersökande och experimentella vilket också ledde dem in på temat för detta nummer. 2023 blev de inbjudna till att tillbringa ett år i ett gästrum på just Hägerstens medborgarhus.
– Vi fick tillfälle att spendera väldigt mycket tid på plats, och mycket av de energier som huset genererar och bär är det som också kommit in i numret, säger Cecilia Grönberg.
– Det viktiga här är undersökningen av platserna för kulturella aktiviteter som kan blanda politik och estetik, litteratur och konst. Klara folkets hus var en av de här viktigaste knutpunkterna i Stockholm, och den historien har fallit bort, säger Jonas J Magnusson.
Arbetarens arkiv central källa
Arbetarens arkiv, har tillsammans med Arbetarrörelsens arkiv, varit centrala källor för material för arbetet. Även en del av Arbetarens historia finns närvarande i numret.
”Bohemernas kära Klara tuggas sönder bit för bit och om något decennium är det omskrivna tidningskvarteren i Klara ett minne blott” är ett utdrag från Arbetaren den 27 september 1956, som inleder en text om Klara folkets hus. Mellan 1926 och 1954 hade tidningen sin hemvist i Klara folkets hus, berättar Jonas J Magnusson.
Även Sveriges äldsta fungerande kulturhus omskrivs i numret, Skövde kulturhus, som ritades av Hans-Erland Heineman, inspirerad av hur franska kulturhus byggdes under André Maleaux tid som kulturminister under slutet av 50-talet och på 60-talet.
– Det hade stor teater, biograf och bibliotek, säger Jonas J Magnusson.
– Konsthall, museum, restaurang och meditationsrum, fyller Cecilia Grönberg i.
De är intresserade av vad Jonas J Magnusson beskriver som ”infrastrukturell poetik”, hur man kan bygga förutsättningar, rum och platser för olika kulturella praktiker som inte är givna i samtiden, eller som har svårt att få plats eller synlighet.
Reflektioner från studiecirklar
Sebastian Dahlqvist och Elof Hellström inleder kvällens program och hälsar välkomna. De är medborgarhusets konstnärliga ledare och har även varit med i arbetsgruppen för numret tillsammans med ytterligare 6 personer utöver Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg.
Kvällens schema är fullspäckat med läsningar och presentationer av numrets texter. Ändå ryms bara en bråkdel av vad tidskriften omfattar.
När jag får tidskriften i min hand, slås jag av tyngden och textmängden. På sidorna finns mellan en och tre spalter, som endast i undantagsfall bryts av av en dikt eller en bild. Den påminner på sätt och vis om en bibel. Texten känns massiv, den kräver dedikation av läsaren.
– En sak som kännetecknar OEI är att vi publicerar en mängd skilda material i varje nummer, ofta ganska långa forskningsbaserade arbeten. Det är bild och text, arkivmaterial, nyskrivet material och fältarbeten, säger Cecilia Grönberg.
Jonas J Magnusson fyller i:
– Det är hela tiden det spänningsfältet mellan en väldigt stor öppenhet, att vi vill göra plats för så många olika kulturella praktiker som möjligt, samtidigt som vi vill vara både omsorgsfulla och noggranna i redigeringen.
I den stora salen på Hägerstens medborgarhus byter textförfattarna av varandra vid mikrofonen, namn efter namn ropas upp.
Några av Hägerstensåsens medborgarhus studiecirkelledare läser upp reflektioner, bland annat läser Linn Bursell om hur de i romancirkeln om Moa Martinsson pratade om författarens besatthet i att beskriva mat.
Laleh Kazemi Veisari presenterar sin text och sitt arbete vid arbetarrörelsens arkiv där hon varit residenskonstnär och fokuserat på den iranska studentrörelsen i Sverige under 1970-talet. Alex Gagge presenterar en essä han skrivit på i 15 år och som handlar om hur fysikens metoder och synsätt kolonialiserar och tar över sättet vi diskuterar samhället på.
Även Arbetarenskribenten Emil Boss är på plats och lyfter fram Solidariska byggare och hur grunden för all förvaltning kom ur ett myller av lokala föreningar.
Både utropstecken och frågetecken
Vad kan vi lära oss av det här numret inför framtiden?
– Arkiv är alltid ett sätt att göra sig kvitt sina egna fördomar, sin egen känsla av att vara instängd i sitt eget nu där man kanske inte kan göra så mycket, och hitta handlingsalternativ och andra sätt att tänka. Vilka sätt det är ska vi inte sätta namn på nu, det ska alla läsare och alla som närmar sig de här frågorna, upptäcka eller ta vidare på olika sätt. Många yngre konstnärer tar redan i det här numret vidare de här frågorna, platserna, svenska historierna och studiecirklarna, säger Jonas J Magnusson och lyfter den smittande energi som han tycker att Hägerstensåsens medborgarhus bär på.
– Alla projekten drivs utifrån olika skalor och betingelser, och man kan lära sig från en mångfald skilda praktiker med väldigt olika förutsättningar, säger Cecilia Grönberg.
Jonas J Magnusson stämmer in:
– Det finns inte ett sätt att arbete. Det är viktigt att lära sig från olika skalor så att man inte känner att projekten blir för stora. Det finns alltid sätt att gripa in praktiskt.
– I blocket om organisering, där talar många om sina specifika erfarenheter och motgångar och möjligheter. Något man förhoppningsvis kan smittas av är nödvändigheten att fortsätta hålla de här platserna vid liv, säger Cecilia Grönberg men nämner sedan att titeln rymmer både ett utropstecken och ett frågetecken. Såväl engagemang som tvivel kring organisering ryms inom numrets röda omslag.
Under intervjun återkommer vi till det hårda trycket som riktas mot både studiecirklar, tidskrifter och platser för kultur.
– Rum för kultur är helt avgörande i nuet. De här platserna försvinner och man behöver komma samman och diskutera hur de kan se ut och hur man kan skapa de på nytt, och vad man kan rädda av de platser som finns, säger Jonas J Magnusson.
– Men också värdera dem utifrån det arbete som görs, det är en diskurs som inte varit tillräckligt närvarande i en större offentlighet, fyller Cecilia Grönberg i.
Jonas J Magnusson håller med:
– Värdet av insfrastruktur har alltid varit något man tenderar att inte diskutera. Individuella författare hamnar i förgrunden och nivåerna som skapar den kulturella produktionen är ständigt osynliggjorda.
– Det måste finnas utrymme för en mångfald av praktiker och det gör det inte, säger Cecilia Grönberg.
Kvällens kulturrum rundas av med musik från Radio Cyklopen: En sju timmar lång megamix från Kulturhuset Cyklopens pandemiprojekt finns redo, berättar DJ:n Pedram Nasouri.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.