Uppväxtskildring ur djupet av ett hjärta

Före detta filmregissören, nu ambulanssköterskan Daniel Bergman skriver i brevform till sin dotter, kallad Hjärtat. En rörande och fantastiskt välformulerad debut.

Daniel Bergman är född 1962 och näst yngst av Ingmar Bergmans nio barn. Hans mamma var pianisten Käbi Laretei, också hon en upptagen konstnär, och medarbetare i fler av Bergman dä:s filmer. Daniel Bergmans barndom var välordnad med barnsköterska och filmbanan såpad från början. Han arbetade som assistent och passare på flera prestigefyllda filmer, gjorde som ung ett par filmer, den hyllade Söndagsbarn på faderns manus, och brödjobb (som han skriver) med tv-serier men jobbet gick i stå – varför?

I sin självbiografiska bok Hjärtat, med ett av årets absolut finaste omslag, berättar han för sin unga dotter om hennes farföräldrars bortvändhet och hennes fars sjukdom och tankar kring närhet och föräldraskap. Det är till att början en liten underlig form att ta del av, personligt, ur djupet av just ett hjärta som ofta svikit och nu snart förmodligen på väg att spricka på riktigt i allvarlig hjärtsjukdom. Dessutom har avsändaren till texten till sin dotter en förtvivlat galopperande MS-sjukdom – behandlingen av den första sjukdomen kan påskynda den andra och tvärtom.

Bergman skriver så att man snabbt vänder blad för att komma vidare i texten, det är intensivt och – förstås hjärtskärande. Bilderna är tydliga och effektiva. Många luckor anar man, men det är en så tydligt litterär text att de kanske inte är så viktiga. Han antyder många svek och fula otroheter – men formulerar bara en av dem och det räcker bra.

Han är riktigt bra just på att få texten att svälla ut till ett skepp med röda segel som far genom ett blodrött hav – andra gånger kniper han ihop och ger bara precis så mycket som behövs. Han dröjer sin inte kvar efter att ha berättat några rader om påtvingade luncher med den berömda fadern på Teatergrillen, serviliteten och kändisskapet som blev självklart nedärvt men också tomheten som följde när han fallit för att utnyttja det.

Hjärtat är en på samma gång djupt dramatisk och friskt distanserad livsberättelse, och ett äkta verk som trots det privata aldrig känns kladdigt. På köpet får vi en rasande uppgörelse över konstens kyla gentemot livets bultande hjärta. I alla fall i den bergmanska familjens sköte.