Botir Rakhminov står framför det nu färdigbyggda huset där han och ett dussin andra papperslösa arbetade och flera gånger sov på byggarbetsplatsen. Texten på bilden är hämtad ur ägaren Christian Erdals meddelanden till anställda. De lyder "VI SKA JOBBA HELG" "Det här hotellet är inte gratis" och "Ingen kommer att få en krona den här månaden" Foto: Dordije Popovic och privat, Montage: Arbetaren

10 års utnyttjande på Nordiska Golv

Nordiska Golv ”håller vad de lovar,” skriver de på sin hemsida och stoltserar med fackförbundet Byggnads logga. Men sina anställda har företaget lurat på stora summor. Arbetaren kan nu berätta om långa arbetspass sju dagar i veckan, svarta löner, inga löner och hur de anställda sovit på byggarbetsplatser. Det är ett utnyttjande som pågått under minst tio år. 

Det är december 2016 och byggarbetsplatsen i Norrtälje är utkyld när en man, som är farmaceut i sitt hemland Uzbekistan, satt sista plattan för dagen i de badrum han nu kaklar. Det är sent. Sista bussen till Märsta, där han har en säng, har gått. Han och arbetskamraterna breder ut kartonger och bubbelplast på golvet, som de gjort många gånger tidigare när de sovit på bygget, och startar el-elementet. Han är hungrig, som vanligt. Ägaren på den golvfirma som anställt honom hade lovat att komma med mat om de jobbade på, men det gjorde han inte den här gången heller.

Det är snart tre månader sedan han och ett dussin andra Uzbeker, alla papperslösa, hoppade på jobbet. Han heter Botir Rakhminov och vill först inte figurera med namn, men ändrar sig sedan. Han skiter i vilket, säger han. Han ska ändå lämna landet, det blir inga pengar från ägaren till den firma som anställt honom.  

– Han sade bara hela tiden att så fort kunden betalar får ni era pengar och på det sättet så lurade han folk, säger Botir Rakhminov.

Firman han jobbar för heter Stockholms Nordiska Golv och Bygg AB. De specialiserar sig egentligen på golv, men också på att utnyttja utländsk arbetskraft. Det är den bild som framträder i bland annat de rättegångs- och myndighetshandlingar, bilder, filmer och chattkonversationer och muntliga källor som utgör grunden för Arbetarens granskning. Deras hemsida pryds av fackförbundet Byggnads logotyp och firman har haft kollektivavtal med facket i över tio år, men det är inte mycket av byggavtalet som gäller i verkligheten.

Arbetaren har varit i kontakt med tio tidigare anställda och tagit del av belagda uppgifter gällande sammanlagt 17 tidigare anställda på firman mellan 2011 och 2021 som ger bilden av ett företag som drivs helt enligt ägarens, Christian Erdals, godtycke. 

Efter att jag slutat för dagen pressade han och sade att vi måste jobba extra timmar. Många gånger arbetade vi till tre-fyra på morgonen nästa dag, i sträck.

Lesther Pettiens

– Att jobba för Nordiska Golv är ett kaos, mycket kostsamt och problemfyllt. De betalar dig aldrig full lön, aldrig allt, inte heller semesterersättning eller traktamente. Under perioder jobbade vi dagligen måndag till måndag från sju till sju eller längre, utan en krona extra ersättning, säger Daniel Herrera.

Byggavtalet och arbetstidslagen har tydliga regler kring arbetstider. Men på firman gäller inget sådant. Flera arbetare berättar om hur de jobbat månader i sträck åtta, tio, tolv timmar om dagen. Någon dag ledigt om det inte finns jobb, annars även helg. I en sms-konversation, som Arbetaren tagit del av hetsar ägaren de anställda att jobba. ”VI SKA JOBBA HELG” skriver han till en arbetare som invänder. 

– Under hela perioden på företaget var det hemskt. Han behandlade mig väldigt illa varje dag. Efter att jag slutat för dagen pressade han och sade att vi måste jobba extra timmar. Många gånger arbetade vi till tre-fyra på morgonen nästa dag, i sträck. I teorin skulle vi tjäna mer pengar, men det var bara i teorin, inte i verkligheten, säger Lesther Pettiens en annan tidigare anställd. 

Lesther Pettiens lägger golv på företaget
Lesther Pettiens beskriver sin tid på Nordiska Golv som ”hemsk.” Nu har han lämnat landet, men drömmer ändå om att återvända med papper den här gången. Foto: Privat

Kollektivavtalet med Byggnads har också tydliga bestämmelser kring ackordslön eller månadslön, men det system som gäller på Nordiska Golv är helt väsensskilt. Det kunde hända att någon fick betalt per arbetstimme, men i princip alla Arbetarens källor har arbetat efter ägarens egna ackordssystem där de anställda lovades att få betalt per kvadratmeter lagt golv.

Konversationer i appen Whatsapp, som Arbetaren tagit del av, visar hur de anställda lämnar detaljerade rapporterar på utfört arbete per kvadratmeter med angivna överenskomna del- och totalsummor i kronor. Men när lönen sedan kom motsvarade den inte, med få undantag, vad som utlovats oavsett om lönerna var svarta eller inte. Så gott som varje månad gjorde ägaren godtyckliga löneavdrag på tusentals kronor som straff eller helt utan förklaring. Enligt Daniel Herreras fackliga ombud har företaget en skuld till honom på över 500 000 kronor och han är inte ensam.  

– Han hotade ofta med att om vi inte blir klara då blir det böter för honom och då drar han det från våra löner. Varenda månad var det löneavdrag som ingen förstod. Det värsta som hände mig var när han drog 12 000 kr för en skadad vägg. Det var en repa som inte syntes, säger han

Whatsappkonversationer med en annan arbetare visar hur ägaren hotar de anställda med löneavdrag. Christian Erdal skriver upprört att arbetaren ska vara på arbetsplatsen, medan arbetaren förklarar att han inte har diesel att köra och inte en krona att köpa det för heller. Christian Erdal svarar: ”Om du inte är där om 30 minuter får ingen av er en krona den här månaden”.

I en annan konversation skriver chefen till samma arbetare att fel som gjorts vid golvläggning i Göteborg inte har fixats och att byggchefen nu ”vill dra av 50 000 kronor. Tar du det?”, arbetaren svarar att han aldrig fått någon lista över vilka felen skulle vara och att Christian Erdal i sin tur redan är skyldig honom nu sammanlagt 78 000 kronor i obetald lön. Christian Erdal svarar: ”Du är skyldig mig 80 000 kronor för de misstag ni har gjort”. 

Vi protesterade jämt och sade att det är skit att behöva betala för andras misstag. Då sade han att han föredrog att vi förlorade än han själv. 

Reynaldo Herrera

Straffen kunde också vara en direkt följd av ägarens eget fusk. En stor del av de anställda på firman är papperslösa från sydamerikanska eller centralasiatiska länder. Men för att få arbeta på många större byggarbetsplatser krävs ett personligt passerkort, ett så kallat id06-kort. Id06-korten är till för att bland annat försvåra svartarbete och ekonomisk brottslighet. Firman löste situationen genom att uppmana de anställda att smyga efter varandra eller helt enkelt hoppa över stängslet. Ett sådant straff drabbade Reynaldo Herrera och kostade honom 12 000 kronor av den månadens lön.

– När det hände den månaden sade Christian att det kommit in en arbetare som inte hade giltigt id06 och högsta cheferna hade gett böter till företaget. De pengarna drog han från oss alla. Vi protesterade jämt och sade att det är skit att behöva betala för andras misstag. Då sade han att han föredrog att vi förlorade än han själv. 

Men Nordiska Golv har också skapat falska id06-kort. Arbetaren har tagit del av fyra exempel på hur företaget har utfärdat id06-kort åt papperslösa med deras bild, men någon annans personuppgifter. Två av personernas namn går att spåra och tillhör personer dömda för brott med skuldervarav en har lämnat landet

Lesther Pettiens var papperslös när han arbetade för företaget 2016. Han berättar att han hörde av sig till ägaren och sade att han behövde ett kort för att komma in på arbetsplatsen. Dagen efter fick han ett med sitt namn felstavat och en bild på honom plockad från Facebook. Det borde, enligt syftet med id06 inte vara möjligt, men vid tiden utförde utfärdarna ingen kontroll. Uppgav arbetsköparen att det var korrekt, gick korten igenom.

– Han sade ”kom samtidigt som en annan och båda kommer in samtidigt eller så kan du klättra över grinden.” Han pressade på och sade ”du måste komma in till bygget för det måste bli klart.” Jag var tvungen att klättra. Men de flesta som inte hade id06 skickade han till andra byggen som inte krävde det, säger han.

Flera arbetare berättar också att de upplevt sig fysiskt hotade av vd:n.

Trots den stora andelen papperslösa i företaget har Nordiska Golv jobbat på flera prestige-projekt och varit underleverantör för flera av de största byggbolagen i Sverige. ”Stockholm” finns med i företagsnamnet, men företaget kan snabbt leverera arbetskraft till hela landet. Flera arbetare berättar om hur de kan få ett samtal om att en minibuss kommer att plocka upp dem dagen efter och köra dem till en helt annan arbetsort. Arbetarens källor har bland annat arbetat i Norrköping, Linköping, Göteborg, Norrtälje, Malmö och Helsingborg.

Men förflyttning till annan ort har inte inneburit någon extra ersättning, vilket byggavtalet kräver. De pengar som företaget sparar på traktamentet lades knappast heller på att uppnå Byggavtalets formulering om att boendet ska vara av ”ändamålsenlig och godtagbar standard”.

Arbetaren har tagit del av bilder och videos, från olika källor och arbetsorter i landet, på boenden som företaget fixat. På bilderna sover arbetare på madrasser på golvet utan kuddar eller sängkläder eller delar en säng på flera personer, en standard långt ifrån Byggnads rekommendation om eget rum på 8,5 kvadrat. På en bild sover en anställd i sina arbetskläder, visserligen med kudde, men direkt på golvet på något som ser ut som en sovsäck.

En anställd sover i sina arbetskläder direkt på golvet med bara en sovsäck som underlag
Flera anställda berättar om de undermåliga boendeförhållanden som erbjöds när de arbetade för företaget på annan ort. Egen säng, som kollektivavtalet lovar, var inte någon självklarhet. Här ses en anställd sova i sina arbetskläder på en sovsäck direkt på golvet. Foto: Privat

Jose Lopez arbetade bara tre månader på företaget, även han lurades varje månad på pengar. Han bodde i Stockholm, men arbetade under hela sin tid i Borlänge. Han beskriver hur han arbetade åtta till tio timmar om dygnet varje dag i veckan, men det värsta var, säger han, hur de tvingades bo. Han berättar, vilket bekräftas av flera källor, om hur de bodde 17 personer i ett litet hus i Djurås, med tre rum och sammanlagt fyra sängar. 

– Vi fick inte ens det basala för att kunna tvätta oss. Inte toapapper, inte handdukar, ingenting. Vi sov fem personer i samma rum, jag sov på en madrass på golvet, andra på soffor. Lite senare fick jag en liten säng, berättar han.

Vi väntade och väntade. Efter två timmar ringde vi igen, men han slutade att svara. Då gick vi in och slog sönder allt. Jag brydde mig inte längre.

Arbetare som jobbade på Nordiska Golv 2017.

I januari 2017 hade Botir Rakhminov och de andra Uzbekerna på bygget i Norrtälje slavat i månader utan lön. Han, som flera av de andra, kunde inte ta fler lån av kamrater. Hans plats i Märsta-lägenheten hade gått förlorad eftersom han inte kunde betala. De försökte panta burkar för att kunna köpa korv och bröd. De svalt. Arbetarna hade försökt jobba så många timmar om dagen de kunde i hopp om att pengarna skulle komma om de bara blev färdiga. Nu var första våningen klar.

Men de hade börjat ge upp. Arbetsledaren ringde ändå till ägaren för att tjata en gång till. Han lovade att skicka en kille med pengarna. De tvättade av sig och väntade. En timme gick, en timme till. Plötsligt lyfte bara en av arbetarna en hammare och gick in i badrummet han just färdigställt och slog sönder det i småbitar. En efter en följde fler hans exempel. 

– Han sade att han skulle komma efter en timme. Vi väntade och väntade. Efter två timmar ringde vi igen, men han slutade att svara. Då gick vi in och slog sönder allt. Jag brydde mig inte längre, berättar en av arbetarna som var med. 

Jag har inte utfört någonting, jag är inte på projekten, jag är inte insatt och gör ingenting. Jag sitter bara som vd. Jag jobbar hemifrån varje dag. 

Christian Erdal, vd Nordiska Golv och Bygg

När Arbetaren ringer Christian Erdal är han mycket ovillig att kommentera. Under de 45 minuter som samtalet varar lägger vd:n den större delen av tiden på att ställa olika, som han själv kallar, ”korkade frågor”. De missförhållanden som nämns i denna text läses, efter flera avbrott, upp för honom. Han förnekar först att han haft anställda utan arbetstillstånd och att han ska ha betalat svarta löner. Men säger sig sedan inte ha kännedom om vad som försiggår på bolagets olika projekt, eftersom han delegerat detta till sina projektledare. Han säger sig inte heller förstå vad han, Christian Erdal, har att göra med de missförhållanden som Arbetaren rapporterat.

– Jag har inte utfört någonting, jag är inte på projekten, jag är inte insatt och gör ingenting. Jag sitter bara som vd. Jag jobbar hemifrån varje dag. 

Under samtalet går Christian Erdal mellan att, med hög röst, bland annat kräva att tidningen redovisar sina muntliga källor och att skratta åt de uppgifter som Arbetaren försöker få honom att bemöta. Han säger att han, som vd, inte bär ansvaret för allt han delegerat. När Arbetaren försöker bereda honom möjlighet att bemöta de uppgifter som rör handlingar han personligen ska ha utfört, ändras stämningen tvärt. 

– Gå inte på mig personligen för jag går inte på dig personligen. Du pratar om ett företag, du pratar inte om Christian, du pratar om företaget. Du har ingen rätt att gå på mig privat eller hota mig på något sätt.

Hur har jag hotat dig?

– Du går inte in på mig privat och du hotar inte mig, det är det sista du gör. Då kommer vi ha betydligt mer problem än de vi har.

Innan han avslutar samtalet bokar han ensidigt in ett möte utanför arbetstid dagen efter, ett möte han tidigare sagt att han ska debitera tidningen för, sedan lägger han på. Arbetaren skickar därefter, per mejl, ytterligare erbjudande om att bemöta uppgifterna per telefon, per mejl eller under ett möte under kontorstid kommande dag. Han har ännu inte återkommit.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 veckor sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
3 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad