Bok #32/2022

Villkorad frihet i familjens hårda famn

Camille Kouchners bok La familia grande, om övergrepp i en familj i den absoluta politiska eliten i Frankrike väckte enorm uppmärksamhet när den kom ut i landet i januari 2021. Francois Mori/TT

Camille Kouchner berättar i sin självbiografiska bok La familia grande om hur ett system med högt uppburna personer i en stor familj hjälps åt för att dölja övergrepp. Men även om hur offren känner ansvar att skydda hemligheterna och skammen från att komma ut i offentligheten.

Camille Kouchners självbiografiska berättelse La familia grande väckte enorm uppmärksamhet när den utkom i Frankrike 2021. Men kanske inte i första hand för att den skildrade sexuella övergrepp och grooming av barn, utan för att familjen inom vilka övergreppen utfördes och doldes av var en av landets mest välförsedda vad gäller ideologiska och moraliska kapital. Författarens föräldrar och styvfar var alla välkända namn inom politiken och juridiken – fadern läkare, medgrundare till Läkare utan gränser och utrikesminister 2007–2014, modern ärad statsvetare och juridikprofessor, och styvfadern inflytelserik socialdemokrat och medlem av Europaparlamentet.

Camille Kouchner och hennes syskon lärde sig redan som barn att vara en representant för de vuxnas goda namn och karriärer – och sorger. Modern, en känd företrädare för den feministiska rörelsen, som kämpade för fri abort och kvinnors frihet och rätt till yrkesliv, hade en mörk bakgrund som gjorde henne skör; hennes föräldrar var prominenta förespråkare för rörelsen för rätten till självmord under läkaröverseende, och tog båda livet av sig med ett par års mellanrum.

Första delen av boken består till stor del av att rita upp släktförbindelserna och hur tillvaron ser ut på egendomen där en grupp vuxna tillbringar en lekfull – ofta gränslös – tillvaro där barnens behov ständigt åsidosätts. De uppmuntras att tidigt vara intima med varandra och all kroppslig blyghet förlöjligas, snarare kommenteras unga kroppar ”uppskattande” inför gruppen.

Bland det viktigaste är den långt drivna ”feministiska” praktiken att barnen inte ska hindra sina mödrar från karriär och andra intressen. Det är inte fäderna som rycker in utan internatskolor eller kamratfostran som ofta består i tröst och överslätande efter vuxnas gränsöverskridande.

Så småningom skiftar de självklara privilegiefördelarna från trygghet till tyngd – och friheten uppdagas som kraftigt villkorad. Dessa blir förstås ännu mer svårburna när Kouchners tvillingbror i 13-årsåldern, under senare delen av 1980-talet, berättar för sin syster att styvfadern utsatt honom för övergrepp, motsvarande våldtäkt. Hennes spontana reaktion blir att släta över och försvara handlingen med att styvfadern är pålitlig och vet vad som är rätt och fel. Följden blir tystnad hos brodern, och att övergreppen fortsätter i många år. Från och med nu präglas hela författarens tillvaro av skuldkänslor och ångest.

Barnen är mer än medvetna om konsekvenserna av att avslöja minsta spricka i föräldrarnas karriärbygge. Det dröjer först tills Kouchners generation själva blir föräldrar som de på allvar måste agera; berätta och kräva plats med sin berättelse.

Det finns flera självbiografiska berättelser och romaner som berör övergrepp mot barn, till exempel den franska författaren Vanessa Springoras Samtycket, som utkom 2020 och väckte medias frågor kring 1970-talets socialistiska politiska elits försvar för pedofili. Också där finns en feministisk mamma med en ”viktig” manlig person i familjens närhet, som utnyttjar en mycket ung flicka.

Barnen är mer än medvetna om konsekvenserna av att avslöja minsta spricka i föräldrarnas karriärbygge.

Kouchner dissekerar i stället de bindningar och krafter som hindrade offren och deras förtrogna från att avslöja övergreppen. Det är inte alltid för att skydda förövarna, utan ofta för offrens skull som omgivningen håller tyst. I detta fall vädjar brodern till de som vet att inte avslöja något, också han kommer för evigt att förknippas med övergreppen om de kommer ut. Denna del av boken är den mest skakande (men inte för att övergreppen beskrivs detaljerat eller utdraget), utan till exempel hur broderns fru efter att ha blivit informerad om vad som hände 15 år tidigare, ser det som självklart att det hela ska anmälas, men snabbt inordnas i det färdiga systemet som dukar upp en mängd argument emot.

Det märks att Camille Kouchner är advokat – hennes framställning är i alla delar övertygande kring hur offer och förövare mentalt kommer att byta plats i tystnadsprocessen och hur skulden fördelas över samtliga inblandade. Ovidkommande detaljer kan bli blytunga hävstänger i en process där alla egentligen arbetar mot att det som hänt verkligen har hänt. Här finns bara förlorare, och den som vill stötta ett offer inser snart att hen i själva verket bidrar till nya övergrepp.

De närmast inblandade vuxna innehar inte längre några tyngre roller inom den franska politiska eliten och modern Évelyne Pisier avled 2018. Fortfarande diskuteras vänskapskorruptionen som snabbade på adoptionsprocesserna. Juridiska myndigheter öppnade kort efter att Kouchners bok kom ut en rättsprocess emot styvfadern Olivier Duhamel, som på kort tid avgick från alla sina poster och förtroendeuppdrag. Enligt fransk press har han erkänt handlingarna emot sin styvson.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga