Den tunisiska staden Zarzis har under hösten skakats av protester sedan en fiskebåt med 18 migranter ombord försvann i vågorna natten till den 21 september. Anhöriga till de omkomna kräver svar från tunisiska myndigheter och i måndags blockerade lokalbefolkningen hamnen. Samtidigt råder ekonomisk och social kris i landet. Arbetaren rapporterar från Tunisien.
Tjock svart rök stiger från en brinnande barrikad på en gata i Zarzis. Den lilla staden ligger cirka 550 km söder om Tunis.
På den här gatan i Souihel-distriktet har unga människor samlats för att protestera, efter att migrantbåten med 18 personer ombord försvunnit i vågarna. Båten lämnade kuststaden i slutet av september med Italien som mål.
– Det är många omkomna som kommer här ifrån Zarzis. De var våra vänner, förklarar Ahmed, en kille i tolvårsåldern som iakttar demonstrationen från sin cykel.
Sedan början av oktober har demonstrationer regelbundet ägt rum runt om i staden. Den 18 oktober utlystes en strejk i Zarzis i protest mot att ingen fått veta vad som hänt med migrantbåten. Detta efter att de tunisiska facken UGTT, UTICS och jordbruks- och fiskefacket UTAP gått samman. Flera offentliga skolor höll stängt och även många affärer. Den 7 november blockerade lokalbefolkningen hamnen och därmed även den viktiga “frihandelszonen”. Lokalbefolkningen protesterar för att sätta press på myndigheterna och för att stödja familjerna till de saknade.
De kräver att den tunisiska regeringen ska utreda vad som hände med deras anhöriga.
– Vi vill få reda på sanningen, säger en sörjande mamma, som deltar i en demonstration utanför kommunhuset i Zarzis.
18 personer anmäldes försvunna
Natten till den 21 september hade 18 personer, inklusive två kvinnor och en ettårig bebis, samlades på en strand nära kuststaden. De gick ombord på båten och lämnade Tunisien för att ta sig till Europa. Snart hamnade båten i sjönöd och man försökte kalla på hjälp.
Vi kontaktade omedelbart den tunisiska kustbevakningen, gav dem all information vi hade och bad dem att genomföra en sökoperation, men vi fick inget svar.
Hela, aktivist på räddningsverket Alarm Phone
Alarm Phone, en hotline för människor i nöd till sjöss, larmades två dagar efter att det båten hade avgått.
– Vi kontaktade omedelbart den tunisiska kustbevakningen, gav dem all information vi hade och bad dem att genomföra en sökoperation, men vi fick inget svar, säger Hela, aktivist på räddningsnätverket Alarm Phone.
När myndigheterna inte agerade begav sig stadens fiskare ut på jakt efter överlevande eller kroppar.
Efter flera dagars sökande hittade fiskarna omkomna i havet.
– På grund av den långa tiden de tillbringade i havsvattnet var det inte möjligt att identifiera någon av dem, säger Chamseddine Bourassine, ordförande för Zarzis fiskarförening .
Kropparna överfördes så småningom till nationalgardet.
Den 5 oktober hittades en kropp på en strand på ön Jerba, som ligger några kilometer norr om Zarzis. Kroppen identifierades som Malek, en 26-årig kvinna som befunnit sig på den försvunna båten. Fyndet bekräftar skeppsbrottet.
Två andra kroppar hittades också på den tunisiska kusten. I mitten av oktober hittades ytterligare minst elva drunknade, men förutom Maleks återlämnades ingen av kropparna till familjerna.
Anonyma begravningar
Kritiken mot myndigheternas agerande uppstod när familjer fick veta att kroppar under de senaste veckorna hade begravts på Jardins d’Afrique-kyrkogården (Afrikas trädgård). En plats vanligtvis reserverad för utländska migranter, som myndigheterna inte kan identifiera.
Familjerna krävde att kropparna skulle grävas upp och att DNA-tester skulle genomföras. Myndigheterna pressades då till att uppfylla kraven från de anhöriga.
Nyhetsbyrån TAP meddelade den 21 september att tre av de fyra uppgrävda liken visade sig vara personer som försvunnit i förlisningen i september. Detta ledde till ökade spänningar i staden.
– De begraver människor, men de vet inte ens vilka de är, säger Karim Nassr, som förlorade sin fru och sitt barn i tragedin.
Han bor i Italien och väntade där på att familjen skulle återförenas. Så fort han fick reda på att båten försvunnit återvände han till Tunisien för att leta efter sin familj.
– Det är orättvist mot de efterlevande att genomföra anonyma begravningar på det här sättet, oavsett om kropparna är syriska, tunisiska eller från något afrikanskt land, tillägger han.
Hans frus kropp identifierades till slut, men han har inga nyheter om sin dotter. För de väntande familjerna är bristen på information outhärdlig.
En kriminalteknisk utredning pågår för närvarande för att identifiera andra kroppar och många tester har genomförts. Men Zarzis invånare menar att myndigheterna måste hållas ansvariga.
– Myndigheterna har inte genomfört tester för att identifiera kropparna eftersom offrens familjer trodde att deras barn fortfarande levde, uttalade sig stadens delegat, Ezzeddine Khelifi, när han försvarade agerandet i den tunisiska tidningen Nawaat.
President Kaïs Saïed har framfört sina kondoleanser till familjerna och utlovat att en utredning ska inledas.
Zarzis – en knutpunkt för migration
Även om Zarzis ligger 300 kilometer från den italienska ön Lampedusa, är det en gränsstad. Sedan 2011 har det varit en “hotspot” för migranter, såväl för tunisier som för migranter från andra afrikanska länder, som reser från Nordafrika till Europa.
Zarzis har på grund av EU:s restriktiva politik som inte tillåter laglig migration, blivit en strategisk plats för illegal migration till Sicilien.
Många gånger har staden drabbats av tragedier. Minst 25 000 människor har dött i Medelhavet sedan 2014, enligt en färsk rapport från FN:s migrationsorganisation IOM, många av dem utanför stadens kust.
Innan Jardin d’Afrique-kyrkogården öppnades 2021 drevs de okändas kyrkogård (Cimetière des inconnus) av Chamseddine Marzoug, en pensionerad fiskare som ville ge de anonyma migranterna en sista värdig plats. Han begravde hundratals kroppar, berättar han.
I Zarzis har skeppsvraken blivit vardag. Fiskarna har befunnit sig i frontlinjen av räddningsarbetet och genomfört många sök- och räddningsoperationer för att kompensera för bristen på åtgärder från de tunisiska och europeiska myndigheterna.
Några av dem har fått specialiserad utbildning av Läkare utan gränser och Röda halvmånen. Men räddningsarbetet är inte riskfritt. I augusti 2018 arresterades Chamseddine Bourassine och sex andra fiskare utanför Lampedusas kust efter att de bogserat en migrantbåt i nöd. De tillbringade nästan en månad i tunisiskt fängelse innan de släpptes.
Flyr på grund av krisen
Idag går Tunisien igenom en omfattande ekonomisk och social kris. Mer än ett decennium efter den arabiska våren och 2011 års revolution är läget svårt. Landet påverkas även av efterverkningarna av covid-19-pandemin. De sociala kraven har inte förändrats.
2022 steg inflationen till 9,1 procent medan arbetslösheten nådde 15 procent. Särskilt ökar arbetslösheten bland ungdomar.
Den tunisiska regeringen har förhandlat i månader med världsbanken IMF för att få till ett lån, och staten har fruktansvärt ont om kapital. På grund av detta och en ekonomisk modell där landet är beroende av import av många produkter, har landet även ställts inför ökade utmaningar efter Rysslands invasion av Ukraina. 2019 kom nästan hälften av veteimporten från Ukraina. Vid flera tillfällen har mjöl och bröd tagit slut. Dessutom råder det brist på dricksvatten och bränsle.
Den sociala och ekonomiska situationen gör att många människor flyr landet. En av de omkomna, Malek, arbetade tidigare i ett bageri.
Vid 26 års ålder tjänade hon 250 dinarer (cirka 850 svenska kronor) varje månad – under den lagliga minimilönen på 400 dinarer (cirka 1360 svenska kronor). Precis som många andra unga tunisier ville hon förmodligen få en säkrare försörjning.
Fram till den 19 oktober 2022 hade redan 15847 tunisier anlänt till den italienska kusten. Fler än det totala antalet anlända migranter år 2021, enligt det italienska inrikesministeriet. Tunisier representerar 23 procent av de “illegala” flyktingarna till Italien.
En nyligen genomförd undersökning visade också att mer än 60 procent av befolkningen i Tunisien vill emigrera, en siffra som nådde 90 procent bland 15-29-åringar, enligt National Institute of Statistics (INS). Om krisen fortsätter kommer den svåra humanitära situationen sannolikt att bestå.
Nissim Gasteli är frilansjournalist och fotograf baserad i Tunisien.
Översättning från engelska av Julia Lindblom
