13 timmars arbetsdagar utan lunchrast, ibland flera veckor i streck utan en enda ledig dag. Det var Khalids Husseins verklighet på restaurang Chili Masala i Solna tills han fick sparken, enligt honom själv för att han var medlem i facket. Och han var inte ensam. Nu tar han emot hot.
Den indisk/pakistanska restaurangen Chili Masala i Solna utanför Stockholm bygger enligt sin hemsida sitt framgångsrecept på kärlek till maten. Men kärleken tycks inte räcka till personalen. Nu vittnar personal på restaurangen om orimligt långa arbetsdagar utan lunchrast och vädjan om lättnad som möts med ultimatum från ägaren.
– Det hände flera gånger när jag jobbade 13-timmarsdagar att jag bara kom hem och somnade på två sekunder. När jag vaknade nästa dag och tittade mig i spegeln hade jag fortfarande kläderna på mig. Jag var väldigt trött, säger en anonym tidigare anställd som vars identitet är känd för tidningen.
Men en annan anställd, Khalid Hussein, är trött på att var rädd. När han började arbeta på restaurangen fick han veta att det fanns mycket jobb, men att lönen skulle vara i linje med svensk normallön. Det första kom att stämma, det andra skulle visa sig felaktigt.
Under den tid han jobbade heltid på restaurangen förra året var det bara en månad som liknade en normal heltid på 173 timmar. Stämpelkorten, som Arbetaren tagit del av, visar att mellan den 25 juli och den 26 augusti förra året jobbade Khalid Hussein sammanlagt 283 timmar. Under perioden var inget arbetspass kortare än 11 timmar. Under fjorton dagar i streck jobbade han närmare 14 timmar per dag, ett klart brott mot åtskilliga paragrafer i arbetstidslagen. Stämpelkorten visar att arbetstiden varierade, men att sex till sju dagars arbetsvecka förekom i flera fall och att de långa passen var mer regel än undantag.
Det är för jävligt. Man tänker bara herregud när sov killen? Jag är upprörd över att det finns bolag som utnyttjar sina anställda på det här sättet.
Josef Végvári, ombudsman på Hotell- och restaurangfacket i Stockholm
För sitt arbete fick han, enligt arbetsköparens uppgifter till Skatteverket och Khalid Husseins bank, 90 kronor i timmen. Det är 36 kronor lägre per timme än minimilönen i Hotell- och restaurangfackets kollektivavtal. Men eftersom han varken fick övertidsersättning, semesterersättning, eller ersättning för obekväm arbetstid är skillnaden mellan en normal svensk lön betydligt större, även i den lågavlönade restaurangbranschen.
Josef Végvári är ombudsman på Hotell- och restaurangfacket i Stockholm, där Khalid Hussein är medlem. Även han har tagit del av de dokumenterade villkoren.
– Det är för jävligt. Man tänker bara herregud när sov killen? Jag är upprörd över att det finns bolag som utnyttjar sina anställda på det här sättet, säger han.
Arbetarens källor med erfarenhet av arbete på restaurangen har upplevt olika problem, men ger en samstämmig bild av att de långa passen och de generella villkoren för anställning på Chili Masala.
Jag sade flera gånger, det är så mycket timmar och ingen rast. Då sade arbetsgivaren ”varsågod, du kan gå, då har vi inget jobb till dig”.
Khalid Hussein
Trots de långa arbetspassen så gavs ändå inte utrymme för regelbundna raster, i enlighet med lagen, inte ens för att äta lunch. I stället, berättar Khalid Hussein, fick han äta i omgångar när det var möjligt att ta fem-minuterspauser i köket, en situation som bekräftas av ytterligare en källa på restaurangen.
– Det var inte en dag som man fick en riktig lunchrast att sitta ned i 15 minuter eller en halvtimme. De bjöd på mat, men inte tid att äta den. Det var mer att jobba med ena handen och äta med den andra, säger han.
Det kroppsligt tärande arbetsvillkoren kändes många gånger för mycket, säger Khalid, men vädjan till ägaren om förbättring möttes med ultimatum, en bild som delas av Arbetarens källor.
– Vi blev väldigt trötta, men hade inget annat val. Jag sade flera gånger, det är så mycket timmar och ingen rast. Då sade arbetsgivaren ”varsågod, du kan gå, då har vi inget jobb till dig”, säger Khalid Hussein.
Men Arbetarens källor vittnar också om en fientlig inställning till facket från ägarens, Tony Qureshis, en inställning som Khalid Hussein blev varse tidigt i sin anställning när han bad om att få ett anställningsbevis, något han skulle fortsätta göra utan resultat.
– Tony har sagt till mig flera gånger att han inte ger anställningsbevis för då går folk till facket eller skatteverket och ger honom problem. Ingen där får bra lön eller villkor enligt lagen. Alla vill ha rättigheter, men de är rädda för att få sparken direkt, säger han.
Och enligt Khalid Hussein fick han själv uppleva att rädslan är befogad. Han gick själv med i facket under tiden han arbetade på restaurangen, men höll det först hemligt för cheferna. Han säger att han sedan började ta upp med sina arbetskamrater att något måste göras. Den sista februari i år, när han och en annan anställd skulle låsa restaurangen för natten, sade denna plötsligt att Khalid Hussein måste lämna honom nycklarna eftersom han inte längre skulle jobba kvar. Han ringde då till Tony Qureshi och frågade vad det handlade om.
– Jag ringde Tony och han sade att han nu visste att jag var med i facket och att det därför inte längre fanns jobb åt mig och att jag skulle ge tillbaka nycklarna. Han sparkade mig för att jag gick med i facket, säger Khalid Hussein.
Khalid Hussein säger att han nu inte hade något att förlora och att han därför tog direkt kontakt med facket, som efter ett tag tog kontakt med ägaren. Enligt Khalid Hussein tar nu historien en än mer obehaglig vändning. För en vecka sedan, började ägaren och en annan chef att ringa hotfulla samtal. I telefon krävde de att Khalid Hussein omedelbart skulle dra tillbaka sitt fackliga ärende, om inte skulle det bli konsekvenser, berättar han och visar det inkomna samtalet från Tony Qureshis nummer.
– Han frågade ”vad har du gjort?!” och sade att han skulle fixa mig. Han sade att du bor i Sverige och jag bor också i Sverige och om du inte tar tillbaka ärendet kommer du få problem. Jag är rädd att han ska slå mig eller betala någon att slå mig, säger han.
När Josef Végvári på HRF får höra om hotet reagerar han starkt och liknar det vid ”rena maffiametoder”.
– Det jag är upprörd över att en arbetsgivare använder sådana påtryckningar på sina anställda. Jag kan inte hitta ord för det. Det ska inte finnas sådana här arbetsgivare och bolag.
Josef Végvári säger att Khalid Husseins ärende hos facket är pågående och att varken krav eller vad som ska drivas är fastställt. Men han kan ändå säga att, förutom att varken lön eller arbetstider på något sätt påminner om något normalt på svensk arbetsmarknad, så pekar uppgifter på att arbetsköparen kan ha brutit mot flera paragrafer i minst fem olika arbetsrättsliga lagar. Brotten kan ge både Khalid Hussein och facket skadestånd.
Men när Arbetaren når ägaren, Tony Qureshi, på telefon förnekar han såväl hot, att han skulle uttryckt sig antifackligt och att Khalid Hussein skulle ha fått sparken för att han gått med i facket. I själva verket, säger han, är alla 16 anställda ”nöjda och glada” och med i facket, en uppgift som inte stämmer när den kontrolleras med HRF. Han säger att han visserligen ringt Khalid Hussein, men bara för att uppmana honom att komma och diskutera frågan och att ”säga sanningen”.
– Nej, det har jag absolut inte. Jag är inte någon gangster. Jag är känd som en bra företagare och har mitt rykte. Jag sade till honom att säga sanningen, att han jobbade tillfälligt där, säger Tony Qureshi.
Jag är inte någon gangster. Jag är känd som en bra företagare och har mitt rykte.
Tony Quershi, ägare av Chili Masala.
Och enligt honom handlar Khalid Husseins ärende om att han är besviken för att han inte fick jobba kvar på en anställning som redan från början bara var ett överenskommet kortare vikariat. Att han sades upp berodde på att den han vikarierade för kom tillbaka. Khalid Hussein säger dock att den han till en början vikarierade åt kom tillbaka betydligt tidigare och att de båda arbetade parallellt på restaurangen. Att Khalid Hussein inte fick något anställningsbevis berodde, enligt Tony Qureshi, på att anställningen var så tillfällig och att han dessutom aldrig bad om något.
Men att Khalid Hussein arbetade 13-timmarspassen 14 dagar i streck, förnekar han inte trots att han upplyses om att det bryter mot arbetstidslagen. Han säger först att det var ytterst tillfälligt för att det uppstått personalbrist och bara gällde just honom. Men Khalid Husseins stämpelkort visar att anställningen fortgick i 13 månader, varav 10 med en arbetstid över normalt antal timmar och Arbetarens källor säger att det övertidsarbetet gäller alla på arbetsplatsen. När Tony Qureshi konfronteras med uppgifterna ger han en ny version, i själva verket är det personalen som vill jobba så mycket det bara går.
– Jag har anställda som bara jobbat åtta timmar, men då säger de ”vi klarar inte det här, vi har familjer”, en del har två fruar. Det är inte lätt att jobba med sådana här människor, säger han.
Att personalen får löner långt under kollektivavtalsnivå utan övertidsersättning ser han inte problemet med och fortsätter vidhålla att han inte bryter mot några lagar så länge han betalar skatt och sociala avgifter.
– Det är ingen som tvingar honom att jobba för den lönen. Det är en marknad. Sådana personer jobbar för 50 kronor någon annanstans, men för mig får de 90 kronor och gratis mat.
Att personalen inte har raster stämmer inte, de ”har rast hela tiden när de inte har något att göra”. Däremot stämmer det att inte all semesterersättning betalats ut, säger han, men den ska de få ”så småningom” när coronapandemin är över.
– Alla får sina semesterersättningar och det erkänner jag att det kan dröja nu när det är corona. Vi har ingen personalminskning vi tar ingen hjälp. Vi är försenade med semestersättningen i år för att vi har minskat ordentlig med försäljningen.
