Det har gått 35 år sedan Tjernobylolyckan. I dag är området omkring olycksplatsen välbesökt av turister. Men är det verkligen försvarbart att kapitalisera på ett så pass färskt nationellt trauma? Arbetarens Enes Mehmedagic skriver från Tjernobylzonen.
Jag har aldrig sett så mycket träd på en och samma plats, stammarna är löjligt smala och träden växer tätt. Luften är krispig, himlen fantastiskt klar och det är mycket tyst i Pripjat. Vildmarken har tagit tillbaka platsen, och sedan länge penetrerat byggnaderna i staden. Genom krossade fönster syns lampor hängande i taket, en och annan produkt står kvar i dagligvaruhandeln, och olaglig graffiti pryder fasaderna.
Pripjat är ett virrvarr av element tagna ur sin kontext, som tillsammans bildar en kuslig dynamik. Likt ett gammalt sovjetiskt skräckhus, frammanat genom en ofiltrerad paranoia.
