Flygfoto över bostadskomplexet Kinesiska muren i Rosengård, som sträcker sig som en mur utmed vägen.
Bostadsrätter utan el, värme och varmvatten, där styrelsemedlemmar anklagas för hot, våld och plundring av föreningen. Kinesiska muren i Malmö har länge dragits med problem. Foto: Johan Nilsson/TT

Boendet som blev en mardröm

För de boende i skandalhuset Kinesiska muren i Malmö har drömmen om bostaden som en bra investering och ett tryggt boende blivit en mardröm. Byggnaden är misskött, styrelsen har inte gått att få tag på och nu börjar de som har protesterat att vräkas.

Majid Mohamed och Aliya Huseins sista saker står utanför trappuppgången. De har i flera timmar tömt lägenheten i väntan på avhysningen. Ett par släktingar och vänner till familjen är där. Kronofogden, media och socialtjänsten anländer. 

Familjen är de första som står på tur för att vräkas sedan flera boende i huset slutat betala avgifterna till bostadsrättsföreningen, som de menar har kapats, misskötts och tömts på pengar. Det är förvirrat, och i den smala trappuppgången dyker grannen Hassan Zalha upp. Han vädrar sin frustration, mot styrelsen, mot avsaknad av hjälp och om vardagen i hans hem.

Majid Mohamed Aliya Husein håller om deras dotter Rukaia Mohamed
Majid Mohamed Aliya Husein med dottern Rukaia Mohamed. Foto: Enes Mehmedagic

– Jag har inte haft el i min lägenhet på tre dagar. Det är så kallt att jag måste ha flera tröjor på mig och kan inte sova. Följ med upp och känn! 

– Jag har betalat för allt men varför kommer de inte och fixar problemen? De andra lägenheterna har el, men de har stängt av den hos mig och skickar oss till Kronofogden för att vi protesterar mot styrelsen och vill skapa ett bättre liv för oss. Vill de att vi blir galna här? 

Hassan Zalha intervjuas av olika medier i trapphuset under den påbörjade vräkningen.
Hassan Zalha, bor i huset och berättar att han inte har haft el på tre dagar. Foto: Enes Mehmedagic

Ytterligare en granne ansluter sig till trappuppgången. Även hon lever med ett hot om vräkning och säger samma saker som många boende i huset sagt till Arbetaren.

– Varför ska vi betala när vi inte får någonting? Det är styrelsen som borde kontrolleras, de har tjuvat pengar i 10 år… för att få betalt måste de i alla fall städa, fixa golven minst. Det har varit samma problem hur länge som helst och nu när vi protesterar ska vi bli utslängda, säger Elena Al Suheilly.

Kinesiska muren restes 1971 av MKB, som ett av de sista husen under miljonprogrammet. Komplexet består av två gråa betongklossar på Rosengård, som tillsammans sträcker sig över en halv kilometer, och reser sig nio våningar höga. Som en mur längs Malmös östra ytterkant. När bostadssituationen i Sverige blev bättre på 1980-talet byggdes många lägenheter i huset om till kontor. Ett par år in på 2000-talet renoverades kontoren om till lägenheter igen, och marknadsfördes som “Ny lägenhet till billigaste pris”. I dag finns det tre bostadsrättsföreningar i huset, varav två, Brf Taxeringsrevisorn 2 och Brf 5 (som tidigare hette Brf Thomsons väg), är mycket problemtyngda. De har bland annat fått föreläggande från Miljöverket på grund av hälsofarlig boendemiljö.

När Brf Taxeringsrevisorn 2 bildades fick företaget Amun Capital Sweden, enligt stadgarna, 76 procent av rösterna i föreningen. I flera år styrdes föreningen av två personer från Stockholm samt en före detta lokalpolitikern för Centerpartiet. Han har suttit i båda föreningarnas styrelser och hans företag har i olika utsträckning haft hand om både ekonomin och fastighetsförvaltningen.

Efter Sydsvenskans granskningar av föreningarna och avslöjande om hur boende i huset var rädda för den före detta lokalpolitikern och flera hade anmält honom för hot och våld, uteslöts han från Centerpartiet. Flera boende Arbetaren pratar med berättar om hot, våldsamma situationer och rädsla för mannen. Granskningarna visade också hur han kapitaliserat på fastigheten, och straffbeskattades på 880 000 kronor, för att bland annat ha betalat ut svarta löner. Han har genom sitt bolag hyrt ut lägenheter i huset till ett fastighetsbolag för upp till 16 000 kronor i månaden. 

Fastighetsbolaget har i sin tur hyrt ut lägenheterna till Malmö stad som akutbostäder, för en månadshyra på upp till 52 000 kronor. Enligt Skatteverket har den före detta lokalpolitikern tjänat över 5 miljoner kronor i hyror under 2018-2019, medans fastigheten förfallit allt mer. I dag är han styrelseledamot för Brf 5:an, den andra problemtyngda bostadsrättsföreningen i huset.

– Jag lider med de familjer som köpt lägenhet här och undrar över hur deras problem ska lösas. Det är extremt mycket i fastigheten som måste åtgärdas. Om fastigheten skötts om och det hållits fint i området för de boende, så tror jag inte problematiken varit så stor som den är här i Kinesiska muren, säger Malin Morän, polisområdeschef i stadsdelen Rosengård i Malmö. 

Malin Morän, polisområdeschef i stadsdelen Rosengård i Malmö.

Malin Morän är polisområdeschef i stadsdelen Rosengård i Malmö. Foto: Enes Mehmedagic

Det var 2014 som Malmö stads miljöförvaltning gav Kinesiska muren det första i en rad förelägganden. Då var det Brf Taxeringsrevisorn 2 som hade fukt- och ventilationsprolem, vilka inte åtgärdades varpå vite blev utdömt av Mark- och miljödomstolen i Växjö. 

– Vad gäller den andra föreningen, Brf 5:an, så handlar det om att vi fick ett brev från VA Syd om att vattnet skulle stängas av på grund av obetalda fakturor, säger Vian Mirza, enhetschef på Miljöförvaltningen i Malmö och fortsätter:

– Under de senaste inspektionerna så har det handlat om fukt, mögel, dålig ventilation och en del kring värme. Det är Taxeringsrevisorn 2 som har det värst, anledningen till detta är omfattande problem med värmen, säger hon.

I januari 2018 gick kommunens miljöinspektörer igenom Brf 5:an. Då rapporterade Miljöförvaltningen om att det finns hot mot människors hälsa. Vattnet riskerades att stängas av, och ventilationen var dålig. I december 2020 dokumenterades omfattande mögel i flera lägenheter och Miljöförvaltningen valde i januari att göra en kollektiv orosanmälan på 119 barn i fastigheten.

– Om barn bor utan advekat värme, så är det en hälsorisk. Men det finns andra risker också som är kopplade till huset, Polisen har signalerat om kriminalitet och missbruk i huset, vilket också är en del av anmälan, säger Vian Mirza och tillägger: 

– Det finns många utredningar och de som vi prioriterar är de som har störst effekt på hälsan. Det ett stort antal lägenheter som är i behov av att saneras.

Fasaden på Kinesiska muren i Malmö.
2014 kom det första föreläggandet kring boendmiljön. Foto: Enes Mehmedagic

Taxeringsrevisorn 2 har misskött ekonomin till den grad att Handelsbanken har konkurshotat föreningen. Boende upplever en hopplös situation och många har slutat betala avgifterna. Miljöförvaltningen har försökt få de ansvariga att åtgärda bristerna, och höja boendekvaliteten i flera år – utan att något händer. Nu hotas alltså 17 hushåll som valt att sluta betala avgifterna i protest, av vräkning. 

– Inget fungerar här och vi får ingen hjälp. Varför ska vi då betala för något? Hälften av alla familjer vi här i huset har inte betalat sin avgift på många månader, jag känner en person som har bott här i sju år och som inte betalat sin avgift, säger Majid Mohamed.

Han, Alyia Husein och deras två barn är först ut med att vräkas, på grund av försenade avgifter. När de fick första brevet från Kronofogden betalade de skulden på 60 000 kronor direkt, men ytterligare en månad senare krävdes de återigen på samma summa och ränta. Det visade sig att föreningen inte meddelat Kronofogden att en betalning inkommit, och trots att de nu betalat ska de vräkas. Familjen köpte lägenheten för två år sedan och trodde sig ha gjort ett fint köp. 

– Först när vintern kom märkte vi problemen. Fönstren susar när det blåser. Elementen fungerar inte, och inte gjort det under tiden vi bott här. Vi frös hela vintern, och sedan slutade ventilationen fungera, säger Majid Mohamed. 

Majid är säker att det är en bestraffning för att han stått upp emot styrelsen, och öppet pratat om den boendesituation som råder. 

– Folk här stöttar mig, men är rädda. (Den före detta lokalpolitikern reds. anm) har bokstavligen talat dödshotat mig genom att ta strypgrepp på mig framför min familj och frågat varför jag inte betalar avgiften och varför jag pratar med media. Ingen i samhället bryr sig om oss. Vi har varit med i media och politiker och andra har pratat om oss men det finns ingen lösning, säger Majid Mohamed.

Inne i lägenheten har det dock tänts ett hopp för Majid Mohamed, då kronofogden Fredrik Lugnmark meddelar att det finns möjlighet att ge familjen anstånd i två veckor. Han uppmärksammar en detalj i de papper familjen fått.

– På grund av språkliga brister, så har de säkert missat det. Men om det kommer in en ansökan om anstånd kommer avhysingen prövas i Tingsrätten, och de har en möjlighet att behålla lägenheten, säger han.

Majid Mohamed i sin tömda lägenhet.
Majid Mohammed betalade in skulden när kravet från Kronofogden kom, men styrelsen gick ändå vidare med vräkningen. Foto: Enes Mehmedagic

Familjen lämnar in en ansökan om anstånd på plats och det hopp de har nu är att tingsrätten stoppar vräkningen, eller att styrelsen drar tillbaka den. 

– Rätten kommer att avgöra om det är ett rimligt eller skäligt att vräka dem. Föreningen måste också följa avtal. Om det är så att den har misskötts så mycket så kan det vara grund till att hålla tillbaka med avgiften, säger Fredrik Lunggren. 

Majid Mohammed har försökt att få tag på styrelsen, men det är aldrig någon som svarar på det telefonnummer som angetts. Under vräkningen finns dock en representant för styrelsen med. Men mannen i 40-årsåldern uppger att han inte tänker svara på några frågor. 

– Jag tänker inte uppge mitt namn. Jag är här som en tredjepart och har ingen koppling till styrelsen. Jag är utvald att vara här idag för att jag är kollega till kollegor inom säkerhetsbranschen. Jag representerar föreningen och är här för att lämna grejer och har ingenting mer att säga. Finns det frågor som får ni ringa dem. Det är av en säkerhetsaspekt jag inte säger mitt namn, säger han. 

Kronofogden delger dock hans namn och enligt register har den man som styrelsen har valt ut som representant i dag tidigare dömd för misshandel med järnrör, dopingbrott och narkotikabrott. 

– Jag har inte sovit på flera nätter och tänker på detta varje dag, jag vet inte vad som kommer hända med oss nu, säger Majid Mohamed.

Trots att den före detta lokalpolitikern inte sitter i styrelsen för Taxeringsrevisorn 2 längre är generellt konsensus bland grannarna att det fortfarande är han som styr bakom kulisserna. Sibel Hasan är en annan boende som fått hot om vräkning. Tillsammans med 16 andra hushåll begärde hon en extra stämma för att byta ut styrelsen.

– När röstkorten kom så fanns två alternativ representerade. Den sittande styrelsen och en grupp med mig och tre andra. De gjorde det omöjligt för vår grupp att ha en chans för att bli invalda. De personer som ville avsätta styrelsen… deras röster räknades inte då stadgarna säger att rösten inte räknas om man har obetalda avgifter, vilket vi har, säger hon.

Enligt Kronofogden så kommer ytterligare 16 vräkningar att ske. 

– Jag har sett listan och 90 procent av de som ska vräkas är de som krävt avsättning av nuvarande styrelse, säger Sibel Hasan. 

Enligt uppgifter till Arbetaren så har flera medlemmar i bostadsföreningen stora skulder till föreningen, utan att fått vräkningshot. I minst ett fall ska en boende även diskuterat om en avbetalningsplan med den före detta lokalpolitikern.

– Jag har en inspelning där han säger “det är jag som bestämmer vem som går till Kronofogden”. Han sitter ju inte i styrelsen och har inte den makten egentligen, men 100 procent att han har en påverkan på vem som blir utslängd, säger Sibel Hasan.

Sibel Hasan har ett krav från Kronofogden på tre avgifter. Enligt henne så har hon inte fått någon avi för dessa, nu är hon i kontakt med advokat och vill sälja sin lägenhet.

– Men eftersom de inte har lämnat in redovisningen på flera år så är det svårt, säger hon.

Den grå fasaden på Kinesiska muren i Malmö.
Det går heller inte att tvångsförvalta bostadsrättsföreningar, då det enbart finns verktyg för misskötta hyresfastigheter. Foto: Enes Mehmedagic

För denna gång lämnade låssmeden lägenheten utan att byta lås. Familjen ska nu försöka hitta en jurist men väljer att inte sova i lägenheten på grund av rädsla. Majid Mohamed har inte sovit på flera dygn och skakar av utmattning när han berättar:

– När beskedet om vräkning kom erbjöds vi en lägenhet hundra kilometer från Malmö, men det går inte då barnen går i skola i Malmö. 

Om tingsrättens beslutar om vräkning så kommer familjen att förlora sin kontantinsats, ha kvar sitt bolån samtidigt som deras lägenhet kommer tvångsförsäljas av Kronofogden. 

Den nuvarande styrelsen svarar på Arbetarens frågor via mail. 

Varför tar ni beslutet att nu vräka 17 hushåll?

”Det finns många medlemmar i föreningen som har uteblivna årsavgifter (månadsavgifter) till föreningen. Beslut om att driva in obetalda årsavgifter togs tillsammans med övriga medlemmar som vill förbättra föreningens ekonomi så att vi får möjlighet att undvika konkurs.”

Har samtliga obetalda avgifter?

”Samtliga 24 ärenden som skickades in februari 2021 gällde försummelse av årsavgifter. I några fall gällde det en kombination av obetalda årsavgifter och allvarliga störningar. De ärenden där medlemmarna betalade inom tidsfristen har återkallats. Men mycket beror på Kronofogdens handläggning och därför befinner sig varje ärende på olika stadier.”

Finns det hushåll med obetalda avgifter som ni inte skickat till Kronofogden?

“Ja, ett fall där vi saknar uppgifter till medlemmen som lämnat lägenheten för länge sen. Men så snart vi får alla underlag från den gamla styrelsen och hittar korrekta ägaruppgifter och utreder vad som hänt så kommer vi gå vidare med den också om det behövs.”

I Majid Mohameds fall dröjde det en månad innan ni meddelande KF att ni fått betalning, varför denna fördröjing?

”Styrelsen har varit extremt överbelastade med viktiga arbetsuppgifter. Men vår meddelande till Kronofogden var inte orsaken till avhysningen. I Majids fall rörde det sig om 11 utestående månadsavgifter som inte betalades inom tidsfristen. Därtill förlorar man i regel utnyttjanderätten till sin lägenhet om man har för många upprepade och långvariga betalningsförseningar. Det enda som kan rädda bostadsrättsinnehavare i det läget är föreningens välvilja att låta misskötsamma medlemmar bo kvar men då det tog nästan 1 år innan han betalade sina skulder var det för riskfyllt för föreningen att acceptera. Det är inte hållbart för en förening att fortsätta tolerera förlust av inkomstkälla i så hög utsträckning och så långa perioder. Då är det inte bara misskötsamma medlemmar som förlorar sina lägenheter utan även alla medlemmar som har skött sig och fullgjort sina förpliktelser gentemot föreningen. Det skulle innebära att ännu fler som inte gjort något fel råkar illa ut. 

Detta fall tillsammans med flera andra har skadat föreningens ekonomi och minskat chanserna till att komma längre fram i arbetet att rädda föreningen. Föreningen går under om vi fortsätter dras med de medlemmar som försummar sina årsavgifter. Därför är vi rädda om föreningens framtid och gör vårt yttersta för att tillvarata föreningens intressen.”

Riksdagsledamoten Momodou Jallow (V) tog upp frågan om konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden vid en interpellationsdebatt den 19 mars. Han lyfte kinesiska muren som ett exempel där bostadsrättsinnehavare saknar hopp om en ljusare framtid, med tanke på bristen på dagens lagstiftning. Det saknas ansvariga myndigheter när bostadsrättsföreningar kollapsar, och de boende kan inte få hjälp någonstans ifrån.

Det går heller inte att tvångsförvalta bostadsrättsföreningar, då det enbart finns verktyg för misskötta hyresfastigheter. Han påpekade även att Regeringskansliet under en längre tid berett frågan fast bristerna för de drabbade i exempelvis ”Kinesiska muren” kvarstår. Vänsterpartiet krävde att regeringen skyndsamt skulle lägga fram lagförslag så “att vi i framtiden slipper se fler kinesiska murar.” 

Majid Mohamed tror dock att familjen kommer hinna förlora sin lägenhet innan något händer. 

– Vi vill att detta går så långt som det bara kan, hela vägen till regeringen… men innan det kommer någon hjälp har vi förlorat vår lägenhet, säger Majid Mohamed.

Arbetaren har sökt den före detta lokalpolitikern utan resultat. 

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Malin Sjöberg Högrell och Simona Mohamsson, Liberalerna
Partiprofilen Malin Sjöberg Högrell bildar ett nytt parti där hon hoppas ta besvikna liberala röster från Simona Mohamsson. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Magnus Lejhall/TT

Krisen i Liberalerna: Avhoppare bildar nytt


Krisen i Liberalerna fortsätter att växa. Under måndagen meddelade en tung avhoppare att hon bildar ett nytt parti för att locka Sveriges mittenväljare: Liberalt Initiativ – Folkpartisterna.

Med opinionssiffror under folkölsnivå och med rekordlågt förtroende för partiledare Simona Mohamsson kommer nu nästa smäll för Liberalerna. 

Malin Sjöberg Högrell, tidigare ordförande i Liberalernas kvinnoförbund och regionråd i Uppsala har bestämt sig för att starta ett nytt parti. Det här i spåren av att partiets kontroversiella beslut tidigare i våras där de bestämde sig för att släppa in Sverigedemokraterna i en kommande regering vid valseger för Tidöblocket.

– Vi startade det här partiet för att det finns ett vakuum i svensk politik. Det finns inte ett riktigt mittenalternativ, säger Malin Sjöberg Högrell i en intervju med Sveriges Radio.

Akut läge enligt experter

Simona Mohamsson och partiledningens svängning i SD-frågan gav inte det ökade väljarstöd som Liberalerna hoppats på. Åtminstone inte sett till opinionen. Partiet ligger gång på gång långt under riksdagsspärren i de opinionsmätningar som kommer och läget beskrivs av allt fler politiska experter som akut ju närmare valet i september vi kommer.

I Statistiska centralbyråns stora partisympatiundersökning för maj 2026 hamnade Liberalerna på katastrofsiffran 2,5 procent vilket innebär att de skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Svt satsning Nick Alinia Vera Oredsson invandrare för svenskar
Nyheter från TJ möter upp Lind Mickegren, exekutiv producent för Sveriges Television, för att prata om public service-företagets nyförvärv. Foto: Jessica Gow/TT, Christine Olsson/TT, Ulf Palm/TT

Vera Oredsson klar för Svt:s nya humor­satsning

Svt fortsätter sitt arbete med djärva nyförvärv. I den nya humorprogramserien Älskade russin, med undertiteln Krutgummor åt svenskarna, gör en pigg pensionär tillika invandrare premiär som tv-ankare: Vera Oredsson, 98 år, veterannazist.

– Jag skulle rensa i rabatten där hemma, det var ett sånt elände. Så frös jag plötsligt till och blev stående där på knä med skoffelhackan och utbrast: ”Men hur gjooooorde han? Ingen kunde rensa upp som doktor Goebbels, han fick hela Berlin rensat på bara ett par dagar, men hur gjorde han egentligen? Nu skulle man ha behövt hans nypor!”

De två panelisterna bredvid Vera Oredsson (oberoende nazist, 98 år) i studion kiknar av skratt och andfådda garv hörs från den castade publiken.

– Jag älskar dig, Vera! Jag älskar när en invandrare törs tänka utanför boxen och vara kritisk även mot icke-svenskar, hörs en av medpanelisterna frusta mellan skrattparoxysmerna.

Svt:s nya oberoende, nazisatsning: ”Nu vänder det”

Med det tar klippet slut. Lind Mickegren, exekutiv producent för Sveriges Televisions, Svt, nya humorprogramserie Älskade russin, med undertiteln Krutgummor åt svenskarna, klickar av mobilen och stoppar den belåtet i byxfickan. TJ och han har stämt träff på parkeringen utanför Svt:s högkvarter på Oxenstiernsgatan 34 i Stockholm.

– Nu vänder det, säger Lind Mickegren, och fortsätter:

– Äntligen har vi hittat nyckeln till hur vi både kan tilltala pensionärerna, vår publikstomme, och nå ut med delbart content som vår nya ungdomsgeneration älskar, samtidigt som vi kan punktera anklagelserna om vänstervridning en gång för alla. Och äntligen en invandrare som kan gå hem i breda lager, låt vara att hon kom hit redan 1945!

Svt har varit under hård press under de senaste åren. Enorma summor måste sparas inom programproduktionen till följd av sviktande kostnadskompensation från Tidöpartierna – massor av tjänster måste bort. Samtidigt fortsätter debattörer som Aron Flams och Jens Gam-Man att elda på de högerradikala kadrerna i kraven att public service helt ska läggas ner. Svt har försökt ta sitt ansvar genom att ta in såväl Flams och Gam-Man som den härligt spjuveraktige högerpopulisten Ching Frack som medverkande i diverse program, men konstigt nog har det inte fungerat – hetsen från höger mot public service-företaget har fortsatt med oförminskad styrka.

Vit makt-hälsningsanhängaren Al Nickinia till Svt

Svt såg sig till slut nödgade att överraska kritikerna med en så kallad brutalblidkning och plocka in vit makt-hälsningsanhängaren Al Nickinia för att skoja och rasa i studion, men då blev det förargligt nog också tjafs.

Nu räknar man med att kritiken ebbat ut, men om det ändå skulle höras skeptiska röster har Lind Mickegren svar på tal:

– Det är en helt rimlig public service-hållning att vilja upprätthålla åsiktsmångfald. Det finns bevisligen invandrare som är nazister, det är Vera själv ett levande bevis på. Ska inte de få representeras? Varför skulle de inte kunna synas i public service? frågar Lind Mickegren retoriskt, med formuleringar som är närmast identiska med svaren till ETC när det stormade runt Al Nickinia som programmedverkande.

– Det finns inget som blir så älskat som när pensionärer kan bjuda på sig själva, säger Lind Mickegren.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Joe Hill, Gävle
Så här kan målningen av Gävles största kändis, enligt Svt, komma att se ut. Joe Hill emigrerade till USA i början av 1900-talet och blev där en mycket känd agitator för facket IWW, innan han avrättades. Foto: Skärmdump Svt och Johan Apel Röstlund

Joe Hill hyllas i Gävle med jättelik muralmålning

Joe Hills ikoniska ansikte som gigantisk muralmålning? Det kan snart bli verklighet i hans gamla hemstad Gävle. 

Det är Svt Gävleborg som nu rapporterar att Joe Hill Visitor Center i centrala Gävle kontaktat det kommunala bostadsbolaget Gavlegårdarna som gett sitt godkännande till en jättelik målning på en av sina fasader.

– Han var den första personen som använde musik, och nådde ut brett, för att förbättra samhället till det bättre. Och han fortsätter att inspirera människor än i dag – mer än hundra år senare. Jag tycker det är jäkligt häftigt.

Det säger Lasse Nivér på Joe Hill Visitor Center till Svt.

Drar turister till Gävle

Nu återstår endast att söka bygglov samt finansiering. Förhoppningen är att målningen kommer att uppföras på en av fasaderna intill det hus där Joe Hill, då Joel Hägglund, föddes uppe på Söder i Gävle 1879.

Varje år kommer många utländska turister till Gävle för att besöka Joe Hill-gården, som ägs och drivs av SAC Syndikalisterna och Joe Hill-sällskapet. Dessutom öppnades för bara två år sedan Joe Hill Visitor Center i det gamla fängelsemuseet i Gävle som ett komplement. Staden arrangerar även stadsvandringar i den världskända fackliga aktivistens och protestsångarens fotspår.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Protest utanför förvaret: ”Free Bella!”

I april träffade jag (Alexandra) Bella Demhat Aksoy, 35. Vi satt i soffan i lägenheten som hon gömde sig i, livrädd för att skickas till hemlandet Turkiet. Jag såg mig över axeln hela vägen dit och hem, precis som hon berättade att hon gjorde på kvällarna när hon och maken Emil ibland smög sig ut efter mörkrets inbrott för att ta en kort promenad. Få lite luft.

Demonstranter med skyltar samlades utanför Migrationsverkets förvar i Märsta utanför Stockholm.
Skyltarna sprayas på plats. Foto: Alexandra Urisman Otto.

Bella kom till Sverige för nio år sedan, efter att ha flytt från den egna familjens dödshot och de stora riskerna med att leva som transkvinna och aktivist för kurdiska rättigheter och hbtqi-rättigheter i Turkiet.

– Jag började med aktivism för min könsidentitet och jobbade för en stor organisation för transrättigheter i Turkiet som heter Pink life, berättade hon i Arbetarens väljarintervju.

– Vi genomförde demonstrationer, var i parlamentet och talade. Jag var med i stora nyhetssändningar, tv-program. Myndigheterna kan väldigt lätt hitta allt det här om jag skulle komma tillbaka. Jag kommer att sättas i fängelse av regeringen. Eller så kommer jag att bli dödad av min familj.

I torsdags gick Emil och Bella ut igen, en kort stund bara. När de var på väg in genom porten knackade en polis på Bellas axel. Nu sitter hon i Migrationsverkets förvar och ska utvisas. Hennes advokater kommer att lämna in en ansökan om verkställighetshinder men det behövs också människor som kräver att hon ska få stanna, säger Bellas man Emil Jämsén.

– Jag ber alla som kan att engagera sig för att rädda Bella, sa han till mig på telefon igår.

Och idag arrangerades den första demonstrationen till stöd för Bella. Flera andra, i olika städer, är under planering.

Bella Aksoys man Emil Jämsén och hans mamma tittar mot fönstret där Bella står. Det går inte att se in, men ut. Foto: Alexandra Urisman Otto.

På sociala medier är det stor uppslutning för att Bella ska få stanna. I skrivande stund har 7188 personer skrivit på ett upprop.

Foto: Alexandra Urisman Otto.
Foto: Alexandra Urisman Otto.
Foto: Alexandra Urisman Otto.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Klistermärken från nätverket mot gruvan i Nunasvaara. Klistermärken från nätverket mot gruvan i Nunasvaara.

Greta och Alexandra: I dag skulle man vara i Vittangi!

“Välkommen att delta i en båtfärd längs Torneälven, genom ett ännu levande och orört älvlandskap. Syftet med färden är enkelt men viktigt, att låta våra gäster uppleva älven på plats, känna stillheten, se vattnet, dricka vattnet… Och förstå varför så många människor värnar detta område.”

Idag äger detta fina arrangemang rum just där Greta och jag var tidigare i våras. Livspusslet har satt stopp för ytterligare en resa till Vittangi men jag (Alexandra) tänkte dela med mig av vad vi fick höra när vi var där. Då låg snön fortfarande djup och vi pulsade oss fram mot Ulrik “Ulle” Lidströms hus intill älven.

Vi hade fått skjuts dit från Kiruna där vi hade varit i drygt ett dygn och träffat flera fina och intressanta personer. Det blir mer om det i ett annat inlägg men en sak som ringde i öronen när vi var på väg in genom dörren hemma hos Ulle, det var vad Karin Kvarfordt Niia hade sagt till oss i ett samtal dagen före. Hon sitter i styrelsen i Gabna sameby vars marker sträcker sig över Kiruna och Pajala kommun.

– Det är en ganska sorglig syn som jag, och många samer med mig tror jag, har på på det politiska läget. Det är en tydlig känsla av svek. Ett svek gentemot oss som i generationer har förvaltat och använt och levt på markerna här i norra Sverige. Och faktiskt förvaltar dem på ett sätt så att ekosystemen fortfarande fungerar, sa hon. 

– Och så ser man det politiska systemet och de olika partierna som helt faller för lobbyismen från industrin. När vi möter politiker eller när man hör politiker svara i debatter och i diskussioner. Då är det industrins argument som framförs.

För mig (det är Alexandra som skriver) är det här ett väldigt viktigt perspektiv som ofta hamnar i skymundan. Samiska rättigheter handlar just om det, förstås. Om mänskliga rättigheter för ett urfolk, en minoritetsgrupp. Men det handlar också om att samerna, liksom urfolk över hela världen, hjälper oss alla genom att vårda och skydda vår gemensamma natur i ett läge när den akut behöver allt tänkbart skydd den kan få. 

Hemma hos “Ulle” Lidström hade vi utsikt över Torneälven från köksfönstret. Vi drack kaffe ur termos och Ulle och Hanna Råman, som också bor i byn och engagerar sig i gruvmotståndet, fick berätta. 

– Skadorna blir oåterkalleliga, sa Hanna.

Det handlar om det planerade gruvprojektet där det australiensiska bolaget Talga vill utvinna grafit. Tidigare har huvudfokus varit att få fram råvaror till litiumbatterier för elbilar. Men man ser nu även över möjligheterna att kunna använda grafiten till bland annat “försvarsapplikationer”.

Gruvplanerna hotar livsmiljöer, kultur och framtid, menar motståndsnätverket, som Ulle och Hanna båda är en del av, tillsammans med flera samebyar, organisationer, politiker och privatpersoner.

En gruva i Nunasvaara skulle förstöra renarnas betesmarker, störa flyttvägarna, förorena vattnet, försvåra jakt, fiske och bärplockning, menar nätverket. Och det skulle bryta den unika tystnaden i skogarna med sprängningar och tung trafik. 

Vid bordet tillsammans med Ulle och Hanna satt också Mats Sidmalm, kommunalpolitiker för S i Kiruna kommun – som till hösten har bytt parti och kandiderar för V. Också han är en del av motståndet mot gruvan.

– De talar hela tiden om att det ska bli arbetstillfällen med en ny gruva. Men det är enorm brist på arbetskraft i kommunen. Hotell och caféer… De flyger upp personal från Stockholm, sa han.

– Jag var och besiktigade bilen nyligen. De jobbar 7/7-skift. Jobbar sju dagar och är lediga sju. Det är på väg att bli som att jobba på en oljeplattform att jobba i Kiruna. 

Ja, varför ska man bo i en liten by långt ifrån alla bekvämligheter – om naturen på platsen blir förstörd? Vem ska vilja flytta dit för dessa “arbetstillfällen”, frågade de sig kring Ulles köksbord.

I fallet Nunasvaara är inte ens kommunen – Kiruna kommun – för gruvan. Länge vägrade man att utforma en detaljplan för området, något som behövs för att komma vidare i processen. Då valde regeringen att köra över kommunen, genom att tillämpa en befintlig paragraf i lagen – som aldrig tidigare använts.

– Man betraktar oss som en koloni där man bara hämtar resurser utan att ge någonting tillbaka, sa kommunalrådet till Dagens Nyheter i januari förra året.

Efter ytterligare vändor har en detaljplan nu lagts fram – av länsstyrelsen istället för kommunen. Och planen har godkänts av regeringen. Men ännu är det flera steg kvar i processen och motståndet står starkt. 

För att nå framgång behövs många som engagerar sig, tror Hanna Råman. Människor som lever på andra platser som också hotas av liknande projekt, skulle kunna ansluta sig. Den solidariska organiseringen är viktig.

– Om man ska vinna något sånt här så måste man ha strategier där man får med mycket folk. Vi har i vår grupp tre samebyar, lokala grupper och andra. Men vi måste bli ännu fler. Och det kanske måste vara så att Puoltsa måste vara med, Jukkasjärvi måste vara med. Vi måste bli större och större och större och till slut kanske… Hela Norrbotten!

Greta fyller i:

– Ja, och nationellt. Vi behöver folk från hela landet som säger “Sluta exploatera” och vi behöver öka medvetenheten om vad som faktiskt händer. 

En liten reflektion: Det sägs ofta att det finns målkonflikter mellan att skydda miljö och klimat. Man kan få intrycket av att vi “måste” förstöra naturen för att kunna ställa om till ett “klimatsmart” samhälle. Men det här förutsätter att man accepterar en massa premisser som aldrig ens kommer upp i den politiska debatten. Är det till exempel en naturlag att vår konsumtion måste öka? Är det en naturlag att vi måste öka energiproduktionen, energiförbrukningen, resursuttaget? När FN:s klimatpanel IPCC redan år 2018 sa att det krävs “snabba, långtgående och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen” kanske det också var ett medskick till oss att se på samhällsutmaningarna på ett större och mer radikalt vis.

Med en sådan blick är det lätt att se att målkonflikten knappast finns mellan att “rädda miljön” och att “rädda klimatet”, utan mellan att vara redo för verklig transformation – inklusive att ta steg tillbaka, minska, avstå – och att inte vara det. (Här finns förresten en annan hyfsat färsk text om att själva utgångspunkten för det politiska samtalet är upp och ner…)

Hanna Råman pekar mot sitt yngsta barn som leker i rummet intill. Friheten att kunna leva nära naturen, utan de inskränkningar som stadslivet ger. Om hon inte kan ge sina barn det… Då vet hon inte var de ska bo.

– Mina barns pappa man är masai, från Tanzania. Och senast vi var där och hälsade på var det plötsligt jättebra uppkoppling på mobilen. Så har det aldrig varit tidigare, sa hon.

– Efter ett tag förstod jag att uppkopplingen hade kommit samtidigt som den nya grannen; en ny guldgruva som ett kinesiskt börjat anlägga just intill. Jag blev helt stum, var bokstavligen tyst i en hel dag. Tar det aldrig slut?

Läs gärna mer om Nunasvaara, motståndet mot gruvan och helgens manifestation här.

Det var allt för nu, vi hörs snart igen!

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
– Det är uppenbart att risken är stor att Bella utsätts för våld eller övergrepp om hon tvingas återvända till Turkiet, säger Silas Aliki som företrätt Bella Demhat Aksoy. Foto: Alexandra Urisman Otto

Polisen har gripit utvisningshotade Bella – ”Alla behövs nu”

”I Turkiet kommer jag att sättas i fängelse av regeringen. Eller bli dödad av min familj”, sa Bella Aksoy till Arbetaren i april. På torsdagskvällen greps hon och sitter nu i förvar i väntan på utvisning.

– Jag ber alla som kan att engagera sig för att rädda Bella, säger hennes man Emil Jämsén.

Arbetaren har tidigare berättat om Bella Demhat Aksoy, 35, som gömt sig för gränspolisen för att undvika utvisning. Hon kom till Sverige för nio år sedan, efter att ha flytt från den egna familjens dödshot och de stora riskerna med att leva som transkvinna och aktivist för kurdiska rättigheter och hbtqi-rättigheter i Turkiet. 

– Jag började med aktivism för min könsidentitet och jobbade för en stor organisation för transrättigheter i Turkiet som heter Pink life, berättade hon i Arbetarens väljarintervju.

– Vi genomförde demonstrationer, var i parlamentet och talade. Jag var med i stora nyhetssändningar, tv-program. Myndigheterna kan väldigt lätt hitta allt det här om jag skulle komma tillbaka. Jag kommer att sättas i fängelse av regeringen. Eller så kommer jag att bli dödad av min familj.

Bellas man meddelar att hon gripits

På torsdagskvällen meddelande hennes make sedan sex år, Emil Jämsén, att Bella gripits. På Facebook skriver han

”För några minuter sedan så stoppade polisen mig och Bella när vi var på väg hem. De sa att gränspolisen ville tala med henne. De tog med sig min älskade till Märsta för förvar (…). Jag har ingen aning om vad som kommer att hända nu.

Jag är förkrossad.” 

Han beskriver också hur Bella visade tecken på panikångest vid gripandet och uppmanar människor att skriva under ett upprop för att Bella ska få stanna i Sverige – i skrivande stund har över 5 800 personer skrivit under. 

– Nu brinner det i knutarna och alla som vill hjälpa Bella behövs. Sprid information om hennes fall och andra liknande fall! Prata om det! Och dyk upp på demonstrationen utanför förvaret i Märsta på lördag, säger han när Arbetaren når honom på telefon.

”Jag vet inte vad som händer nu”

På fredagsförmiddagen får Arbetaren ett samtal med Bella, som i förvaret har tillgång till dator för att kunna skriva och ringa. Hon och Emil hade lämnat lägenheten de gömde sig i för en promenad före middagen, berättar hon. Då kom polisen fram och bad om hennes ID-kort. 

– Jag vet inte vad som händer nu. Jag försöker bara greppa allt som sker. Och jag försöker rensa hjärnan och vara stark. Jag är så trött på det… På att vara stark, säger hon genom gråten.

Under natten har hon bara sovit i några minuter. Allt känns overkligt och Arbetaren har svårt att genomföra intervjun, eftersom Bella gråter och har svårt att andas under samtalet.

– Det var så konstigt och obehagligt att vakna på en plats jag inte alls känner till. Personalen kan komma in när som helst i mitt rum. Jag känner ingen människa här.

Under Migrationsverkets långa process uppmärksammades Bella Aksoy och hennes advokater på att Säpo var involverad i ärendet, något tidningen Blankspot var först med att berätta.

– Det finns ett dokument som varken jag eller advokaterna har fått se, där det framgår att jag har varit med i motståndsrörelsen PKK. Det här stämmer och var en del av en period i mitt liv när jag på alla tänkbara sätt försökte bli accepterad och älskad av min familj, sa Bella till Arbetaren i april.

Stora brister i hanteringen av Bellas ärende

Enligt Bella Aksoy har hon inte någon koppling alls till PKK längre men enligt hennes advokater har intyget från Säpo sannolikt haft stor påverkan på hennes chanser till uppehållstillstånd.

Silas Aliki. Foto: TT

Silas Aliki, som har företrätt Aksoy under processen, har tidigare understrukit att det finns stora brister i hanteringen av Bellas ärende. En person som är kurd, transkvinna, medialt uppmärksammad aktivist, och som dessutom redan utsatts för övergrepp i hemlandet, bedöms i stort sett alltid riskera förföljelse i Turkiet.

Nu kommer Sverige att försöka verkställa utvisningen, säger Silas Aliki till Arbetaren.

– Det är uppenbart att risken är stor att Bella utsätts för våld eller övergrepp om hon tvingas återvända till Turkiet.

Fotnot. savebella.org uppdateras det löpande om vad som händer i Bellas fall och vad den som vill engagera sig kan göra för att hjälpa henne. På lördag klockan 15.00 arrangeras en demonstration utanför förvaret i Märsta.

Publicerad
2 weeks sedan
Statsminister Ulf Kristersson (M) och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) besöker Charlottendal bussdepå i Gustavsberg.
Kristdemokraten Ebba Busch och moderaten Ulf Kristersson i samband med att Tidöregeringen meddelade att biljettpriserna för kollektivtrafiken kapas i ett halvår. Foto: Christine Olsson/ TT

Halva priset i kollektiv­trafiken – kör bara kör!

”Sänk priserna ännu mer, bygg ut trafiken, höj lönerna, korta arbetstiderna och avveckla upphandlingssystemet som pressar både personal och resenärer.” Sara Vestberg och John Nordmark, före detta bussförare, om varför Ulf Kristersson och Ebba Busch måste göra en riktig satsning på kollektivtrafiken.

I 30 års tid har vi fått höra att det inte finns pengar till stora offentliga satsningar. Inga pengar till billigare kollektivtrafik. Inga pengar till bättre löner och arbetsvillkor för de som håller samhället rullande. Inga pengar till satsningar som omfördelar från de rikaste till vanligt folk.

Men plötsligt händer det. Staten har råd att halvera priset i kollektivtrafiken under ett halvår. Bra! Äntligen visar man att det faktiskt går.

Så fortsätt då. Gör satsningen permanent. Dubbla eller tredubbla investeringarna. Sänk priserna ännu mer, bygg ut trafiken, höj lönerna, korta arbetstiderna och avveckla upphandlingssystemet som pressar både personal och resenärer.

Tuff arbetsmiljö för busschaufförer

När Ebba, Ulf och andra politiker får chansen att visa hur “folkliga” de är genom att provköra buss, romantiserar de samtidigt ett yrke vars villkor de själva varit med och försämrat. Politikerna poserar gärna i förarsätet för en dag. Men de som faktiskt kör bussarna varje dag är ofta utlandsfödda arbetare – samma människor som Uffe och Ebba vill utvisa.

Privatiserad kollektivtrafik, stress, osäkra scheman, försämrad strejkrätt och en arbetsmiljö som gör det svårt – särskilt för kvinnor och småbarnsföräldrar – att stanna kvar i yrket.

Vill ni visa respekt för ett samhällsviktigt arbete? Då krävs mer än ett kamerabesök i förarhytten.

En riktig satsning på kollektivtrafiken skulle ge fler resenärer, fler avgångar, fler jobb och bättre villkor för arbetarna. Fler unga skulle kunna söka sig till yrket. Fler skulle kunna kombinera arbete med familjeliv. Kollektivtrafiken är en avgörande del av människors vardag – och den måste fungera.

I klimatkrisen är detta helt nödvändigt.

Samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på kollektivtrafiken

I ett Sverige där ojämlikheten är på samma nivå som i Saudiarabien, Sydafrika, Ryssland och Brasilien behövs investeringar som faktiskt förbättrar livet för vanligt folk.

Och i en tid av höjd beredskap behövs robusta offentliga system. Titta på Ukrainas järnväg under Rysslands anfallskrig – fungerande kollektivtrafik och järnväg är samhällsbärande.

Allt detta skulle göra människors liv bättre. Det skulle dessutom vara samhällsekonomiskt lönsamt.

Så vad finns det egentligen att invända mot?

Kör bara kör.

Sara Vestberg, fd bussförare och masterstudent på Försvarshögskolan
John Nordmark, fd bussförare och facklig samordnare för SAC Syndikalisterna

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Libanon
Räddningsarbetare letar kroppar efter en annan israelisk attack mot Libanon förra veckan. Foto: Mohammed Zaatari/TT

Nya israeliska attacker mot Libanon: Tolv döda bara i natt

Israel fortsätter sina dödliga attacker mot Libanon. Under natten mot i tisdags dödades minst tolv personer efter en militäroffensiv mot en libanesisk by i Bekaadalen.

Attacken skedde sent på måndagskvällen lokal tid. Strax innan hade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som av den internationella brottmålsdomstolen ICC anklagas för brott mot mänskligheten, beordrat militären att ”accelerera sina insatser” i Libanon.

Minst tolv personer ska ha dödats, enligt uppgifter från Libanons statliga nyhetsbyrå. Samtidigt uppger också den libanesiska shiamilisen Hizbollah att de genomfört drönarattacker mot israeliska militäranläggningar. Där finns än så länge inga uppgifter om några skadade eller döda.

Publicerad
2 weeks sedan
Reza Pahlavi
Under de senaste åren har Pahlavi-strömningen försökt presentera sig som ett modernt och liberalt alternativ. Men strukturellt sett föreslår den inget annat än rekonstruktionen av en centraliserad stat, en mäktig armé, en marknadsekonomi och en säkerhetsordning, skriver Hasse-Nima Golkar. Foto: Markus Schreiber /AP/TT

”Varken Donald Trump, Benjamin Netanyahu eller Reza Pahlavi kommer att befria Iran”

Under åren som ledde fram till kriget 2026 introducerades Reza Pahlavi gradvis i västerländska medier som ”oppositionens färdiga ansikte”. Denna mediala representation uppstod inte ur social organisering inne i Iran, utan snarare genom kopplingen mellan lobbyistnätverk, persiskspråkiga medier utomlands och västs behov av ett ”hanterbart alternativ”. Detta projekt, menar Hasse-Nima Golkar, vilade på två huvudsakliga pelare: nostalgi för Pahlavi-eran samt rädsla för kollaps och instabilitet.

För en del av den urbana medelklassen och en yngre generation utan direkt erfarenhet av det kungliga diktatoriska styret har bilden av Pahlavis kommit att förknippas med stabilitet, modernisering och goda relationer med väst. Denna bild suddar dock medvetet ut historien om det organiserade förtrycket av arbetarklassen, anarkistiska och radikala vänsterkrafter, folkliga rörelser, och andra under monarkin.

Ur ett anarko-syndikalistiskt perspektiv var Pahlavi-monarkin inte en symbol för utveckling, utan en del av processen att integrera Iran i den globala ordningen. En ordning som byggde på armén, säkerhetspolisen och undertryckandet av oberoende fackföreningar. Och monarkismen i dagens Iran vilar, trots all sin mediepropaganda, fortfarande på tre pelare: vertikal auktoritet (hierarki); centraliserad (fascistisk) nationalism; och en kapitalistisk ekonomi beroende av den globala ordningen.

Mänsklig frihet inte kommer inte ovanifrån

Det som blev tydligt i samband med kriget och Irans politiska kris var inte bara erosionen av den styrande islamisk-shiitiska staten, utan också den djupa krisen i själva begreppet ”alternativ”. Det iranska samhället stod under samtidigt tryck från inhemskt förtryck, utländskt krig, politisk-ekonomisk kollaps och informationskrigföring. I detta läge framträdde delar av exiloppositionen — särskilt den högerextrema monarkistiska strömningen kring Reza Pahlavi — inte som en kraft för befrielse, utan som en kraft för att begränsa och avleda det sociala upproret. 

Detta är ingen tillfällighet. Monarkismen, även i sin samtida ”moderna” och mediepaketerade form, bär fortfarande på samma logik som Michail Bakunin varnade för för mer än ett sekel sedan: reproduktionen av auktoritet genom löften om ordning, säkerhet och nationell räddnin. Mänsklig frihet kommer inte ovanifrån, utan endast underifrån, född ur vanliga människors direkta handlingar.

Men monarkismen, även när den talar om ”demokrati”, betraktar fortfarande politik som något som tillhör eliter, dynastier och statliga förvaltar.

Kriget blev sanningens ögonblick

Under de senaste åren har Pahlavi-strömningen försökt presentera sig som ett modernt och liberalt alternativ. Men strukturellt sett föreslår den inget annat än rekonstruktionen av en centraliserad stat, en mäktig armé, en marknadsekonomi och en säkerhetsordning. Det är alltså ingen fortsättning på den radikala rörelsen ”Kvinna–Liv–Frihet”, utan snarare ett försök att begränsa dess revolutionära potential. För en rörelse som kan bygga råd, organisera generalstrejker och skapa former av social självorganisering-självförvaltning kommer inte längre att behöva en ”prins”.

Före kriget försökte vissa monarkister framställa sig som demokratiska, människorättsinriktade och nationella. Men kriget blev sanningens ögonblick och ledde till en historisk skam för dem. När bomber föll över iranska städer förblev stora delar av högeroppositionen i exil inte bara tysta, de uppmuntrade öppet attackerna. Bilderna och videorna där amerikanska och israeliska flaggor höjdes bredvid slogans som ”Leve Shahen” var inte bara ett propagandamisstag, de markerade ögonblicket då monarkismen fullständigt integrerades i den imperialistiska krigsmaskinen.

I åratal beskrev dessa krafter ekonomiska sanktioner som ”smart press”, de kallade förstörelsen av infrastruktur för ”frihetens pris” och de reducerade arbetarnas, barnens och vanliga människors död till konsekvenserna av en ”övergångsfas”. Men för de flesta människor inne i Iran var sanningen tydlig: en kraft som bygger frihet på ruinerna av offentlig infrastruktur och bombade hem söker inte frihet, den profiterar på och förmedlar krig. Reza Pahlavi står just här som en säkerhetsventil för den globala ordningen för att begränsa möjligheten till social revolution i Iran.

Här är Emma Goldmans kritik fortfarande viktig. Hon varnade upprepade gånger för att nationalism och militarism, även när de uttrycks i ”frihetens” språk, i slutändan förvandlar människor till bränsle för statens maskineri. 

Befrielsens horisont ligger inte i kronans återkomst

Västmakterna söker inte social revolution i Iran. Det de vill ha är en kontrollerad maktöverföring. En förändring som bevarar kapitalets ordning, militärens struktur och regionens geopolitiska position. Därför lyfte västerländska mainstreammedier fram Reza Pahlavi som oppositionens naturliga ledare, medan de verkliga krafterna för socialt motstånd — arbetare, lärare, kvinnor, pensionärer, studenter och lokala aktivister — trängdes undan till marginalerna.

Pahlavi-projektet söker inte direktdemokrati, utan en rekonstruktion av den centraliserade nationalstaten. Samma modell som i hela Mellanöstern konsekvent har lett till repression av motståndare: arbetare, etniska grupper, kvinnor, studenter, LGBTQIA+-grupper och andra.

Monarkismen försöker övertyga människor om att problemet endast är Islamiska republikens existens och att frihet, jämlikhet och rättvisa kommer att uppstå genom att ändra flaggan, nationalsången och härskarens ansikte. Men den historiska erfarenhet säger något annat. Om det kapitalistiska systemet förblir intakt, klassojämlikheten förblir intakt, militären förblir intakt, maktkoncentrationen förblir intakt och människor endast röstar vartannat eller vart fjärde år, då kommer despotismen att reproduceras, även om kronan ersätter turbanen.

Befrielsens horisont ligger inte i kronans återkomst, utan i förstörelsen av alla relationer av dominans och auktoritet. Varken Donald Trump, Benjamin Netanyahu eller Reza Pahlavi kommer att befria Iran.

Hasse-Nima Golkar, pensionerad bussförare och medlem i Stockholms LS av SAC Syndikalisterna.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Podden besöker Skogen i Göteborg

Podden besöker Skogen i Göteborg

På kulturplatsen Skogen i Göteborg vill man komma bort från konsten som konsumtionsvara. I det fjärde avsnittet av Kulturplats pratar vi med Johan Forsman och Patricia Vane, som är konstnärlig ledare respektive verksamhetsledare på Skogen i Göteborg.

Foto: Pia Nordin

Intervjun tar avstamp i Skogens foajé, hur man välkomnar människor är viktigt, menar Patricia Vane och Johan Forsman, de vill komma bort från att se konsten som produkt och således även besökarna som konsumenter.

– Egentligen tillhör konsten mänskligheten, säger Johan Forsman.

Patricia Vane håller med.

– Konsten som gemensam resurs är på ett sätt väldigt självklart, men vi har tappat det, och det gäller inte bara konsten.

Skogen – del av initiativet Samarbetet

Hon beskriver att hon sökte sig till Skogen då hon sökte ett rum där konsten blev ett sätt att komma närmre varandra, i stället för ett rum som bara pratar med sig självt.

I avsnittet diskuteras hur samarbeten kan skapa resiliens för såväl kulturen och samhället. Skogen är del av initiativet Samarbetet som kopplar samman olika platser för konst, odling och andra självorganiserade initiativ.

Johan Forsman anser att kulturfältet tenderar att bli pseudopolitiskt.

– Det intressanta politiska arbetet är hur vi ger möjlighet till människor att organisera sig. Skogen är en plats där flera konstdicipliner möts, här finns både en scen, tryckeri och plats för studiegrupper.

Publicerad