Den bioaktuella och alldeles lysande dokumentären På Hvitfeldtska bodde vi väcker minnen av en tid som trots att det gått drygt 20 år känns oerhört avlägsen.
Jag var aldrig i Göteborg de där soliga sommardagarna 2001. Alla vänner, i stort sett varenda en från den tiden, reste ner men själv satt jag fast i ett sommarvikariat på en av de två lokaltidningarna där jag bodde.
Ändå är det som att jag minns varenda uppbruten gatsten, skallen från de aggressiva polishundarna, batongslagen och förvirringen inne på Hvitfeldtska gymnasiet.