På Platsbanken i Kiruna efterlyses lärare, vikarier och specialpedagoger. Ett femtiotal elevassistenter har varslats i staden de senaste tre åren, samtidigt som lärarbristen är fortsatt akut.

Marken spricker i Kiruna, hela hus förflyttas längs med vägarna, och byggnadsställningar är en vanlig syn. Parallellt med flytten av staden har skolstrukturen i kommunen organiserats om och samtidigt som det saknas lärare har två tredjedelar av elevassistenterna varslats om uppsägning. Men hur blir det för eleverna? 

“Vill du ha ett jobb där din insats är betydelsefull för andra människor? Då passar du hos oss! I Kiruna kan du uppleva allt från storslagen fjällvärld till ett spännande kulturliv, från midnattssol till norrsken, från snöfyllda vintrar till ljusfyllda somrar. Vi söker nu lärare med olika inriktningar till grundskolorna.”

På Platsbanken finns det hundratals efterlysningar på lärare, vikarier och specialpedagoger i landets nordligaste kommun. Innan skolstarten i fjol stod flera elever i mellanstadiet utan ett klassrum även i Svaappavaara. Behöriga lärare hittades inte i tid.

Det var för få som hade nappat på de annonser som låg ute. Lösningen blev en kompromiss, eleverna fick brösta en pendling till skolan i Vittangi, närmare tre mil bort. Varje år slår Lärarförbundet larm om lärarbrist i hela Norrbotten.

För närmare tre år sedan varslades 50 elevassistenter, trots att det endast fanns 75 anställda. Kvar blev 25 assistenter, som ska bistå hela gruvkommunen som också står inför en omfattande stadsflytt. Det har hänt mycket inom skolvärlden. Nedläggningshot och omorganisering är den nya vardagen. 

– Det känns som att det har skett stora förändringar under en väldigt kort tid. Det finns ett värde i att låta förändringar gå sakta. Vi haltar i stödet. Både för elever med diagnoser och elever som generellt är i behov av extra stöd.

Det säger Birgitta Henriksson Lindmark som tidigare var kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Kiruna. Skolfrågor i allmänhet ligger henne varmt om hjärtat.

Vissa elever måste i dag byta skola redan efter tredje klass, bara för att åter behöva göra det igen i femman. Det finns inte heller modersmålsundervisning för de som talar ett annat språk.

Birgitta Henriksson Lindmark.

Birgitta Henriksson Lindmark har jobbat som språklärare i Högalidskolan i Kiruna och utbildar sig just nu till socialpedagog. Hon är även förälder till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och diabetes.

Skolstrukturen som sjösattes 2019 innebar att skolpersonalen kraftigt reducerades, att behöriga lärare omorganiserades, men även att elev- och verksamhetsassistenter sades upp. Något som lett till stora gap bland speciallärare och specialpedagoger, det finns helt enkelt inte tillräckligt många med rätt kompetens. Det är även många som flyr yrket till gruvindustrin och dess högre löner. 

– Vi hade en period där de behövdes en lärare i samiska på Högalidsskolan, men det var något som prioriterades bort. De fanns undervisning i Övre Soppero. Vissa elever måste i dag byta skola redan efter tredje klass, bara för att åter behöva göra det igen i femman. Det finns inte heller modersmålsundervisning för de som talar ett annat språk, fortsätter Birgitta Henriksson Lindmark.

Från klassrummets fönster ser eleverna Kebnekaises klara toppar. Birgitta har trivts i skolmiljön tidigare, när det kändes som att det fanns tillräckligt med lärare. Dock har senaste tiden präglats av återkommande demonstrationer bland lärare, föräldrar och fritidspersonal.

De kräver en likvärdig skola för barnen i Norrbotten. Senast i höstas tog Birgitta Henriksson Lindmark hjälp av Rättighetscentrum Norrbotten och fick ersättning på grund av det bristande stöd som hennes ena barn fick.

Under vårt videosamtal tar Birgitta en promenad på älven. Det är sista helgen på lovet och bergen som syns i bakgrunden är täckta av snö. Vem ansvaret ligger på när det handlar om skolan är glasklart enligt henne – det är kommunen. 

– Det finns inte riktigt en plan för hur man ska hantera det här. Det finns enkla utbildningar man kan erbjuda assistenter, som lågaffektivt bemötande eller generell kunskap kring diagnoser. Men det är något som man inte riktigt satsar på, säger Birgitta Henriksson Lindmark.

I just Kiruna finns ett stort rekryteringsbehov, understryker kommunen. Pensionsavgångarna är många bland speciallärare och specialpedagoger, och facket beskriver att bristen på lärare slår hårt mot en likvärdig skola.

I slutet av maj tillträdde Viktoria Björklund som förvaltningschef i kultur- och utbildningsförvaltningen. Som Kirunas nya skolchef är det mycket som ligger på hennes bord just nu. När det gäller skolstrukturen och all omorganisering, är det viktigt att hålla i menar hon.

– Det jag skulle vilja säga till de föräldrarna som kanske har en oro som tittar på den här utvärderingen och får en del tankar, är att vi behöver ha lite is i magen. Vi ser inte några alarmerande resultat som är negativa, säger Viktoria Björklund. 

Kultur- och utbildningsnämnden har också beställt en extern utredning för att se om det som var syftet med den nya strukturen har uppnåtts. Resultaten har visat att inga av de viktigaste målen för förändringen har uppnåtts, men enligt skolchefen Björklund kan det handla om att utredningen skett för tidigt.

– Det är en ganska stor förändring i människors liv att få nya klasskompisar och att själv byta skola. Däremot kan det se annorlunda ut om några år. Ju högre kompetens vi har i personalgrupperna, desto bättre blir det. 

Viktoria Björklund understryker hur viktigt det är att fortsätta fokusera på dessa frågor och inte släppa dem, även om skepsisen kan vara befogad. Stadsomvandlingen, skolstrukturen, nya centrum och bebyggelser är något som formar staden just nu.

Men Birgitta Henriksson Lindmark håller inte med.

– En ny stad byggs, men för vem? De som står inför en kommande segregation i Kiruna, är de elever som faller mellan stolarna. Framtiden känns oviss, avslutar hon.

Annons