Mohammed jobbade som Airmee-bud, tills han stängdes av på oklara grunder. Jobbet beskriver han som slavlikande. Foto: Julia Lindblom/Privat

Airmee vill revolutionera logistiken – villkoren slavliknande

Leveransföretaget Airmee duckar arbetsmiljöansvar genom ett gigupplägg med ett myller av underleverantörer och usla villkor. Arbetarens granskning visar dock att Airmee i hög grad arbetsleder sina bud, samt kontrollerar dem i detalj. Detta borde enligt arbetsrättsexperter göra dem till ansvariga för arbetsmiljön.

Airmees hemsida är svartvit och stilren. I bakgrunden syns en budbil köra genom flimrande grå ränder mot en okänd destination. En stor vit knapp lockar potentiella kunder att ladda ned appen – “Track your delivery”, spåra din leverans. Airmee menar att de sätter en ny standard i sista milen-leveransen. Det handlar om fossilfria och klimatsäkra leveranser direkt till dörren. 

På sajten rullar företagets samarbetspartners. Där syns Linas matkasse, Synsam, HM, Apoteket, Apotea, Nordiska galleriet, Dressman, Weekday och Sellpy, med flera. Bland investerarna i företaget finns Spotify-miljardärer och tech-kändisar.

Men bakom orden om flexibilitet, “sömlösa upplevelser”, och hållbarhet döljer sig en annan verklighet. Gigföretaget Airmee använder sig av en uppsjö underleverantörer i Sverige för att hålla verksamheten igång.

De har formellt sett inget arbetsgivaransvar, utan erbjuder endast en plattform för tjänster. Istället är det underleverantörerna som har det formella ansvaret. I Stockholmsområdet använder sig Airmee av minst fem företag.

När 25-årige Mohammed får budjobbet på Amrra AB i Stockholm verkar det till en början lovande. Han ska genom underleverantörens bilar arbeta för Airmee. Allt han behöver göra är att ladda ned appen på sin privata telefon, och gå med i en chattgrupp på Whatsapp där arbetet koordineras mellan buden, chefen på underleverantören och samordnarna på Airmee.

Varje eftermiddag vid 16-tiden ska han plocka upp budbilen i Globen, lasta den i Farsta, köra en utstakad rutt i huvudstaden för att sedan lämna tillbaka den vid 23-tiden på kvällen.

Mohammed, som ursprungligen är från Marocko, kom till Sverige från kriget i Ukraina i mars 2022. När kriget bröt ut höll han på att slutföra en masterutbildning i inredningsarkitektur vid universitetet. Samtidigt arbetade han som mekaniker på en taxiparkering.

– Jag älskade min utbildning, men arbetade samtidigt som mekaniker för att få livet att gå ihop. När kriget kom fick jag och många andra studenter avbryta studierna i all hast. Sverige kändes som ett bra land att starta om i för ett tryggt arbete.

Detaljövervakning i appen

Airmee som app-drivet företag undviker att betala arbetsgivaravgifter och ta ansvar för att buden har rättvisa löner, bra försäkringar och en god arbetsmiljö. Framförallt kontrollerar de sina uppdragstagare i detalj tack vare tekniken. Appen är utformad som ett rent övervakningssystem. 

De flesta underleverantörer erbjuder inte de anställda buden någon ordentlig timlön, utan betalar förarna utifrån antalet avverkade adresser och leveranser. En timlön på 130 kronor innebär enligt anställda Arbetaren talar med att föraren måste göra drygt 12 stopp i timmen. Vissa paket är tunga att bära och väger över tjugo kilo, andra är lättare. 

Särskilt jobbiga är paketen från Matsmart, som ibland kan väga upp till 30 kilo. Men också tunga kartonger med vinflaskor från Vinoteket eller djurfoder från Zoo.

Airmee säger att de tar ansvar för miljön genom klimatsäkra och fossilfria leveranser, bland annat genom att tanka biodiesel. Mohammed uppger dock att bilarna ofta tankas med vanligt diesel.

En av många budbilar som går på diesel, som har Airmees hållbarhetslogga på sig “100% carbon free emission”.

Jobbet på budföretaget Amrra AB visar sig vara en bluff. Mohammed arbetar fem dagar i veckan, sju timmar om dagen i en och halv månad, men får i slutet av månaden ingen lön. Det blir svårt att betala hyran. 

Så småningom lyckas Mohammed få jobb på en annan underleverantör, som till skillnad från Amrra AB betalar timlön. Även denna underleverantör levererar varor åt Airmee.

När snöstormen rasar in över Stockholm ställs alla busslinjer in över dagen. Läget beskrivs som allvarligt, och SMHI utfärdar en orange varning. I flera stadsdelar uppmanas elever att stanna hemma från skolan. 

Bild från dagen med snöstormen. Amazon är en stor kund hos Airmee och paketen ingår i nätjättens prime-program. Foto: Privat

”Då vägarna inte är plogade och sikten mycket begränsad så har vår personal mycket svårt att ta sig hit”, skriver en skola i Gustavsberg i ett meddelande till föräldrarna. 

I Värmdö stöttar brandkåren hemtjänsten och sätter in tre bandvagnar.

Men på budföretaget Airmee spelar det farliga vädret ingen roll. Förarna förväntas trots halt väglag och dålig sikt leverera varor i samma rasande takt.

Går inte att lämna ratten

Mohammed har den här dagen fått 74 adresser tilldelade i appen. Det innebär ett genomsnitt på 12 paket i timmen. Ett omöjligt uppdrag den här dagen.

Skärmdump från den konversation Mohammed har med managern på Airmee. Foto: Privat

I whatsapp-gruppen där Mohammed och andra förare samordnar leveranserna tillsammans med chefen på Airmee, som formellt inte är deras chef, märks oron tydligt. 

På morgonen skriver Mohammed en vädjande förfrågan. “Jag tycker Airmee ska fundera på att göra en extra lösning, för att rutten kommer innehålla tunga paket och det är inte säkert att ens gå normalt”. 

“Dispatchern” på Airmee svarar efter två minuter. “Problemet är att vi har deadlines att leverera, och det är därför vi gör rutterna kortare och anpassningar hela dagen. Jag kommer skicka din feedback vidare, men jag skulle inte förvänta mig någon förändring snart!”. 

Om Mohammed väljer att köra långsammare i snökaoset riskerar han dålig statistik och avstängning från appen följande dag. Skiftet börjar som vanligt vid fyratiden på eftermiddagen. Då förväntas han köra oavbrutet i sju timmar. 

Leveranser kan väga över 20 kilo

Adresserna måste han ta i ordning, en efter en. Detta trots att appen ibland skapar onödiga sick sack-vägar. Om han vill ta nummer 12 framför nummer 11 måste han skriva till supporten och få ett godkännande så att de kan lägga om rutten, vilket innebär att han förlorar värdefull tid. 

Trafik i snöoväder på Essingeleden i Stockholm under snöovädret i mars. Foto: Anders Wiklund/TT

Budbilen fastnar under kvällen tre gånger i den djupa snön. Han har flera Amazons prime-leveranser att leverera, men också tunga matpaket från “Matsmart” och husdjursfoder från Vetzoo. Några av leveranserna väger över 20 kilo. Det gör ont i ryggen att lyfta dem i den djupa snön. 

Foto: Privat Budbilen fastnar under arbetspasset flera gånger i den djupa snön.

– Det värsta är när du har en adress, där det bor flera kunder som beställt flera tunga kartonger. Ibland är du rädd att bryta ryggen, säger Mohammed.

Foto: Privat Ett vanligt kvällspass på sju timmar för ett leveransbud på Airmee. Stoppen måste avverkas i ordning, raster hinns inte med.

När skiftet är klart vid 23-tiden har Mohammed endast hunnit avverka 34 adresser, och riskerar därmed att få en ”bestraffning” av Airmee. 

– De kan stänga av mig, klaga till chefen på underleverantören och hänvisa till dålig statistik. Eller så kan jag få kortare skift och mindre varor att hantera nästföljande dag, säger han.

Under skiftet är det inte ens möjligt att ta en paus på fem minuter. Snabba kisspauser får göras vid avfarter eller vägar. Det finns inget rastrum att besöka för buden på Airmee, och det tar alldeles för lång tid att ställa sig i toalettkön på en bensinmack. 

Om Mohammed står stilla för länge på samma plats ringer en så kallad “dispatcher” till hans privata telefon och frågar vart han är. Airmee-applikationen innehåller en funktion för GPS, som Mohammed måste slå på så fort skiftet börjar. Om telefonen inte fungerar är det hans fel.

– Jag har behövt byta telefon tre gånger under det år jag arbetade på Airmee.

Buden riskerar avstängning om de protesterar

Några veckor senare inleds fastemånaden Ramadan. Mohammed påbörjar skiftet på fastande mage. Han ber sin chef om en kort matpaus, men får ett blankt nej. 

– Jag förstår inte varför de inte accepterar det här. Vissa förare har fastat i 14 timmar, och det är inte säkert ur trafiksynpunkt för människor att arbeta under de här omständigheterna.

Eftersom Mohammed inte vill känna sig yr bakom ratten tar han ändå en kort paus för att dricka. Sju ödesdigra minuter som innebär att statistiken sjunker i appen och att han riskerar avstängning nästa dag.

Även andra leveransbud som Arbetaren talar med vittnar om svåra arbetsvillkor på Airmee. Alex arbetade även han med Airmees leveranser, genom underleverantören Amrra.

Chefen på Amrra betalade ingen timlön, utan per adress. 

– Om man kör i lagom takt kan man hinna med 10 leveranser, men Airmee tvingade folk att göra dubbelt så många. Jag blev inkallad två gånger för att försvara mig. Jag sa till chefen att det inte var fysiskt möjligt, vissa paket väger 20 kilo, berättar Alex och fortsätter:

Whatsapp-meddelande från en chef hos underleverantören där Mohammad jobbade. Chefen uppger att en förare blivit avstängd på grund av “irriterande beteende”.

– Klockan 16 ska man lasta på lagret och skanna alla paket i telefonen. Om man är snabb får man ytterligare jobb. Airmee ser i Whatsapp-appen hur fort det går och om man blir klar tidigare får man nya uppgifter. Jobbet tar aldrig slut. Om man säger nej får man följande dag färre paket att hantera, som en slags bestraffning. Det är så Airmees system funkar, berättar Alex.

Precis som andra leveransarbetare på Airmee som Arbetaren intervjuar, vågar inte heller Alex varken be om eller ta några pauser. 

En budbil fullastad med Sellpy-kassar som ska levereras under passet. Foto: Privat

– Bad man Airmee om en paus, riskerar man antingen att få färre paket dagen efter eller bli blockerad, säger Alex.

Arbetaren har sökt ansvariga Amrra AB, som inte vill ställa upp på intervju. När Arbetaren ringer numret till en person med arbetsledande ansvar, säger personen att jag ringt fel.

Brott mot arbetstidslagen

Arbetaren ringer upp Tommy Iseskog, arbetsrättsexpert, och berättar om budens katastrofvillkor på gigjätten Airmee, trots att de är anställda av en underleverantör. Han menar att det företag som utövar arbetsledning även bör ha arbetsmiljöansvar.

– Sådana här konstruktioner mellan gigföretag och underleverantörer är osunda. Ofta används underleverantörer på det här sättet så att gigföretagen kan komma undan skatter, avgifter eller arbetsgivaransvar. 

Han menar att även myndigheter bör sätta ned foten. Arbetsmiljöverket bär ett stort ansvar när arbetsmiljölagen inte efterföljs.

– Enligt arbetsmiljölagen, där arbetstidslagen ingår, får man endast arbeta fem timmar utan rast. Och en rast innebär tid för att till exempel gå ifrån jobbet för att äta. Dessutom ska pauser vara en naturlig del av arbetsdagen. Det du beskriver är ett brott mot arbetstidslagen. Här skulle Arbetsmiljöverket kunna ingripa och påpeka att detta inte är tillåtet.

Tommy Iseskog menar att det blir ironiskt när stora företag samtidigt pratar om hållbarhet.

– Då kan man fråga om det är ett hållbart arbetsliv att organisera verksamheten på det här sättet. Det är inte hållbart att människor ska arbeta under de här villkoren. Ett av regeringens mål är till exempel att man ska kunna arbeta i ett yrke tills man går i pension. Då bör man också ha anständiga villkor, säger Tommy Iseskog.

Tommy Iseskog, arbetsrättsexperten Foto: Johan Olsson

Inom EU diskuteras just nu ett plattformsdirektiv. Enligt EU:s egna beräkningar arbetar över 28 miljoner EU-medborgare inom gigekonomin och lagförslaget syftar bland annat till att klargöra gigarbetares anställningsstatus. 

Ett av direktivets viktigaste delar, den så kallade anställningspresumtionen, handlar just om att hindra gigföretag från att systematiskt klassa gigarbetare som egenanställda.

Arbetsledning innebär arbetsmiljöansvar

Om direktivet, alltså den gemensamma EU-lagen, går igenom kommer utgångspunkten på arbetsmarknaden vara att den som arbetar för ett företag ska räknas som anställd. Sverige har dock röstat nej till plattformsdirektivet. 

Tommy Iseskog menar att det finns formella regler i Sverige, men som inte efterföljs. 

– I praktiken ser vi en vildvuxen karta av konstigheter. Att någon är arbetsgivare på papperet, betyder inte att den är det praktiken. Det beror på att man inte klart för sig hur spelreglerna ser ut. För att någon ska räknas som arbetsgivare tittar man på tre saker: om det finns ett personligt arbetstagande, om arbetsgivaren tillhandahåller redskap och så arbetsledningen. Det avgörande är vem som utövar arbetsledning. Gör man det, så har man ett arbetsmiljöansvar. 

Kammarrätten har tidigare tidigare prövat gigföretagen Taskrunner och Tipptapps arbetsgivaransvar och kommit fram till att de inte hade tillräckligt kontroll över arbetet för att betraktas som arbetsgivare. Vad som gäller med ett gigföretag med högre grad av kontroll har ännu inte prövats i förvaltningsdomstol.

Åter till rusningstrafiken i Stockholm. Den 1 april, några veckor efter snöstormen, ber managern på Airmee och chefen på underleverantören Mohammed att köra några paket till lagret i Farsta. Han är inte bokad på något pass, men tackar ändå ja. När han kommer fram till lagret finns inga korgar utplacerade att lägga paketen i. Han ställer dem därför framför ingången till lagret.

Konversation mellan Mohammed och managern på Airmee dagen då han blev avstängd från appen. Foto: Privat

Senare får han veta att han blivit avstängd från appen av en manager på Airmee. Mohammeds ”formella” arbetsgivare försöker övertala Airmee att dra tillbaka avstängningen och ber om hans statistik. Airmee skickar över en screenshot över Mohammeds statistik. 

På en vecka under mars månad levererar Mohammed i genomsnitt 10 paket i timmen. Gränsen ligger enligt Airmee på 12.

– Min chef bad Airmee att visa min statistik, men jag borde inte ens varit i varningszonen. Jag levererade ofta 19 paket i timmen. 

Mohammed frågar managern på Airmee varför han blivit avstängd, men får endast en tillsägelse om att han ska ”vårda sitt språk”.

– Det är så många arbetare som inte vet sina rättigheter i Sverige, men som fastnar i att arbeta under slavliknande förhållanden, säger Mohammed.

Arbetaren söker Airmee men de har inte återkommit med svar vid tidpunkten för denna publicering.

Publicerad Uppdaterad
19 hours sedan
Bomber över Gaza
Fler än hälften av de dödade är kvinnor, barn och äldre. Foto: Yousef Al Zanoun/TT

Dödssiffran i Gaza betydligt högre än befarat


Över 75 000 döda. Det är den nya chockerande siffran från de första 16 månadernas krig i Gaza, enligt en ny studie från den ansedda medicinska tidskriften Lancet som presenterades på torsdagen.

Siffran är därmed betydligt högre än vad som tidigare angetts och innefattar palestinier som dödats eller dött till följd av det israeliska folkmordet på den instängda och svårt utsatta  befolkningen i Gaza under perioden oktober 2023 till januari 2025.

Över 42 000 av de dödade var antingen kvinnor, barn eller äldre, skriver Lancet i sin rapport. 

Trots omvärldens omfattande protester fortsätter dödandet i Gaza, även efter den så kallade vapenvilan. Arbetaren kunde bara härom månaden rapportera om att i genomsnitt dödar israelisk militär ett barn om dagen i det sönderbombade området.

Publicerad
3 days sedan

Gävlar vad trevligt!

Fyra timmar i Gävle och vi har fått exempel på både superengagemang och next level-oengagemang. Berättar mer om det längre ner i inlägget.

Så här lät Gretas och mitt samtal när vi snackade om våra tankar inför besöket:

Greta: 

– God morgon! Vi är i Gävle, det snöar här. Låsförvaringsskåpen är ur funktion så vi ska gå till Kulturhuset och se om vi kan lämna våra väskor medan vi går runt och intervjuar folk här i stan. 

Alexandra:

– Annars får vi bära.

Greta:

– Annars får vi bära vilket är fine. Jag brukar gå så här som en snigel. Den här väskan har blivit en del av mig. Den är också större än jag så det är lite opraktiskt men man vänjer sig. 

Alexandra: 

– Du tippar inte baklänges då?

Greta: 

– Nej, då.

Alexandra:

– Vad har du för förväntningar inför de här timmarna i Gävle?

Greta: 

– Jag vet inte om jag har så stora förväntningar på att det ska bli annorlunda här, jämfört med det vi har gjort hittills i Stockholm. Jag tror inte det. 

(Vi har ju som sagt gjort lite intervjuer i Stockholmsområdet. De kommer att publiceras längre fram!)

Alexandra:

– Har du varit i Gävle tidigare?

Greta: 

– En del. På demonstrationer. De veckovisa Fridays For Future-strejkerna med lokalgruppen här och så.

Alexandra:

– Var det inte här Gretas gamlingar blev knuffade av en politiker, förresten?

Greta:

– Jag tror det. Och det har varit mycket klimatrelaterade extremväder här också de senaste åren som har kommit upp ganska mycket i debatten. Det är något med det är som är talande: Vi säger att “när katastrofen kommer hit, då kommer vi agera”. Men inte ens när folk har källaren full med vatten så reagerar man.

Alexandra:

– Vi får försöka fråga människor vad de tänker om det… Det som brukar få folk att reagera har jag märkt när man pratar om sådana saker är det som ligger väldigt nära. Typ: tanken på att ens hus inte kommer gå att försäkra och sånt. Det brukar slå an hos många, förstås, eftersom det är en väldigt viktig sak i ens eget liv. 

Jo, visst var det här i Gävle som medlemmar ur aktivistgruppen Gretas gamlingar beskrev hur de blev puttade av en moderat riksdagsman utanför Stadshuset, som själv menade att det var “orimligt” att gruppen fått tillstånd att demonstrera på den aktuella platsen och hävdade att han gick emellan två demonstranter för att komma in.

“Var det inte en väldigt bra plats att få demonstrera på”, var det folk som invände. En plats där medborgarna kan komma nära makthavarna och får framföra sina åsikter.

Och här i Gävle har det varit flera typer av extremväder de senaste åren – bland annat de enorma skyfallen 2021, som enligt en rapport från myndigheten som då hette MSB bara var en “föraning” om vad som väntade i framtiden.

Greta och jag minglade iallafall runt på Gävles centrala gator. Det var lite trevande, både för oss att komma över spärren och våga fråga och att få människor att våga vara med. Flera av dem vi frågade gick med på att snacka anonymt men många sa också blankt nej. Majoriteten efter att först ha frågat vad det handlade om.

– När vi svarade och sa att det handlar om svensk politik eller att vi är ute och gör intervjuer inför valrörelsen, då sa jättemånga “nej, då vill jag inte vara med” eller “jag kan inte tillräckligt mycket”, sa Greta sen när vi pratade ihop oss om våra reflektioner efteråt.

Många verkade ha en upplevelse av att man behöver ha “körkort” för att få uttrycka sin åsikt. Som att man måste kunna vissa saker eller vara superintresserad av politik för att få uttala sig.

Men Gävle bjöd också på engagemang. Faktiskt redan innan vi ens kommit fram. Flera av mina (det är Alexandra som skriver) kompisar och bekanta som kommer från Gävle översköljde mig med tips på grupper, platser och personer som på olika sätt engagerar sig i motstånd eller civilsamhälle. Min erfarenhet från åren på Dagens Nyheter är att för mycket förberedelse ibland kan leda till att man nästan vet hur reportaget kommer att bli redan innan man åker ut och så vill vi inte att det här ska bli. Men det är förstås en balans så alla tips vi får in tas väl omhand och vi hoppas till exempel att vi kommer tillbaka till en plats som Gävle – kanske redan på hemvägen från den här turen norrut.

Vi blev väldigt fint välkomnade till staden! Flera personer frågade vad vi gjorde och om de kunde hjälpa oss med något. Bland annat en man som stannade sin bil och klev ur, strax efter att vi börjat gå från Centralstationen. Han bar keffiyeh och tackade Greta för allt hon har gjort, inte minst för Palestina, och sa “vill ni ha skjuts någonstans eller hjälp med vad som helst”. Väldigt vänlig!

Vad tyckte Gävleborna då?

– Det var väldigt mycket kritik mot regeringen, sammanfattade Greta.

– Jag tror inte att vi har träffat en enda som har varit någorlunda insatt i politik som har haft någonting positivt att säga om regeringen här – eller det politiska klimatet i Sverige överhuvudtaget.

70-årige Claes träffade vi i Agnes kulturhus. Han sa:

– Det är rent katastrofalt. Vi har inte haft en sämre regering sedan 1917 med hungerkravallerna. När Hammarskiöld var statsminister. Jag drömmer om att få vakna någon morgon och inte se de här fyra stolarna som står där, och kommer med något nytt dumt förslag. Varenda dag.

Vad skulle du vilja se som var annorlunda? frågade jag.

– Ja, det satsas ju på fel saker. Det som jag tycker är viktigast satsas det överhuvudtaget inte på. Istället så satsas det på fängelser, poliser och militärer. Och skattesänkningar! Och så lånar man pengar till militären för att kunna sänka skatterna.

Vad tycker du man borde satsa på istället? frågade Greta.

– Skola, sjukvård och omsorg. Och, ja. Det är väl det.

Hur tänker du inför framtiden? frågade jag.

Claes, 70 är kritisk mot regeringen.

– Jag är inte särskilt optimistisk, ska jag säga. Man ser att högernationalisterna och fascisterna går framåt i princip i varenda land. Och motsättningarna ökar i varenda land. Så jag ser inte särskilt positivt på det hela taget… Men… Ja, jag vet inte. Hur man skulle göra för att det är ju i princip i varenda land så går det emot höger, sa Claes och sen tog han sats:

– Om man ska ta lite historia. Det började 1979 eller 1980, när Thatcher och Reagan kom till makten och införde nyliberalismen, sa han och fortsatte beskriva hur socialistiska och socialdemokratiska partier inte gjorde motstånd utan lät nyliberalismen sippra in också i deras politik.

– Så då tänker väl folk att “då röstar jag väl på högern då” och det där… Jag har svårt att se att det ska kunna ändras så lätt. Vilket ju är nödvändigt då om det ska kunna förbättras här i världen.

Hur tänker du kring klimatförändringarna och framtiden?

– Man struntar i Kyotoavtalet eller vad det heter och driver istället på med mer investeringar i fossilt… Så, ja. Det kommer ju inte gå något vidare bra. Och man kommer försöka komma undan genom att säga att att “folk vill ha det så här” – trots att undersökningar, iallafall i Sverige, visar att folk är villiga att göra ingrepp i sin vardag för att minska koldioxidutsläppen. Man går inte riktigt i takt där.

Jag är inte ute efter något falskt hopp. Men om du ser dig om i samhället idag, finns det något som ändå ger dig hopp? Någon eller några som gör något som ger dig energi eller framtidstro?

– Det är ju små grupper bara. När man drar samman COP-konferenserna så blir det ju ingenting av det hela. Jag ser ingenting så här rätt ut i luften som kan göra det bättre, tyvärr. Utan det är enskilda personer och det räcker inte.

Finns det något som skulle kunna få dig att ge dig ut på gator och torg och protestera? Något du bryr dig om så mycket att du kanske skulle bli aktivist eller demonstrant eller på något annat sätt engagera dig?

– Just nu lider jag av en sjukdom som gör att jag orkar nog inte hålla på med det. Tyvärr. Men annars skulle jag gärna göra det.

Tror du att det finns någonting som skulle kunna trigga en start rörelse i Sverige, någonting som bubblar där ute?

– Du säger ju bubblar. Problemet är att det bara bubblar lite, det är ingenting som jag kan se som… Jag kommer inte på någonting iallafall som kan förbättra det.

Det är inte en jätteljus bild du målar upp.

– Nej, det är det verkligen inte. Men det är ju verkligheten som den ser ut just nu. Och fortsätter den så blir det ingen ljus framtid, utan då blir det bara mörkare och mörkare.

Som motpol till den politiskt engagerade Claes var två kvinnliga förstagångsväljare, båda 18 år. De ville vara anonyma men kunde tänka sig att bli intervjuade, vi kallar dem Anna och Elin. De svarade mer eller mindre unisont så deras svar presenteras som ett och samma här:

– Vi har aldrig röstat innan. Jag har inte så många tankar kring hur jag ska rösta, jag har inte bestämt mig riktigt.

Vad tror du det kommer vara som avgör vad du kommer rösta på?

– Jag får väl prata lite med familjen. Kolla lite vad de känner och se hur det är. Kolla lite mer vad alla de här gör för någonting och hur de vill göra…

Har ni några frågor som ni bryr er om lite extra?

– Alltså egentligen bara vad de vill göra med samhället. Typ så.

Är det mer vardagsfrågor eller stora internationella frågor ni bryr er om?

– Gud, vilken svår fråga. Alltså egentligen vad de vill göra, vad de vill göra bättre.

Är det något du själv tänker skulle behöva bli bättre?

– Oj… Ja. Hmm…

Känns det för avlägset för att kunna relatera till?

– Ja, typ. Jag känner mig inte så insatt i det. Men jag vill ju att den rätta ska vinna såklart.

Finns det någon anledning till varför ni inte engagerar er mer?

– Det är nog bara för att det är första valet. Eftersom vi inte har röstat innan så har det inte angått oss. Om vi hade fått rösta tidigare så hade vi varit mer insatta.

Har ni varit engagerade politisk? Gått i någon demonstration eller så?

– Nej, faktiskt inte.

Finns det något som skulle kunna trigga ert engagemang tror ni? Vad skulle det i sådana fall vara?

– Jag vet inte vad det skulle vara… Om det hade hänt något nära mig, som hade påverkat mig mer.

Om vi tänker bort politiska partier och sånt. Vad bryr ni er om? Finns det människor i er närhet som står er särskilt nära eller saker ni tycker är viktiga ska fungera?

– Gud vad svårt…

Det blev tyst en stund.

– Familjen är ju viktig. Vi är väldigt nära familjen, att det ska fungera och så… Eh. Ja. Har vi något mer?

När vi avslutar intervjun förstår vi att Anna och Elin ska ta studenten från frisörprogrammet i vår. Så nu är det fullt upp med förberedelser.

Blir det frisör i framtiden eller något annat?

– Något annat, sa båda två.

En helt annan fråga, sa plötsligt Greta. Ni som har pluggat nu till frisör: är det jättetydligt att den här frisyren är hemmaklippt?

– Nej, du passar ju i det. Det skulle jag inte säga. Så du har gjort det hemma? Själv, liksom, med en vanlig sax?

Ja, svarade Greta.

– Men vet du, du rockar det.

Det var något med svaren från de här förstagångsväljarna som kändes… Sorgligt. Både Anna och Elin var vänliga och artiga, tog sig tid att prata med oss och ansträngde sig för att svara på frågorna. Det var trevligt att prata med dem! Men det faktum att de inte verkade ha reflekterat över vad som var viktigt för dem i livet, vad de brydde sig om, det satte sig i mig.

Vi träffade ytterligare några fina människor i Gävle. En 21-åring och en 30-åring som gick på folkhögskola i stan och hade skarpa politiska analyser. Mer om dem en annan dag för det här blogginlägget är redan alldeles för långt (tror jag?). Vi avslutar med 37-årige Salar som beskrev läget i svensk och internationell politik som tumultartat.

– Vi skulle behöva mer kärleksfulla dialoger där ute för att komma någonstans, sa han och när vi sedan avslutade intervjun kom en hel klunga med tonåringar och bad att få ta bild med Greta.

När gruppen hade skingrats kom en man fram – till Salar – och bad att få ta en bild med honom. Viss förvirring uppstod men han sa ja och det togs en bild, tackades och mannen gick igen.

– Jag tror han trodde att det var jag som var känd, sa Salar och skrattade.

Nu tuffar vi fortsatt norrut! Stay tuned.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan

Videohälsning från Gävle!

Journalisten Alexandra Urisman Otto och aktivisten Greta Thunberg är på plats i Gävle.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Strejkvarsel på Chopchops matfabrik i Rosersberg utanför Stockholm
Den snabbväxande restaurangkedjan Chopchop har de senaste åren fått hård kritik för sin dåliga arbetsmiljö. Foto: Jessica Gow/TT

Facket har fått nog: Varslar om strejk på populära snabbmatskedjan


Det fortsätter att storma runt den svenska snabbmatskedjan Chopchop. Om företaget fortsätter vägra teckna kollektivavtal hotar fackförbundet Livs nu med strejk på företagets matfabrik utanför Stockholm.

Efter upprepade larm om brännskador, övervakning och allmänt dålig arbetsmiljö har den snabbväxande restaurangkedjan Chopchop de senaste åren fått hård kritik från fackligt håll.

I granskningsserien Rädslans restaurang har tidningen Arbetet i en rad reportage beskrivit livrädd personal som utnyttjas av företaget.

Nu blåser det upp till strejk på Chopchops fabrik Gigachop, där stora delar av maten styckas och hanteras, i Rosersberg utanför Stockholm.

Bolaget vägrar kollektivavtal

Det här sedan bolaget vägrat teckna kollektivavtal för de anställda vid fabriken.

– Det stämmer, även om vi inte vill kommentera något innan varslet verkställs. För vår förhoppning är naturligtvis att få till ett kollektivavtal innan dess, säger Matilda Antonsson på Livsmedelsarbetarförbundets pressavdelning till Arbetaren.

Chopchop har sedan starten 2011 snabbt etablerat sig på ett fyrtiotal orter runt om i landet. Deras inriktning på asiatisk mat har blivit populär och idag har kedjan restauranger från Lund i söder till Umeå i norr.

Men nu varslar alltså facket om strejk. Om inget kollektivavtal skrivs under lägger personalen i matfabriken ned sitt arbete den 3 mars, förklarar Matilda Antonsson för Arbetaren.

Den planerade strejken gäller alltså bara arbetarna vid matfabriken. Tidigare i år har Hotell- och restaurangfacket, HRF, inlett förhandlingar om kollektivavtal för de anställda på företagets restauranger, rapporterar tidningen Hotellrevyn.

Publicerad
4 days sedan

Resan startar: Ja, vad fan ska man göra?

Hej! Vad kul att du har hittat till den här bloggen som handlar om vad fan man ska göra som väljare i Sverige år 2026. Vi som ställer oss den frågan är Greta Thunberg (hon behöver ingen närmare beskrivning) och Alexandra Urisman Otto, det är jag som skriver. Jag är frilansskribent för Arbetaren och har tidigare jobbat som reporter på Dagens Nyheter i nästan ett decennium.

Greta och jag har rest en del tillsammans tidigare. Vi möttes första gången i oktober 2018 när jag (som då egentligen var kriminalreporter) motvilligt hade gått med på redaktörens förslag att “åka ner till riksdagen” där det satt “en tjej med en skylt”. Sedan dess har jag, ofta tillsammans med fotograf Roger Turesson, skrivit ett gäng intervjuer, reportage och till och med en bok om henne. Jag har följt Greta på tåg genom Europa, i elbil på amerikanska prärien och mötte henne till havs när hon kom till Europa efter sin andra seglats över Atlanten 2019.

Nu ska vi ut och åka igen.

I förra veckan varnade forskare för att världen kommer allt närmare en brytpunkt då den globala uppvärmningen börjar skena utan att kunna stoppas. Vi lever i en tid när den internationella rättsordningen är i fritt fall, där flera folkmord pågår – och understöds – på en och samma gång. En tid när det borde betyda något att vara tyst inför de stora saker som sker men där det istället ofta är människorna som säger ifrån som demoniseras.

Samtidigt präglas det politiska samtalet av faktaresistens och en känsla av att det ingenstans tycks finnas några alternativ för den verkliga förändring som så akut behövs.

Med det som backdrop tänkte vi, en aktivist och en journalist, ge oss ut i landet. Längs vägen kommer vi förstås att presentera oss närmare och bjuda in dig som läser till våra analyser av det vi hör och ser runt om i Sverige och till känslorna det väcker hos oss. Kanske kan det bli en och annan flamsig stund när energinivåerna är låga. Men framför allt vill vi dela med oss av historier, tankar, farhågor, drömmar och förhoppningar hos människorna vi träffar. Vi tror att det finns en berättelse om Sverige 2026 att hämta här, i väljarna, medborgarna, svenskarna eller hur man nu än väljer att beskriva dem som allt handlar om. Vi vill sätta mikrofonen vid deras mun istället för att trängas med alla andra mikrofoner i riksdagens presskonferensrum.

– Det här är en fråga som jag bär med mig personligen. Vad fan ska man göra? Som medborgare och som aktivist. Jag vet att jag inte är ensam som väljare i att känna mig maktlös, desperat och extremt frustrerad över att diskursen är helt frånkopplad från verkligheten, samt att det inte finns något politiskt parti som överhuvudtaget tar dessa enorma utmaningar på allvar, sa Greta innan vi gjorde vår första intervjudag i Stockholm härom veckan.

Ja, vi har tjuvstartat i huvudstaden och ni kommer få läsa och se vad som hände då snart. Men först (redan imorgon!) drar vi norröver – hoppas ni hänger med oss här på bloggen.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
Greta Thunberg och Alexandra Urisman Otto Arbetaren 1
Aktivisten Greta Thunberg och journalisten Alexandra Urisman Otto kommer för Arbetarens räkning resa genom Sverige för att prata med väljare inför det svenska riksdagsvalet i höst. Foto: Greta Thunberg

Greta Thunberg och Alexandra Urisman Otto söker svar inför valet

Finns det något hopp? Något motstånd? Och vad fan ska man rösta på? Aktivisten Greta Thunberg och journalisten Alexandra Urisman Otto ger sig ut på en resa genom Sverige för att söka svar.

Vad är det ni tänkt göra?
– Vi ger oss ut i Sverige tillsammans inför valet 2026. Greta Thunberg med målet att få en bättre förståelse för vad som krävs för att bygga en verklig solidarisk gräsrotsrörelse med rättvisa i fokus. Och jag dels för att skriva om hennes sökande, dels för att sätta medborgarna i fokus inför valet 2026. Arbetarens läsare ska få väljarintervjuer i stället för partiledarintervjuer. De ska få träffa riktiga människor och få ta del av deras tankar, förhoppningar och farhågor. Och de ska få en fördjupad förståelse för vad som faktiskt står på spel, i stället för intetsägande politikersvar, säger Alexandra Urisman Otto.

– Vi ska åka runt genom landet för att söka efter motstånd, idéer, hopp samt svar på frågan om vad man som väljare 2026 ska göra, när det politiska samtalet präglas av faktaresistens, och när det ingenstans tycks finnas några alternativ för den verkliga förändring som så akut behövs. Motståndet i Sverige, de som kämpar för rättvisa, är fragmenterat och ofta demoniserat. Vi måste belysa de här rörelserna, och gå samman i dem – för att bli starkare och presentera faktiska alternativ: till dagens politik och till de våldsamma politiska och ekonomiska system som sätter kortsiktig vinst före mänskligt och planetärt välmående, säger Greta Thunberg.

Hur kom ni på den här idén?

– Eskalerande klimatkris, folkmord och urholkning av grundläggande internationell rätt – frågor som hotar allt och alla vi bryr oss om – är till synes frånvarande i den politiska debatten inför valet. Jag är långt ifrån ensam väljare i att känna mig maktlös, desperat och extremt frustrerad över att diskursen är helt frånkopplad från verkligheten samt att det inte finns något politiskt parti som överhuvudtaget tar dessa enorma utmaningar på allvar. Idén kom från desperationen av att inte veta vad jag ska göra, som medborgare och som aktivist. Därför vill jag dels personligen höra andras tankar om vad som måste ske, dels ge plattform till dem som faktiskt drabbas av den extremistiska politik som förs – i en valrörelse som präglas av rösterna från dem som fattar besluten men oftast inte drabbas av dem, säger Greta Thunberg.

– Också som journalist kan jag drabbas av en känsla som liknar apati inför det enorma gap som finns mellan utmaningarna som Sverige och hela mänskligheten står inför – och den rådande politiska debatten här hemma. Greta Thunberg och jag har olika roller men ser båda att det relevanta i det här läget är att vända blicken mot medborgarna, väljarna. Mitt mål är att genom personerna vi möter kunna hjälpa Arbetarens läsare att orientera sig i valrörelsen 2026. Vad är viktigt på riktigt just nu? I den här bevakningen blir det inga politiska punchlines eller metadebatter som tar fokus från de människor det egentligen handlar om, säger Alexandra Urisman Otto.


Aktivist och journalist. Hur tänker ni att era roller kommer att komplettera varandra i det här projektet?

– Givetvis har vi olika roller och vi är övertygade om att läsarna är smarta nog att se det. Jag kommer att göra journalistik som jag alltid gör och väva ihop relevant fakta med det vi upplever på plats ute i landet. För läsarna hoppas jag att det kommer att bli en lärorik och i bästa fall ögonöppnande rapportering och som bonus får man en inblick i de udda situationer som ofta uppstår kring Greta Thunberg. Mer än något annat är mitt mål att hjälpa Arbetarens läsare att få svar på frågan: ”Vad fan man ska göra som väljare 2026?”

– Jag är väldigt öppen med mina åsikter, och folk vet för det mesta var jag står, vilket ofta skapar intressanta diskussioner. I den här situationen har jag ju även en plattform jag måste använda för att sätta fokus på de frågor som måste upp på agendan, och jag vill veta vad folk anser att jag och andra aktivister bör fokusera på och framförallt vad som skulle krävas och hur vi ska anpassa rörelsen för att just du ska gå ur din bekvämlighetszon och bli aktivist. Men jag är även en väljare som så många andra känner mig desperat, men vägrar falla in i apati. Hopp kommer från handling, men det är svårt att skapa hopp när man inte vet vad man ska göra, säger Greta Thunberg.

Med på resan, för filmning och klippning, är också Helena Molin, till vardags regissör och manusförfattare och aktuell med filmen Strejkarna. Följ resan på Arbetaren.se och bloggen Vad fan ska man göra?

Publicerad
1 week sedan
Amalthea Frantz Stoppa utvisningarna
Anställda på Södersjukhuset i Stockholm protesterade mot utvisningen av två av sina arbetskamrater i december 2025. Foto: Johan Apel Röstlund och Henrik Montgomery/TT

En växande folkrörelse mot utvisningar

Utvisningarna kan påverka valet på ett sätt som partierna inte anade. 

Plötsligt är alla överens: de pågående utvisningarna är vansinniga. Vi hör det från såväl borgerliga ledarsidor som från Sveriges än så länge största parti. Socialdemokraterna svängde nyss i frågan om utvisningarna av tonåringar. Samtidigt uppstår tydliga sprickor kring en annan del av den så kallade migrationspolitiken: planen på att omvandla alla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.

Men framför allt hörs ilskan från helt vanliga människor. De vars arbetskamrater eller klasskompisar enligt regeringen nu ska ut ur landet. Och det är därför makthavare har börjat lyssna. 

Riktigt alla är dock inte överens. Tidöregeringen håller fast vid sin linje, än så länge. Delvis säkert av ren prestige. Men de verkar också verkligen ha trott att de hade allmänheten med sig. De senaste åren har ju de politiska partierna allihop gjort ungefär samma analys: väljarna vill ha hårda tag. Fler i fängelse, fler ska utvisas, eller lockas med pengar för att lämna landet. Hårdare straff, mer övervakning, starkare militär. Allt till tonerna av mer eller mindre dold rasism. 

Drabbar fler och fler

Precis som många har varnat för börjar den här människosynen slå mot fler och fler. Det var länge sedan det räckte att ”göra rätt för sig”. Bakom det uppmärksammade fallet med åttaåriga Gabriella ligger ett annat av regeringens och SD:s märkliga påfund: försörjningskravet, eller lönegolvet, från 2023 som Arbetaren var bland de första att bevaka. 

Nu ser vi ett växande motstånd. På gatorna, i klassrum, från kommuner som är rädda att förlora sina arbetande invånare. Många måste hålla ihop, helt oavsett var de en gång föddes, och oavsett om de till exempel är lågavlönade, arbetslösa eller inget hellre vill än att få gå i pension innan livet tar slut.

Frågor om migration kan påverka valet – men inte på det sätt partierna trott. 

Publicerad
1 week sedan

Podd: Sveriges längsta lockout

Podd: Sveriges längsta lockout

I det här avsnittet av Arbetarens podd pratar Amalthea Frantz och Håkan Gustafsson om den dramatiska Lossmen-Ekträsk-konflikten – Sveriges längsta lockout som varade mellan åren 1924 och 1931 i Västerbotten.

Vad är det som är så speciellt med den här konflikten? Hur överlevde folk under en nästan sju år lång lockout? Vad var det som gjorde att man till sist vann, och vad kan dagens fackliga organisationer lära sig av striden?

Avsnittet bygger på en artikel som Håkan Gustafsson och kulturgeografen Johan Pries skrev för Arbetaren 2025.

35 år av arbetarhistoria

Mycket av materialet i både podden och artikeln kommer från Arbetarens digitala arkiv från 1920- och 1930-talen. Som prenumerant kan du själv bläddra i arkivet här: 35 år av arbetarhistoria

Gillar du Arbetaren Radio och vill höra fler avsnitt? Stöd oss genom att teckna en prenumeration

Om du inte har råd, skriv gärna upp dig Arbetarens nyhetsbrev där du varje vecka får uppdateringar helt gratis.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad