Det är inte bara polisen som bör avskaffas, utan hela staten. Det menar den amerikanska författaren William C. Anderson som i helgen var inbjuden till anarkistiska bokmässan i Stockholm. Arbetaren träffade honom för ett samtal om svart anarkism, abolitionism och motstånd.
Inne i det frihetliga kulturhuset Cyklopen i södra Stockholm slingrar sig bokbord med anarkistisk och radikal litteratur. Det är första dagen på Stockholms anarkistiska bokmässa och sommarens första riktigt varma dag. Utanför huset har folk samlats vid den nybyggda amfiteatern för att lyssna på nästa samtalspunkt.
– Det har nyligen inträffat två massakrer i USA och jag vill inleda det här samtalet med en tyst minut, säger William C. Anderson, som nyligen släppt boken Nation on No Map – Black Anarchism and Abolition.
Han syftar på skolmassakern i södra Texas där 19 barn och två lärare sköts ihjäl, liksom den högerextremistiskt motiverade masskjutningen i en mataffär i staden Buffalo, New York, där tio svarta personer sköts ihjäl.
Just Buffalo är en historiskt viktig plats när det kommer till svart anarkism och abolition. Bara några kvarter från platsen där masskjutningen inträffade, öppnade aktivisten Martin Sostre landets första afro-asiatiska bokaffär 1966, en plats som kom att bli ett radikalt center för den svarta befolkningen i området.
William C Anderson befinner sig i Sverige för att prata om sin nya bok som handlar om just abolition och svart anarkism, men även om hotet från tilltagande fascistiska tendenser världen över och det motstånd som krävs och kommer att krävas framöver. Abolitionsrörelsen har historiskt sett kopplats till personer som kämpat mot slaveri och för slaveriets avskaffande. I dag används begreppet abolitionism betydligt bredare. Det kan handla om allt från avskaffandet av polis, fängelse och militär, till avskaffandet av självaste staten, för att i stället hitta andra, hållbara alternativ som inte baseras på förtryck och skadliga strukturer. Han berättar att han använder sig av termen ”svart anarkism” som ett sätt att beskriva en rörelse inom eran för medborgarrättsrörelsen och Svarta pantrarna (Black Panther Party) under framförallt 1960-talet.
Klassisk anarkism har ett vithetsproblem och många anarkistiska rum är inte tillräckligt inkluderande. Mycket av det har att göra med att oförmågan att tilltala svarta personer och en bristande förståelse för svarta personer och svarta personers kamp.
William C Anderson, frilansjournalist och författare
– Det var en tid då många av dem vände sig bort från statssocialism och började ifrågasätta leninism, maoism, reformism, black power och svart nationalism. Flera av dem kom senare att bli anarkister. Jag använder termen som ett sätt att beskriva den här utvecklingen, säger han.
I boken The Nation on No Map, som släpptes i november 2021, kritiserar han bland annat klassisk anarkism.
– Klassisk anarkism har ett vithetsproblem och många anarkistiska rum är inte tillräckligt inkluderande. Mycket av det har att göra med att oförmågan att tilltala svarta personer och en bristande förståelse för svarta personer och svarta personers kamp.
Han själv är uppvuxen i amerikanska Birmingham, Alabama och introducerades till svart anarkism via Lorenzo Kom’boa Ervin. Ervin var tidigare medlem i Svarta pantrarna men även han kom att dras allt mer mot anarkistiska idéer. Under hans tid i fängelse författade han år 1979 boken Anarchism and the Black Revolution.
– Men även han kom att kallas för separatist och svart nationalist i anarkistiska kretsar när han försökte prata om de problem som svarta personer stöter på. Att svarta personer upplevt rasism inom anarkistiska miljöer är ett misslyckande, säger William.
2019 släpptes boken As black as resistance, som William C. Anderson författat tillsammans med Zoé Samudz. Där i diskuteras svarta personers motstånd mot förtryck i USA ur ett historiskt perspektiv. Ett motstånd som ofta tagit till anarkistiska tillvägagångssätt, utan att nödvändigtvis göra anspråk på ideologin.
– Svarta personer i USA har ofta tvingats in i anarkistiska praktiker, eftersom vår svarthet gör att vi inte ses som fullvärdiga medborgare av staten. Vi upplever ett sönderdelat medborgarskap, där vi inte garanteras de löften som staten erbjuder medborgarna. Det handlar om att staten historiskt sett övergett svarta personer när kriser inträffat och där vi i stället behövt hjälpa varandra, säger han.
Under de senaste åren har något hänt i USA. Anarkism, och speciellt svart anarkism, har fått ett uppsving. Anderson tror att en av anledningarna till detta är Donald Trump.
– Han var väldigt tydlig med hur mycket han ogillar anarkism och han använde ordet i betydelsen kaos och terrorism. Jag tror att det indirekt främjade den anarkistiska rörelsen i landet eftersom de som hatade och hatar honom blev allt mer intresserade av varför han fortsatte att snacka om anarkister.
I samma veva har även allt fler börjat identifiera sig som abolitionister. Inte minst handlar det om polisabolitionism, alltså avskaffandet av polisväsendet, efter händelser som George Floyds död i maj 2020.
– Det har blivit allt tydligare att polisen inte tjänar allmänhetens intressen och det finns allt för många fall av svarta personer som avrättats offentligt av polis. USA är en polisiär stat och en stor del av pengarna som borde gå till allmänhet och infrastruktur läggs i stället på polisen, samtidigt som livsvillkoren för befolkningen fortsätter att försämras.
I boken The Nation of No Map skriver han om polisbrutalitet och behovet av att avskaffa polisen, men när han talar om abolition syftar han på statens avskaffande. Han menar att polisen bara är en av statens armar och att även om polisen avskaffas finns stat och militär kvar, som har infrastrukturen att göra det som polisen annars gör.
– Nationalstaten är en apparat som är ett västerländskt påfund, rotat i kapitalism, kolonialism, rasism och förtryck. Staten legitimerar de härskande klassernas våldsmonopol, auktoritet, makt och kontroll inom samhället – staten bär på allt vi kämpar emot, säger han.
Han kritiserar även statssocialistiska idéer om att folket ska ta över statsmakten för att omvandla den till en folkstat. Han menar att en del av problemen han ser med statssocialistiska revolutioner är att de försökt trycka in alla under en och samma idé.
– Det går inte att ta en form, alltså staten, som är rutten i grunden för att sen försöka göra den till något den inte är. Det går inte att göra något gott med ett verktyg som baseras på förtryck. Om du vill göra världen till en bättre plats måste du skapa något som kan göra världen bättre, säger han.
Du skriver att ”abolition är inte själva revolutionen, det är ett steg att föra oss närmare revolutionen”. Vilken typ av revolution syftar du på här?
– Många i USA pratar om att avskaffa polisen. Men sen då? Alla andra dåliga strukturer kommer att finnas kvar. Abolition är inte ett mål, det är ett verktyg inom revolutionen som måste avskaffa alla förtryckande strukturer för att vi sedan ska kunna bygga det samhälle vi vill ha. När jag talar om revolution vill jag inte prata om ett totaliserande program där revolutionen är en ”one size, fit all-radikalism” som alla kommer anpassa sig till och som alla kommer göra tillsammans. Det är inte så verkligheten fungerar. Vi känner inte till allas villkor, vad alla behöver eller önskar. Det finns olika personer med olika behov, kulturer och idéer om hur man vill att livet ska se ut. När man pratar om revolution och transformation måste man visa respekt för olikhet och mångfald.
Under intervjun sitter vi på en bänk en bit bort från Cyklopen. Några joggar förbi, andra drar en barnvagn. Några ungdomar skatear förbi mot skateparken på andra sidan gatan.
– Och jag pratar faktiskt om revolution på ett sätt som är för brett för vissa människor. Men jag gör det med flit, för jag kan inte tala om hur en revolt kommer att se ut för de här eller de där människorna som går förbi oss nu, eftersom jag inte känner till deras liv eller deras behov, säger han.
Några månader efter att boken Nation on no map publicerades inleddes Rysslands invasion av Ukraina. Något som några månader senare lett till både en svensk och ett finsk Nato-ansökan och militär eskalering i världen, där allt fler länder spenderar mer pengar på militären.
– När statens militära styrka växer ges mer makt till en apparat vars själva syfte är våld och skada. Jag tror det är viktigt att vi kämpar emot den här utvecklingen nu eftersom det vi ser runt om i världen är gnistor av fascism, samtidigt som grundarbetet för fascism redan är lagt. Med en allt starkare militär är det naturligt att dessa saker smälter samman till något konservativt och repressivt som hotar allt som vi kämpar för, säger han.
Han tror att anledningen till att fascistiska tendenser och främlingsfientlighet ökar i världen framförallt beror på ökad ojämlikhet. Något som i sin tur lett till allt större stöd för personer som franska Marie Le Pen, Jair Bolsonaro i Brasilien och Narendra Modi i Indien, men även till att partier som Sverigedemokraterna blivit allt större.
– De här rörelserna söker efter syndabockar och människor som de kan skylla problem på. Man ser den här fula sidan i människan när saker och ting börjar bli riktigt illa, säger han.
Det krävs en motkultur som på riktigt kan börja tillgodose behoven hos de som kommer att förtryckas och det krävs en kamp som bygger på autonomi och självbestämmande och som på riktigt hotar en fascistisk samhällsutveckling.
William C Anderson, frilansjournalist och författare
Vad tror du krävs för att motarbeta den här utvecklingen?
– Det behövs en opposition som kan kämpa mot den. Det krävs en motkultur som på riktigt kan börja tillgodose behoven hos de som kommer att förtryckas och det krävs en kamp som bygger på autonomi och självbestämmande och som på riktigt hotar en fascistisk samhällsutveckling.
Under hans samtalspunkt på bokmässan frågar han publiken hur många som känner till Svarta pantrarnas överlevnadsprogram. Ett fåtal händer sträcks upp i luften.
– Det var inte det faktum att Svarta pantrarna var beväpnade som gjorde att den amerikanska staten såg dem som ett så stort hot, utan att de skapade en parallell infrastruktur som på riktigt konkurrerande med det som staten skulle erbjuda men som staten misslyckades med.
Det handlade bland annat om hur de identifierade och mötte behoven i de svarta områden där de verkade. Bland annat resulterade det i att gratis frukost erbjöds till skolelever, vilket i sin tur ledde till att befolkningen i de här områdena fick delar av sina behov tillgodosedda av Svarta pantrarna i stället för av staten. Något som William C. Anderson menar ledde till att allt fler kom att ifrågasätta hur samhället var strukturerat och att de därigenom radikaliserades.
– Det jag vill säga är att det är viktigt att det finns ett konkret alternativ till den nuvarande samhällsordningen, som på riktigt möter de behov som finns i våra samhällen, säger han.
