Det tyska företaget Gorillas affärsidé är att bud ska leverera hem livsmedel 10 minuter efter att beställningen kommit in. I Berlin har cykelbuden organiserat sig och under året vunnit flera framgångar mot företaget. Vad kan läras av den tyska budorganiseringen?

År 2020 etablerades företaget Gorillas i Berlin. Affärsidén är att leverera livsmedel med cykelbud till beställaren på 10 minuter. Kunden beställer varorna i en app och varorna plockas i Gorillas dark stores – livsmedelslager som finns utspridda runt om i staden med cirka två kilometers avstånd mellan varje. Efter 10 minuter ska ett bud plinga på kundens dörr med kassen i hand för att leverera en kall öl, ett paket glass, eller hela veckohandlingen. I dagsläget har budföretaget cirka 10 000 anställda, och verksamhet i flera europeiska städer.

Bolag med samma affärsidé har under det senaste året dykt upp i flera svenska storstäder, så som bolaget Vembla, Dingdong och Kavall.

Duygu Kaya har arbetat som cykelbud på Gorillas och är med i Gorillas Worker Collective, som organiserar bud på företaget. Hon beskriver lagren som en mataffär där det finns en stor disk istället för en kassa. När buden kommer in till lagret har de som kallas för ”pickers” förberett varorna så att buden snabbt kan placera dem i ryggsäcken för att cykla till nästa kund.

– Vi är konstant underbemannade vilket betyder att ett bud måste göra ett jobb som egentligen kräver två eller tre bud. Har man två eller fler ordrar att leverera i samma runda är det omöjligt att hinna det på tio minuter. Man är konstant stressad, säger hon och tillägger:

– Underbemanningen handlar om att företaget hela tiden vill effektivera och optimera. För att lyckas med det minskar de på arbetsstyrkan. Det är klassisk neoliberal bullshit, säger hon.

På Gorillas är buden anställda och har sex månaders provanställning. Buden får även låna utrustning, som cykel och kläder, av arbetsköparen.

Men Duygu Kaya berättar att lönerna ofta inte stämmer och betalas ut för sent, att cyklarna går sönder, att olyckor är vanliga och att buden sparkas på godtyckliga grunder.

– Framdäck och sadlar har fallit av och bromsarna funkar inte alltid. Buden riskerar sina liv när de levererar varor med den här utrustningen, säger hon.

Vi är konstant underbemannade vilket betyder att ett bud måste göra ett jobb som egentligen kräver två eller tre bud.

Duygu Kaya, Gorillas Worker Collective.

Strax efter att bolaget etablerades började anställda prata med varandra om arbetsförhållandena och Gorillas Worker Collective bildades för att kämpa för bättre villkor. Gruppen är självorganiserad och har en platt hierarki utan anslutning till något tyskt fackförbund.

– En fördel har varit att buden är kopplade till ett visst lager så att de faktiskt träffar varandra och kan prata, jämfört med andra bud som cyklar från restaurang till restaurang, säger hon.

Hon anser att de större tyska fackförbunden inte är intresserade arbetsplatser som Gorillas.

– Om de inte pratar med oss och inte försöker förstå våra arbetsförhållanden, varför ska jag organisera mig i ett fack som inte representerar mig, min arbetsplats eller mina kollegor? säger hon.

Ett fack som länge arbetat med att organisera bud är den tyska syndikalistiska fackföreningen FAU, Freie Arbeiterinnen- und Arbeiter-Union. Foodora och Deliveroo var två av de första gigföretagen som etablerades i staden och några bud som arbetade för företagen kom att organisera sig i FAU.

Foodora lämnade den tyska marknaden 2019, efter att Foodoras verksamhet i Tyskland, då ägt av Delivery Hero, köptes upp av Lieferandos holländska ägare Takeaway i slutet av 2018.

2020 startade FAU-organiserade budarbetare driftsektionen Lieferando Workers Group för att kämpa för bättre arbetsvillkor. I flera tyska städer sker samma typ av organisering via FAU. I exempelvis Köln har budarbetare på Lieferando fått igenom att utrustning och mobildata som används i arbetet ska betalas av arbetsköparen.

– I och med att vi satt frågan på agendan har företagen inte erbjudit skitdealar på samma sätt som Foodora och Deliveroo gjorde från början. I dag ingår oftast cyklar och utrustning och buden anställs av företaget, säger Johnny Hellquist, organisatör på FAU Berlin, och tillägger:

– Men i det stora hela har det varit en Davids kamp mot Goliat. Att organisera i den här branschen är enormt svårt eftersom det sällan finns någon fysisk arbetsplats där man lär känna varandra och arbetsvillkoren ständigt förändras. Ändå är vi fortfarande aktiva och ger inte upp. Vi märker att vi genom våra aktiviteter inspirerar andra leveransbud att börja kämpa istället för att byta till nästa arbetsplats med dåliga arbetsvillkor, säger han.

I Tyskland finns en tradition av att arbetsplatser har så kallade ”betriebsrat”, arbetsråd. Ett råd är inte obligatoriskt på en arbetsplats, såvida inte arbetarna kräver att det inrättas. Arbetsrådet ska konsulteras av arbetsköparna i vissa frågor och det har även rätt att lägga fram förslag till ledningen.

Innan ett sådant bildas, inrättas ett valråd, och de som sitter i det har ett starkare skydd från att sparkas.

De traditionella facken är dinosaurier. De är för långsamma, för byråkratiska och har förlorat kontakten med arbetarklassen.

Duygu Kaya, Gorillas Worker Collective

– När vi kom på det inrättade Gorillas Worker Collective ett valråd med målsättning att bilda ett arbetsråd för att kunna sätta press inifrån. I och med det kunde inte Gorillas sparka de som sitter i valrådet lika lätt, säger Duygu Kaya.

Sedan i somras har kritiken mot arbetsförhållandena på Gorillas blivit allt mer omskrivna i tysk press då GWC flera gånger använt sig av vilda strejker för att protestera mot arbetsförhållandena.

– Vi har till exempel strejkat för att få vinterutrustning. En strejk bröt ut efter att ett bud sparkats på godtyckliga grunder, en annan strejk handlade om våra grundläggande krav, säger hon.

Kraven gäller bättre lön och rätt lön i tid, bättre utrustning för att garantera budens säkerhet, att få bort underbemanningen, att företaget tar till åtgärder mot sexism och rasism samt att buden konsulteras när bolaget ska införa något nytt.

Hon berättar att tysk konstitution inte specificerar vem som får utlysa strejk, men att två prejudicerande domar, en från 1952 och en senare från 1963, införde inskränkningar i den tyska strejkrätten och slog bland annat fast att det endast är fackförbund som får utlysa strejk i landet. Precis som i Sverige efter inskränkningarna i strejkrätten 2019, får man endast strejka med syfte att få till ett kollektivavtal på arbetsplatsen. Därför har strejkerna på Gorillas klassats som olagliga, eller vilda.

Den 4 oktober gick bud på tre Gorillaslager ut i vild strejk på obestämd tid. Företaget svarade med att ta in strejkbrytare. Men inte vilka som helst.

– Plötsligt stod två medelålders män där i jeans och hoodie i hjälmar som hade politiska klistermärken. Det visade sig att strejkbrytarna kom från chefsnivå för att cykla ut leveranserna, säger Johnny Hellquist.

Gorillas pressavdelning kommenterar händelsen till Arbetaren i ett mejl: ”Som en del av vårt motto, Always be Riding, så cyklar delar av ledningen regelbundet” och vidare menar de att den bild som cirkulerat på sociala medier, på den chef som kom in för att cykla under strejken, endast visar en ”konversationssituation där han erbjuder sig att cykla med de bud som inte strejkade”.

Efter en fem dagars strejk valde företaget att sparka alla bud som deltagit i stridsaktionerna. Den mediala uppmärksamheten i Tyskland blev enorm och företaget drog tillbaka en del av uppsägningarna.

Även Duygu Kaya fick sparken.

Vilda strejker är det bästa verktyget för oss som arbetar inom gigekonomin.

Duygu Kaya, Gorillas Worker Collective.

– Vi förlorade våra jobb men det händer grejer nu, jag hoppas förbättringarna sprider sig till fler budföretag, säger hon.

Hon berättar att Gorillas den 3 december gått ut med att lönerna ska öka från 10,50 euro i timmen till 12 euro, precis i enlighet GWC:s krav från strejken. Ett annat krav var att buden ska tillfrågas vid förändringar och nu har bolaget börjat skicka ut frågeformulär till buden, berättar hon. Även nya cyklar har köpts in och buden ska nu erbjudas vinterutrustning, enligt företagets hemsida.

I ett mejl till Arbetaren skriver Gorillas pressavdelning att ”efter att ha övervägt olika alternativ ansåg vi oss vara tvungna att upprätthålla våra rättigheter i enlighet med tysk lag och sade upp de anställda som aktivt deltagit i dessa otillåtna strejker och blockader” och vidare: ”som ett medarbetarcentrerat företag söker vi ständigt en konstruktiv dialog med våra bud och har genomfört många förbättringar baserat på våra anställdas feedback”.

Bolaget anklagas även för att ha motarbetat GWC:s försök till att inrätta ett arbetsråd. Företagets pressavdelning skriver att de förnekar påståendet och att de snarare stöttat bildandet av ett råd men att de anser att valet till arbetsrådet var ”ogiltigt på grund av olika allvarliga fel”.

Fallet har tagits till tysk arbetsdomstol och i november klubbade domstolen igenom beslutet: buden har laglig rätt att bilda arbetsrådet.   

Redan den 27 november röstade buden fram rådsrepresentanter.

– Råden fungerar som en bromsmekanism på arbetsplatsen, då arbetsköparen måste gå via dem för att fatta vissa beslut, exempelvis uppsägningar. Men det är viktigt att det inte finns chefsvänliga personer i rådet, så att det inte utnyttjas av arbetsköparna, säger Johnny Hellquist.

En vecka innan beslut fattades i domstol gick företaget ut med att de tänker omstrukturera företaget. Varje lager ska bli en franchise, vilket i praktiken innebär att varje lager behöver ha ett eget arbetsråd.

– De försöker ogiltigförklara beslutet, det här är ett försök till union busting, säger Duygu Kaya.

Gorillas pressavdelning menar att anledningen till omstruktureringen är att förbättra shoppingupplevelsen för kunderna och att det här kommer att ge ”mer frihet, autonomi och flexibilitet i teamen i varje lager”.

Trots att Duygu Kaya inte arbetar som bud för Gorillas efter att hon fått sparken är hon fortfarande med i GWC och hennes fall är för tillfället uppe i domstol. För henne handlar det nu om att kämpa för att legalisera vilda strejker i Tyskland.

– Om de stora facken inte organiserar arbetsplatser som Gorillas är det viktigt att vi har laglig rätt att gå ut i strejk, säger hon och tillägger: 

– De traditionella facken är dinosaurier. De är för långsamma, för byråkratiska och har förlorat kontakten med arbetarklassen. Fram tills att de revolutionerat sig själva och har anpassat sig till den nya arbetsmarknaden tror jag att vilda strejker är det bästa verktyget för oss som arbetar inom gigekonomin, säger hon.