Velove har de senaste åren marknadsfört sig som ett grönt och miljövänligt alternativ inom budbranschen. Buden är anställda genom Frilans Finans systerbolag men anställningsavtalet bryter enligt arbetsrättsexperter mot lagen. Bakom kulisserna på det hållbara företaget hittar Arbetaren låga löner, svåra arbetsvillkor utan kollektivavtal och leveransbud som utsätts för säkerhetsrisker.

Det här är del ett av Arbetarens läsarfinansierade granskning Den sista gröna milen.

Det trendiga kontorskvarteret Garnisonen på Östermalm i Stockholm ligger alldeles öde den här lördagseftermiddagen i februari. Golven är nyskurade och restaurangerna och kaféerna håller stängt. Endast några enstaka personer som är försenade till eftermiddagspasset på gymkedjan Nordic Wellness blippar skyndsamt sina brickor i entrén. 

I garaget, några våningar ner under marken, råder dock en helt annan stämning. Här har ett hektiskt helgskift på budföretaget Velove precis satt igång. Hundratals paket i färggranna rosa burar ska scannas och sedan lastas in i fyrkantiga containrar på Veloves ellastcyklar. 

Den här eftermiddagen är det framför allt Airmees leveranser som står på schemat. I lasten ligger tunga paket tillhörande djurfoder från Arken zoo och Amazons prime-leveranser i alla möjliga storlekar. 

Amazon är Airmees största kund, och utgör även en stor del av Veloves utkörningar i innerstan. Budföretaget Velove har fyra stora så kallade ”hubbar” – eller logistikterminaler – i Stockholm: på Östermalm, på Kungsholmen, i Solna och i Västberga (men som enligt företagets kanaler officiellt ligger på Södermalm).

Hundratals bud, merparten migrantarbetare och studenter från länder utanför EU, arbetar dagligen med leveranserna från de här platserna. Arbetet koordineras med hjälp av applikationer och budens privata telefoner.

Hashtaggen för Velove är #beatvans. Ellastcyklarna är enligt företaget mer miljömässigt hållbara än till exempel budbilar som drivs på diesel. 

Men bakom de grälla färgerna och glättiga orden om hållbarhet och miljöansvar döljer sig en annan verklighet. För när Arbetaren granskar budbolaget närmare hittar vi låga löner och svåra arbetsvillkor utan kollektivavtal, bristande säkerhet i arbetsmiljön och dålig datasäkerhet. 

Ett av buden som jobbar den här dagen är Ali. Han kom till Sverige för tre år sedan, och Velove var hans första jobb på den svenska arbetsmarknaden. 

– Jag har jobbat på det här företaget i över två år, och det är ingen överdrift om jag säger att företaget leker med människors hälsa, säger han.

Velove och den gröna sista milen

Velove samarbetar med en mängd bolag och leveransföretag i Sverige. Bland kunderna återfinns kända varumärken som Airmee, Bring, Fruktbudet, Sellpy, Voi, Amoi och Apotea. Bolaget tog för några år sedan ett språng i den svenska sista milen-branschen. De är i dag verksamma i Göteborg, Malmö och Stockholm, men även i danska Köpenhamn. 

Trots att Airmee granskats både i Arbetaren och Dagens Industri – och tidningarna avslöjat dåliga arbetsvillkor för buden, arbetskriminella samarbeten med konkursupplägg och att majoriteten av Airmees budbilar drivs av diesel – hyllar Velove bolaget Airmee på sin Linkedin-sida. 

De skriver att Dagens Industri lyft fram en ”missledande bild om Airmee” och att företaget ”alltid haft fokus på hållbara leveranser”.

Velove Bikes grundades 2015 och när deras eldrivna cykeln ”Armadillo” lanserades så hyllades den ur miljösynpunkt, blev omskriven i media och vann prestigefyllda utmärkelser internationellt. 

Velove saknar i dagsläget trafiktillstånd hos Transportstyrelsen. Detta eftersom ellastcyklar enligt svensk lag inte räknas som yrkesmässig trafik. 

Bolagets vd heter Jonatan Schwamberg och ordförande är den etablerade affärsmannen Henrik Sund, som är gift med vd:n för det statliga Svenska rymdaktiebolaget. Velove fick över 10 miljoner i investeringar från statliga Almi i november 2019. De senaste tre åren har Veloves ekonomi dock rasat. Enligt den senaste årsredovisningen 2022 gjorde de en förlust på drygt 40 miljoner kronor. 

Men Breakit avslöjade i december att Velove dock är på väg att ta in uppemot 50 miljoner kronor i nytt kapital, också genom att erbjuda sina tjänster som en så kallad ”white label-lösning” till e-handlare. Det innebär att aktörer som exempelvis Apotea både kan ”äga sin kundresa” och synas både genom mjukvara och skyltning på cyklar, rapporterar Breakit.

Men om Veloves ekonomi går allt sämre, så har bolaget som anställer leveransbuden på bolaget i stället spurtat som en raket mot börshimlen. De senaste året har nämligen Invoicery Business AB – ett systerbolag till Frilans Finans – mer än tiodubblat sin omsättning. Frågan är på vems bekostnad?

Frilans Finans vd driver budfirma utan kollektivavtal 

Arbetaren träffar Sami på ett kafé i Gamla stan i Stockholm. Han har precis varit på SFI-undervisning, och jonglerar just nu tre jobb för att få vardagen i Sverige att gå ihop. När Sami tog emot sitt anställningskontrakt från Velove i oktober blev han förvirrad. På pappret stod det nämligen inte ”Velove”, utan ”Invoicery Business AB”. 

Frilans Finans är ett av företagen som i dag är Sveriges största egenanställningsföretag – men driver vid sidan av bolaget Invoicery Business AB, ett bolag som anställer leveransbud för bland annat Velove och Wolt. 

Invoicery Business AB har dock inte tecknat kollektivavtal och drivs, precis som Frilans Finans, av vd:n Stephen Schad.

Sirin Celik, utredare på fackförbundet Transport, tycker att Frilans Finans upplägg med ett separat företag för budverksamhet är högst problematiskt.

– De här människorna som arbetar för Invoicery Business AB borde ha kollektivavtal. Nu blir de i stället uthyrda som bemanningspersonal åt Velove, som i sin tur hyr ut dem till exempel Airmee och Bring. Bring har överlag många underåkerier som saknar kollektivavtal. 

Förstörda knän och tunga laster

Sami, som kom till Sverige 2021, minns tillbaka på sin första tid på Velove. I början var han en av de snabbaste förarna enligt sin rating. Men arbetet blev allt stressigare och kroppen började ta stryk av den fysiska ansträngningen. De så kallade ”semi-cyklarna” på Velove består av dubbla containrar, och är enligt honom svåra att kontrollera.

–  Det var några morgonskift som resulterade i att jag fick en arbetsskada. Jag lastade hundratals kilo frukt på en semi-lastcykel. I stället för 4,5 timmar varade skiftet dubbelt så länge och jag förstörde mina knän. Det är flera av mina kollegor som har fått förstörda knän, säger han. 

Han säger att flera kollegor lämnat semi-cykeln i mitten av vägen eftersom de inte orkade cykla med den dubbla lasten. Tunga containrar har enligt anställda som Arbetaren talat med fallit av under leveranser och riskerat att skada människor i trafiken.

Samis knän skadades, och hans produktivitet i appen sjönk. Han började få ”feedback” i form av klagomål från ledningen, och under skiftet ringde ständigt en ”dispatcher” på den privata telefonen och bad honom att snabba på. 

Samtidigt blev det allt svårare att färdas med lastcykeln på väglaget under vintern. 

Trots att buden vissa dagar trampade i femton minusgrader och djup snö, erbjöds varken kläder, handskar eller utrustning från företaget. Endast en tunn jacka och byxor med Veloves logga erbjöds, men enbart till utvalda riders som arbetat på företaget under en längre tid.

– De använder människor i nöd. De som saknar arbete, pengar och som kommit till Sverige utan någonting, säger han. 

Ingen träning eller introduktion

Trots att arbetet med lastcykeln är tungt och innebär stora säkerhetsrisker i trafiken får personalen på Velove ingen ordentlig utbildning den första dagen. 

Flera anställda Arbetaren intervjuar beskriver det som att de “kastas” in i jobbet.

– Utbildningen var snabb och gick på cirka 15 minuter före det första skiftet. Den bestod av några powerpoint-bilder och personerna som förklarade allt var stressade och hade samtidigt sina egna arbetsuppgifter att sköta. Inte ens våra managers ville vara där, berättar Sami.

Michael Delfini, 42, fick inte ens ett utbildningspass eller en genomgång av appen. Han säger att somliga skift är tyngre än andra på Velove. 

– Vi får information om våra arbetspass via en app utan några ytterligare detaljer och vi måste träna själva via appen utan att få betalt för det, säger Michael Delfini.

Han beskriver det som att buden ”kastas” in i jobbet utan ordentlig utrustning.

– Vi får bara en ”uniform” som består av en lätt jacka och vattentäta byxor, vilket inte är lämpligt för mycket tuffa vinterförhållanden. Det innebär att arbetarna måste komma med sina egna kläder och köpa ordentliga kläder, handskar och skor på egen bekostnad om de inte redan har denna utrustning, säger Michael Delfini. 

Leveransbuden arbetar även med sina privata mobiltelefoner.

– Det innebär att de anställda faktiskt inte kompenseras för den intensiva användningen av sina telefoner, som i slutändan skulle behöva bytas ut tidigare än vid normal användning, säger Michael Delfini.

Han säger att vissa skift på Velove är tyngre än andra.

– Nattskiftet på Airmee varar mellan 17 och 23 i kyla och mörker. De tre första timmarna är okej, men när när du blir fysiskt och mentalt utmattad, vill du bara gå hem.

Han berättade att han cyklat nästan 50 kilometer under tuffa förhållanden för Amoi.

– Jag valde nästan att släppa lastcykeln en gång i Solna. Det var faktiskt farligt att köra fordonet när jag var så trött. Och ingen informerade mig om att resan skulle bli så lång. Jag slutade faktiskt ta de där skiften helt och hållet. Jag kunde göra det eftersom jag har ekonomiskt stöd från min partner som betalar hyran. Men jag kan föreställa mig arbetare som måste ta dem för att överleva…

Michael Delfini tycker att kunder ska vara medvetna om arbetsvillkoren för leveransbuden när de väljer att handla online.

– Har de verkligen tänkt på arbetsvillkoren för de som levererar varorna? Vill de verkligen stödja den här typen av verksamhet? Och jag har hört att förhållandena i andra leveransföretag ibland är ännu värre. Vissa företag ber till och med sina anställda att tillhandahålla sin egen cykel.

Han säger att han ofta kände sig som en robot när han arbetade för Airmee.

– Kunderna öppnar sällan dörren, du är hela tiden på din telefon och skannar produkterna. Det känns som om det inte finns någon mänsklig känsla. Alla de här sista milen-företagen är stolta över att visa sitt engagemang för de globala målen för hållbar utveckling. Hållbarhet handlar också om att erbjuda hållbara arbetsvillkor för de anställda. Jag hoppas att arbetsvillkoren förbättras för alla riders, så att de kan utföra sitt arbete på ett anständigt sätt, säger Michael Delfini.

Dålig datasäkerhet och tystnadskultur

Sami visar hur han genom ett Google-dokument loggar in i hubben, där han ska registrera sitt pass. Han kan välja mellan flera städer, såsom Stockholm, Göteborg, Malmö och Köpenhamn. När Sami väljer stad dyker det upp en lista med namnen på samtliga anställda, och han klickar då i sitt namn. 

Google-dokumentet kan en utomstående utan problem öppna i en webbläsare, och hitta namnen på exakt alla personer som arbetar på företaget i Sverige.

Buden använder meddelandeappen Slack för att koordinera sina frågor i olika trådar inom Velove. 

– I Slack känns datasäkerheten ännu sämre. Vi loggar in med samma lösenord men med olika mejladresser, och alla inloggade kollegor kunde från början se mina privata mejladress och mitt privata telefonnummer. Jag fick mejla Velove flera gånger och be dem ta bort de här uppgifterna. Det här är ett jobb där människor ständigt kommer och går. De flesta är studenter från länder utanför Europa som orkar stå ut på Velove i max några månader, men det känns inte som att datasäkerheten existerar för oss. 

Kritiska kommentarer raderas – ”arbetsutrustning är dåligt för miljön”

På forumet Slack kan anställa på Velove diskutera arbetsmiljöfrågor i olika trådar, men obekväma frågor om arbetsmiljö i de öppna trådarna på forumet raderas ofta av ledningen.

Arbetaren har av flera källor, oberoende från varandra, tagit del av konversationer från det slutna forumet. Senast för två veckor sedan, den 16:e februari, efter en dag med ihållande ösregn, skriver ledningen på engelska att de anställda ska tänka på att klä sig efter vädret. Ett leveransbud svarar i den öppna tråden och frågar om Velove kan bistå med regnponchos, handskar och fodral till mobiltelefonerna. 

Han får till svar av en manager att Velove undersökt att bistå leveransbuden med regnponchos, men att det inte passar bolagets ”gröna mål”. 

Managern ber därefter leveransbudet att skriva feedback direkt till managern i stället, och inte i fortsätta konversationen i det öppna forumet. Kort därpå raderas hela konversationen och går i dagsläget inte längre att läsa i Slackforumet. 

Men även om kritiska kommentarer raderas och datasäkerheten hos Velove brister – och det för en utomstående är lätt att få tillgång till anställdas forum – är själva anställningskontrakten belagda med sträng sekretess. 

Rigoröst kontrakt – utan insyn

I Samis anställningskontrakt med Frilans Finans-bolaget Invoicery Business kallas han för arbetstagare och är formellt anställd på en tillsvidareanställning som ”rider”. 

Anställningen innebär fem garanterade arbetstimmar i veckan, och övrig tid i enlighet med ”variabel tjänstgöringsgrad”. Minimilönen ligger enligt kontraktet på endast 101 kronor. Jurister och arbetsrättsexperter som Arbetaren talar med menar att avtalet strider mot lagen på ett flertal punkter, bland annat mot semesterlagen.

Michael Delfini har flera gånger haft problem med lönen på Velove. När han påpekade det för företaget blev han hänvisad till Frilans finans och Invoicery Business AB. Flera anställda Arbetaren talar med berättar att de haft problem med att få ut korrekta löner. 

– Jag har ännu inte fått svar varken från Business Invoicery eller Velove. Varför jag inte kan få ett vanligt lönebesked med uppgifter om avgifter för skatt och pension? Det dokument jag fått nämner bara det belopp jag får. Det finns inga detaljer om hur många timmar jag faktiskt arbetade eller vilka skift jag utförde, säger han.

Internationella studenter – en bortglömd grupp i gigekonomin 

Många av buden Arbetaren pratar med är internationella studenter. I dag studerar över 40 000 internationella studenter på svenska universitet. Studieavgiften för en betalande helårsstudent landar ofta på över 150 000 kronor per läsår, och många hamnar i en utsatt situation där de tvingas ta jobb inom gigekonomin. De internationella studenterna som Arbetaren intervjuar säger att jobbet på Velove var relativt enkelt att få, eftersom bolaget inte krävde kunskaper i svenska eller cv. 

En av dem är Acay, 26, som kom till Sverige från Indien för att studera en masterutbildning i datateknik på Uppsala universitet. När Arbetaren intervjuar honom är han på väg till ett sent söndagsskift i hubben på Kungsholmen. Han berättar att han fått punktering på lastcykeln dagen dessförinnan och tvingats byta hjul ensam under skiftet med tunga djurfoderspaket i lasten.

– Jag bröt nästan handlederna och de gör fortfarande ont, men jag har inga lektioner imorgon, så jag tänkte att jag kan jobba en dag till och vila kroppen imorgon, berättar han. 

Acay blev förvånad över att säkerheten på arbetsplatsen inte var högre i Sverige.

– Jag är själv utbildad civilingenjör och har arbetat mycket med säkerhet. Jag förväntade mig något helt annat av ett företag i Norden, inte att säkerheten skulle vara eftersatt på det här sättet.  

Acay säger att han tycker om sina kollegor på Velove, men att det nästan är omöjligt för internationella studenter att hitta andra typer av jobb. 

– Det är generellt tufft för oss studenter i Sverige och vi borde behandlas bättre.

Li kom till Sverige från Kina i september 2020, för att studera en masterutbildning på KTH. Han berättar att många av hans kurskamrater även arbetar på Uber Eats, Foodora och Wolt för att tjäna extra pengar.

– De kan inte få stöd från CSN och måste betala höga universitetsavgifter. Det är svårt att hitta lokal arbetskraft för tungt arbete i Sverige. Men det är så orättvist att man utnyttjar oss internationella studenter enbart på grund av vår bakgrund, och eftersom vi inte vet hur vi ska stå upp för våra rättigheter. En svensk student skulle inte ta det här jobbet, utan kanske hellre jobbar på kafé, säger Li.

Åter till Velovehubben på Östermalm, där Ali precis blivit klar med sitt skift för Airmee. Han har på sex timmar inte tagit en enda rast, eftersom han inte vill att produktiviteten i appen ska sjunka.

– Jag ser nya ansikten på jobbet hela tiden, eftersom ingen rent fysiskt klarar av att stanna på Velove en längre tid. Jag hoppas att de ändrar så många saker på företaget. Gröna mål är endast tomma ord om vi som levererar paketen lider. 

Ali, Sami och Li heter egentligen något annat men vill vara anonyma av rädsla för repressalier.

Läs alla delar av Arbetarens läsarfinansierade granskning Den sista gröna milen:

Del ett: Den sista gröna milen: Ohållbart arbete på ”hållbara” leveransföretaget
Del två: ”Frilans finans avtal bryter mot lagen”
Del tre: Företagens vd:ar svarar på kritiken: ”Schyssta villkor”
Del fyra: ”Velove frångår all form av arbetsgivaransvar”