Signerat #21/2022

Det mänskliga i människan

Anna Sanvaresa, poet och författare, en rysk soldat passerar två ukrainare under annekteringen av krim. Foto: Pernilla Wahlman, Darko Vojinovic TT

“V. gråter när hon pratar om sina kamrater i Ukraina. Vi – som inte är mitt i ett krig – känner sorg och ilska, maktlöshet, men som folket som kämpar mot våldet både i Ukraina och Ryssland behöver vi agera i kontakt med varandra, i organisering och solidaritet, och i nödvändig olydnad.” Anna Sanvaresa om kriget i Ukraina och behovet av internationell solidaritet i kampen mot kapitalism, fascistiska strömningar och patriarkat.

V. har besökt Joe Hillgården några gånger och vi har knackigt försökt kommunicera. Det jag vet är att hon kommer från Ryssland och pluggar i Gävle. Den sista februari pratar hon på manifestationen för fred och frihet i Ukraina, det är cirka tvåhundra samlade i Gävle. Hon berättar att hon har halva sitt liv i Ukraina, att Putin skapat ett inbördeskrig som sliter sönder mänskors hjärtan. Rösten brister.

En elev på min skrivarkurs som har har släktingar i Ukraina vädjar: Snälla fråga inte hur jag mår, jag måste försöka fokusera vardagen, inte rasa ihop. På morgon-TV bär reportern ett märkligt leende när hon om och om igen frågar hur mänskorna mitt i kriget har det med sina känslor. De ser frågande ut, säger att de har fullt upp med att samla information, hitta platser att skydda sig, hålla kontakten med varandra, samarbeta. Av min forskning rörande krig och samtal med mänskor som kommer från krig eller våldsamma relationer vet jag att känslor måste underkasta sig förnuftet om överlevnad ska vara möjlig.

Av min forskning rörande krig och samtal med mänskor som kommer från krig eller våldsamma relationer vet jag att känslor måste underkasta sig förnuftet om överlevnad ska vara möjlig.

Anna Sanvaresa

När Bengt Segerson kom tillbaka från striden mot fascismen i Spanien blev han förbryllad över frågan om det inte varit förgäves, när nu ändå den överlägsna Franco vann. För det första visste de ju inte att fascisterna skulle få hjälp av Hitler och Mussolini. För det andra: Hur kan motstånd mot ett övergrepp någonsin vara förgäves? De frivilliga reste illegalt in i Spanien 1937. Omvärlden hade stängt gränserna. Spaniens belägenhet var deras ensak. Men arbetare runt om i världen höll inte med.

Vad hade vi, som nu ser folket i Ukrainas motståndskraft (eftersom de försvarar sina liv, sina rättigheter, sin frihet – som antifascisterna i Spanien), stått på för mark om det inte fanns andra människors kamp och civilkurage, förut och i dag, att få mod och kunskaper ifrån? Hade vi anordnat en manifestation i en liten stad som Gävle, som inget kan göra mot kriget i sig, men som understryker internationell solidaritet? Hade polacker tagit sig in i Ukraina för att hjälpa till i striderna? Hade det öppnats upp för möjligheterna till en internationell brigad?

V. säger i sitt tal att hon vill att vi gemensamt ska uppmärksamma Desertörernas dag. En vän skriver – som ett svar – en uppmaning: ”Stäng av motorerna. Täpp igen granatkastarna. Släng er utrustning i dikeskanten, ni unga, vilseledda människor, och gå hem.” Det är inte så enkelt, men vi måste få hoppas, och vädja.

Putins makt har byggts upp av en omvärld (inte minst EU) som står bakom kapitalismen, fascistiska strömningar och patriarkatet. Vi är inte utan skuld, och aldrig utan ansvar.

Anna Sanvaresa

På radion berättar en kvinna i Ryssland att hon inte längre kan sälja sina smycken utomlands, det är en liten sak, säger hon, men det är hennes levebröd. Hon berättar att hon ser mindre protester i staden där hon bor men de löses upp omedelbart. Ryssar som protesterar mot kriget arresteras om de så bara håller upp ett plakat med texten: No war. För Putin har bestämt att det inte är ett krig. Över en miljon ryssar har skrivit under ett upprop om att avsätta Putin och fler namn tillkommer hela tiden.

Dostojevskij frågade hur mycket mänskligt det finns i en människa, och hur denna mänsklighet ska kunna försvaras. I boken Den nödvändiga olydnaden skriver Maria Modig om mänskans förmåga att lämna ifrån sig sin mänsklighet, låta den sugas in den institutionella strukturen: ”Människor är beredda att gå nästan hur långt som helst på en överordnad befallning”.

Putins makt har byggts upp av en omvärld (inte minst EU) som står bakom kapitalismen, fascistiska strömningar och patriarkatet. Vi är inte utan skuld, och aldrig utan ansvar. När Sverige inrättade koncentrationsläger som Storsien under andra världskriget pratades det om ”anpassningspolitik”. Många av de som stridit i Spanien internerades, liksom tyskar som deserterat – om de inte redan skickats av svensk regering tillbaka till omedelbar avrättning. Annat var det med de amerikanska desertörer från kriget i Vietnam som genast fick politisk asyl i Sverige.

I rimlighetens och frihetens namn borde också mänskor från Afghanistan och andra livsfarliga platser och omständigheter få samma bemötande. Att Ukraina tillhör Europa är inte ett tillräckligt skäl att göra skillnad på mänska och mänska.

Anna Sanvaresa

Magdalena Andersson och regeringen har – i enlighet med EU:s beslut om att glänta på gränserna – svängt från ”andras ansvar” till att prata om att ge mänskor som flyr hit från Ukraina en frizon. I rimlighetens och frihetens namn borde också mänskor från Afghanistan och andra livsfarliga platser och omständigheter få samma bemötande. Att Ukraina tillhör Europa är inte ett tillräckligt skäl att göra skillnad på mänska och mänska. Det är ju liknande vad Putin gör, och använder absurda lögner för att motivera misshandeln av ett folk.

V. gråter när hon pratar om sina kamrater i Ukraina. Vi – som inte är mitt i ett krig – känner sorg och ilska, maktlöshet, men som folket som kämpar mot våldet både i Ukraina och Ryssland behöver vi agera i kontakt med varandra, i organisering och solidaritet, och i nödvändig olydnad.

Nu uppmanar Gävle LS och Ung Vänster att Desertörernas dag den 15 maj uppmärksammas runt om i landet. Bengt Segerson igen: Demokrati, frihet och mänskliga rättigheter är ingen naturlag utan något vi måste kämpa för varje dag. 

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga