Folkrepubliken Walmart – del 6

Walmart är världens tredje största arbetsgivare, efter USA:s försvarsdepartement och Kinas armé. Med utgångspunkt i Walmart argumenterar vetenskapsjournalisten Leigh Phillips och ekonomen Michal Rozworski för att globala företags storskaliga planerade ekonomier kan lägga grunden för en demokratisk socialism. Detta är del 6 i Arbetarens sommarföljetong.

Efter årtionden av Hayek-inspirerade reformer i parlamenten och otaliga kampanjer av öppna hot på arbetsplatser är fackföreningarnas medlemsantal stagnerande eller nedåtgående, och demokrati på arbetsplatsen förblir en mer avlägsen dröm än någonsin. Vi uppmanas att välkomna mer ”flexibelt” arbete och njuta av den nya friheten att regelbundet byta jobb. Men trots de förändringar som outsourcing och utsträckta leverantörskedjor fört med sig arbetar de flesta människor fortfarande i stabila skitjobb där de har mycket lite eller inget inflytande alls. Trots all entusiasm över marknader och valfrihet förblir planeringen företagens modus operandi. 

Det som har förändrats är att vi gått in i informationsteknologins era, som tillåter insamlandet av enorma mängder information. Vad gör Facebook och Google? De övertalar oss, försiktigt och med vår egen medverkan, att lämna information om oss själva. Deras affärsmodell är informationsekonomi i praktiken. Än så länge använder de bara sin ackumulerade data för att sälja annonsutrymme – vem kunde ha anat att högteknologins höjdpunkt skulle vara att få rätt personer att se annonser för t-shirts med tryck som ”Jag har en polsk man och jag vet hur jag ska använda honom” – men möjligheterna är mycket större.