"Staten har möjlighet att ge ut nya pengar och det har de gjort för att rädda exempelvis banksystemet. De skulle kunna göra motsvarande för att rädda mänskligt välbefinnande och mildra klimatkrisen. Men det görs inte." Det skriver Bernt Lindgren, som varit med och startat Omställning Falun, i en debattartikel i Arbetaren.
En kommun i Dalarna måste spara drygt 20 miljoner på vård och omsorg i år. Och de behöver ”bara” låta bli att ta in vikarier samt kartlägga och optimera en rad verksamheter. Men har inte vikarierna gjort något jobb och har organisationen varit så usel? Blir det inte sämre för både de fastanställda och för dem som ska vårdas? Det sägs det inget om. Och var det inte budgeten man hade tagit till som var för snål? Nästan alltid framstår det som att felet ligger i den löpande verksamheten när den offentliga budgeten inte täcker utgifterna.
Ett annat exempel på individnivå: En anställd inom regionens sjukvård går på knäna, ständigt mer jobb. Trots underbemanning ska personens avdelning ta emot flera patienter. Detta ovanpå en lång period med covid-19 som inte personalen hämtat sig från. På det, ständigt inhyrda läkare som inte vill ta samma ansvar som de anställda.