Statens konstråd visar delar ur sin samling på kansliet på Skeppsholmen i Stockholm. Under titeln Varning för konsten visar man verk som mottagarna tackat nej till.
Statens konstråd köper sedan 1937 in, producerar och placerar ut konst i offentliga miljöer i hela landet med målsättningen att konsten ska vara ”allas egendom”. I uppdraget ligger också att skapa ökade arbetstillfällen och gynnsammare arbetsvillkor för svenska konstnärer.
Genom åren har man samlat på sig omkring 100 000 verk, också i lager, konst som inte placerats ut än eller, som temat är i den pågående utställningen, konst som placerats ut men lämnats tillbaka. Verk kan upplevas som stötande av de som arbetar i verksamhet som hör till miljön, men också lämnats tillbaka av andra orsaker, som att en myndighet lagts ner.
I tre rum får besökare bara en tisdagseftermiddag varje vecka under utställningsperioden ta del av ett fyrtiotal konstverk av lika många konstnärer.

Några konstnärer är kända för att göra konst som en del av allmänheten retar sig på. Att Carolina Falkholt finns med här är inte förvånande. Hennes ”grafitta”-målningar resulterar i jätteverk på husväggar, och de föreställer ofta kön. Falkholt fick tillsammans med en grupp konstnärer 2013 uppdrag att måla en vägg med elevskåp på Söndrumsskolan i Halmstad, men målningen med bland annat ett kvinnligt underliv orsakade debatt och bråk. Här finns hennes verk Fittskåpet med, en nyckel till ett av skåpen, och dokumentation av anmälningarna mot hennes verk. Här finns röster både emot och för hennes konst, men bland särskilt unga kvinnliga elever verkar hon ha stor support.
En annan konstnär som blivit nerplockad är Cecilia Parsberg, lektor på Institutionen för konstnärliga studier på Karlstads universitet, som är representerad med två verk som orsakat närmast kalabalik. Hennes fotografi handlar om genus och makt, och är explicita bilder som väckt frågor och förskräckt.
Parsberg resonerar i en video kring hur konst kan ses på olika sätt beroende på var den placeras och vilka mottagarna är. En viktig diskussion som man fortsätter att fundera över när man granskar fler av de olika verken som återlämnats. Försvarsmakten och Kriminalvården vill gärna slippa anarkistiska frihetsuttryck och Arbetsförmedlingen vill inte provocera med politiska träsnitt, även om de är från 1970.
För ofräscht för att vara konst?
På Stockholms universitet tackade man nej till bilden av Eva Mossing Larsens storbolmande Rökaren. Jag räknar till flera bilder av rökare här – inte alltid det uppges vilka det är som tackat nej till bilderna, men de kanske uttrycker en bild av frihet som känns ofräsch nu för tiden.

Sexuella uttryck, särskilt bilder av kvinnliga kön är hyggligt representerade. Hunden som nosar på kvinnan med Pälsen verkar ha provocerat. Och ibland kan man faktiskt känna att budskapet är tvetydigt. Vad vill konstnären Lenny Clarhäll säga med sitt träsnitt av en struttig kvinna i päls, med sitt blottade kön? Men visst är man glad över att Statens konstråd väljer konst som inte är en tillrättalagd ”kanon”. (Clarhäll står också bakom minnesmonumentet i brons över demonstranterna och åskådarna som mördades i Lunde, Ådalen 1931, invigt 1981.)
Annars är det inte mycket som provocerar en konstälskare i dag, snarare skrattar man till och tycker det blir ganska rart. Här finns ett fotografi av en man med ett frånvarande uttryck i ansiktet. Efter flera år upptäcker någon en skugga i nedre högra hörnet, som ser ut som övre delen av ett huvud. Plötsligt kan ingen tänka på annat än att hans ansiktsuttryck kan tolkas som en man som saligt tar emot oralsex. Då blir det dags att lämna tillbaka verket.
Något som jag hade väntat mig men som saknas är bilder med queer-tema, eller Palestina-Israel-tema. Därför känns utställningen lite daterad, men också därför påminner den just om hur bestående konsten är medan opinionen emot den kan vara dagsfärsk. Sedan dessa verk samlades in har politiker framfört åsikter om rondellhundar och hängda dockor. Man kan tänka sig att den typen av motiv, och andra som vi inte riktigt spanat än, kanske ses över och att vi får se dem om utställningen förnyas framöver. Ändå: inte en enda gång tänker jag “PK”.
Fotonot: Videon med Cecilia Parsberg och annat material kring utställningen Varning för konsten finns att se på statenskonstrad.se/utstallning/varning-for-konsten
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.