I helgen hölls street art-festivalen Spring Beast i Snösätra i Stockholm. Närmare 70 konstnärer från hela världen reste till festivalen för att täcka 3000 kvadratmeter vägg med graffiti och muralmålningar. Arbetaren var på plats.

Den första muralmålningen som möter besökarna när de under bar himmel vandrar nedför gången intill “Hall of Fame”, föreställer en fredsduva iförd en stridshjälm. Det senaste verket i området av den legendariske gatukonstnären Hop Louie, under årets upplaga av Spring Beast-festivalen. 

Det gamla industriområdet strax utanför Rågsved i södra Stockholm har blivit en scen för street art, som lockat konstnärer och graffitimålare från hela världen. Men utomhusgalleriet, som ligger omgivet av Rågsveds fridfulla naturreservat, har länge varit i riskzonen att vräkas.

Det var i samband med att Rågsveds naturreservat inrättades 2018, som det beslutades att även delar av Snösätra industriområde skulle ingå i reservatet. Två år senare började staden riva delar av området, vilket ledde till stora protester. Snösätra är en viktig plats både för lokalbefolkningen och en av få platser i Stockholm där graffitimålning kan utövas lagligt. 

De norra delarna av Snösätra har nu räddats från vräkning och festivalen – som vanligtvis brukar ske med små medel och vara självorganiserad – har kunnat fortgå. I år backas den för första gången ekonomiskt av Stockholms stad, som tagit beslut om att området ska kunna fortsätta vara en kulturplats. 

Under den så kallade “popup-veckan” i slutet av maj arrangeras dans, spelningar, performance-akter, marknad och paneldebatter. Fokus ligger på besökarnas delaktighet och medskapande genom bland annat workshops. Både femåringar och 65-plussare får delta i sessioner och lära sig måla graffiti.

Greta Abeni, 25 år från Falun, är en av konstnärerna som deltar i festivalen. Hon berättar att hon alltid tecknat, men för drygt ett år sedan upptäckte hon gatukonsten.

– Den största utmaningen är att förstora bilden, men också att måla offentligt. Jag brukar måla hemma där ingen ser mig och det är en utmaning att alla plötsligt kan se på. Samtidigt bör konsten vara till för alla och inte något elitistiskt i ett slutet rum, säger hon.

29-årige Hemas Runnin Amok har rest från Örebro till festivalen. Tillsammans med en vän från Tyskland har han arbetat med en målning föreställande en apokalyptisk stad, där gammal hederlig musikutrustning som walkmans slåss mot nyare innovationer som airpods.

– Jag har hållit på med graffiti ända sen högstadiet. Det är andra gången som jag är här i Snösätra och målar. Det är mycket som händer och roliga artister på plats det här året. 

Hur ser graffiti- och street art scenen ut i Örebro?

– Scenen är ganska outvecklad i Örebro. Den har börjat blomma upp för att vi numera har fått en skatepark, och vi har några lagliga väggar, men den skulle kunna växa fortare.

I festivalen deltog även många internationella artister. Leonardo Cian – som går under artistnamnet “Mind” – reste till Spring Beast från italienska Milano. Han berättar att han följt graffitiscenen i Sverige i över 20 år, och beskriver den som stimulerande. Leonardo Cian har målat sin tag “Mind” åtskilliga gånger – men aldrig någonsin upprepat en målning. 

– Jag gillar wild style, att komplicera bokstäverna, bryta sönder dem. Den här gången har jag velat experimentera ännu mer och använda mig av lyktstolpen som står framför väggen. Det skulle vara fult för besökarna att ta foton med den framför, så jag passade på att måla den också.

På en byggnadsställning står Kateryna Komendant, 23 år från Charkiv i Ukraina, och målar en stor tiger i akryl. Hon flydde för tre månader sedan till Sverige undan kriget. En vän deltog i organiseringen av festivalen och hjälpte henne att komma i kontakt med andra gatukonstnärer.

– Vanligtvis brukar jag måla ansikten, kroppar och djur. Nu målar jag tigrar för att de är fulla av energi. Det är inte bara att måla av ett djur från Pinterest (en hemsida på internet reds. anm), utan det handlar om känslor och uttryck. Vi hade inte så många fria utrymmen att måla på i Ukraina, men det hoppas jag kan förändras. Gatukonsten är viktig för nya generationer, som kan få uppleva något ovanligt och vackert. När kriget är över vill jag återvända till Ukraina och utveckla den.

Galleta Maria är ursprungligen från Barcelona, men bor numera i Valencia. Hon arbetar med komiska uttryck i sina muralmålningar.

– I mitt arbete fokuserar jag på relationen mellan icke-normativa kroppar och mental hälsa. Den här gången målade jag tre storväxta kvinnor, sammanförda i ett nät. I min konst berättar jag om olika moment vi kvinnor går igenom i livet beroende på hur våra kroppar ser ut. Om hur viktigt emotionella band och nätverk oss emellan är för att överleva, säger hon.

Mikael Rickman, som själv målat graffiti i 30 år, är producent för Spring Beast-festivalen och ordförande i föreningen kulturkvarter Snösätra. Han hoppas att Snösätra ska bli en kulturplats som kan utgöra en grogrund för nya initiativ.

– Vi vill gärna att här ska bli en plats för självorganisering och en plats för inspiration, gemenskap och kreativitet. Det ska vara en plats där man kan skapa något viktigt i samhället. 

Vad tror du om framtiden för street art och graffiti i det offentliga rummet?

– Det är bra att nolltoleransen försvunnit. Nyfikenheten och acceptansen blir större. Fortfarande finns dock en dålig förståelse för vad gatukonst kan bidra med i samhället. Det offentliga rummet måste öppnas upp och mindre initiativ ges möjligheter, det ska inte vara ett monopol på vem som får synas bara för att den har pengar, säger han och tillägger:

– Det ska till exempel inte hänga på att du får måla bara för att du vinner en tävling som Stockholm Konst anordnar. Det offentliga rummet bör demokratiseras. Det handlar om representation, säger Mikael Rickman. 

I ett stånd alldeles intill ingången sitter Malin Sparrvardt iförd ett regnställ och säljer t-shirts och delar ut matbiljetter till artisterna. Regnet har inte hindrat människor från att besöka festivalen. Malin Sparrvardt har varit aktiv i Street Corner i fem år, en av de organisationer som arbetat med Spring Beast-festivalen. Hon menar att gatukonsten kan spela en viktig roll i människors bostadsområden, men att den behöver utföras på ett sätt som också involverar lokalbefolkningen.

– Om Street Corner ska skapa en muralmålning i ett stadsområde så gör vi ett samarbete med de boende, så att de också får vara med och bestämma. Vi håller i workshops och delar ut frågeformulär där de kan ställa frågor, om de kanske vill lyfta fram ett budskap eller en speciell person. Sedan målar vi utifrån deras önskemål, säger hon.

Miguel Afa är uppvuxen i utkanten av miljonstaden Rio de Janeiro i Brasilien, i en favela i Complexo do Alemão. Han började måla redan i 13-årsåldern och är även tatuerare. Miguel använder sig inte inte sprej, utan penslar och väggfärg. I sitt arbete fokuserar han ofta på svarta män i marginaliserade områden och hur deras liv som pappor gestaltar sig.

– Mina målningar handlar om att skapa bilder av dessa män, där de relaterar känslomässigt till sina familjer och vänner, och ge en ny bildläsning av dessa män, den svarte mannen, och den marginaliserade mannen i allmänhet, säger han.

En annan street art-artist som deltar i festivalen är den chilenske konstnären Danny Reveco, som är baserad Valparaiso. Som konstnär arbetar han med att uppmärksamma sociala orättvisor och lyfter i sin muralmålning det historiska och politiska förhållandet mellan Chile och Sverige. Väggmålningen Danny Reveco målat för Sprint Beast-festivalen heter ”de andras smärta”.

– Mitt arbete sammanför många karaktärer och situationer, och frammanar olika historiska tider och kontexter. Situationer som ofta osynliggörs i den officiella berättelsen. Jag kan inte komma så långväga ifrån och måla vackra saker, utan känner ett behov av att prata om den koloniala och giftiga relation som Europa haft med Abya Yala historiskt.

Sverige har historiskt öppnat dörrarna för chilenska flyktingar som gått i politisk exil, men det finns enligt Reveco andra diplomatiska kopplingar mellan Sverige och Chile som resulterat i omänskliga förhållanden.

– Som till exempel det svenska företaget Bolidens export av giftigt material till staden Arica, med den chilenska militärdiktaturen som medbrottsling, eller stölden av spädbarn som vitmålas genom eufemismen om “olagliga adoptioner”. Det var ett komplext nätverk av barnhandel som involverade personer från båda länderna inklusive läkare, präster, domare, politiker och soldater.

När konsten görs i det offentliga rummet tar den ansvar för sin omgivning, den talar till den förbipasserande och inte en utvald publik.

Danny Reveco, konstnär

I muralmålningen belyser Danny Reveco även hur plundring av gravar och ben skett i vetenskapens namn, och kolonialismens våld.

– Den svåra situation som mapuchefolket genomlider i Chile berörs också i målningen. För närvarande lever mapuchefolket i Wallmapu-samhällena under militärt hot, i likhet med samerna när Sverige utövar gruvdrift och ödelägger deras territorier. 

På vilket sätt tror du att gatukonst kan visa på och avslöja sociala orättvisor i samhället?

– För mig är att det politiskt att göra konst, oavsett vilken form som utövas, det är politiskt eftersom det möjliggör ett kritiskt perspektiv på situationer som ofta osynliggörs. I det folkliga upproret i Chile spelade konsten en viktig roll. När konsten görs i det offentliga rummet tar den ansvar för sin omgivning, den talar till den förbipasserande och inte en utvald publik. Även om vi inte kan förändra sociala strukturer genom bilder, kan vi tänka på oss själva genom en politisk fantasi och ställa de frågor som krävs för att förhålla oss till nuet. 

Fler bilder från festivalen nedan: