Reportage #41/2022

Moldavien: Solidaritet i skuggan av krig

Moldavien är Europas fattigaste land. Trots det har uppslutningen kring de ukrainska flyktingarna varit enorm. Men ekonomiskt stöd från omvärlden krävs för att fortsätta möta de stora behoven. Foto: Hanna Strid

400 000 ukrainska flyktingar har anlänt i Moldavien, Europas fattigaste land. Där har de hittills tagits emot med öppna armar. Men om kriget blir långvarigt kan både resurser och vilja ta slut.
– Priset för att riskera den här vågen av solidaritet är högt, säger svenska Andrei Engstrand-Neacsu, som leder en insats för internationella Röda korset i Moldavien.

36-åriga Nelly Kotava sitter på en välbäddad säng med sina två söner Michael och Kiril, fem och tre år gamla, på varsin sida. De flydde från Irpin utanför Kyiv samma dag som Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan dess har de bott hemma hos ett moldaviskt par i Balti, Moldaviens näst största stad efter huvudstaden Chisinau. Deras hemstad Irpin är en av flera förstäder till Kyiv som de senaste månaderna har förstörts till oigenkännlighet.

– Vårt hus har träffats av flera missiler. Det är obeboeligt nu precis som många andra hus i Irpin. Även om husen står efter attackerna måste de undersökas innan det går att flytta tillbaka, säger Nelly Kotova.

Nelly Kotova pratar med sin man, som är kvar i hemstaden Irpin, varje dag. Hon flydde med sina två söner Michael och Kiril samma dag som riket startade. Hoppet är att kunna återvända så snart som möjligt. Foto: Hanna Strid
Nelly Kotova pratar med sin man, som är kvar i hemstaden Irpin, varje dag. Hon flydde med sina två söner Michael och Kiril samma dag som riket startade. Hoppet är att kunna återvända så snart som möjligt. Foto: Hanna Strid

På en mörk gammal byrå mittemot sängen står flera leksaksbilar på en hylla. I all hast packade de sina väskor och körde mot centrala Kyiv där de skulle ta tåget mot gränsen. Nelly Kotava, vars man är kvar i Irpin, beskriver hur de hörde de första bombanfallen och såg hur fönsterrutor gick sönder av tryckvågen.

Ukrainare som behöver kan komma och hämta blöjor, hygienprodukter, pasta, konserver och andra nödvändigheter. Foto: Hanna Strid
Ukrainare som behöver kan komma och hämta blöjor, hygienprodukter, pasta, konserver och andra nödvändigheter. Foto: Hanna Strid

Balti, där sovjetiska lägenhetskomplex avlöser varandra, är en stad med stor andel ryskspråkig och pro-rysk befolkning. Trots det har man i stor skala välkomnat ukrainare som flyr kriget. Moldavien är splittrat mellan öst och väst. Inte minst på grund av den pro-ryska utbrytarregionen Transnistrien, där det finns omkring 1500 ryska soldater stationerade sedan över 30 år tillbaka.

Sedan 2020 har Moldavien letts av den pro-europeiska presidenten Maia Sandu från liberala Partiet handling och solidaritet. Men den samlade pro-ryska oppositionen ligger inte långt efter i opinionsmätningar och frågan om ett EU-medlemskap – som aktualiserats i och med kriget i Ukraina – är infekterad.

Med det sagt så har stödet för ukrainska flyktingar varit genomgående – även om det finns olika förklaringar till krigets bakgrund på gatorna i både Chisinau och Balti. 

De sista veckorna innan kriget bröt ut visste Nelly Kotava och hennes man att någonting skulle hända – men ville samtidigt inte riktigt lita på magkänslan och domedagskänslan i olika medier. Hotet om krig blev verkligt först på morgonen den 24 februari. Klockan 07.00 lämnade hon och barnen hemmet.

– Jag pratar med min man varje dag. Att vara här medan han är kvar i Ukraina är fruktansvärt, men samtidigt vill jag inte att mina barn ska uppleva ett krig. Det här räcker för dem, säger Nelly Kotova.

Natalia Krasina från Odessa arbetade som sjuksköterska innan kriget bröt ut. Nu är hon och hennes son i Balti. De äter ofta sina måltider i en kantin som drivs av frivilliga i staden, en stor hjälp för de som saknar möjligheter att laga egen mat. Foto: Hanna Strid
Natalia Krasina från Odessa arbetade som sjuksköterska innan kriget bröt ut. Nu är hon och hennes son i Balti. De äter ofta sina måltider i en kantin som drivs av frivilliga i staden, en stor hjälp för de som saknar möjligheter att laga egen mat. Foto: Hanna Strid

Nelly Kotova trivdes i Irpin. Ögonen fylls med tårar när hon tänker tillbaka på det som var hennes liv för bara tre dryga månader sedan. Nu är mycket få av deras grannar kvar i staden.

– Irpin är en ungdomlig stad. Många par med små barn bor där, det finns restauranger, kaféer och lekparker för barnen. Jag hoppas att vi kan återvända så snart som möjligt, säger hon.

Foto: Hanna Strid
Foto: Hanna Strid

I Baltis centrala delar finns det sedan i mars ett logistiskt center där de ukrainare som behöver kan komma och hämta blöjor, hygienprodukter, pasta, konserver och andra nödvändigheter. I byggnaden mitt emot finns ett hotell som är fullbelagt med ukrainska familjer. Precis som på många andra hotell i Moldavien får ukrainare långtidshyra rum till rabatterade priser. Ett stenkast bort finns också en kantin som dagligen serverar lunch och middag, berättar 19-åriga Ariadna Spatari som är koordinator för det logistiska centret. 

När Ryssland inledde sin invasion av Ukraina var Georgig Amann, som kommer från Odessa, i Turkiet och arbetade. Nu är han en av flera frivilliga som arbetar i ett center i staden Balt i norra Moldavien, dit ukrainska flyktingar kan vända sig för att få hjälp med mat, hygienprodukter och andra nödvändigheter. Foto: Hanna Strid
När Ryssland inledde sin invasion av Ukraina var Georgig Amann, som kommer från Odessa, i Turkiet och arbetade. Nu är han en av flera frivilliga som arbetar i ett center i staden Balt i norra Moldavien, dit ukrainska flyktingar kan vända sig för att få hjälp med mat, hygienprodukter och andra nödvändigheter. Foto: Hanna Strid

– För det mesta kommer omkring 100 personer om dagen och hämtar sådant som de behöver. Men det har hänt att så många som 200 till 300 personer har varit här dagligen, säger Ariadna Spatari.

Flera internationella organisationer bidrar sedan kriget startade ekonomiskt. Ariadna Spatari är en av få som får lön för arbetet de lägger ner. Tröttheten hos många frivilliga är redan kännbar, menar hon.

I logistikcentret arbetar nyanlända ukrainare sida vid sida med moldaviska volontärer. En av dem är Georgig Amann från Odessa. Deras hemstad är fortfarande relativt fredad från ryska anfall. Men Georgig – som när kriget bröt ut var i Turkiet och arbetade – har inga planer på att återvända i närtid. Gör han det måste han liksom alla andra män i hans ålder stanna och, om det vill sig illa, bli inkallad för att delta i striderna.

– Moldavierna har varit välkomnande mot oss, men de behöver hjälp. Särskilt om kriget blir långvarigt, säger Georgig Amann. Liksom så många andra ukrainare hoppas han att kriget snart ska ta slut – men vågar samtidigt inte tro på det. Utan att vilja sia om hur lång tid det rör sig om planerar de att stanna i Moldavien tills den dag det blir möjligt att återvända till Ukraina. 

Andrei Engstrand-Neacsu från svenska Röda korset har varit i Moldavien i ett par veckor när Arbetaren träffar honom i Chisinau. Där leder han vad han kallar för en ”blixtinsats” för Internationella Röda korset, i nära samarbete med de lokala Röda kors-avdelningarna. De förbereder sig på att den humanitära krisen i områdena nära Ukraina kommer att bli långvarig.

– För att citera president Maia Sandu så är Moldavien Europas fattigaste land. Det är också det land i Europa som har tagit emot flest flyktingar per capita sedan kriget i Ukraina startade, säger Andrei Engstrand-Neacsu.

Han jämför med hur det var 2015. Då var Sverige det land i Europa som tog emot flest flyktingar från krigets Syrien. Skillnaden är att Sverige i motsats till Moldavien är ett av Europas rikaste länder.

Andrei Engstrand-Neacsu, Röda korset Foto: Hanna Strid
Andrei Engstrand-Neacsu, Röda korset Foto: Hanna Strid

Moldavien behöver flera slags stöd för att klara av att fortsätta svara mot situationen. Både humanitärt och politisk, exempelvis i fråga om en accelererad anslutningsprocess till EU. Andrei Engstrand-Neacsu påpekar också vikten av att inte glömma bort lokalsamhället. 

– En risk är att om stöd och bistånd riktas exklusivt till flyktingar från Ukraina och minimalt till moldaviska värdfamiljer så riskerar det att splittra samhället. På sikt är risken att människor som idag har låg pension eller lön kommer att ställa sig frågan: varför kan inte jag ställa mat på bordet medan flyktingarna får allt stöd de behöver? Även om det kostar att behålla den här solidariteten så är priset mindre än vad man får betala om man riskerar den.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga