Priset för politiska aktioner blir allt högre. En tiominuters sittprotest i ett körfält kan sätta dig i fängelse. Vi lever i en tid av kriser som inte går att rösta bort. Samtidigt som våra möjligheter att göra politik på andra sätt än via röstsedeln krymper.
En ung klimataktivist sätter sig ned på vägbanan på guldbron vid Slussen i Stockholm. Enligt polisförhöret sitter hon där i max tio minuter, varav endast några minuter efter att polisen bett henne flytta på sig. I tingsrätten dömdes klimataktivisten för sabotage till ungdomstjänst, då hon är minderårig. Hade hon varit över 18 hade det blivit fängelse. För en fredlig protest.
Totalt pågick protesten i 28 minuter och viss köbildning uppstod. Men man kan se på bilder från protesten hur bilar, cyklar, en buss och polisbilar kan passera vid sidan av den sittande demonstrationen. Inga blåljusfordon påverkades.
Svea hovrätt ska under maj månad pröva fallet och utfallet av den domen är värt att följa noga. Domen och flera andra liknande domar från de senaste året utgör en kraftig skärpning av rättspraxis mot protester.
Civil olydnadsaktioner som tidigare klassades som ohörsamhet och egenmäktigt förfarande, klassas nu som sabotage där straffskalan börjar på fängelse (som dock kan dömas ut som exempelvis villkorlig dom). SD vill skärpa lagstiftningen ytterligare och klassa trafikblockader som blåsljussabotage med mångåriga fängelsestraff i straffskalan.
Maktfullkomliga ingripanden
Vid sidan av berättelsen om den unga klimataktivisten finns ett antal andra nyheter från de senaste veckorna som ger mig kalla kårar.
En medlem i något så harmlöst som Republikanska föreningen blev i slutet av april kvarhållen av två poliser för att ha delat ut flygblad i Uppsala. I ett pressmeddelande berättar föreningen att först när ett befäl kom till platsen och förklarade att flygbladsutdelning är en fullt tillåten aktivitet, släpptes han. En 86-årig kvinna hann få mobilen slagen ur händerna när hon försökte dokumentera händelsen.
Poliserna hade ingen rätt att ingripa, men något gjorde att de kände att de hade det.
En annan berättelse slår igenom bruset. Två kvinnor har nyligen DO-anmält Region Stockholm efter att ordningsvakter i tunnelbanan frihetsberövat dem, belagt dem med handfängsel i 45 minuter och uppgett att de skulle sättas på plats för att de var feminister och kanske miljöpartister eller vänsterpartister. Först när polis kom till platsen släpptes de.
Ordningsvakterna hade ingen rätt att ingripa på det här sättet, men upplevde sig uppenbarligen ha rätt att markera mot kvinnorna eftersom de såg ut att vara feminister, gröna eller vänster.
De signaler som skickas ut av den allt hårdare retoriken mot progressiv aktivism materialiserar sig i sådana här uttryck både i våra domstolar och i våldsmonopolets attityd mot människor och grupper som uppfattas som vänsterpolitiska.
Oavsett om du hindrar trafiken genom att sätta dig framför den eller vägrar köra tåget, finns just nu krafter som gör allt för att den möjligheten till protest ska straffas allt hårdare.
Hårdare sanktioner mot strejker
Värt att följa är också Arbetsdomstolens hantering av de ökade skadeståndskraven mot personer som strejkar vilt. I april hade vi något så ovanligt som en vild strejk i Sverige. Ett hundratal lokförare lamslog Stockholms pendeltågstrafik. Arbetsköparen har stämt lokförarna och kräver högre skadestånd än vad som tidigare varit praxis. Det är ett försök att flytta fram positionerna och göra det mer kostsamt nästa gång någon funderar på att lägga ner arbetet.
Det är också ett led i att hämma möjligheterna till protester som tar plats, märks och stör. Det vill säga protester med chans att göra avtryck.
Oavsett om du hindrar trafiken genom att sätta dig framför den eller vägrar köra tåget, finns just nu krafter som gör allt för att den möjligheten till protest ska straffas allt hårdare.
Detta samtidigt som vi lever i en tid av kriser som inte går att rösta bort. Ingen potentiell regeringsmajoritet har en tillräcklig politik för att möta klimathotet och varje år fram till nästa val är ett förlorat år. Den som vill se handling i klimatfrågan kan inte vänta.
Framsteg tvingas på underifrån
Svältkuren mot välfärden är densamma vare sig du bor i en blå eller röd kommun och socialdemokratiska regeringar har låtit åderlåtningen fortgå precis som sittande regering gör.
Systemskiftet när det kommer till den mänskliga rättigheten att söka asyl försökte ju dessutom S ta åt sig den tveksamma äran för när Tidöregeringen tog vid.
Ojämlikheten har tillåtits skjuta i höjden under regeringar av olika färger.
Röstsedeln kommer inte ge oss en tillräcklig politik på någon av dessa områden. Andra medel måste användas.
Ni som läser den här tidningen vet dessutom att politiska framsteg inte skapas i parlamenten. De tvingas på parlamenten. Underifrån.
Det är just det trycket som nu görs svårare att utöva.
Därför måste vi slå vakt om metoderna och verktygen för samhällsförändring, för vi kommer behöva dem mer än på länge.
Rättelse: En tidigare version av denna text uppgav att sabotage gav minst sex månader i fängelse, straffskalan för sabotage börjar på fängelse, men fängelsedom kan omvandlas till skyddstillsyn eller villkorlig dom.
