"Över dess 540 sidor dras korrekta röda trådar mellan dåtiden, nutiden och framtiden – mellan, säg, den brittiske amiralen Charles Napiers attack på den Palestinska hamnstaden Akko år 1840, islamofobin som följde på oljekrisen 1973 och hur kapitalets förnekande att fortsatt förbrännande av fossila bränslen kommer leda till allas vår död." Johan Jacobsson Franzén recenserar White Skin, Black Fuel – On the Danger of Fossil Fascism av Andreas Malm.
Det är lika bra att lägga korten på bordet med en gång: Jag är ett fan av den svenske författaren, aktivisten och universitetslektorn Andreas Malm. I över två decennier har han i ord och handling kämpat för en bättre värld. Hans intellekt är rakbladsvasst och hans ork är imponerande. När helst jag tar del av hans forskning och tankar fylls jag av både inspiration och fruktan. Om jag haft en affisch med honom hade jag satt upp den ovanför mitt skrivbord, liksom. En stor man för en svår tid.
Detta sagt är jag inte hundraprocentigt tillfreds med White Skin, Black Fuel – On the Danger of Fossil Fascism (Verso), Andreas fjärde bok på fyra år. Som titeln antyder handlar den om de otaliga kopplingarna mellan klimatkrisen och västerländsk högerextremism. Över dess 540 sidor dras korrekta röda trådar mellan dåtiden, nutiden och framtiden – mellan, säg, den brittiske amiralen Charles Napiers attack på den Palestinska hamnstaden Akko år 1840, islamofobin som följde på oljekrisen 1973 och hur kapitalets förnekande att fortsatt förbrännande av fossila bränslen kommer leda till allas vår död.
