Litteratur #26/2021

Med hjärtat i halsgropen

Vigdis Hjorth. Foto: Sara Angelica Spilling

Vigdis Hjorth har i sin nya roman, Är mor död, tagit upp en länge saknad genre: den kvinnliga bekännelselitteraturen.

1970-talets våg av så kallad kvinnlig bekännelselitteratur, (även kallad ”tantsnusk” av vissa recensenter som ville vara riktigt föraktfullt avfärdande) handlade oftare än vad många föreställer sig snarare om döttrar och mödrar. Om unga kvinnor som bryter sig loss från en förväntad kvinnoroll och vilka konsekvenser det får för relationen till modern, och för den egna vuxna identiteten, att klippa den tråden.

Kerstin Thorvall är ett exempel på en författare som betraktades som grävande i sexualitet – men hennes böcker behandlade intensivt relationen med modern Thora, som ett skräckexempel på förebild. Thorvall ville berätta om lust och tvång som bryter sig fram, ibland i degenererad form på grund av förbud och demonisering. Även superikonerna från tiden, Suzanne Brøggers och Erica Jongs (av kritikerna sexualiserade) författarskap handlar om kampen för att få vara kvinna med alla delar erkända, verkligen inte bara sexualiteten. Flera kvinnliga författarskap under denna frigörelsens tid berättar också om ångesten över föräldrarnas förväntade reaktioner på dotterns lesbianism, en hel del av detta implementerat i flickan själv.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp