Tidskriften Faktum granskar tiggeriet i senaste numret. Ett nyanserat reportage som också beskriver svårigheten i att hitta sanningen bakom de till synes enkla och synliga exemplen.
Att ta en anekdot och göra till en sanning om större sammanhang är lätt för många, för andra kan det vara lättare att stoppa huvudet i sanden. Serietecknaren och konstnären Sara Olausson gjorde något unikt mitt i tycka till-debatten om det vid tiden uppenbart kraftigt ökande tiggandet i Sverige av människor från Östeuropa. Polariseringen mellan de som ansåg att man ska ge pengar till de som inte tycker att man ska göra det utifrån en idé att det är organiserade kriminella som tar pengarna själva, var stor.
Olausson lärde känna Felicia Iosif, en kvinna som tiggde i Liljeholmens köpcentrum, och följde henne så småningom på en resa till kvinnans hemland Rumänien. Kontakten och resan mynnade 2015 ut i serieboken Det kunde varit jag, en bok som berättade om just denna kvinnas situation och om vänskapen som växte fram, som väckte uppmärksamhet och fick positiv kritik. Törsten efter mänskliga ingångar kring det som alla såg och tvingades skaffa sig ett förhållningssätt till var stor, men debatten var så infekterad och känslig att Olausson fick en närmast offentlig roll att representera en linje i den stora diskussionen, en roll som knappast var förväntad eller som hon kände sig bekväm med, som jag har förstått det, och i den rollen utsattes hon för kritik och hot.
