Går det att förkorta arbetsveckan, öka arbetarnas välmående och samtidigt behålla full lön och produktivitet? Världens största försök till arbetstidsförkortning har analyserats. Resultatet: ”en fullkomlig succé”. Arbetaren pratar med arbetstidsforskaren Göran Kecklund och tar puls på frågan i Sverige.
”Denna studie visar att världens största försök med kortare arbetsveckor i offentlig sektor blivit en fullkomlig succé.”
Det skriver Will Stronge, forskningschef på den brittiska tankesmedjan Autonomy, i ett pressmeddelande i samband med att rapporten släpptes den 4 juli.
Rapporten analyserar utfallet av det försök till arbetstidsförkortning som gjordes på Island mellan år 2015 till 2019. Den isländska föreningen för hållbar demokrati, Alda, har tillsammans med den brittiska tankesmedjan Autonomy författat studien och resultatet är övervägande positivt. Försöken hölls av Reykjavik stad och den isländska staten.
2 500 personer, motsvarande en procent av Islands arbetande befolkning, deltog i försöket. De flesta gick ned från 40 timmarsveckor till 35- eller 36-timmarsveckor. Alla fick behålla full lön. Flera olika yrkesgrupper inom offentlig sektor var med i försöket – från kontorsarbetare till vårdarbetare, från personer som arbetar nio till fem till personer som arbetar skift.
När det kommer till produktivitet förblev resultatet oförändrat på en majoritet av arbetsplatserna. I vissa fall förbättrades till och med produktiviteten som en följd av arbetstidsförkortningen.
Utöver det så ökade arbetarnas välbefinnande och mående dramatiskt. De som deltog i försöket menar att de upplevde mindre stress och att de fick en bättre balans mellan arbete och fritid.
2 500 personer, motsvarande en procent av Islands arbetande befolkning, deltog i försöket.
Även i Sverige har olika försök på kortare arbetsvecka genomförts, men i mindre skala. Exempelvis prövades arbetstidsförkortning på ett äldreboende i Göteborg 2015. På Toyotas bilverkstad i Mölndal arbetar man numera skift om sex timmar om dagen, med full lön, och har gjort det sedan 2002.
Göran Kecklund, professor på Stockholms universitet som bland annat forskar om arbetstider, säger till Arbetaren att resultatet delvis stämmer överens med svenska försök. Han menar att den stora skillnaden är att man på Island inte behövt utöka personalstyrkan till följd av arbetstidsförkortningen.
– I Sverige har försöken ofta slutat med att man tyckt att det blivit för dyrt eftersom att arbetstidsförkortningen resulterat i att arbetsgivaren behövt anställa fler, säger Göran Kecklund.
Kan inte arbetstidsförkortning som kräver nyanställningar vara ett sätt att få in fler på arbetsmarknaden, speciellt med tanke på att arbetslösheten i landet ökat under pandemin?
– Tittar man på mer långsiktiga prognoser vad gäller arbetskraft i Sverige så ser det ut som att vi kommer att få en brist på arbetskraft framöver. Det är stora pensionsavgångar och en vårdsektor i expansion som kommer skapa en stor efterfrågan på personal framöver. Från politiskt håll kan jag tänka mig att det är en fråga som man inte riktigt vet hur man ska lösa, utöver att förlänga yrkeslivet genom höjd pensionsålder, säger han.
– Å andra sidan, har man arbetat ett helt liv inom till exempel vård och omsorg så är man ofta rätt sliten i slutet av sin karriär. Många kanske inte klarar av att arbeta ännu högre upp i åldrarna än vad man gör idag. Om man tycker att det är viktigt att människor ska få må bra och där vi har ett arbetsliv där man ska kunna arbeta länge så är arbetstidsförkortning bra, säger han.
En aspekt som Göran Kecklund lyfter med det isländska försöket är stress. Han påpekar att stressnivån i det svenska arbetslivet är hög i dagsläget, och att utföra samma arbetsuppgifter under kortare tid kan vara svårt inom vissa yrkesgrupper.
– För att genomföra det här i Sverige utan att öka pressen på de anställda känns det som att man skulle behöva anställa fler. På många arbetsplatser behöver man till och med öka bemanningen med befintlig arbetstid, säger han.
Även om effektiveten ökade under arbetstidsförkortningen, var utfallet på Island så att stressen faktiskt minskade. Hur ställer du dig till det?
– Det tycker jag är intressant. Det är inte så att det finns en perfekt korrelation mellan stress och att ha mycket att göra. Genom att prioritera bättre och till exempel stötta varandra mer i arbetsgruppen så kanske man kan få lika mycket gjort fast man jobbar kortare dagar. Det är möjligt att det går att åstadkomma detta utan att stressen ökar, säger han.
Finns det förutsättningar för ett liknande försök i Sverige?
– Under förutsättning att det skulle finnas ett politiskt stöd för det. Den isländska satsningen var ganska stor. I Sverige har försöken varit mer småskaliga. Ska man ta tag i frågan ska man inte dutta med den. Gör någonting rejält, utvärdera det ordentligt och satsa på att en gång för alla få fram ett bra svar, säger han.
Till följd av det positiva utfallet på Island har isländska fackförbund förhandlat fram permanent arbetstidsförkortning för tusentals isländska arbetare. Idag arbetar 86 procent av de isländska löntagarna kortare arbetsveckor, alternativt inväntar rätten till att korta ner arbetsveckan. Detta gäller inom både privat och offentlig sektor.
Guðmundur D. Haraldsson, forskare på den isländska myndigheten Alda och en av rapportförfattarna, skriver i ett pressmeddelande att ”den isländska resan för en kortare arbetsvecka visar att det inte bara är möjligt att arbeta mindre i modern tid, men också att progressiv förändring är möjlig”.
Debatten om kortare arbetsvecka har varit relativt sval i Sverige på senare år. Desto hetare har den varit i andra länder, exempelvis i Storbritannien där organisationen Platform London drivit kampanjen 4 Day Week.
”Sedan 1980-talet har arbetstiden knappt förkortats alls, trots ökad automatisering och teknologisk utveckling”, skriver kampanjen på deras hemsida.
1919 lagstadgades 8 timmars arbetsdag i Sverige. 1973 infördes 40-timmarsveckan och arbetsveckan förkortades från sex till fem dagar. Sedan dess har inte mycket hänt.
Varför tror du att arbetstidsbesparande utveckling som ny teknologi och viss automatisering inte lett till att arbetstiden i sin tur förkortats i ytterligare steg här i Sverige?
– Det är kanske dags efter 50 år utan arbetstidsförkortning. Jag tycker inte riktigt att vi ser så mycket artificiell intelligens och automatisering i arbetslivet än, men vem vet hur det ser ut om fem år? säger Göran Kecklund.
I Sverige är det Vänsterpartiet som tydligast drivit frågan om förkortade arbetsveckor. 2018 beställde partiet en undersökning av Novus som visade på att majoriteten av den svenska befolkningen är för kortare arbetsveckor. Störst var stödet bland kvinnor och personer i arbetaryrken.
Blickar vi mot våra grannländer Norge och Danmark arbetar de i snitt mindre än vad vi gör i Sverige. I Norge ligger heltidsveckan på 37.5 timmar och i Danmark på 37 timmar.
Utöver hälsoaspekter lyfter Platform London fram klimatfördelar med förkortad arbetstid. I en rapport som publicerades i maj argumenterar de för att ett skifte till en arbetsvecka på fyra dagar skulle resultera i att det brittiska koldioxidutsläppet skulle minska med 127 miljoner ton per år fram till år 2025. Minskningen kopplar de till exempelvis elanvändning skulle gå ner och för att arbetspendlingen skulle minska.
I Spanien inleds i höst ett liknande försök som det på Island. Vänsterpartiet Más País har fått regeringen att gå med på deras förslag att låta företag testa på fyra dagars arbetsvecka. Över 6000 anställda på runt 200 företag ska arbeta kortare arbetsveckor på prov.
– Kan man åstadkomma en arbetstidsförkortning utan att behöva anställa fler och utan att den arbetsrelaterade stressen ökar – då har vi förutsättningarna för att genomföra det här i Sverige också, säger Göran Kecklund.
