Flygfoto över bostadskomplexet Kinesiska muren i Rosengård, som sträcker sig som en mur utmed vägen.
Bostadsrätter utan el, värme och varmvatten, där styrelsemedlemmar anklagas för hot, våld och plundring av föreningen. Kinesiska muren i Malmö har länge dragits med problem. Foto: Johan Nilsson/TT

Boendet som blev en mardröm

För de boende i skandalhuset Kinesiska muren i Malmö har drömmen om bostaden som en bra investering och ett tryggt boende blivit en mardröm. Byggnaden är misskött, styrelsen har inte gått att få tag på och nu börjar de som har protesterat att vräkas.

Majid Mohamed och Aliya Huseins sista saker står utanför trappuppgången. De har i flera timmar tömt lägenheten i väntan på avhysningen. Ett par släktingar och vänner till familjen är där. Kronofogden, media och socialtjänsten anländer. 

Familjen är de första som står på tur för att vräkas sedan flera boende i huset slutat betala avgifterna till bostadsrättsföreningen, som de menar har kapats, misskötts och tömts på pengar. Det är förvirrat, och i den smala trappuppgången dyker grannen Hassan Zalha upp. Han vädrar sin frustration, mot styrelsen, mot avsaknad av hjälp och om vardagen i hans hem.

Majid Mohamed Aliya Husein håller om deras dotter Rukaia Mohamed
Majid Mohamed Aliya Husein med dottern Rukaia Mohamed. Foto: Enes Mehmedagic

– Jag har inte haft el i min lägenhet på tre dagar. Det är så kallt att jag måste ha flera tröjor på mig och kan inte sova. Följ med upp och känn! 

– Jag har betalat för allt men varför kommer de inte och fixar problemen? De andra lägenheterna har el, men de har stängt av den hos mig och skickar oss till Kronofogden för att vi protesterar mot styrelsen och vill skapa ett bättre liv för oss. Vill de att vi blir galna här? 

Hassan Zalha intervjuas av olika medier i trapphuset under den påbörjade vräkningen.
Hassan Zalha, bor i huset och berättar att han inte har haft el på tre dagar. Foto: Enes Mehmedagic

Ytterligare en granne ansluter sig till trappuppgången. Även hon lever med ett hot om vräkning och säger samma saker som många boende i huset sagt till Arbetaren.

– Varför ska vi betala när vi inte får någonting? Det är styrelsen som borde kontrolleras, de har tjuvat pengar i 10 år… för att få betalt måste de i alla fall städa, fixa golven minst. Det har varit samma problem hur länge som helst och nu när vi protesterar ska vi bli utslängda, säger Elena Al Suheilly.

Kinesiska muren restes 1971 av MKB, som ett av de sista husen under miljonprogrammet. Komplexet består av två gråa betongklossar på Rosengård, som tillsammans sträcker sig över en halv kilometer, och reser sig nio våningar höga. Som en mur längs Malmös östra ytterkant. När bostadssituationen i Sverige blev bättre på 1980-talet byggdes många lägenheter i huset om till kontor. Ett par år in på 2000-talet renoverades kontoren om till lägenheter igen, och marknadsfördes som “Ny lägenhet till billigaste pris”. I dag finns det tre bostadsrättsföreningar i huset, varav två, Brf Taxeringsrevisorn 2 och Brf 5 (som tidigare hette Brf Thomsons väg), är mycket problemtyngda. De har bland annat fått föreläggande från Miljöverket på grund av hälsofarlig boendemiljö.

När Brf Taxeringsrevisorn 2 bildades fick företaget Amun Capital Sweden, enligt stadgarna, 76 procent av rösterna i föreningen. I flera år styrdes föreningen av två personer från Stockholm samt en före detta lokalpolitikern för Centerpartiet. Han har suttit i båda föreningarnas styrelser och hans företag har i olika utsträckning haft hand om både ekonomin och fastighetsförvaltningen.

Efter Sydsvenskans granskningar av föreningarna och avslöjande om hur boende i huset var rädda för den före detta lokalpolitikern och flera hade anmält honom för hot och våld, uteslöts han från Centerpartiet. Flera boende Arbetaren pratar med berättar om hot, våldsamma situationer och rädsla för mannen. Granskningarna visade också hur han kapitaliserat på fastigheten, och straffbeskattades på 880 000 kronor, för att bland annat ha betalat ut svarta löner. Han har genom sitt bolag hyrt ut lägenheter i huset till ett fastighetsbolag för upp till 16 000 kronor i månaden. 

Fastighetsbolaget har i sin tur hyrt ut lägenheterna till Malmö stad som akutbostäder, för en månadshyra på upp till 52 000 kronor. Enligt Skatteverket har den före detta lokalpolitikern tjänat över 5 miljoner kronor i hyror under 2018-2019, medans fastigheten förfallit allt mer. I dag är han styrelseledamot för Brf 5:an, den andra problemtyngda bostadsrättsföreningen i huset.

– Jag lider med de familjer som köpt lägenhet här och undrar över hur deras problem ska lösas. Det är extremt mycket i fastigheten som måste åtgärdas. Om fastigheten skötts om och det hållits fint i området för de boende, så tror jag inte problematiken varit så stor som den är här i Kinesiska muren, säger Malin Morän, polisområdeschef i stadsdelen Rosengård i Malmö. 

Malin Morän, polisområdeschef i stadsdelen Rosengård i Malmö.

Malin Morän är polisområdeschef i stadsdelen Rosengård i Malmö. Foto: Enes Mehmedagic

Det var 2014 som Malmö stads miljöförvaltning gav Kinesiska muren det första i en rad förelägganden. Då var det Brf Taxeringsrevisorn 2 som hade fukt- och ventilationsprolem, vilka inte åtgärdades varpå vite blev utdömt av Mark- och miljödomstolen i Växjö. 

– Vad gäller den andra föreningen, Brf 5:an, så handlar det om att vi fick ett brev från VA Syd om att vattnet skulle stängas av på grund av obetalda fakturor, säger Vian Mirza, enhetschef på Miljöförvaltningen i Malmö och fortsätter:

– Under de senaste inspektionerna så har det handlat om fukt, mögel, dålig ventilation och en del kring värme. Det är Taxeringsrevisorn 2 som har det värst, anledningen till detta är omfattande problem med värmen, säger hon.

I januari 2018 gick kommunens miljöinspektörer igenom Brf 5:an. Då rapporterade Miljöförvaltningen om att det finns hot mot människors hälsa. Vattnet riskerades att stängas av, och ventilationen var dålig. I december 2020 dokumenterades omfattande mögel i flera lägenheter och Miljöförvaltningen valde i januari att göra en kollektiv orosanmälan på 119 barn i fastigheten.

– Om barn bor utan advekat värme, så är det en hälsorisk. Men det finns andra risker också som är kopplade till huset, Polisen har signalerat om kriminalitet och missbruk i huset, vilket också är en del av anmälan, säger Vian Mirza och tillägger: 

– Det finns många utredningar och de som vi prioriterar är de som har störst effekt på hälsan. Det ett stort antal lägenheter som är i behov av att saneras.

Fasaden på Kinesiska muren i Malmö.
2014 kom det första föreläggandet kring boendmiljön. Foto: Enes Mehmedagic

Taxeringsrevisorn 2 har misskött ekonomin till den grad att Handelsbanken har konkurshotat föreningen. Boende upplever en hopplös situation och många har slutat betala avgifterna. Miljöförvaltningen har försökt få de ansvariga att åtgärda bristerna, och höja boendekvaliteten i flera år – utan att något händer. Nu hotas alltså 17 hushåll som valt att sluta betala avgifterna i protest, av vräkning. 

– Inget fungerar här och vi får ingen hjälp. Varför ska vi då betala för något? Hälften av alla familjer vi här i huset har inte betalat sin avgift på många månader, jag känner en person som har bott här i sju år och som inte betalat sin avgift, säger Majid Mohamed.

Han, Alyia Husein och deras två barn är först ut med att vräkas, på grund av försenade avgifter. När de fick första brevet från Kronofogden betalade de skulden på 60 000 kronor direkt, men ytterligare en månad senare krävdes de återigen på samma summa och ränta. Det visade sig att föreningen inte meddelat Kronofogden att en betalning inkommit, och trots att de nu betalat ska de vräkas. Familjen köpte lägenheten för två år sedan och trodde sig ha gjort ett fint köp. 

– Först när vintern kom märkte vi problemen. Fönstren susar när det blåser. Elementen fungerar inte, och inte gjort det under tiden vi bott här. Vi frös hela vintern, och sedan slutade ventilationen fungera, säger Majid Mohamed. 

Majid är säker att det är en bestraffning för att han stått upp emot styrelsen, och öppet pratat om den boendesituation som råder. 

– Folk här stöttar mig, men är rädda. (Den före detta lokalpolitikern reds. anm) har bokstavligen talat dödshotat mig genom att ta strypgrepp på mig framför min familj och frågat varför jag inte betalar avgiften och varför jag pratar med media. Ingen i samhället bryr sig om oss. Vi har varit med i media och politiker och andra har pratat om oss men det finns ingen lösning, säger Majid Mohamed.

Inne i lägenheten har det dock tänts ett hopp för Majid Mohamed, då kronofogden Fredrik Lugnmark meddelar att det finns möjlighet att ge familjen anstånd i två veckor. Han uppmärksammar en detalj i de papper familjen fått.

– På grund av språkliga brister, så har de säkert missat det. Men om det kommer in en ansökan om anstånd kommer avhysingen prövas i Tingsrätten, och de har en möjlighet att behålla lägenheten, säger han.

Majid Mohamed i sin tömda lägenhet.
Majid Mohammed betalade in skulden när kravet från Kronofogden kom, men styrelsen gick ändå vidare med vräkningen. Foto: Enes Mehmedagic

Familjen lämnar in en ansökan om anstånd på plats och det hopp de har nu är att tingsrätten stoppar vräkningen, eller att styrelsen drar tillbaka den. 

– Rätten kommer att avgöra om det är ett rimligt eller skäligt att vräka dem. Föreningen måste också följa avtal. Om det är så att den har misskötts så mycket så kan det vara grund till att hålla tillbaka med avgiften, säger Fredrik Lunggren. 

Majid Mohammed har försökt att få tag på styrelsen, men det är aldrig någon som svarar på det telefonnummer som angetts. Under vräkningen finns dock en representant för styrelsen med. Men mannen i 40-årsåldern uppger att han inte tänker svara på några frågor. 

– Jag tänker inte uppge mitt namn. Jag är här som en tredjepart och har ingen koppling till styrelsen. Jag är utvald att vara här idag för att jag är kollega till kollegor inom säkerhetsbranschen. Jag representerar föreningen och är här för att lämna grejer och har ingenting mer att säga. Finns det frågor som får ni ringa dem. Det är av en säkerhetsaspekt jag inte säger mitt namn, säger han. 

Kronofogden delger dock hans namn och enligt register har den man som styrelsen har valt ut som representant i dag tidigare dömd för misshandel med järnrör, dopingbrott och narkotikabrott. 

– Jag har inte sovit på flera nätter och tänker på detta varje dag, jag vet inte vad som kommer hända med oss nu, säger Majid Mohamed.

Trots att den före detta lokalpolitikern inte sitter i styrelsen för Taxeringsrevisorn 2 längre är generellt konsensus bland grannarna att det fortfarande är han som styr bakom kulisserna. Sibel Hasan är en annan boende som fått hot om vräkning. Tillsammans med 16 andra hushåll begärde hon en extra stämma för att byta ut styrelsen.

– När röstkorten kom så fanns två alternativ representerade. Den sittande styrelsen och en grupp med mig och tre andra. De gjorde det omöjligt för vår grupp att ha en chans för att bli invalda. De personer som ville avsätta styrelsen… deras röster räknades inte då stadgarna säger att rösten inte räknas om man har obetalda avgifter, vilket vi har, säger hon.

Enligt Kronofogden så kommer ytterligare 16 vräkningar att ske. 

– Jag har sett listan och 90 procent av de som ska vräkas är de som krävt avsättning av nuvarande styrelse, säger Sibel Hasan. 

Enligt uppgifter till Arbetaren så har flera medlemmar i bostadsföreningen stora skulder till föreningen, utan att fått vräkningshot. I minst ett fall ska en boende även diskuterat om en avbetalningsplan med den före detta lokalpolitikern.

– Jag har en inspelning där han säger “det är jag som bestämmer vem som går till Kronofogden”. Han sitter ju inte i styrelsen och har inte den makten egentligen, men 100 procent att han har en påverkan på vem som blir utslängd, säger Sibel Hasan.

Sibel Hasan har ett krav från Kronofogden på tre avgifter. Enligt henne så har hon inte fått någon avi för dessa, nu är hon i kontakt med advokat och vill sälja sin lägenhet.

– Men eftersom de inte har lämnat in redovisningen på flera år så är det svårt, säger hon.

Den grå fasaden på Kinesiska muren i Malmö.
Det går heller inte att tvångsförvalta bostadsrättsföreningar, då det enbart finns verktyg för misskötta hyresfastigheter. Foto: Enes Mehmedagic

För denna gång lämnade låssmeden lägenheten utan att byta lås. Familjen ska nu försöka hitta en jurist men väljer att inte sova i lägenheten på grund av rädsla. Majid Mohamed har inte sovit på flera dygn och skakar av utmattning när han berättar:

– När beskedet om vräkning kom erbjöds vi en lägenhet hundra kilometer från Malmö, men det går inte då barnen går i skola i Malmö. 

Om tingsrättens beslutar om vräkning så kommer familjen att förlora sin kontantinsats, ha kvar sitt bolån samtidigt som deras lägenhet kommer tvångsförsäljas av Kronofogden. 

Den nuvarande styrelsen svarar på Arbetarens frågor via mail. 

Varför tar ni beslutet att nu vräka 17 hushåll?

”Det finns många medlemmar i föreningen som har uteblivna årsavgifter (månadsavgifter) till föreningen. Beslut om att driva in obetalda årsavgifter togs tillsammans med övriga medlemmar som vill förbättra föreningens ekonomi så att vi får möjlighet att undvika konkurs.”

Har samtliga obetalda avgifter?

”Samtliga 24 ärenden som skickades in februari 2021 gällde försummelse av årsavgifter. I några fall gällde det en kombination av obetalda årsavgifter och allvarliga störningar. De ärenden där medlemmarna betalade inom tidsfristen har återkallats. Men mycket beror på Kronofogdens handläggning och därför befinner sig varje ärende på olika stadier.”

Finns det hushåll med obetalda avgifter som ni inte skickat till Kronofogden?

”Ja, ett fall där vi saknar uppgifter till medlemmen som lämnat lägenheten för länge sen. Men så snart vi får alla underlag från den gamla styrelsen och hittar korrekta ägaruppgifter och utreder vad som hänt så kommer vi gå vidare med den också om det behövs.”

I Majid Mohameds fall dröjde det en månad innan ni meddelande KF att ni fått betalning, varför denna fördröjing?

”Styrelsen har varit extremt överbelastade med viktiga arbetsuppgifter. Men vår meddelande till Kronofogden var inte orsaken till avhysningen. I Majids fall rörde det sig om 11 utestående månadsavgifter som inte betalades inom tidsfristen. Därtill förlorar man i regel utnyttjanderätten till sin lägenhet om man har för många upprepade och långvariga betalningsförseningar. Det enda som kan rädda bostadsrättsinnehavare i det läget är föreningens välvilja att låta misskötsamma medlemmar bo kvar men då det tog nästan 1 år innan han betalade sina skulder var det för riskfyllt för föreningen att acceptera. Det är inte hållbart för en förening att fortsätta tolerera förlust av inkomstkälla i så hög utsträckning och så långa perioder. Då är det inte bara misskötsamma medlemmar som förlorar sina lägenheter utan även alla medlemmar som har skött sig och fullgjort sina förpliktelser gentemot föreningen. Det skulle innebära att ännu fler som inte gjort något fel råkar illa ut. 

Detta fall tillsammans med flera andra har skadat föreningens ekonomi och minskat chanserna till att komma längre fram i arbetet att rädda föreningen. Föreningen går under om vi fortsätter dras med de medlemmar som försummar sina årsavgifter. Därför är vi rädda om föreningens framtid och gör vårt yttersta för att tillvarata föreningens intressen.”

Riksdagsledamoten Momodou Jallow (V) tog upp frågan om konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden vid en interpellationsdebatt den 19 mars. Han lyfte kinesiska muren som ett exempel där bostadsrättsinnehavare saknar hopp om en ljusare framtid, med tanke på bristen på dagens lagstiftning. Det saknas ansvariga myndigheter när bostadsrättsföreningar kollapsar, och de boende kan inte få hjälp någonstans ifrån.

Det går heller inte att tvångsförvalta bostadsrättsföreningar, då det enbart finns verktyg för misskötta hyresfastigheter. Han påpekade även att Regeringskansliet under en längre tid berett frågan fast bristerna för de drabbade i exempelvis ”Kinesiska muren” kvarstår. Vänsterpartiet krävde att regeringen skyndsamt skulle lägga fram lagförslag så “att vi i framtiden slipper se fler kinesiska murar.” 

Majid Mohamed tror dock att familjen kommer hinna förlora sin lägenhet innan något händer. 

– Vi vill att detta går så långt som det bara kan, hela vägen till regeringen… men innan det kommer någon hjälp har vi förlorat vår lägenhet, säger Majid Mohamed.

Arbetaren har sökt den före detta lokalpolitikern utan resultat. 

Publicerad Uppdaterad
16 timmar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
16 timmar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Josephine Askegårds avskedstext inför pension.
Josephine Askegård har jobbat på Arbetarens kultursidor sedan millenieskiftet. I och med att hon nu går i pension tänker hon tillbaka på de två decennier som gått. I bakgrunden: Broderi av Britta Marakatt-Labba. Foto: Jan-Ake Eriksson, Hans Olof Utsi/Kiruna

Kulturens subversiva liv

”Radikala högerkrafter och den kapitalstyrda politiken har gjort analysen som vi måste arbeta vidare med: konst och kultur bär en stor och avgörande del av beskrivningen av våra liv”. Den vetskapen är vår räddning, menar Josephine Askegård som ansvarat för Arbetarens kultursidor under större delen av 2000-talet.

Min senaste kulturupplevelse var häromdagen: Riksteaterns Ett hjärta i vår tid, med skådespelarna Ann Petrén och Anna Wallander, skriven av John Ajvide Lindqvist, i regi av Anna Takanen. Det är en föreställning som speglar vår tid perfekt — myndigheternas valhänt korrekt bemötande av en redan marginaliserad person som från sin balkonglåda sett förfallet. En kvinna som till slut tar saken i egna händer, uppbackad av vad ”alla säger”. Hennes rädsla och förtvivlan speglas väl i det just genomförda riksdagsvalet, där ingen egentligen vann eftersom någon ideologisk riktning i politiken knappt existerar – och definitivt inte redovisas. 

Men kulturen lever sitt subversiva liv. 

Från Stig Dagerman till Anna-Klara Bratt

Att tillträda tjänsten som kulturredaktör på Arbetaren, vilket jag formellt gjorde 2001, efter tunga och mångåriga medarbetare som Ahto Uisk och legendaren Stig Dagerman, som svävar över tidningen som skyddshelgon och ofrånkomlig målbild, var en ingång som gjordes på tå. Med en relativt stor personalstyrka, där även en praktikant eller vikarie upptäckte att man hade en röst som togs på allvar på redaktionsmötena, var det närmast en chock efter i princip alla tidigare arbetsplatser.

Samtidigt skedde en revolutionerande omgörning av tidningen – det som kallades könsbalansering. Inte alla uppskattade förändringen. Det krävdes hårda nypor från Anna-Klara Bratts, tidningens första kvinnliga chefredaktör, och hennes redaktionskollektiv för att inkludera perspektiv som tillhörde tidigare marginaliserade läsare. Annan media hånade och skrattade åt formalian som innebar att en medarbetare satt och räknade genus på skribenter, intervjuade eller personer som var i fokus på bild. När tidningen slutade kvotera in det manliga perspektivet på högt och lågt, uppstod en förändring som provocerade många. 

Tidningen förlorade en och annan läsare (och i sanningens namn också medarbetare), men vann många nya som plötsligt fick sin verklighet skildrad. Arbetaren blev snart en förebild för hela mediasverige som i dag uppvisar ett ansikte som inte existerade då. Inkludering och mångfald i text och bild har gått mot självklarhet i media (vilket förstås svårt provocerar de som vill ha tillbaka det ”gamla fina”).

Marginaliserade gruppers mångfald

Senare medarbetare uppehöll detta arbete, som Vilhelm Moberg-stipendiet (med 15 kvinnliga namn på de över 50 pristagarna) vilket efter nästan lika många år odramatiskt avlöstes av Ottarpriset. 

Jag uppehåller mig vid denna process eftersom jag ser den som avgörande för tidningens utveckling och som en flygande start för min egen tid på redaktionen.

Elise Ottesen-Jensen. Foto: Anna Riwkin
Jamaica Kincaid. Foto: Wikimedia Commons

Stödet och den ständiga diskussionen kring vilka som lyfts upp i spalterna och får göra sin röst hörda har varit min trygghet och motor under åren. Det gäller alla marginaliserade grupper och personer; kvinnor, ickebinära, barn, människor utanför ”arbetsmarknaden”, flyktingar och andra invandrade, människor med erfarenheter som den medelklassiga svensken kanske inte har, de med brinn i huvudet och i kroppen, funktionsvarierade av alla mångfalder. I de texter jag ansvarat för eller skrivit själv har jag velat lyfta fram konstnärer som vuxit fram under dessa år med sina berättelser om den verkligheten. Bland dem har funnits  sådana som Anneli Jordahl, Vigdis Hjorth, Adania Shibli, Jamaica Kincaid, Édouard Louis, Didier Eribon, Scholastique Mukasonga, Elisabeth Ohlson, Suzanne Osten, Lukas Moodysson, Erik Holmström (Malmö dockteater) Slavenka Drakulić, Nike Markelius, Emil Jensen, Jenny Wrangborg, Edna O’Brien, Britta Marakatt-Labba, Åsa Grennvall, Sara Olausson och Anneli Furmark. Av deras verk kan man välja vilket som helst och känna det spraka och flamma på riktigt. 

Dessa ovan är förstås bara ett väldigt litet urval av författare, serieskapare, filmare, konstnärer och andra som ryms inom begreppet kultur och som får en att känna tyngden i kropp och själ. Och texterna om deras verk finns fortfarande att läsa på Arbetaren.se.  

Kommersialisering och kulturkanon

Är det någon som ens ägnar en tanke åt regeringens kulturkanon-satsning, så sent som 2025, i dag? I dag framstår den genom dimmorna som lagt sig över spektaklet än tydligare som en satsning på nationalistisk normkultur mitt i kommersialiseringen som pågått under 2000-talet. Vi ser hur kulturutövare som musiker, skådespelare, konstnärer och en och annan känd skribent tvingas kämpa i tv-kanalernas utslagstävlingar och bekännelselekar för att överleva. Det är effekterna av indragningar av kulturstöd nationellt och regionalt till fri och oberoende kulturskapande. Fasansfullt snabbt har kulturutövare skolats in i att det är upp till dem att söka sponsorer från privata donatorer. Vi ser också hur konsten därigenom backas upp av privata ”aktörer” som Handelshögskolan och Prinsessan Estelles kulturstiftelse, i ett slags kulturwashing som står mig upp i halsen. 

Tillsammans visar detta hur inte bara radikala högerkrafter, utan också den kapitalstyrda politiken, gjort analysen som vi måste arbeta vidare med: konst och kultur bär en stor och avgörande del av beskrivningen av våra liv. Vår räddning.

Jag vill tillägga att det inte bara handlar om ägande, utan också tillhörighet, växande och självförtroende i erkännande, utövning och överföring av det taktila hantverket. 

Jag har kanske lyckats ibland med att väcka intresse för människans skapande och behov av gemenskap i det, utanför kapitalets luriga spindelnät, men varje gestaltning av detta är en liten räka i en stor damm, som måste få leka med andra räkor och fiskar för att bli ett bärande ekosystem.

Och i så fall har jag gjort det tack vare medarbetare, arbetskamrater och läsare. Tack för hjälpen.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Joel Källgren bylinebild
Joel Kellgren är Arbetarens nya kulturredaktör. Foto: Mika Kastner Johnson

Han är Arbetarens nya kulturredaktör

Joel Kellgren blir Arbetarens nya kulturredaktör efter att Josephine Askegård gått i pension. ”Som liten och nischad tidning tror jag vi har en plats att fylla i bevakningen av subkultur som inte ges utrymme på andra kultursidor”, säger han.

Hej Joel! Välkommen till Arbetaren. Du är tidningens nya kulturredaktör. Vem är du och vart har du jobbat tidigare? 

– Stort tack! Jag är kulturjournalist boende i Göteborg. De senaste åren har jag arbetat i redaktionen för kulturtidskriften Ord&Bild samtidigt som jag varit verksam som litteraturkritiker i Aftonbladet, Sveriges Radio och Göteborgs-Posten. 

Vad har du för tidigare relation till Arbetaren? 

– Min relation till Arbetaren är både professionell och personlig kan man väl säga. Jag vikarierade en sväng som redaktör för tidningen 2024, och har under åren skrivit en del på frilansbasis. Men jag har läst Arbetaren hela mitt vuxna liv, i sena tonåren var den formerande för mig, inte minst då kultursidan. Vilket såklart gör att det känns extra roligt – och ansvarstyngt – att jobba som kulturredaktör på Arbetaren.  

Hur vill du forma tidningens kultursidor? 

– Jag vill både förvalta och vidareutveckla det arv av nyfiken frihetlighet som Arbetaren i allmännhet och min föregångare Josephine Askegård i synnerhet har stått för. Som liten och nischad tidning tror jag vi har en plats att fylla i bevakningen av subkultur som inte ges utrymme på andra kultursidor. Sen vill jag också rikta fokus mot kulturarbetares arbetsvillkor, vilket i sin tur flyter in i brännande frågor om AI, nedskärningar och en alltmer politiserad kulturpolitik i kulturkrigets kölvatten. 

Har du något särskilt du ser fram emot under hösten? 

– Just nu ser jag mest fram emot att arbeta med våra grymma frilansare, både nya och för tidningens läsare redan kända. Redaktionellt arbete är alltid kollektivt och sker i samklang med andra, tillsammans tror jag vi kan göra en kultursida att vara stolt över. 

Publicerad Uppdaterad
7 dagar sedan
Skylt med texten King utanför företagets kontor i Malmö
Företagat King ligger bland annat bakom mobilspelet Candy Crush-saga. Foto: Håkan Gustafsson

Strejken avblåst: Candy Crush-företaget tecknar avtal

Det var i elfte timmen som beskedet kom att mobilspelsutvecklaren King tecknar kollektivavtal med Unionen och Sveriges Ingenjörer.

– Det här visar vilken kraft som finns när de anställda går samman och bestämmer sig för att de vill förändra. Utan det fantastiska deltagande från medlemmarna på King hade det varit mycket svårare att få till avtalet, säger Camilla Frankelius som är förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer i ett pressmeddelande.

Avtalet börja gälla den 1 april 2027 och Unionen kallar det nya avtalet för ett styrkebesked för den svenska modellen.

Kollektivavtal tecknat 

Både Sveriges Ingenjörer och Unionen menar att avtalet kommer att innebära att de anställda får mer inflytande över sin arbetssituation. Kollektivavtalet innebär bland annat ökade rättigheter för facklig organisering och ökad rätt att få information vid stora omorganisationer.

– Jag är oerhört stolt över våra medlemmar. Vi har kämpat länge för att få till stånd ett kollektivavtal och ibland har det känts som att målet varit långt borta. Men vi gav aldrig upp. Att vi nu har ett avtal på plats visar vad som är möjligt när kollegor sluter upp bakom ett gemensamt mål och fortsätter driva frågan tillsammans, säger Henrik Jönsson, vice ordförande för Unionenklubben på King i ett pressmeddelande. 

Publicerad Uppdaterad