Signerat #58/2021

För den som dör spelar mordvapnet mindre roll

Maria Robsahm, skribent Foto: Privat

”Varför är kriminalitet i allmänhet och dödligt skjutvapenvåld i synnerhet ett politiskt område där siffror och fakta spelar så liten roll? Varför blir Åkessons och Kristerssons kort aldrig synade?” Maria Robsahm om retoriken kring brottslighet.

För den som dör spelar mordvapnet mindre roll.

Varför sprids lögner och rykten om brottsligheten?

Listan kan göras lång under den här sommaren som har präglats av allehanda politiska påhitt från höger om kriminalitet.

Jimmie Åkesson svamlade på i Svt utan att bli avbruten om att Sverige är som Chicago – fast han och alla andra borde veta eller åtminstone ana att det dödliga skjutvapenvåldet är mycket högre där.

I rena siffror 23 gånger så högt.

Ingen sa emot. Ingen ifrågasatte hans alternativa fakta.

Moderatledaren fortsatte på den inslagna vägen att svartmåla Sverige när han påstod att nästan varje dag skjuts människor ihjäl i Sverige. Sanningen är att ”nästan varje dag” i själva verket är var tionde dag.

Ingen sa emot honom. Ingen ifrågasatte hans alternativa fakta.

Och moderaternas propagandaavdelning gick ut och hävdade att 18 på 1 miljon invånare skjuts ihjäl i Sverige – vilket är en absurd siffra. Över 180 människor skulle alltså ha skjutits ihjäl enligt moderaterna. Den som kan fakta vet att vi inte har varit i närheten av dessa siffror på totalt dödligt våld på 350 år….

Okunnigheten och osanningarna haglar.

Varför är kriminalitet i allmänhet och dödligt skjutvapenvåld i synnerhet ett politiskt område där siffror och fakta spelar så liten roll? Varför blir Åkessons och Kristerssons kort aldrig synade?

Skulle det vara möjligt att fara med så kraftiga osanningar om grundläggande fakta på något annat område?

Låt oss titta på detta.

Det var bättre förr, är den bild man vill förmedla. Förr är litet diffust, men låt oss instämma i en sak. Det var betydligt mindre andel av morden på 1980-talet som var skjutvapenmord. Jämför vi med det nyss passerade årtiondet 2010-talet så är det stor skillnad. En dryg tiondel (13%) skedde då med skjutvapen. På 2010-talet var det nästan en tredjedel (31%).

Det är en kraftig ökning. Från en dryg tiondel till en knapp tredjedel.

Presenterar vi utvecklingen på det här sättet råder ingen tvekan. Skjutvapenmorden har ökat.

Men vi kan också jämföra 1980-talet och 2010-talet på andra sätt när det gäller dödligt våld.

Var det dödliga våldet högre eller lägre på 1980-talet?

Det visar sig att det var betydligt högre då.

30 % högre.

Tittar vi på hela perioden 1956-2020 så har det dödliga våldet i Sverige dominerats av andra mordvapen än skjutvapen.

I genomsnitt har skjutvapen använts i en femtedel av fallen. Den andelen har ökat under det senaste decenniet.

Skjutvapnens andel var lägst på 1980-talet när det dödliga våldet var på sin högsta nivå.

På 1990-talet var en relativt stor andel av det dödliga våldet skjutvapenmord. Och på senare tid har det ökat igen.

Men andra mordvapen är fortfarande vanligare i Sverige än skjutvapen.

Och låt oss komma ihåg.

För den som dör spelar mordvapnet mindre roll.

Att det dödliga våldet har minskat mellan 1980-tal och 2010-tal borde vara en anledning till glädje. Men det finns lika litet intresse från SD att prata om detta som om Breiviks högernationalistiska ideologi.

Naturligtvis tror SD och M att de ska vinna röster på dessa ständiga överord om läget i Sverige.

SD har sitt motiv. De har sin katastrofteori klar. De lever politiskt på att Sverige befinner sig i katastrof.

Men det ska vara rätt sorts katastrof. Rätt sorts. Inte corona, inte klimatkris – men sånt som de kan tror sig kunna koppla till invandring. Allt annat är de ointresserade av…

Moderaterna kämpar för sin överlevnad som det största oppositionspartiet. Därför letar de efter en fråga som de kan göra till ”sin” – och där de kan ta röster av SD. Därav allt fokus på brottslighet, gängkriminella och dödligt skjutvapenvåld. Och att överge principen om rättsstaten…

Detta är ett envig mellan SD och M vem som ska ”äga frågan”.

Det förklarar varför båda partier är så ointresserade av verkligheten. Varför de viftar bort alla påpekanden om att detta är en av flera, inte Den Enda Samhällsfrågan, värd att bry sig om.

Medan vi andra tittar på i förundran över detta envig mellan två partier som på något sätt tänker sig att regera efter 2022. Som tillsammans har omkring 40 procent….

De använder lögner och överord, deras okunnighet och populism är övertydlig.

*Startåret 1956 är det år Socialstyrelsen börjar precisera dödsorsak vid våld av annan person.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984