I Arbetaren berättade Farjana Tania om två års svåra erfarenheter från restaurang Masala Masala, men hon är inte ensam. Nu träder även hennes arbetskamrat Ahidul Khan fram och beskriver det ”helvete” han var tvungen att stå ut med för att inte ägaren skulle säga till Migrationsverket att han inte jobbade där. Men det gjorde ägaren ändå till slut.
Det verkade till en början bra när Ahidul Khan erbjöds jobbet på den indiska restaurangen Masala Masala i Stockholms innerstad 2018. Stämningen var trevlig och lönen skulle ligga på 16 000 kronor efter skatt. Kollektivavtal och allt. Det var ett hårt arbete som ensam servitör på restaurangen och de anställda hade inte tid med någon ordentlig lunchrast, men restaurangen skulle hjälpa honom med arbetstillstånd.
Men det arbetstillståndet skulle visa sig vara kedjan som band honom vid restaurangägaren.
– Första månaden jobbade jag 160 timmar, som på anställningsbeviset. Men andra månaden sade chefen plötsligt att vi hade kontrakt på 200 timmar. Han sade att jag det var kort om folk. Sedan fick jag skriva under ett tomt papper. Jag frågade varför, då sade han att det var en företagsregel, säger Ahidul Khan.
Sedan blir det bara konstigare. Nu förväntas han arbeta minst från 10:00 på morgonen till 22:00 på kvällen. Men många gånger under hans tid på restaurangen blir det både till 23 och 24 när gästerna inte går hem i tid.
När första lönen kommer säger ägaren att han är tvungen att ta ut delar av lönen i en bankomat i kontanter och ge tillbaka dem.
Beroende på lönesumman handlar det om mellan 3000 och 4000 kronor.
– Jag sade, det här är Sverige. Såhär ska det inte gå till här. Då sade han att om du inte gillar det kan du gå någon annanstans. Jag var tvungen att vara ödmjuk. Jag väntade fortfarande på mina papper från Migrationsverket, säger han.
Ahidul Khan biter ihop och jobbar på. Arbetsdagarna blir nu sex stycken i veckan. Villkoren glider allt längre bort från både kollektivavtalet och bindande arbetsrättsliga lagar.
Arbetet sliter på honom. Han berättar att han idag väger kilo mindre än när han började jobba på restaurangen.
– Vi var ju alltid väldigt hungriga för vi hann ofta inte äta något, bara ta ett bröd mellan kunder.
Men under pandemins värsta period minskar antalet gäster och efter klockan åtta är det i princip bara take away-beställningar. Vid ett sådant tillfälle bestämmer sig Ahidul Khan för att han ska fixa annan mat till sig och de tre andra arbetskamraterna, när arbetspasset börjar närma sig sitt slut vid tiotiden på kvällen.
Han är ensam servitör, men det är vid tillfället tomt i restaurangen. Han ber därför en arbetskamrat hålla uppsikt över kassan och springer iväg för att beställa mat på kebab-restaurangen intill.
Han kommer överens med personalen på kebab-restaurangen att de ska säga till när maten är klar, och skyndar sedan tillbaka till Masala Masala igen.
– Klockan var mellan halv tio och tio och det var helt lugnt. Vi var väldigt hungriga. Jag tog med mig telefonen ifall någon skulle ringa och beställa.
Han höjde näven som om han skulle slå mig, men min arbetskamrat gick in framför mig. Då puttade han till honom istället. Sedan skrek han att han skulle sabotera mitt arbetstillstånd. Det gjorde han ju också sedan.
Ahidul Khan
Kebabpersonalen kommer och säger till och Ahidul Khan ber arbetskamraten hålla koll på kassan igen och springer iväg för att hämta maten. Men när han kommer tillbaka med de fyra tallrikarna är ägaren Danny Wahab där.
– Han hade en konstig blick och frågade varför jag gått därifrån. Han började skrika: ”tänk om någon tagit pengar!”. Jag svarade att vi höll koll, att jag köpt maten med egna pengar och att han inte skulle skrika på mig som om jag vore en slav.
Chefen gör plötsligt ett utfall. Han slår tallrikarna med maten i golvet, bort från Ahidul Khans händer.
– Han höjde näven som om han skulle slå mig, men min arbetskamrat gick in framför mig. Då puttade han till honom istället. Sedan skrek han att han skulle sabotera mitt arbetstillstånd. Det gjorde han ju också sedan, säger han.
Arbetaren har delgett restaurangens ägare Danny Wahab alla uppgifter inför publiceringen i samband med en begäran om intervju. Även historien om maten. Men han ställer inte upp på en intervju. Istället skickar han ett skriftligt svar, men väljer att inte kommentera händelsen ovan.
”Det har funnits enstaka fall av felaktig ersättning, men så fort det kommit till min kännedom har jag agerat och i samförstånd med bland annat facket korrigerat misstagen. Vi har kollektivavtal och självklart följer vi de regler som finns för arbetstid, måltider och raster”, skriver Danny Wahab bland annat i sitt korta svar.
Men Arbetaren har tagit del av ett rikt material av chattkonversationer, dokument, fotografier, videor och ljudinspelningar som ger en helt annan bild och stöd för de anställdas historia.
Bilden som framträder är att trots löften och kollektivavtal, som borde innebära schysta villkor, råder helt andra regler på restaurangen. Villkoren är i stort sett desamma för alla anställda, säger Ahidul Khan.
Utåt skulle allt se bra ut. Alla restauranger är tvungna att dagligen redovisa vilka som arbetar i lokalen, när de kommer och när de går. Men det som antecknas i personalliggaren på Masala Masala har ingenting med verkligheten att göra. Ahidul Khan skrivs ut flera timmar innan han går från jobbet.
Men även om Ahidul Khan arbetstid dolts i liggaren, går det samtidigt att hitta flera exempel på hur anställda skrivits upp för arbetspass på över 12 timmar flera dagar i sträck.
– De behandlade oss som slavar, inte som människor. De bossade runt en bara för att de kunde. Med ständiga tillrättavisningar och utskällningar för småsaker.
Ahidul Khan säger att även om det var extremt slitigt och orimligt att jobba så hårt och länge, var det värsta med arbetet att han fick en törn på självkänslan. Han upplevde en känsla av rättslöshet.
– De utpressade mig på så många sätt. De sade: ”vill du gå så gå, men då ringer vi till Migrationsverket. Förlorar du det här jobbet åker du tillbaka till Bangladesh”, säger Ahidul Khan och går lite nervöst fram och tillbaka på stället.
Till Arbetaren uppger Danny Wahab att arbetsmiljön är ”en prioriterad fråga” för honom.
”Jag vill betona att jag inte har hotat om indraget arbetstillstånd”, skriver han till Arbetaren.
Arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare är knutet till en specifik arbetsköpare och anställning. Det skulle senare visa sig att hotet om att dra in arbetstillståndet för Ahidul Khan inte bara var tomma ord.
I september 2021 mejlar Ahidul Khan till facket och ber om råd. Han skriver att arbetsköparen trakasserar honom för hans tidigare kontakt med facket, att de inte ger honom schema som de ska trots att han ber om det.
En vecka senare, visar dokument från Migrationsverket, ringer restaurangägaren på eget initiativ till Migrationsverket för att meddela att Ahidul Khan inte längre jobbar kvar. Han mejlar även myndigheten.
Danny Wahab skriver att Ahidul Khan har knarkat på jobbet och varit hotfull mot arbetskamrater och sedan försvunnit. Myndigheten skickar ett brev till Ahidul Khan där de skriver att de nu avser avslå den förlängning av arbetstillstånd som just då behandlades. Förutom frånvaron från jobbet, är anklagelserna nya för Ahidul Khan och han tar emot informationen med bestörthet.
– Det är bara lögner! Jag var tvungen att gå hem för jag hade ont i kroppen, jag pratade med min chef och såg till att en arbetskamrat kunde jobba resten av mitt skift. Sedan återkom de aldrig med när och var jag skulle jobba på en vecka. Hela historien var ett straff för att jag gått till facket, säger Ahidul Khan.
En vecka senare verkar ägaren ha glömt bort knarkandet och hoten. Ahidul Khan är nu tillbaka på jobbet igen som vanligt. Men han är övertygad om att arbetsköparen försöker bli av med honom.
Den 13 januari mejlar Danny Wahab Migrationsverket och skriver att Ahidul Khan ”håller på att lämna Sverige med skulder och fly till Portugal där han har sökt arbetstillstånd.”
Efter att ha stått ut med den här sjuka situationen i veckor, månader och sedan år med arbete 12-13 timmar om dagen kändes det som att solen slocknat för mig. Mitt liv var ett helvete.
Ahidul Khan
– Jag förstår inte varför han skriver det, men det är inte sant. Jag har aldrig ansökt om något arbetstillstånd i Portugal. Det låter mer som en önskan från hans sida. Det är ju rätt uppenbart att han inte vill ha mig här och gör sitt bästa för att det ska bli så, säger Ahidul Khan.
Två veckor senare kommer nya anklagelser. Nu ska, enligt arbetsköparen, Ahidul Khan ha misshandlat en annan anställd och bör därför avskedas. Han ska få två månadslöner, men måste lova att aldrig prata om vad som hänt på restaurangen med någon. Gör han det ändå hotar höga skadestånd, står det i förslaget till överenskommelsen.
Ahidul Khan vill inte skriva under ett sådant löfte. Då tvärvänder ägaren igen och meddelar facket att han nu, trots våldsanklagelserna, vill att Ahidul Khan åter ska börja jobba på restaurangen.
Men nu har Ahidul Khan hittat ett annat jobb han trivs med i Sverige och vill inte tillbaka.
– Efter att ha stått ut med den här sjuka situationen i veckor, månader och sedan år med arbete 12-13 timmar om dagen kändes det som att solen slocknat för mig. Mitt liv var ett helvete. Det finns inte en chans att jag skulle återvända, säger han.
