Idriss Mohamed arbetade på Ingram Micros lager i Brunna i tre år. Han var med och startade upp den fackliga sektionen vintern 2019 och har nu blivit avskedad av företaget. Foto: Julia Lindblom

Zalando: facklig aktivist fick sparken

Efter granskningen i Expressen har stämningen hårdnat på Zalandos lager i Brunna. Underentreprenören Ingram Micro har delat ut lappar och kallat uppgifterna som kommit fram i media för felaktiga. Idriss Mohamed, facklig aktivist, som var med att starta upp sektionen ZADS har avskedats.
– Jag blev behandlad som skräp och fick betala ett högt pris, säger han till Arbetaren.

Foto: PrivatIngram Micro delade efter granskningen ut en lapp till de anställda på lagret där de tillbakavisade uppgifterna som kommit fram i Expressens granskning.
Foto: Privat
Ingram Micro delade efter granskningen ut en lapp till de anställda på lagret där de tillbakavisade uppgifterna som kommit fram i Expressens granskning.

Ett lätt duggregn faller över motorvägen utanför Ingram Micros fyravåningslager i Brunna i utkanten av Stockholm. Klockan är strax efter 14 och utanför de grå gallergrindarna till parkeringen har några anställda samlats för att dela ut flygblad och utskrifter av den Zalando-granskning som publicerades i Expressen tidigare under sommaren. Ingram Micro är underleverantör till klädjätten Zalando och Expressens artiklar har skapat tumult på företaget.

Veckan efter publicering delades en lapp ut på skiftet till de anställda undertecknad av företagets VD Sylvain Monneyron. Han menade att Expressen spridit felaktiga uppgifter om arbetsmiljön inne på lagret. 

”Här på Ingram Micro Services logistikcenter i Brunna är vi stolta över att erbjuda jobb på en respektfull arbetsplats. En säker arbetsmiljö och engagerade medarbetare är vår högsta prioritet. Därför är det mycket tråkigt att Expressen i helgen återgivit felaktiga påståenden om vår arbetsplats och vår arbetsmiljö.”

Redan för två år sedan granskades företaget i en artikelserie i Aftonbladet, men den här gången i Expressen vågade anställda för första gången framträda med namn och bild i tidningen. De valde att öppet berätta om arbetsförhållandena inne på lagret och om sina personliga erfarenheter. Expressen bevakade också en protestaktion de anställda genomförde utanför lagret.

Foto: Julia LindblomSkiftbyte och flygbladsutdelning på Ingram Micros lager i Brunna.
Foto: Julia Lindblom
Skiftbyte och flygbladsutdelning på Ingram Micros lager i Brunna.

Snart ansluter sig flera anställda som gått av sina skift till flygbladsutdelningen. En av dem är 26-årige Gaby Kass Elias. Han har fortfarande Ingram Micros mörkblå arbetskläder på sig och ställer sig utanför grindarna där bilarna inför nästa skift börjat anlända. Bilrutor vevas ned och händer tar emot utskrifterna. Nästan alla bilar stannar. Snart anländer också den abonnerade bussen och människor strömmar mot ingången. 

Gaby Kass Elias har arbetat på Ingram Micro i tre och ett halvt år. Han flydde till Sverige från Syrien 2015. När han slutligen fick sin fasta anställning på Zalando innebar det en trygghet för honom. 

– Många här har bristande kunskaper om sina rättigheter på jobbet i Sverige, vilket cheferna utnyttjar. Mina kollegor vågar inte säga ifrån då de är beroende av jobbet för att få uppehållstillstånd eller för att kunna ta hit sina anhöriga. Jag som har en fastanställning vågar engagera mig fackligt, men de med osäkra anställningar vågar inte protestera, säger Gaby.

Flera anställda berättar att Ingram Micro efter Expressens granskning varnat bland annat på uppstartsmöten för att lagret kan stängas ned och människor förlora jobbet om Zalando får negativ publicitet i media. I Expressens artikel beskrivs villkoren för de anställda som ”slavliknande”.

Senare talar Arbetaren med bemanningsanställda Sara, som egentligen heter något annat. Sara berättar att en person på företaget efter Expressens granskning bett anställda skriva under på att man inte håller med om det som står i reportaget.

– Den här personen gick runt med ett papper under skiftet och frågade oss en och en om vi ville skriva på att vi inte höll med. Jag höll med om det mesta i artikeln. Men nästan alla skrev under från bemanningssidan eftersom de var rädda att inte bli inringda igen. Vi är inte garanterade några pass så de kan bara jävlas med oss och ursäkta sig med att det är för låga volymer. Jag skrev på eftersom jag var rädd att inte bli inringd igen, säger Sara.

Foto: Julia LindblomAnställda på Ingram Micros lager lämnar arbetsplatsen. Bilarna stannar och många tar emot flygbladen som delas ut.
Foto: Julia Lindblom
Anställda på Ingram Micros lager lämnar arbetsplatsen. Bilarna stannar och många tar emot flygbladen som delas ut.

Det är Transportarbetareförbundet som har kollektivavtalet på arbetsplatsen, men många anställda har istället gått med i SAC Syndikalisterna. De är nu över 100 medlemmar på arbetsplatsen. 

– Transport hjälpte inte oss som de borde göra. Det känns som om de nästan aldrig kom till lagret, om inte företaget kallade dem. Vi bestämde oss för att ta saken i egna händer och bryta tystnadskulturen, säger Gaby Kass Elias.

Foto: Julia LindblomGaby Kass Elias, Thomas Kiros och Idriss Mohamed delar ut utskrifter av Expressens granskning till sina kollegor mellan skiften.
Foto: Julia Lindblom
Gaby Kass Elias, Thomas Kiros och Idriss Mohamed delar ut utskrifter av Expressens granskning till sina kollegor mellan skiften.

Handels som också har medlemmar på arbetsplatsen har varit kritiska till SAC Syndikalisternas organisering. Sektionen kräver ett eget kollektivavtal och varslade om en strejk när förhandlingarna med företaget strandade. Sedan drog de tillbaka varslet om strejk för att försöka komma överens med företaget. Men då företaget ville begränsa antalet personer som fick vara med på förhandlingsmötet, valde sektionen att istället genomföra en protestaktion framför media mellan skiftbyten. 

Innan de anställda genomförde protesten dök en annan lapp upp inne på lagret på vilken det stod skrivet ”Handels säger nej till strejk”.

Foto: PrivatHandels delade ut en lapp till de anställda på lagret där de uppmanade dem att inte delta i strejken.
Foto: Privat
Handels delade ut en lapp till de anställda på lagret där de uppmanade dem att inte delta i strejken.

– Vår uppfattning när vi har pratat med våra medlemmar är att de tyckt att strejken varit något bra. De har ju varit så pass missnöjda så att de velat hämnas på sin arbetsgivare helt enkelt. Vi kan inte uppmuntra till sånt, säger Mia Hämäläinen Persson, ombudsman på Uppsalaavdelningen på Handels när Arbetaren frågar henne om lappen. Hon fortsätter:

– Om våra medlemmar väljer att gå ut i en vild strejk, då tror jag inte att Syndikalisterna tar något ansvar kring eventuella skadestånd i det läget. Då måste våra medlemmar få veta vad som kan hända i yttersta ledet. Skadestånden hamnar på individen. Vi kan inte stå bakom en vild strejk eftersom fredsplikten råder och vi har inte det bärande kollektivavtalet, säger Mia Hämäläinen Persson.

När Arbetaren vänder sig till Transport med ett antal frågor hänvisar de till ett pressmeddelande på deras hemsida. Där skriver de att Transport inte delar bilden om situationen på lagret som kommit fram i media och att medarbetare tvärtom vittnar om att de har en bra arbetsmiljö.

”Vi är medvetna om att det finns arbetsmiljöproblem på arbetsplatsen och att allt inte är optimalt, vilket tyvärr inte är ovanligt på en stor arbetsplats. Därför arbetar Transport hårt med att förbättra situationen på arbetsplatsen”, står det på hemsidan.

Vår uppfattning när vi har pratat med våra medlemmar är att de tyckt att strejken varit något bra. De har ju varit så pass missnöjda så att de velat hämnas på sin arbetsgivare helt enkelt. Vi kan inte uppmuntra till sånt.

Mia Hämäläinen Persson, ombudsman på Uppsalaavdelningen på Handels

Transport skriver bland annat att de inte kommer driva kravet om att anställda ska ha möjlighet att ha sina mobiltelefoner under arbetspassen, ett krav som ställts av anställda i sektionen som är föräldrar och vill ha möjlighet att kontakta sina barn.

”Att inte ha mobiltelefon under arbetstid är inget nytt fenomen och är vanligt förekommande på många arbetsplatser och i flera branscher, av olika skäl. Denna fråga kommer inte Transport driva för att ändra just nu.”

När Arbetaren återkommer till Transport och ber om specifika svar på frågor från någon talesperson får tidningen ett kort svar från Transports pressenhet:

”Gällande medlemsantal är det inget Transport kommunicerar. Gällande aktionen fick Transport vetskap om den först efter att den hade ägt rum. I övrigt har Transport en annan bild av hur situationen på arbetsplatsen är än vad Syndikalisterna har. Övriga svar framgår i länken.”

Foto: PrivatEn anställd på Ingram Micro håller upp en skylt under protesten i juni. Sektionen ZADS driver kravet på att föräldrar ska ges möjlighet att ha mobiltelefonen med sig in på arbetsplatsen.
Foto: Privat
En anställd på Ingram Micro håller upp en skylt under protesten i juni. Sektionen ZADS driver kravet på att föräldrar ska ges möjlighet att ha mobiltelefonen med sig in på arbetsplatsen.

Ingram Micro har också avskedat personal som varit fackligt engagerade. Dagen innan Expressens granskning fick Idriss Mohamed, 30 år, besked om att han blivit avskedad. 

Idriss Mohamed, som är fackligt engagerad i SAC Syndikalisternas sektion, ZADS, menar att företaget betraktat honom som en obekväm person. Det var han som tillsammans med några kollegor startade upp den syndikalistiska sektionen vintern 2019, strax efter Aftonbladets granskning av arbetsplatsen. Trots larmen från de anställda i artikelserien hade arbetsmiljön inte förbättrats. 

Idriss Mohamed och några kollegor uppsökte då det sociala centret i Folkets Hus i Husby i Stockholm där SAC Syndikalisterna på tisdagskvällarna hade mottagning för personer som behövde facklig hjälp eller juridisk rådgivning. En lång process påbörjades för att starta upp en organisering på lagret. 

– Jag var tidigare medlem i Transport, men vi fick ingen hjälp av dem. Företaget vet att jag var en av de första att starta upp sektionen och de har haft ögonen på mig. De vet att folk gillar mig och lyssnar på vad jag säger. Jag tror att företaget har avskedat mig för att jag varit en aktiv facklig person, som frågar efter rättigheter. De försökte avskeda mig förra året också men lyckades inte. Nu är vi över 100 medlemmar i sektionen och det gör dem nervösa, säger Idriss Mohamed.

Foto: Julia LindblomIdriss Mohamed var med att starta upp sektionen ZADS vintern 2019. Han var tidigare medlem i Transport. Han menar att företaget ser honom som en obekväm person på grund av sitt fackliga engagemang.
Foto: Julia Lindblom
Idriss Mohamed var med att starta upp sektionen ZADS vintern 2019. Han var tidigare medlem i Transport. Han menar att företaget ser honom som en obekväm person på grund av sitt fackliga engagemang.

Arbetaren har tagit del av flera varningar som företaget gett Idriss Mohamed, där de bland annat skriver att han vägrat infinna sig på möten med arbetsledare och gjort ”konstiga väsande ljud”, som Idriss menar är visselljud.

Företaget vet att jag var en av de första att starta upp sektionen och de har haft ögonen på mig. De vet att folk gillar mig och lyssnar på vad jag säger. Jag tror att företaget har avskedat mig för att jag varit en aktiv facklig person, som frågar efter rättigheter.

Idriss Mohamed, facklig aktivist i ZADS

Idriss Mohamed berättar att han mycket riktigt flera gånger blivit kallad till ett möte av en arbetsledare, men bett om att få att ha en facklig representant med sig och någon som kunde hjälpa honom med språket, men Ingram Micro sade enligt honom blankt nej. Han säger att den sista tiden hade vakterna alltid extra koll på honom när han skulle in eller ut från returavdelningen. 

Idriss Mohamed fick i juli 2019 en ögoninflammation. Han bad om att få byta från returavdelningen till en avdelning där man arbetade mindre med skärmar, och visade upp ett läkarintyg för ledningen. De accepterade inte det och han blev kvar på avdelningen. När ögoninflammationen återkom ett år senare bad han åter igen om att bli omplacerad, men ingenting hände. Idriss har också diagnostiserats med psoriasis som förvärras vid stress. När Idriss i samband med mötet under sommaren frågade arbetsledaren om det handlade om ett avsked vilket kunde förvärra hans psoriasis, sade de nej. Men när han gick till mötet samma dag fick han veta att han fått sparken.

– Det känns jättetråkigt att Ingram Micro har avskedat mig utan anledning. Det råder en tystnadskultur på lagret. Det är så många som inte vågar inte prata med chefer eller fråga om sina rättigheter. De tror att de kommer få sparken direkt, säger Idriss Mohamed. 

Zalandos pressansvariga skriver i ett mejl till Arbetaren att företaget inte uttalar sig om enskilda personalärenden.

”Men vi understryker att eventuell facklig tillhörighet har aldrig, och kommer aldrig, att påverka någons anställning hos oss.”

Ingram Micro skriver vidare att:

”Vi tycker att det är viktigt att understryka att vi kraftigt tar avstånd från de påståenden som SAC Syndikalisterna sprider. Det har förekommit en rad olika felaktiga uppgifter, allt från att anställda inte får gå på toaletten under arbetstid, om påstådda löneavdrag och trakasserier. Vi vill särskilt understryka att vi har nolltolerans mot alla typer av trakasserier mot den typ av påståenden som målats upp i media. I den händelse vi får uppgifter om trakasserier, utreds dessa så att vi kan vidta lämpliga åtgärder.”

Ingram Micro skriver också att de inte känner till att bemanningsanställda uppmanats skriva under något dokument gällande Expressens granskning.

”Nej vi känner inte till något sådant dokument, och företaget har inte heller organiserat något i stil med vad du beskriver”, skriver de via mejl.

”I övrigt vill vi tillägga att vi fortsätter att arbeta för en god, säker och respektfull arbetsmiljö för alla våra medarbetare i nära samarbete med våra anställda och med det kollektivavtalsbärande facket Transport. Att vara en attraktiv arbetsgivare är en förutsättning för att vår verksamhet ska fungera väl. Vilket den gör, och dessutom är vi glada över en låg personalomsättning och goda resultat i våra medarbetarundersökningar. Detta stärker oss i vårt arbete för att utveckla vår arbetsplats.”

Men anställda Arbetaren talar med håller inte med om att verksamheten fungerar väl. Arbetsprestationerna mäts in i minsta detalj genom skannrar och feedback-system. Bemanningsanställda måste just nu arbeta i varma byxor och obekväma skor inne på lagret, där det saknas fläktar och ”känns som en bastu”. De uppger också att företaget ger sämre arbetsuppgifter till anställda som de vet gått med i sektionen.

Idriss Mohamed har jobbat tre år på Ingrams lager. Han hoppas nu på att få ett nytt jobb. 

– Jag har arbetat tidigare inom lagerbranschen och på restaurang, men det här är den absolut värsta arbetsplatsen som jag har upplevt i Sverige. Jag blev behandlad som skräp och fick betala ett högt pris. Och detta på grund av mitt fackliga engagemang.

Publicerad Uppdaterad
1 timme sedan
Elinor Torp började som journalist på Dagens Arbete och Tidningen Arbetarskydd. Det lade grunden för hennes starka reportageböcker. Foto: Tove Falk

Publicistklubbens stora pris till Elinor Torp

Journalisten och författaren Elinor Torp har tilldelats Publicistklubbens stora pris. Hon har ett förflutet på tidningen Dagens arbete, där hennes arbetsplatsgranskningar kring återvinningsbranschen gav henne Föreningen grävande journalisters Guldspaden 2010. Därefter har hon gett ut flera uppmärksammade arbetsmiljöreportage i bokform.

Elinor Torps första bok, Döden på jobbet (2013), om dödliga arbetsplatsolyckors systematiska bakgrund i arbetsköparens slarv och nonchalans, väckte debatt. Inte minst reportaget från Nordkalk, där åtta unga, inhyrda från ett bemanningsföretag, brännskadades i en arbetsplatsolycka. Ytterligare en avled. Därefter har hon producerat flera initierade och uppmärksammade reportageböcker, som Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen, 2015.

Statsministerns papperslösa städerska

2023 utkom hennes reportagebok Rent åt helvete, med berättelser om städbranschen som en av de smutsigaste arbetsmiljöerna man kan tänka sig. Bland annat skildrade hon fallet kring den nicaraguanska städerskan Chilo Martinez, som visade sig arbeta svart och papperslöst hos statsminister Magdalena Andersson. Fallet ledde till rättegång och Martinez fick genom facklig hjälp av Stockholms LS av SAC Syndikalisterna 2024 rätt till ett högt skadestånd från arbetsköparna. 

Elinor Torp fick Dagermanpriset 2024 med motiveringen: ”För ett författarskap som riktar ett obevekligt ljus in i det svenska välfärdssamhällets skuggsida. Elinor Torps granskning av arbetslivet visar oss hur laglösheten brer ut sig och hur utländsk och oorganiserad arbetskraft utnyttjas. I Dagermans anda synliggör hon det vi blundat för.”

Publicistklubbens stora pris är på 50 000 kronor, och juryn skriver: ”Elinor Torp riktar sitt sökarljus mot välfärdssamhällets mörkaste vrår och ger röst åt de som annars inte hörs. Hon granskar arbetsmarknadens utnyttjande av utsatta i artiklar och böcker. Med stilistisk precision förmedlar hon berättelser som är omöjliga att värja sig från och som rakt in i hjärtat.”

Publicerad
2 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad