De så kallade inre gränskontrollerna ökar. Permanenta uppehållstillstånd åt alla som befinner sig i Sverige, kräver Ingen människa illegal Stockholm. Samtidigt påminner de om att inte bara kämpa mot enskilda regeringsbeslut. Den rasistiska och repressiva samhällsutvecklingen har drivits på av flera svenska regeringar i rad – i det sammanhanget är koranbränningarna bara ett nytt svepskäl.
Vad exakt den skärpta inre gränskontrollen kommer att innebära i praktiken återstår att se men det står redan klart att polisen får utökad befogenhet att genomföra kroppsvisitation, genomsöka fordon och kontrollera ID-handlingar. Att förebygga hot mot den inre säkerheten kan säkert låta bra, särskilt när det ställs mot islamofobiska hataktioner såsom koranbränningarna. Men vem eller vad är det egentligen staten vill skydda genom en stärkt inre gräns?
Alla människor i EU lever redan med gränsernas konsekvenser. De utgör en direkt begränsning och inskränkning av personers frihet och rörlighet. Gränserna utgör en bekväm avskiljare för den privilegierade klassen som undslipper kontakt med fattiga migranter samtidigt som de blir ett konkret hinder för solidaritet samhällsgrupper emellan. Ett tydligt exempel är hur till och med flyktingbefolkningen splittras genom skillnaden i bemötande av flyktingar från Ukraina jämfört med de som flytt från Syrien, Somalia eller Irak.
Gränser inte till för att skydda medborgare
Gränser är varken neutrala eller naturliga fenomen. De är politiska konstruktioner upprättade för att legitimera kapitalets, imperialismens och statens begär för utsugning, expansion och hantering av över- eller underskottsbefolkningar. Gränsen är inte till för att skydda varken majoriteten av medborgare eller migranter, utan existerar för att upprätthålla nuvarande maktstrukturer.
Den mest igenkännbara strategin för att vidmakthålla gränser är kontrollen över de yttre gränserna. Vi känner igen detta som fysiska hinder i form av murar, ID-kontroller, gränsvakter och ackumulation av data som grund till att trakassera, frihetsberöva och deportera migranter.
Driver människor tillbaka på flykt
Att tänka på vilka sätt staten upprätthåller gränser också inom sitt territorium blir allt mer angeläget. Vi använder begreppet internalisering för att förstå hur staten sedan länge förtryckt migranter genom att utesluta dem från den välfärd som medborgare, särskilt vita, har rätt och enkel tillgång till. Detta är ett mer subtilt men minst lika aktivt sätt att skapa osäkra förhållanden som på sikt driver människor tillbaka på flykt. Det skapar och upprätthåller en semipermanent underklass av så kallade första- och andra generationens invandrare som förblir maktlös inom EU-länderna.
Det är just den gruppen som attackeras i regeringens nya förslag. Barnfamiljer, unga vuxna och andra migranter som av arbiträra skäl nekas uppehållstillstånd. Den sittande regeringen visar kraftfullt att de inte längre nöjer sig med en ”mjuk” tvångsförflyttning av papperslösa som huvudregel. I stället ges polisvåldet allt större makt att förflytta de som saknar laglig uppehållsrätt i Sverige.
Regeringen har uttryckt visst intresse att stoppa eller begränsa koranbränningarna. Detta är dock en politisk och diplomatisk avvägning och uppstår inte av intresse att agera mot den växande islamofobin. Koranbränningarna utgör ett komplementärt led i samma rasistiska projekt som regeringen driver.
Började inte med Tidöavtalet
Den rasistiska och repressiva samhällsutvecklingen är på samma sätt inte något som sattes igång vid valet, Tidöavtalet eller i och med nuvarande utspel om den inre gränskontrollen. Den har tvärtom slagit rot under flera decenniers tid och påskyndades även av föregående så kallade ”progressiva” rödgröna regeringar. Utanför Sverige har Fort Europa skördat liv under lång tid.
Vårt arbete som vänsterrörelse är således mycket större än att enbart motverka enskilda förslag.
Vi betraktar gränser som ett repressivt vapen som splittrar, förtrycker och dödar. Vi kräver permanenta uppehållstillstånd åt alla som befinner sig i Sverige. Vi tror på en värld utan nationsgränser, krig och exploatering – där alla kan leva med värdighet, frihet och trygghet. En värld där ingen människa är illegal.
George Eriksson, Ingen människa är illegal Stockholm